My kiddy and I went to market

Det är med stor nyfikenhet och öppet sinne jag som rätt nybliven förälder väljer att här reflektera kring temat barn, märken, marknader och kapitalism. För barn och kapitalism hör ju inte ihop, eller? Finns det något mer oskyldigt, purt och rent än ett barn? Ett litet frö som skall gro och få leka ut, mjuklanda och leva lyckligt ovetande i en tillvaro skyddad från den smutsiga, exploaternade och giriga kapitalismens marknadskrafter. Ett barn skall få vara ett barn så länge det bara går, och skall varken befatta sig med vuxenlivets allvar eller tidigt behöva bli delaktig i vår samtida konsumtionshysteri heter det ju. Samtidigt skall ju våra kids i dagens rätt egocentriska, västerländska kontexter visst fostras, näras och kultiveras (Kavanagh) till unika individer, ansvarsfulla organisationsmedlemmar och samhälleliga aktörer, eller hur? Barn skall organiseras: de deltar som spädisar i babyrytmik- babysim eller babypoesigrupper, hänger med på crossfit mama (varför finns just inga pappa–bebisaktiviteter?) och ställs i kö för handplockade daghem eller populära skolor, varefter de skjutsas till diverse hobbyverksamheter av dedikerade föräldrar från mycket tidig ålder.

Barn och organisationer ter sig kanske vid en första inblick som avlägsna områden. Visst, barn är frånvarande i de flesta arbetsplatser eller formella organisationer eftersom arbete och barn helt enkelt traditionellt sett inte hört ihop (Kavanagh, 2013). Arbete och barn, eller barnarbete är en moraliskt förkastlig kombination och ett sorgligt, verkligt problem. Samtidigt varken hörs eller syns barn i organisationsteorin. Tills vidare har endast några få organisationsforskare (se till exempel Rehn, Kavanagh) noterat att barn är frånvarande i den samtida organisationsteorin. Det ter sig lite udda att vi inte teoretiskt utvecklat kopplingarna mellan barn och organisationer, särskilt med tanke på ämnets relevans. Ord vi ofta förknippar med barn – så som kreativitet och lek – har blivit riktiga klyschor inom företagsvärlden. Disneyfiering är ett vedertaget begrepp och det vi kallar ‘cute economies’ (hur sött?) florerar numera. Vuxna män i kostymer kladdar med fingerfärger, ”leker” med barbiedockor eller bygger i klossar av lego för att materialisera visioner och strategier. Aktiviteter från barnens och lekens värld har infunnit sig i organisationssammanhang, konsultjargonger, workshops och strategier. Det finns därtill många arbetsplatser där verksamheten organiseras utifrån och strategiskt riktas till barn – nöjesparker, cirkusar, daghem, McDonald’s, eftermiddags- och hobbyverksamheter, spelhallar, idrottsorganisationer och ponnystall för att nu nämna några. Vid närmare eftertanke finns det massvis med företagsaktiviteter och organisationer som involverar barn. Varför väljer vi att frånkoppla barn, barndom och barnslighet från en organisationskontext? Kan vi faktiskt förbise dessa områden inom organisationteorin, eller helt enkelt ignorera industrier för barn som ju utgör en seriöst lukrativ marknadsekonomi?

Finns det – för det första – någon bättre målgrupp än nyblivna eller blivande (ännu värre!) föräldrar? Det mesta går att sälja åt denna mycket osäkra målgrupp med den övertygande motiveringen ”men det är ju det bästa och tryggaste ni vill ha för barnet, eller hur?”. Jag är glad över att  jag och min sambo inte gick i de flesta prylfällorna i väntans tider. Jo, vi har en Sophie The Giraffe (en rätt onödig och dyr brandad gummileksak för småglin), en babybjörn och en snygg barnvagn som kostade skjortan, men vi lät i varje fall bli att köpa det allra mesta – trots att vi blev överösta med råd om diverse införskaffningar från en och annan påflugen försäljare. Det finns en enorm, konstant växande marknad vad barnprylar beträffar, samtidigt som det kanske ter sig ironiskt hur lite man faktiskt behöver i sakväg med ett nyfött barn.

Ta organisationer och märken, sedan. Min son Walter, snart 11 månader, har precis börjat på dagis. Han har nyligen inte bara institutionaliserats och fått ta del av den första av en lång räcka institutioner – daghem, skola, universitet – utan har också blivit en del av en ny organisation. I daghemmet finns personal, arbetsfördelning, kontroll och ledarskap. Denna organisation är noga med vissa tider och dagliga rutiner (mat, lek och vila), jobbar med viktiga strategier och pedagogiska modeller (”med barnaögon” och genustänk), och vill både fostra och kultivera. Samtidigt navigerar jag numera i ankdammens rätt stereotypa pool utav barn, märken och människor – en för mig ny värld eller en verklighetens Gant-katalog. Vackra brudar med solkysst hy och glänsande blanka  blonda hår, iklädda beige trenchcoats och Hunters hämtar sina coola kids som bär plagg av Mini Rodini, Molo Kids (ja, det heter faktiskt så och är ett mycket hippt danskt designmärke) eller Petit Bateau på dagis. De placerar givetvis ungarna i en Bugaboo, den enda rätta vagnmodellen i de södra stadsdelarna och matar dem med ekologiska babysnacks från Anton&Anton. Därtill noterar jag smått roat att samtliga kids på Walters dagis i Ulrikasborg dagligen levereras till lekparken med en Fjällräven kånken i miniformat. En mini-kånken går för sjuttio euro eller femtiolappen om den råkar vara på erbjudande. Fatta, sjuttio euro för en väska åt ettåringen (en inte ens direkt praktisk väska då den inget rymmer). Hur sjukt är inte det? Ifall kånken en gång i tiderna osade vänster, kan jag inte tänka mig en mer småborgerlig hipstersymbol i den finlandssvenska barnakontexten.

Det är ett faktum att barn, kapitalism, märken och marknadsekonomi hör ihop. Organisationsforskaren Kavanagh (2013) gör en viktig poäng: barn är både aktiva subjekt och objekt för organisering. Så har det alltid varit. I stället för att separera barn från organisering, ett fenomen som vi fortfarande rätt ofta väjer att förknippa med allvar och rationalitet eller seriositet framom barnslighet, bör vi komma ihåg att barn och organisering har mycket gemensamt.

Astrid Huopalainen, doktorand


Källor: Kavanagh, Donncha (2013) Children: Their Place in Organization Studies. 34 (10): 1487-1503.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *