{"id":1122,"date":"2013-09-12T17:06:49","date_gmt":"2013-09-12T14:06:49","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/?p=1122"},"modified":"2013-10-27T20:46:31","modified_gmt":"2013-10-27T17:46:31","slug":"leve-pcc","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/2013\/09\/12\/leve-pcc\/","title":{"rendered":"Leve PCC!"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignleft size-full wp-image-1127\" src=\"http:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/files\/tapio.jpg\" alt=\"Tapio Salmi\" width=\"200\" height=\"181\" \/>Leve PCC!<\/p>\n<p>Processkemiska centret vid \u00c5bo Akademi (PCC) hade i augusti 2013 sitt \u00e5rsevenemang. Detta forskningscentrum grundades 1998 efter ing\u00e5ende vetenskapliga och strategiska diskussioner som hade initierats av professor Bjarne Holmbom. Bjarne representerade det skogsindustriella forskningsomr\u00e5det vid v\u00e5r fakultet, medan de \u00f6vriga deltagarna, Mikko Hupa, Ari Ivaska och Tapio Salmi hade sin kompetens i material- och f\u00f6rbr\u00e4nningskemi, processanalytisk kemi samt teknisk kemi och reaktionsteknik. Vad var vi d\u00e5, vad ville vi bli? Snart blev det klart att vi ska kraftigt intensifiera v\u00e5rt samarbete, v\u00e5r inb\u00f6rdes v\u00e4xelverkan. Gemensamma projekt hade visserligen funnits tidigare, \u00e4ven sampublikationer; de hade uppst\u00e5tt spontant, d\u00e5 forskare fr\u00e5n Axelia- och Gadolinia-byggnader hade tr\u00e4ffats och b\u00f6rjade diskutera forskning, men inget strategiskt samarbetsprogram existerade. I alla fall, fyra professorer samlades till ett gemensamt m\u00f6te och konstaterade att n\u00e5gonting borde g\u00f6ras. Inte enbart f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e4rka samarbete p\u00e5 pappret, utan f\u00f6r att skapa ny forskning tillsammans, en ny plattform f\u00f6r v\u00e4xelverkan, inte bara s\u00e5 att ledarna tr\u00e4ffas ibland och pratar och pratar, utan p\u00e5 en ny niv\u00e5, s\u00e5 att forskarna samarbetar p\u00e5 gr\u00e4srotsniv\u00e5n, planerar experiment tillsammans, f\u00f6rverkligar nya visioner. Vad \u00e4r det som sammanbinder oss, dessa fyra grupper, fyra laboratorier? Vi tillsammans utg\u00f6r en bro fr\u00e5n kemi till kemiteknik, fr\u00e5n grundvetenskap till industriell till\u00e4mpning.<\/p>\n<p>Det kan l\u00e5ta f\u00f6rv\u00e5nande, men denna bro saknas vid flesta universitet i Europa och \u00e4ven i Amerika. Kemi och fysik i Europa var l\u00e4nge i globalt ledande position, men fascismens frammarsch i Tyskland f\u00f6r sjuttio \u00e5r sedan \u00e4ndrade situationen totalt: m\u00e5nga framst\u00e5ende forskare flydde till USA, f\u00f6r att \u00f6verleva. Det tog flera \u00e5rtionen innan denna skada reparerades. Kemiingenj\u00f6rsvetenskapen (chemical engineering) gjorde ett genombrott i USA, d\u00e4r stora namn som Amundson, Reid, Prausnitz, Aris, Thiele, Himmelblau och m\u00e5nga andra utvecklade chemical engineering till en sj\u00e4lvst\u00e4ndig vetenskapsgren. Samtidigt skapades en skarp gr\u00e4nslinje mellan kemi och kemiteknik. M\u00e5nga l\u00e4nder i Europa, speciellt Frankrike och Storbritannien f\u00f6ljde detta m\u00f6nster f\u00f6r utvecklingen. Kemiteknik ska basera sig p\u00e5 stringent matematisk modellering av kemisk-tekniska processer. Genombrottet blev m\u00f6jligt tack vare en kraftig utveckling av numeriska ber\u00e4kningsmetoder och datorer. Denna stora trend sammanf\u00f6ll med en kraftig expansion av den processtekniska industrin i Europa och Amerika. Allt bra; nya kemiska fabriker och oljeraffinaderier byggdes f\u00f6r att t\u00e4cka behovet av en \u00f6kande konsumtion \u00f6verallt i den industrialiserade v\u00e4rlden. Nya produkter beh\u00f6vdes och accepterades av konsumenterna: plaster, l\u00e4kemedel, tv\u00e4ttmedel, kosmetiska produkter, herbicider, pestider&#8230;<\/p>\n<p>Ov\u00e4ntade utmaningar uppstod. Den alltmer matematiska grenen av kemitekniken blomstrade, men samtidigt tenderade den att bli i viss m\u00e5n off side, eftersom industrin inte var kapabel att motta alla de nya teorier  och modeller som utvecklades av det akademiska samfundet. En erfaren industriforskare anklagade mig en g\u00e5ng: Tapio, ni jobbar vid universitetet, l\u00f6ser enkla problem med ett ytterst raffinerat s\u00e4tt, men undviker sv\u00e5ra, realistiska problemst\u00e4llningar&#8230;. F\u00f6rst tog jag illa upp, f\u00f6r jag var ung och k\u00e4nslig, men senare har jag f\u00f6rst\u00e5tt att hans kritik inte var helt obefogad.<\/p>\n<p>Med tiden kom ocks\u00e5 den svarta sidan av den kemiska expansionen fram: komponenter som inte s\u00f6nderf\u00f6ll i naturen, utan ibland t.o.m. f\u00f6rgiftade den. Det var klart att ett nytt paradigm m\u00e5ste skapas. F\u00f6rst talade man om gr\u00f6n kemi, men snart blev det klart att gr\u00f6n kemi allena inte \u00e4r tillr\u00e4ckligt, utan den m\u00e5ste leda till gr\u00f6n, h\u00e5llbar processteknologi, som utg\u00e5r fr\u00e5n f\u00f6rnyelsebara r\u00e5varor och ger produkter som nedbryts i naturen till ofarliga komponenter. Den rationalism, som skapats av klassisk kemiingenj\u00f6rsvetenskap skall utnyttjas i denna gigantiska omvandling  fr\u00e5n oh\u00e5llbar teknologi till gr\u00f6n teknologi.<\/p>\n<p>Processkemiska centrets verksamhetsid\u00e9 formulerades p\u00e5 basis av dessa tankeg\u00e5ngar. Vi skulle kombinera en djupg\u00e5ende kemisk kunskap med de modernaste metoderna i kemiteknik f\u00f6r att bereda v\u00e4gen f\u00f6r framtidens h\u00e5llbara processer och milj\u00f6v\u00e4nliga produkter. Diskussionerna utkristalliserade i ett nytt koncept: molekyl\u00e4r processteknologi. Vad \u00e4r detta, beh\u00f6vs det ytterligare nya slagord, eller \u00e4r det fr\u00e5ga om kejsarens nya kl\u00e4der?<\/p>\n<p>Molekyl\u00e4r processteknologi inneb\u00e4r att man skapar en djupg\u00e5ende f\u00f6rst\u00e5else av processerna p\u00e5 molekyl\u00e4r niv\u00e5, kemisk niv\u00e5 och utvecklar nya processer och produkter utg\u00e5ende fr\u00e5n detaljerad kemisk kunskap. M\u00e5nga vetenskapliga forskningsmetoder  ing\u00e5r i begreppet, fr\u00e5n laboratorieexperiment och teoretisk molekylmodellering till modellering av kinetik, termodynmik, transportprocesser och str\u00f6mningsbilder. Ett alltf\u00f6r brett spektrum, kunde man p\u00e5st\u00e5. Man m\u00e5ste dock komma ih\u00e5g, att allt detta till\u00e4mpas p\u00e5 industriella processer, till grund och botten \u00e4r det fr\u00e5ga om industriella processernas kemi. Professor Jean-Claude Charpentier,  som bl.a. har varit president f\u00f6r den europeiska kemiingenj\u00f6rsorganisationen EFCE, karakteriserar detta med en triangel Processus \u2013 Proc\u00e9d\u00e9s \u2013 Produits, d\u00e4r det f\u00f6rsta ordet syftar till  molekyl\u00e4ra processer, p\u00e5 vilka de industriella processerna och produkterna baserar sig. Senare blev Charpentier medlem av v\u00e5r ledningsgrupp.<\/p>\n<p>En forskningsplan utarbetades och skickades till Finlands Akademi 1998 f\u00f6r f\u00e5 status som nationell spetsenhet i vetenskaplig forskning. Konkurrensen var h\u00e5rd redan d\u00e5; men vi lyckades komma till andra omg\u00e5ngen i t\u00e4vlingen. Sedan skulle finalisterna inspekteras mera noggrannt, och Finlands Akademi skickade en delegation till \u00c5bo f\u00f6r att granska v\u00e5r forskning och v\u00e5r infrastruktur. Forskare, doktorander skulle intervjuas. Det var sp\u00e4nnande; jag minns hur jag gav detaljerade direktiv: ni ska inte prata om problem, utan utmaningar (senare har detta blivit en modetrend bland politikerna!), v\u00e5ra utl\u00e4nningar ska ha en framtr\u00e4dande roll i intervjuerna, f\u00f6r att demonstrera den internationella atmosf\u00e4ren.<\/p>\n<p>M\u00e5nader gick, och \u00e4ntligen kom beslutet: v\u00e5rt program hade accepterats och vi skulle bli en nationell spetsenhet fr.o.m. b\u00f6rjan av \u00e5ret 2000. Jubeln var stor. Vi gjorde det! Vi besl\u00f6t att b\u00f6rja omedelbart, redan 1999; f\u00f6rsta \u00e5rsm\u00f6tet h\u00f6lls d\u00e5 och f\u00f6rsta \u00e5rsboken gavs ut. En del forskare var f\u00f6rst\u00e5ss skeptiska: skall de endast bli en formell allians mellan fyra laboratorier, f\u00f6r att f\u00e5 resurser, ska det bli en styv och styrande takorganisation? Ledningen var \u00f6vertygad att s\u00e5 skal det inte bli, utan ett vetenskapsforum, d\u00e4r man f\u00f6rverkligar forskningsprojekt tillsammas. S\u00e5 blev det ocks\u00e5. Vi har en mycket tunn och effektiv organisation: en ledningsgrupp som best\u00e5r av fyra professorer och en koordinator. Verksamheten st\u00f6ds av en akademisk och en industriell expertgrupp. Vi besl\u00f6t att inte sammansl\u00e5 de deltagande laboratorierna, utan deras ekonomiska och vetenskapliga autonomi bevarades. I st\u00e4llet fokuserade vi genast kraftigt p\u00e5 gemensamma forskningsprojekt, gemensam handledning av doktorander, effektivt utnyttjande av varandras experimentella infrastruktur, \u00e5rsm\u00f6te, vetenskapliga workshops, vinterkollokvium, \u00e5rsbok, inbjudna toppf\u00f6rel\u00e4sare (ett s.k. distinguished lecturer \u2013serie).<\/p>\n<p>Med \u00e5ren har PCC vuxit kvantitativt och utvecklats kvalitativt. 2010 ordnade Finlands Akademi en helt\u00e4ckande evaluering av kemiska vetenskaper, inklusive kemiingenj\u00f6rsvetenskap i Finland. Forskargrupperna vid PCC fick genomg\u00e5ende det h\u00f6gsta vitsordet \u2019excellent\u2019 av den internationella panelen. Vid \u00e5rsseminariet den 29 augusti 2013 konstaterades att PCC \u00e4r starkare \u00e4n n\u00e5gonsin. Under \u00e5ret 2012 publicerades 125 vetenskapliga originalartiklar och 10 doktorsavhandlingar f\u00f6rsvarades. Tv\u00e5 av centrets professorer har haft akademiprofessorsbefattningen, som \u00e4r ytterst h\u00e5rt konkurrerad \u2013 endast ca 5% av alla ans\u00f6kningar accepteras. Otaliga nationella och internationella pris har kommit till centrets forskare. Vi organiserar aktivt internationella konferenser; h\u00f6jdpunkten var den st\u00f6rsta europeiska katalyskonferensen EuropacatVIII i augusti 2007 i \u00c5bo M\u00e4sscentrum, med 1500 deltagare fr\u00e5n alla v\u00e4rldsdelar. Nobelpristagaren Grubbs var en av plenarf\u00f6redragsh\u00e5llarna och kulturminister Wallin hedrade med sin n\u00e4rvaro.<\/p>\n<p>F\u00e5r man skryta p\u00e5 detta s\u00e4tt? Enligt den gamla finl\u00e4ndska och nordiska traditionen inte, men i dagens v\u00e4rld har det blivit en n\u00f6dv\u00e4ndighet. Det \u00e4r sv\u00e5rt f\u00f6r mig, men man uth\u00e4rdas med \u00e5ren. Jag tror att PCC har bidragit till utvecklingen av kemi och keminingenj\u00f6rsvetenskap med ett fantasifullt och innovativt grepp, med h\u00f6gklassiga forskningsresultat och genom att utbilda h\u00f6gtkvalificerade forskare som har spridits \u00f6ver v\u00e5rt jordklot. PCC forts\u00e4tter &#8211; leve PCC!<\/p>\n<p>Tapio Salmi<br \/>\nAkademiprofessor<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Leve PCC! Processkemiska centret vid \u00c5bo Akademi (PCC) hade i augusti 2013 sitt \u00e5rsevenemang. Detta forskningscentrum grundades 1998 efter ing\u00e5ende vetenskapliga och strategiska diskussioner som hade initierats av professor Bjarne Holmbom. Bjarne representerade det skogsindustriella forskningsomr\u00e5det vid v\u00e5r fakultet, medan de \u00f6vriga deltagarna, Mikko Hupa, Ari Ivaska och Tapio Salmi hade sin kompetens i material- [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":102,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[5],"tags":[],"class_list":["post-1122","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-salmi"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1122","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/102"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1122"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1122\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1206,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1122\/revisions\/1206"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1122"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1122"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1122"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}