Nyligen greps två män i Finland för något som kallades ”terroristiska mord”. När jag var i Atlanta i november höjdes säkerhetsnivån på grund av möjligt hot. Men – allt det här är ändå marginellt i ljuset av händelserna i Paris. Frågor om terrorism når oss vare sig vi vill eller inte.
Det satsas för tillfället mycket resurser på frågor i anslutning till terrorism. Även inom universitetsvärlden syns det här t.ex. i form av forskning i radikalisering. Den har ökat exponentiellt sedan början av 2000-talet. Utvecklingen är tydlig och forskningen är i takt med sin tid. Tidigare skrevs inte många artiklar alls och det bedrevs inte många forskningsprojekt. Nu går forskningen på högvarv. Tidigare handlade radikaliseringsforskningen främst om olika ideologier, nu är terrorism kärnfrågan i radikaliseringsforskningen. Tidigare handlade radikaliseringsforskningen om politik, nu handlar den mest om Islam.
Allt det här kan också vägas mot lite fakta, t.ex. Global Terrorism Index. Den ges ut av The Institute for Economics and Peace (IEP), ett oberoende forskningsinstitut. Rapporten är överskådlig och budskapet är lätt att ta till sig: Terrorism ökar både i omfattning och geografisk spridning, och den skördar i allt högre grad civila offer. Det är ett reellt problem vi talar om.
Ämnet blir däremot lite mera intrikat när man ser närmare på resultaten i rapporten: terrorism är ett problem främst i några länder (Irak, Nigeria, Afghanistan, Pakistan och Syrien). Här hittar man 78% av dödsfallen som beror på terrorism. 60% av länderna i rapporten har inga sådana dödsfall alls. Några viktiga iakttagelser görs också i rapporten: terrorism tenderar att uppstå i länder där det redan förekommer politiskt våld, där det saknas trygghet, samt där respekten för mänskliga rättigheter och internationella organisationer är låg.
Vad hände med kopplingen mellan Islam, radikalisering och terrorism? huvudfåran i forskningen? Den är tydligen en myt byggd på flera element. Ett element är föreställningen om att religion spelar en betydande roll, men den föreställningen saknar grund. Terrorism är ett politiskt fenomen som uppstår lättare under vissa politiska förutsättningar. Ett annat element är myten om att radikaliserad religion eller politik är en grogrund för terrorism. Det här är också en myt, och det finns inget som stöder den. Tvärtemot. Om vi lyfter blicken ser vi att den bygger på logiska felslut.
Både vår samtid och vår historia har tydliga inslag och trender av extrem och stark religion (eller politik) men de här fenomenen har inte på något speciellt sätt varit grogrunder för terrorismliknande aktiviteter. Däremot tenderar vår känsla för vad som är rätt och fel att ta avstånd från tanken att våld och terror är ideologiskt berättigat och vi söker sätt att uttrycka sådana normer och gränser. Då använder vi ord som extrem, radikal etc., men det betyder inte att de har ett förklarande värde.
Men – myterna om terrorism har tydligen ett stort värde. Det satsas för tillfället mycket resurser i dem och det kommer definitivt att satsas mycket även framöver. Forskningen är i takt med sin tid, men tyvärr inte i förankrad i fakta.
Från det ena till det andra: den senaste tiden har jag inte skrivit bloggar. Tiden har inte varit ett problem, den fanns inte tidigare heller. Inte heller motivationen, texter föds när man sätter sig ned. Snarare var mitt problem en slags härdsmälta. Det har helt enkelt funnits för många kritiska frågor att ta fatt i. Var kan man börja?
Fan vet vad allt det här handlar om, men på några månader lyckades vår regering rasera grunden för vårt samhälle. Istället fick vi en sluten värld märkt av konflikter, rädsla och hat – styrd av ett förakt för kunskap och fakta. På en mycket kort tid fick vi grupper som ränner omkring och skriker att vi skall stänga våra gränser. Och vi fick grupper som ’patrullerar’ beredda att slå till där de ser något misstänkt med mörkare hudfärg röra sig.
Lite mera fakta om terror kan förresten vara på sin plats här. Terrorism har olika karaktär i olika samhällen, precis som våld i övrigt. Terrorismen i Väst domineras av enskilda individer som inte är parter i uttalade politiska samhälleliga konflikter men som när högerextrema föreställningar.
På tal om det. Jag undrar om vi har en valhänt och inkompetent regering – eller en ledarhord som är strategisk och smart på ett finstilt sätt. Ordet terror betyder inte bara politiskt motiverade våldshandlingar. Det betyder också att inge skräck och rädsla. Rädsla är ett användbart ett redskap i många sammanhang, också i politik. Alla som sett Hitchcock’s filmer vet att det bästa sättet att ingjuta rädsla inte alltid är uppenbara hot. Ibland är en svag – till och med mycket svag – antydan starkare. Den riktar vår blick och låter vår fantasi sköta resten. Fantasin är stark och beredd att investera – inte bara i forskning utan också i olika former av våld.
Ett centralt begrepp inom samhälls- och humanvetenskaper är begreppet ”diskurs”, som enklast kan översättas till ”sätt att tala (eller tiga) om något”. Det handlar om vilka uttalanden som är gångbara, vad man får eller förväntas säga och tycka om ett visst fenomen, vad som lyssnas på och vad som ignoreras, och delvis om vem som får säga vad. Diskurser skapar kunskap, och en viktig tanke i begreppet, och i analyser av diskurser, är att denna kunskap utgör vår verklighet. Om den rådande diskursen säger, om vi vet att, det – till exempel – är hälsosamt att dricka mjölk, så är det en del av vår verklighet. I denna text behandlas mjölkdrickande inte vidare, temat här är diskursen om sparande och nedskärningar i den offentliga ekonomin, inkluderande universiteten.