{"id":186,"date":"2011-10-31T15:01:01","date_gmt":"2011-10-31T12:01:01","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/?p=186"},"modified":"2011-10-31T16:25:02","modified_gmt":"2011-10-31T13:25:02","slug":"kemiaret-och-familjen-curie","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/2011\/10\/31\/kemiaret-och-familjen-curie\/","title":{"rendered":"Kemi\u00e5ret och familjen Curie"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignleft size-full wp-image-12\" src=\"http:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/files\/Salmi_blogg.jpg\" alt=\"Tapio Salmi\" width=\"170\" height=\"220\" \/>F\u00f6renta Nationernas organisation f\u00f6r utbildning, kultur och vetenskap, UNESCO har f\u00f6rklarat \u00e5ret 2011 till ett internationellt kemi\u00e5r. \u00c5rets symbolfigur \u00e4r Marie Sklodowska-Curie, den f\u00f6rsta kvinnan som fick ett Nobelpris i kemi. Detta skedde 1911. N\u00e5gra \u00e5r tidigare, 1903 hade hon f\u00e5tt tillsammans med sin make, Pierre Curie och en annan ber\u00f6md fransk fysiker, Henri Becquerel, Nobelpriset i fysik. D\u00e5f\u00f6rtiden fanns det inga organiserade forskarskolor: doktoranden k\u00e4mpade med sitt projekt tills det blev fullbordat.\u00a0 Den 25 juni 1903 f\u00f6rsvarade Marie sin doktorsavhandling i Paris och den 10 december samma \u00e5r fick hon sitt f\u00f6rsta Nobelpris!<\/p>\n<p>Jag l\u00e4ser igen \u00c8ve Curies biografi om sin mor, <em>La vie de Madame Curie,<\/em> denna g\u00e5ng en svensk folkupplaga med titeln Min mor. Egentligen borde den svenska \u00f6vers\u00e4ttningen ha titeln Marie Curies liv, f\u00f6r Eve f\u00f6rs\u00f6ker beskriva sin mor utifr\u00e5n, inte som familjemedlem. Boken \u00e4r rikligt illustrerad med bilder ur Curie-familjens privata och professionella liv: den unga polska studenten Marie Sklodowska i Warschawa, sedan kemi- och fysikstuderande vid Sorbonne, det ytterst anspr\u00e5ksl\u00f6sa laboratoriet, egentligen ett \u00f6vergivet skjol, d\u00e4r Pierre och Marie utf\u00f6rde banbrytande experiment som ledde till uppt\u00e4ckten av tv\u00e5 nya grund\u00e4mnen, radium (grund\u00e4mne 88) och polonium (grund\u00e4mne 84, d\u00f6pt efter Maries fosterland). Ocks\u00e5 bilder om familjens och den n\u00e4rmaste v\u00e4nkretsens utflykter till havskusten visas i boken. Pierre och Marie hade tv\u00e5 d\u00f6ttrar, Ir\u00e8ne och Eve.<\/p>\n<p>\u00c8ve, den yngre dottern, som skrev den ypperliga boken om sin mor, m\u00e5ste ha varit d\u00f6d redan f\u00f6r l\u00e4nge sedan, funderar jag och l\u00e4gger boken \u00e5t sidan. D\u00e5 man skriver om sina n\u00e4rmaste sl\u00e4ktingar, har texten oundvikligen starka subjektiva tendenser \u2013 \u00c8ves bok \u00e4r dock mycket b\u00e4ttre: hon beskriver sin mors seghet som ledde till uppt\u00e4ckten av radium och polonium, hon beskriver familjens skrala ekonomiska l\u00e4ge (innan tv\u00e5 Nobelpris och andra hedersbetygelser kom), hon ber\u00e4ttar \u00e4ven om sin ensamma barndom, som inte var s\u00e4rskild lycklig. Fadern, Pierre Curie hade d\u00f6tt i en trafikolycka 1906, d\u00e5 \u00c8ve var endast tv\u00e5 \u00e5r, modern Marie arbetade l\u00e5nga dagar vid universitetet och Radiuminstitutet och \u00c8ve blev l\u00e4mnad i guvernantens h\u00e4nder. Den \u00e4ldre systern Ir\u00e8ne fanns dock tidvis som lekkamrat.<\/p>\n<p>Internet avsl\u00f6jar allting snabbt: \u00c8ve Curie blev 102 \u00e5r gammal, hon dog f\u00f6rst 2007 i New York. Hon var den enda i familjen, som inte valde en vetenskaplig bana. D\u00e4remot blev hon en utomordentlig f\u00f6rfattare, journalist och diplomat, som hade en l\u00e5ng karri\u00e4r i fredens tj\u00e4nst. \u00c8ve var ocks\u00e5 musikalisk mycket beg\u00e5vad och inledde en karri\u00e4r som koncertpianist p\u00e5 1920-talet, men livet tog en annan v\u00e4ndning: hon blev f\u00f6rfattare och krigskorrespondent, som med sin vassa penna k\u00e4mpade f\u00f6r <em>France Libre<\/em> under andra v\u00e4rldskriget.<\/p>\n<p>Maries \u00e4ldre dotter, Ir\u00e8ne f\u00f6ddes 1897, och b\u00f6rjade som sin mor och far studera fysik och kemi i Paris. I laboratoriet tr\u00e4ffade hon en yngre man, Fr\u00e9d\u00e9ric Joliot, som Marie efter en viss tvekan hade tagit som preparator till laboratoriet. Fr\u00e9d\u00e9ric hade bristande grundutbildning och han \u00e4lskade jazzmusik och livet njutelser. Maries goda v\u00e4n och kollega, Paul Langevin, hade dock starkt rekommenderat den unga mannen och slutligen blev han anst\u00e4lld. Fr\u00e9d\u00e9ric visade sig vara mycket beg\u00e5vad och han f\u00f6rsvarade sin doktorsavhandling med ett h\u00f6gt betyg. F\u00f6r familjen Curie hade anst\u00e4llningen \u00e4ven en annan konsekvens: \u00e5r 1926 gifte sig Fr\u00e9d\u00e9ric med Irene och ett \u00e5r senare fick de sitt f\u00f6rsta barn, H\u00e9l\u00e8ne. Sv\u00e4rsonen fick Maries fullst\u00e4ndiga acceptans. Ir\u00e8ne och Fr\u00e9d\u00e9ric Joliot-Curie fick Nobelpriset i fysik 1935 f\u00f6r sin uppt\u00e4ckt av artificiell radioaktivitet. Ett instabilt, radioaktivt grund\u00e4mne fick senare namnet curium (grund\u00e4mne 96). Den vetenskapliga traditionen har f\u00f6rts vidare i familjen: H\u00e9l\u00e8ne blev fysiker och gifte sig med Paul Langevins son. Hon anv\u00e4nder namnet Langevin-Joliot och upptr\u00e4der g\u00e4rna vid olika evenemang till\u00e4gnade Sklodowska-Curie-Joliot-Langevin-familjens liv och arbete. H\u00e8l\u00e8nes yngre bror, Pierre \u00e4r ocks\u00e5 professor i fysik.<\/p>\n<p>Familjens liv pr\u00e4glades av en h\u00f6g arbetsmoral och pliktk\u00e4nsla \u2013 m\u00e5nga av dem har inte bara varit vetenskapligt aktiva, utan \u00e4ven deltagit i samh\u00e4llslivet: Ir\u00e8ne var stadssekreterare i L\u00e9on Blums folkfrontsregering f\u00f6re andra v\u00e4rldskriget, Fr\u00e9deric Joliot var med i motst\u00e5ndsr\u00f6relsen under naziockupationen och senare aktiv i den internationella fredsr\u00f6relsen. Familjen hade en icke-ceremoniell livstil och en rationell livssyn. Framf\u00f6r allt, pr\u00e4glades Marie, Pierre, Ir\u00e8ne och Fr\u00e9d\u00e9ric av en stark vetenskaplig intuition och en outtr\u00f6ttlig nyfikenhet \u2013 d\u00e4rf\u00f6r kunde de uppt\u00e4cka saker som m\u00e5nga andra kolleger f\u00f6rbis\u00e5g. \u2013 En finsk damtidning skrev att Maries liv var tr\u00e5kigt; jag \u00e4r inte av samma \u00e5sikt: n\u00e4stan hela sitt liv fick hon g\u00f6ra det som hon egentligen ville, forska i kemi och fysik. Familjens uppt\u00e4ckter ledde till en revolution av grund\u00e4mnenas periodiska system. Idag \u00e4r kemin v\u00e4rldens st\u00f6rsta vetenskapsgren.<\/p>\n<div id=\"attachment_189\" style=\"width: 198px\" class=\"wp-caption aligncenter\"><a href=\"http:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/files\/curie.png\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" aria-describedby=\"caption-attachment-189\" class=\"size-medium wp-image-189\" src=\"http:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/files\/curie-188x300.png\" alt=\"\" width=\"188\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/files\/curie-188x300.png 188w, https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/files\/curie.png 195w\" sizes=\"auto, (max-width: 188px) 100vw, 188px\" \/><\/a><p id=\"caption-attachment-189\" class=\"wp-caption-text\">Marie och Ir\u00e8ne Curie i laboratoriet (1923)<\/p><\/div>\n<p>Tapio Salmi<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>F\u00f6renta Nationernas organisation f\u00f6r utbildning, kultur och vetenskap, UNESCO har f\u00f6rklarat \u00e5ret 2011 till ett internationellt kemi\u00e5r. \u00c5rets symbolfigur \u00e4r Marie Sklodowska-Curie, den f\u00f6rsta kvinnan som fick ett Nobelpris i kemi. Detta skedde 1911. N\u00e5gra \u00e5r tidigare, 1903 hade hon f\u00e5tt tillsammans med sin make, Pierre Curie och en annan ber\u00f6md fransk fysiker, Henri Becquerel, [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":102,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[5],"tags":[36,35,34],"class_list":["post-186","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-salmi","tag-curie","tag-fysik","tag-kemi"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/186","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/102"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=186"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/186\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":201,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/186\/revisions\/201"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=186"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=186"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=186"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}