{"id":1422,"date":"2014-04-16T00:15:25","date_gmt":"2014-04-15T21:15:25","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/?p=1422"},"modified":"2014-04-16T13:15:04","modified_gmt":"2014-04-16T10:15:04","slug":"bestiga-berg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/2014\/04\/16\/bestiga-berg\/","title":{"rendered":"Bestiga berg"},"content":{"rendered":"

\"Post<\/a>P\u00e5 v\u00e4gen ner var jag gr\u00e5tf\u00e4rdig. Benen skakade och jag f\u00f6rs\u00f6kte klamra mig fast. En \u00e4ldre kvinna fr\u00e5n New York passerade mig med l\u00e4tthet n\u00e4r jag satte mig ner f\u00f6r att vila en stund. \u201dF\u00f6rest\u00e4ll dig att du \u00e4r en katt\u201d var r\u00e5det som hon gav mig med ett varmt leende. Bilderna som visade sig f\u00f6r min inre syn var knappast de som hon hade t\u00e4nkt sig: jag s\u00e5g avmagrade katter med ruggig p\u00e4ls, sp\u00e4nd kropp och simmiga \u00f6gon, typ \u2019n\u00e4ra d\u00f6den katter\u2019 som t.ex. suttit fast n\u00e5gonstans i m\u00e5nader men r\u00e4ddats i sista stund.\u00a0 N\u00e4r jag sedan f\u00f6rsiktigt och med mera mod fortsatte ner\u00e5t, efter att jag tagit igen mig en god stund, s\u00e5 fick jag n\u00e4sta goda r\u00e5d: \u201dHej d\u00e4r, du \u00e4r ju helt blek killen, dina ben skakar. Man m\u00e5ste vila emellan\u00e5t, s\u00e4tt dig en stund vetja!\u00a0<\/span>Det\u00a0h\u00e4r \u00e4r farligt om man blir f\u00f6r tr\u00f6tt.\u201d N\u00e4r jag svarade att jag \u00e4r helt ok och just vilat en l\u00e5ng stund, s\u00e5g han ut som om han inte f\u00f6rstod vad jag sa.<\/span><\/p>\n

Allt beror p\u00e5 hur man ser det. \u00c5 ena sidan hade jag \u00f6vervunnit mig sj\u00e4lv. Jag hade kl\u00e4ttrat upp till toppen av Huayna Picchu, dvs. berget som ser ut som en sylvass klippa och kan ses h\u00f6ja sig i bakgrunden p\u00e5 bilder fr\u00e5n Machu Picchu (som ovan). Och jag hade kl\u00e4ttrat ner igen. Upplevelsen var som sagt obeskrivlig. Den fysiska utmaningen var enorm och jag kunde skatta mig lycklig att jag hade slutat r\u00f6ka ett par m\u00e5nader tidigare. Den mentala utmaningen saknade ocks\u00e5 proportioner men av n\u00e5gon konstig anledning infann sig inte den vanliga h\u00f6jdr\u00e4dslesvindeln. Hade den drabbat mig vid n\u00e5got av de otaliga st\u00e4llen d\u00e4r tillvaron stupade rakt ner i intet hade jag nog f\u00f6ljt med. Vid ing\u00e5ngen till Huayna Picchu, d\u00e4r som uppstigningen b\u00f6rjar, skriver man in sig i en loggbok. P\u00e5 det s\u00e4ttet kan de snabbt f\u00e5 saldot p\u00e5 dagens svinn n\u00e4r dagen \u00e4r slut.<\/span><\/p>\n

Men, ser man det h\u00e4r fr\u00e5n ett annat perspektiv s\u00e5 fjollar jag nog till det hela. Jag bes\u00f6kte helt enkelt en helig plats fr\u00e5n Inkakulturen.\u00a0 Historien f\u00f6rt\u00e4ljer att den h\u00f6gsta pr\u00e4sten bodde d\u00e4r p\u00e5 toppen och \u201dvarje gryning skyndade sig ner till Machu Picchu f\u00f6r att meddela den nya dagen\u201d. Det m\u00e5 vara hur som helst med den saken, men utan tvivel har n\u00e5gon i tiderna byggt en smal och snabbt stigande stig av sten upp till toppen och d\u00e4rtill kr\u00f6nt denna absurda g\u00e4rning med n\u00e5gra tempel. Vem g\u00f6r n\u00e5got s\u00e5dant? H\u00f6rde jag r\u00e4tt: \u201dvarje gryning skyndade sig ner till Machu Picchu\u201d?<\/p>\n

Den h\u00e4r erfarenheten f\u00e5ngar en mycket enkel insikt som slog mig g\u00e5ng efter annan under den tv\u00e5 veckor l\u00e5nga studieresan till Peru som vi nyligen f\u00f6retog med studeranden fr\u00e5n \u00e4mnet religionsvetenskap. Vi hann bes\u00f6ka m\u00e5nga st\u00e4llen som speglade religion p\u00e5\u00a0<\/span>m\u00e5nga\u00a0 olika s\u00e4tt. Den 5000 \u00e5riga staden Caral, ett utgr\u00e4vt omr\u00e5de i \u00f6knen utanf\u00f6r Lima, \u00e4r ett unikt st\u00e4lle, en av de tidigaste m\u00e4nskliga civilisationerna. H\u00e4r fanns m\u00e5nga tempel och pyramider som det\u00a0<\/span>hade\u00a0tagit generationer att f\u00e4rdigst\u00e4lla. H\u00e4r hade man sl\u00e4pat stenar i n\u00e4stan samma omfattning som i Machu Picchu men flera \u00e5rtusenden tidigare.<\/span><\/p>\n

I en annan riktning fr\u00e5n Lima fanns en liten by med bara n\u00e5gra \u00e5r p\u00e5 nacken: h\u00e4r fanns eko-odling och veganmat, meditationstimmar och aromaterapi, och allt inb\u00e4ddat i en speciell och andlig arkitektur. Killen som guidade oss k\u00e4nde v\u00e4l till Finland. Han hade l\u00e4nge jobbat i energibranschen och f\u00f6r finl\u00e4ndska f\u00f6retag innan han l\u00e4mnade allt. Han hade upplevt ett behov att \u00e4ndra riktning. Efter att nu ha levt mera \u00e4n ett \u00e5r i ekobyn skulle han \u201dsnart \u00e5terv\u00e4nda till v\u00e4rlden, men p\u00e5 ett helt annat s\u00e4tt\u201d, ber\u00e4ttade han.<\/span><\/p>\n

Ingenj\u00f6ren var en intensiv typ, likt shamanen som tog emot oss i ett garage i utkanten av Puno, vid Titicacasj\u00f6n. \u00a0Det var m\u00f6rkt n\u00e4r den lilla bussen kom fram till radhusomr\u00e5det och hundar sk\u00e4llde lite h\u00e4r och d\u00e4r. Det k\u00e4ndes lite olustigt. Alltf\u00f6r m\u00e5nga – ocks\u00e5 ambassadfolk fr\u00e5n Helsingfors – hade talat om m\u00e4nniskooffren i den h\u00e4r delen av v\u00e4rlden. Kunde man k\u00e4nna sig lugn? Men, han som tog emot oss var en sympatisk prick. Den ena kinden var rund som en boll av kokablad som han tuggade och de m\u00e5nga levande ljusen gav ett varmt intryck. Shamanen gjorde ocks\u00e5 \u00a0upp med \u201ddet m\u00f6rka som fanns som en skugga hos en av oss\u201d – inte hos undertecknad dock – allt medan d\u00f6dskallen fr\u00e5n altarets nedre hylla, dvs. \u201dundre v\u00e5ningen f\u00f6r svart magi\u201d stirrade h\u00e5l\u00f6gt p\u00e5 oss. Ocks\u00e5 den hade ett kokablad instucket mellan k\u00e4karna.<\/span><\/p>\n

De h\u00e4r olika bilderna handlar allts\u00e5 om samma lilla insikt och jag kan inte kalla den annat \u00e4n insikten om absurditetens fasta grepp om oss, dvs. det vi brukar kalla\u00a0<\/span>rationella\u00a0m\u00e4nniskor. Och det g\u00e4ller vare sig det handlar om garageshamaner, inkapr\u00e4ster eller energiingenj\u00f6rer. Det finns ibland f\u00f6rs\u00f6k att peka p\u00e5 en funktionell k\u00e4rna i religion i stil med tanken att m\u00e4nniskan tror p\u00e5 n\u00e5got udda, en gud eller magi, och l\u00e5ter sitt liv kretsa kring allt det h\u00e4r f\u00f6r att det tj\u00e4nar ett konkret syfte, en tydlig nytta. Men, e<\/span>fter erfarenheterna i Peru ger jag inte mycket f\u00f6r teorier som friar med en s\u00e5dan grundsyn.<\/p>\n

Absurditeterna som m\u00e4nniskor \u00e4gnar sitt liv \u00e5t, allt det som inte kan motiveras och f\u00f6rklaras, som inte tj\u00e4nar v\u00e5ra prim\u00e4ra behov, \u00e4r ett starkt drag. Jag tror att det de facto \u00e4r b\u00e4ttre att sv\u00e4nga p\u00e5 slanten. Den m\u00e4nskliga absurditeten som vi kan se i religion \u00e4r mera regel \u00e4n undantag. Den ber\u00e4ttar inte n\u00e5got om religion utan n\u00e5got om m\u00e4nniskan, var sig hon \u00e4r religi\u00f6s eller inte. Tro och h\u00e4ngivenhet kan rikta sig mot m\u00e5nga h\u00e5ll, b\u00e5de religi\u00f6sa och sekul\u00e4ra, men i de flesta fall \u00e4r det samma m\u00e4nskliga h\u00e5llning som vi talar om och den \u00e4r inte marginell.<\/p>\n

Det \u00e4r med andra ord en ren tillf\u00e4llighet att vi g\u00f6r skillnad p\u00e5 virus och utomjordingar, men den tillf\u00e4lligheten \u00e4r mobiliserande f\u00f6r oss som m\u00e4nniskor och kulturer. Den f\u00e5r oss p\u00e5 gott och ont att bestiga berg.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

P\u00e5 v\u00e4gen ner var jag gr\u00e5tf\u00e4rdig. Benen skakade och jag f\u00f6rs\u00f6kte klamra mig fast. En \u00e4ldre kvinna fr\u00e5n New York passerade mig med l\u00e4tthet n\u00e4r jag satte mig ner f\u00f6r att vila en stund. \u201dF\u00f6rest\u00e4ll dig att du \u00e4r en katt\u201d var r\u00e5det som hon gav mig med ett varmt leende. Bilderna som visade sig […]<\/p>\n","protected":false},"author":98,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-1422","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-nynas"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1422","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/98"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1422"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1422\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1431,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1422\/revisions\/1431"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1422"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1422"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1422"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}