{"id":1455,"date":"2014-05-06T02:47:07","date_gmt":"2014-05-05T23:47:07","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/?p=1455"},"modified":"2014-05-06T08:44:20","modified_gmt":"2014-05-06T05:44:20","slug":"jakten-efter-forskningsfinasiering","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/2014\/05\/06\/jakten-efter-forskningsfinasiering\/","title":{"rendered":"Jakten efter forskningsfinasiering"},"content":{"rendered":"![\"Johanna](\"http:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/files\/Mattila.jpg\")
Jag var nyligen med i ett konsortium som s\u00f6kte pengar fr\u00e5n s.k. BONUS-program som finansierar tv\u00e4rvetenskaplig \u00d6stersj\u00f6forskning. Vid utg\u00e5ngen av ans\u00f6kningstiden hade 48 internationella tv\u00e4rvetenskapliga sammanslutningar ans\u00f6kt om 101 miljoner euro. Det\u00a0 fanns sammanlagt 15 miljoner euro att delas ut. N\u00e4r medelbudgeten enligt finansi\u00e4rerna kommer att ligga p\u00e5 ca 2-3 miljoner euro per projekt, kan man snabbt kalkylera att 5-7 ans\u00f6kningar kommer att f\u00e5 ett gl\u00e4djebudskap under juli m\u00e5nad d\u00e5 besluten offentligg\u00f6rs. Omv\u00e4nt betyder det h\u00e4r att 41-43 konsortier eller 85-90 % av s\u00f6kande blir utan pengar.<\/p>\n
Jag uppskattade ocks\u00e5 att ifall tv\u00e5 personer p\u00e5 alla 328 potentiella partnerorganisationer har jobbat en m\u00e5nad var f\u00f6r den gemensamma ans\u00f6kan, motsvarar den sammanlagda arbetsinsatsen f\u00f6r de inl\u00e4mnade ans\u00f6kningarna ca 5 miljoner euro. Allts\u00e5 en tredjedel av den summa som totalt finns att dela ut. Hur mycket riktig forskning skulle man redan ha kunnat \u00e5stadkomma med den summan? Dessutom var det h\u00e4r bara en utlysning. De flesta forskare som deltog skriver s\u00e4kert tv\u00e5-tre ans\u00f6kningar till det h\u00e4r \u00e5ret, och n\u00e4sta, och n\u00e4sta… Varje ofinansierad ans\u00f6kan som har kostat i arbetstid \u00e4r ju egentligen ett minusresultat, eftersom riktiga forsningsresultat kommer att utebli f\u00f6r den tid som det tog att skriva ans\u00f6kan. De flesta firmor skulle g\u00e5 i konkurs med s\u00e5 h\u00e4r d\u00e5lig f\u00f6retagsstrategi.<\/p>\n
Ibland k\u00e4nns forskarv\u00e4rldens vardag och realiteter r\u00e4tt absurda. \u00c4r det s\u00e4kert att enbart med den h\u00e4r typen av stenh\u00e5rd konkurrens och stora personliga investeringar (l\u00e4s risktagningar med d\u00e5liga odds) av enskilda forskare samh\u00e4llet f\u00e5r bra forskning? Jag har inte sett s\u00e5 m\u00e5nga unders\u00f6kningar gjorda p\u00e5 det h\u00e4r temat. Jag \u00e4r inte heller s\u00e5 s\u00e4ker p\u00e5 att det nuvarande s\u00e4ttet \u00e4r det b\u00e4sta m\u00f6jliga.<\/p>\n
Jag har sett spelet\u00a0\u00e4ven fr\u00e5n andra sidan, ur finansi\u00e4rperspektivet, d\u00e5 jag har fungerat som sakkunnig vid ett flertal stora utlysningar i Sverige. Det normala d\u00e4r och antagligen g\u00e4llande de flesta forsningsprogram och \u2013utlysningar \u00e4r att man relativt l\u00e4tt kan s\u00e4rskilja ca 30-50 % av ans\u00f6kningarna till en grupp som \u00e4r klart s\u00e4mre \u00e4n resten. Det finns ocks\u00e5 kanske 2-3 riktigt bra ans\u00f6kningar som i sin tur skiljer sig klart \u00e5t det andra h\u00e5llet. Sen blir det sv\u00e5rare. I slut\u00e4ndan brukar man sitta med dubbelt-tredubbelt flera riktigt bra ans\u00f6kningar \u00e4n vad man har pengar att dela ut. Den sista gallringen bland dessa goda ans\u00f6kningar brukar inte ha s\u00e5 mycket med vetenskaplig kvalitet eller renodlad objektivitet att g\u00f6ra utan snarare g\u00e4ller det personlig smak hos sakkunniga och ibland ocks\u00e5 forskningspolitiska st\u00e4llningstaganden. Mindre fint kunde man kanske kalla proceduren till ett lotteri ocks\u00e5.<\/p>\n
Det \u00e4r ju oftast inte bara s\u00f6kande sj\u00e4lv som har sin arbetskarri\u00e4r p\u00e5 spel i jakten efter forskningsfinansiering. Det h\u00e4r lotteriet drabbar kanske \u00e4nnu tyngre de yngre forskare som oftast har projektanst\u00e4llningar p\u00e5 ett par \u00e5r i en grupp som leds av en mera erfaren forskare som ocks\u00e5 ansvarar f\u00f6r finansieringen. I sj\u00e4lva verket liknar ju deras, och \u00e4ven projektledarnas, verklighet en situation p\u00e5 arbetsmarknaden d\u00e4r man st\u00e4ndigt med ett-par \u00e5rs mellanrum tvingas att utf\u00f6ra samarbetsf\u00f6rhandlingar. Vilka andra yrkeskategorier skulle till\u00e5ta en s\u00e5dan vardag utan mycket skrik och fackf\u00f6rbundens p\u00e5tryckningar?<\/p>\n
Ligger det n\u00e5nting masochistiskt i forskarnas natur n\u00e4r vi g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng vill uts\u00e4tta oss i den ytterst stressiga och os\u00e4kra situationen som skrivandet av ans\u00f6kningar inneb\u00e4r? Eller brinner alla forskare s\u00e5 mycket f\u00f6r sin vetenskap att all os\u00e4kerhet och v\u00e4rldsliga uppoffringar v\u00e4ger l\u00e4tt? Eller \u00e4r det bara fr\u00e5gan om en tv\u00e5ngssituaton n\u00e4r man inte har hittat ett vettigare jobb \u00e5t sig sj\u00e4lv? Jag vet inte s\u00e4kert. Kanske det \u00e4r fr\u00e5gan om en blandning av alla dessa. Men nu hinner jag inte mera fundera p\u00e5 det h\u00e4r. Det \u00e4r dags att skriva en ny ans\u00f6kan.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Jag var nyligen med i ett konsortium som s\u00f6kte pengar fr\u00e5n s.k. BONUS-program som finansierar tv\u00e4rvetenskaplig \u00d6stersj\u00f6forskning. Vid utg\u00e5ngen av ans\u00f6kningstiden hade 48 internationella tv\u00e4rvetenskapliga sammanslutningar ans\u00f6kt om 101 miljoner euro. Det\u00a0 fanns sammanlagt 15 miljoner euro att delas ut. N\u00e4r medelbudgeten enligt finansi\u00e4rerna kommer att ligga p\u00e5 ca 2-3 miljoner euro per projekt, kan […]<\/p>\n","protected":false},"author":368,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[147],"tags":[59,156],"class_list":["post-1455","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-mattila","tag-finansiering","tag-forskningsfinansiering"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1455","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/368"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1455"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1455\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1458,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1455\/revisions\/1458"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1455"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1455"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1455"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}