{"id":1354,"date":"2014-03-04T23:58:03","date_gmt":"2014-03-04T20:58:03","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/?p=1354"},"modified":"2014-03-05T00:12:45","modified_gmt":"2014-03-04T21:12:45","slug":"barkraftig-individualism","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/2014\/03\/04\/barkraftig-individualism\/","title":{"rendered":"B\u00e4rkraftig individualism"},"content":{"rendered":"

\"Peter<\/a>Simon Weil (1909-1943) har beh\u00e5llit sin aktualitet fram till v\u00e5r tid. Ett bra exempel p\u00e5 det h\u00e4r \u00e4r dansteater ERI:s pj\u00e4s\u00a0I ljus \u00e4r tr\u00e4det rotat<\/i>\u00a0som handlar just om Simone Weil. Pj\u00e4sen ges p\u00e5 b\u00e5de finska och svenska.\u00a0Den svenska premi\u00e4ren \u00e4r inkommande fredag. Jag s\u00e5g redan den finska och t\u00e4nker se den svenska ocks\u00e5. Riktig kultur karakt\u00e4riseras av att man kan \u00e5terkomma till den p\u00e5 nytt och p\u00e5 nytt. Den tuggas inte slut p\u00e5 en g\u00e5ng.<\/p>\n

Under min egen studietid kom jag sj\u00e4lv i kontakt med Weils texter och de gjorde ett starkt intryck p\u00e5 mig. B\u00f6cker som Tyngden och n\u00e5den, Att sl\u00e5 rot, V\u00e4ntan p\u00e5 Gud<\/i> satte sina sp\u00e5r. Det \u00e4r nu snart tre \u00e5r sedan jag h\u00f6rde av regiss\u00f6ren Kristin Olsoni om hennes arbete. Hon skrev p\u00e5 manuset till en pj\u00e4s om Weil och koreografen Tiina Lindfors skulle ta vid med musik och dans d\u00e4r som talpj\u00e4sens gr\u00e4nser kom emot. D\u00e5 f\u00f6ddes tanken att man fr\u00e5n universitetets h\u00e5ll inte kunde missa det h\u00e4r tillf\u00e4llet. Man borde bidra med n\u00e5got.<\/p>\n

Det blev ett mycket lyckat seminarium. Studion i stadsbiblioteket var fullsatt senaste s\u00f6ndag. Samtalet tog genast fart efter det f\u00f6rsta inl\u00e4gget som var mycket engagerande. Tuija Numminen reflekterade kring temat \u201dtill m\u00e4nniskans f\u00f6rsvar\u201d. Det var \u00f6verlag inte sv\u00e5rt att hitta kontaktytor mellan v\u00e5r egen omv\u00e4rld och Weils tankev\u00e4rld. Det visade sig igen en g\u00e5ng att historien \u00e4r en oundg\u00e4nglig ing\u00e5ng till den egna samtiden, och en \u00f6ppning till framtiden.<\/p>\n

Simone Weils liv sp\u00e4nde sig mellan de tv\u00e5 v\u00e4rldskrigen. Hon beskrivs som filosof, politisk aktivist, mystiker osv. Hon arbetade fr\u00e4mst som l\u00e4rare i filosofi men hennes liv m\u00e4rktes av hennes engagemang f\u00f6r sin samtid – ett Europa s\u00f6nderslitet av ideologier, v\u00e5ld och krig. Hon deltog som frivillig i det spanska inb\u00f6rdeskriget. Hon valde att arbeta i fabrik f\u00f6r att l\u00e4ra k\u00e4nna arbetarklassens villkor.<\/p>\n

Marja-Lisa Honkasalo satte i sitt f\u00f6redrag in Weil i sin samtid, t.ex. som en av flera stora kvinnliga 1900-tals filosofer. \u00c4ven Hannah Arendt och Edith Stein utmanade p\u00e5 sina s\u00e4tt b\u00e5de filosofin och sin samtid. G\u00f6ran Torrkulla gav en f\u00f6rdjupning kring fr\u00e5gor om bl.a. v\u00e4ntan och avskapelse. Olsoni och Lindfors avslutade med en dialog om och hur man lyckas samla in en s\u00e5 rik tanke- och livsv\u00e4rld i en pj\u00e4s f\u00f6r v\u00e5r tid. Det blev en bra helhet.<\/p>\n

Ett av intrycken som stannade kvar hos mig var att Weil framtr\u00e4dde genom presentationerna och samtalen som mycket aktuell – och d\u00e5 fr\u00e4mst genom sina gr\u00e4ns\u00f6verskridningar. T.ex. kastade hon sig mot bakgrunden av sina judiska r\u00f6tter djupt in i b\u00e5de den kristna och buddhistiska livsv\u00e4rlden och det \u00e4r inte alltid l\u00e4tt att se var det ena omr\u00e5det b\u00f6rjar och det andar slutar. Det \u00e4r ju inte ett obekant tema i dagens andliga landskap. Hon v\u00e4grade binda sig till n\u00e5got, hon underkastade sig inte. Det finns en stark individualism i Weils h\u00e5llning.<\/p>\n

Men – h\u00e4r finns i lika h\u00f6g grad n\u00e5got som st\u00e5r i kontrast till hur mycket gestaltas i v\u00e5r tid. Weils livs- och tankev\u00e4rld representerade inte n\u00e5gon \u201dsm\u00f6rg\u00e5sbordsmentalitet\u201d och inte heller n\u00e5got flyktigt s\u00f6kande d\u00e4r individens uppgift \u00e4r att f\u00e5 s\u00e5 m\u00e5nga trumf p\u00e5 hand som m\u00f6jligt. Ist\u00e4llet kan man ana att engagemanget och allvaret i hennes liv var omutligt.<\/p>\n

H\u00e4r finns en form av integritet som kastar nytt ljus p\u00e5 individualismen vi ser omkring oss idag och ger den en annan klangbotten \u00e4n vi \u00e4r vana vid. Den ger individualismen en ny potential, avskalad p\u00e5 sj\u00e4lvh\u00e4vdelse och ytlighet, och byggd som ett b\u00e4rkraftigt motst\u00e5nd mot kollektivets hotande blindhet. S\u00e5dana former av individualism beh\u00f6vs.<\/p>\n

P.S. Jag vet att det finns b\u00e4ttre ord f\u00f6r det h\u00e4r \u00e4n ordet individualism, men jag tror det \u00e4r klokare att h\u00e5lla kvar det och l\u00e5ta det djupna i nyanser och konnotationer. D.S.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Simon Weil (1909-1943) har beh\u00e5llit sin aktualitet fram till v\u00e5r tid. Ett bra exempel p\u00e5 det h\u00e4r \u00e4r dansteater ERI:s pj\u00e4s\u00a0I ljus \u00e4r tr\u00e4det rotat\u00a0som handlar just om Simone Weil. Pj\u00e4sen ges p\u00e5 b\u00e5de finska och svenska.\u00a0Den svenska premi\u00e4ren \u00e4r inkommande fredag. Jag s\u00e5g redan den finska och t\u00e4nker se den svenska ocks\u00e5. Riktig kultur […]<\/p>\n","protected":false},"author":98,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-1354","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-nynas"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1354","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/98"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1354"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1354\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1360,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1354\/revisions\/1360"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1354"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1354"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1354"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}