![\"Christer](\"http:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/files\/1073933014.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Det \u00e4r s\u00e4kert b\u00e5de en och annan som minns det glada \u00e5ttiotalet, d\u00e5 den finl\u00e4ndska ekonomin gick som p\u00e5 r\u00e4ls, arbetsl\u00f6sheten var i det n\u00e4rmaste obefintlig och statens kassakistor var s\u00e5 \u00f6verfulla att vi hade r\u00e5d (trodde vi, i alla fall) att p\u00e5 samma g\u00e5ng b\u00e5de f\u00f6rdubbla barnbidraget och s\u00e4nka inkomstskatten rej\u00e4lt. Det var vid den h\u00e4r tiden Finland – av vem och i vilket sammanhang minns jag inte l\u00e4ngre – fick smeknamnet ”Nordens Japan”.<\/p>\n
P\u00e5 den tiden var det h\u00e4r en hederstitel som hette duga: den japanska exportindustrin tedde sig i det n\u00e4rmaste o\u00f6vervinnelig, och Japans enorma handels\u00f6verskott \u00e5terinvesterades i utl\u00e4ndska f\u00f6retag och fastigheter i en omfattning som v\u00e4ckte inte bara avund utan \u00e4ven farh\u00e5gor f\u00f6r att japanerna snart skulle ”\u00e4ga” b\u00e5de Europa och USA. Jag minns \u00e4n i denna dag en sk\u00e4mtteckning i Newsweek fr\u00e5n slutet av \u00e5ttiotalet, d\u00e4r en grupp japanska aff\u00e4rsm\u00e4n sitter i en restaurang med utsikt \u00f6ver ett anonymt amerikanskt storstadslandskap; samtidigt som aff\u00e4rsm\u00e4nnen h\u00f6jer sina glas till en sk\u00e5l st\u00e4mmer de upp i ”This land is your land, this land is my land”<\/em>…<\/p>\n Sedan \u00e5ttiotalets gyllene tider har mycket f\u00f6r\u00e4ndrats i b\u00e5de Finland och Japan – och inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis till det b\u00e4ttre. Det japanska ekonomiska miraklet \u00e4r idag ett minne blott, och \u00e4nda sedan b\u00f6rjan av nittiotalet har Japans ekonomi m\u00f6dosamt stapplat sig fram fr\u00e5n den ena recessionen till den andra, med korta perioder av blygsam tillv\u00e4xt d\u00e4remellan. Med andra ord en r\u00e4tt likartad situation som den\u00a0 Finland – som \u00e4nd\u00e5 fick uppleva ett drygt decennium av snabb ekonomisk tillv\u00e4xt efter den djupa krisen i b\u00f6rjan av nittiotalet – nu verkar befinna sig i. Och likheterna slutar inte d\u00e4r: b\u00e5de Finland och Japan st\u00e5r inom en n\u00e4ra framtid inf\u00f6r stora utmaningar som en f\u00f6ljd av att antalet \u00e4ldre \u00f6kar i f\u00f6rh\u00e5llande till befolkningen i arbetsf\u00f6r \u00e5lder.<\/p>\n En betydande skillnad finns \u00e4nd\u00e5 – till Finlands f\u00f6rdel. Japan \u00e4r idag, i f\u00f6rh\u00e5llande till ekonomins storlek, v\u00e4rldens \u00f6verl\u00e4gset mest skuldsatta ekonomi, med en offentlig skuld p\u00e5 hisnande 220 procent av bnp! Det h\u00e4r betyder att Japan \u00e4r n\u00e4stan fyra g\u00e5nger s\u00e5 skuldsatt (i f\u00f6rh\u00e5llande till bnp) som Finland, och till och med klart mer skuldsatt \u00e4n euroomr\u00e5dets sorgebarn Grekland. Den enda orsaken till att vi \u00e4n s\u00e5 l\u00e4nge inte har h\u00f6rt talas om n\u00e5gon japansk skuldkris \u00e4r att den japanska statens kreditorer s\u00e5 gott som uteslutande \u00e4r inhemska, vilket betyder att r\u00e4ntor och amorteringar p\u00e5 statsskulden s\u00e5 att s\u00e4ga bara \u00e4r en form av inkomst\u00f6verf\u00f6ringar mellan staten och de placerare – till en stor del vanliga sm\u00e5sparare – som placerat sina pengar i statsobligationer. I och med att de h\u00e4r pengarna stannar kvar i hemlandet minskar\u00a0 den totalbelastning den stora statsskulden utg\u00f6r f\u00f6r den japanska ekonomin.<\/p>\n Men hur har d\u00e5 Japan, som \u00e4nnu f\u00f6r ett kvartssekel sedan betraktades som v\u00e4rldens nya ekonomiska supermakt, lyckats samla p\u00e5 sig en s\u00e5dan ofantlig offentlig skuld? Orsakerna \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s m\u00e5nga, och en del av dem – som den allt h\u00e5rdare konkurrensen fr\u00e5n nya, \u00e4nnu mer kostnadseffektiva industriella stormakter som Kina – har sitt ursprung utanf\u00f6r landets gr\u00e4nser. Den viktigaste enskilda orsaken torde \u00e4nd\u00e5 vara att den ena japanska regeringen efter den andra i mer \u00e4n tjugo \u00e5rs tid f\u00f6rt en mycket ambiti\u00f6s, skuldfinansierad stimulanspolitik. Med undantag f\u00f6r n\u00e5gra kortare perioder av halvdan tillv\u00e4xt har stimulanspolitiken emellertid inte haft n\u00e5gra positiva effekter att tala om; det enda som har vuxit \u00e4r den japanska statens skuldb\u00f6rda. D\u00e4remot har ambitionsniv\u00e5n varit betydligt l\u00e4gre d\u00e5 det g\u00e4ller strukturella ekonomiska reformer; ibland verkar det n\u00e4stan som den japanska ekonomin – som var f\u00f6rst och snabbast med att anpassa sig till den dramatiska h\u00f6jning av energikostnaderna 1970-talets energikriser medf\u00f6rde – skulle ha f\u00f6rlorat sin f\u00f6rm\u00e5ga att f\u00f6rnya sig.<\/p>\n L\u00e5ter det h\u00e4r bekant? Det borde det \u00e5tminstone g\u00f6ra f\u00f6r var och en som f\u00f6ljt med den inhemska ekonomisk-politiska debatten, d\u00e4r kraven p\u00e5 mer stimulans med l\u00e5nade pengar blivit allt fler och allt mer h\u00f6gljudda. Och visst, det finns en del n\u00f6dv\u00e4ndiga investeringar i infrastruktur, framf\u00f6r allt i v\u00e5rt allt mer underm\u00e5liga v\u00e4gn\u00e4t, som det \u00e4r ekonomiskt rationellt att finansiera med l\u00e5nad pengar i en situation d\u00e4r r\u00e4ntorna \u00e4r s\u00e5 l\u00e5ga som nu. Men vi skall inte invagga oss i tron att de h\u00e4r stimulans\u00e5tg\u00e4rderna r\u00e4cker till f\u00f6r att f\u00e5 v\u00e5r ekonomi p\u00e5 f\u00f6tter, s\u00e5 att vi f\u00f6r all framtid slipper bekymra oss om obehagliga strukturella reformer. Faller vi f\u00f6r den sortens politiska bondf\u00e5ngeri dr\u00f6jer det inte l\u00e4nge innan vi igen kan titulera oss ”Nordens Japan” – och d\u00e5 kommer den inte<\/strong><\/em>att vara fr\u00e5gan om en hederstitel!<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Det \u00e4r s\u00e4kert b\u00e5de en och annan som minns det glada \u00e5ttiotalet, d\u00e5 den finl\u00e4ndska ekonomin gick som p\u00e5 r\u00e4ls, arbetsl\u00f6sheten var i det n\u00e4rmaste obefintlig och statens kassakistor var s\u00e5 \u00f6verfulla att vi hade r\u00e5d (trodde vi, i alla fall) att p\u00e5 samma g\u00e5ng b\u00e5de f\u00f6rdubbla barnbidraget och s\u00e4nka inkomstskatten rej\u00e4lt. Det var vid […]<\/p>\n","protected":false},"author":369,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[146],"tags":[],"class_list":["post-1634","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-lindholm"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1634","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/369"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1634"}],"version-history":[{"count":19,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1634\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1654,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1634\/revisions\/1654"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1634"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1634"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1634"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}