{"id":1877,"date":"2015-06-04T23:05:45","date_gmt":"2015-06-04T20:05:45","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/?p=1877"},"modified":"2015-06-04T23:27:23","modified_gmt":"2015-06-04T20:27:23","slug":"vart-eget-hundspann","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/2015\/06\/04\/vart-eget-hundspann\/","title":{"rendered":"V\u00e5rt eget hundspann"},"content":{"rendered":"

\"Nyn\u00e4s\"<\/a>Jag mindes pl\u00f6tsligt n\u00e5gra iakttagelser som jag snubblade \u00f6ver i min forskning f\u00f6r en tid sedan. Manuel Castells, en internationellt k\u00e4nd n\u00e4tverksteoretiker, och Pekka Himanen, en finl\u00e4ndsk filosof, ber\u00f6r i ett gemensamt verk fr\u00e5gor om sp\u00e4nningen mellan globalt och lokalt i relation till det framv\u00e4xande informationssamh\u00e4llet. Den p\u00e5g\u00e5ende utvecklingen har str\u00e4ckt individers och gruppers horisonter l\u00e4ngre \u00e4n tidigare och fr\u00e5gor om nationella och kulturella identiteter st\u00e4lls p\u00e5 sin spets. Det h\u00e4r bidrar, menar de, till att nationalism och religi\u00f6s fundamentalism f\u00e5r luft under vingarna.<\/p>\n

Det \u00e4r l\u00e4tt att nicka inst\u00e4mmande till det h\u00e4r och m\u00e5nga g\u00f6r det \u00e4ven om deras analys ocks\u00e5 kommit att diskuteras mycket kritiskt.\u00a0Polarisering av v\u00e4rderingar och attityder tycks f\u00f6r tillf\u00e4llet splittra m\u00e5nga h\u00f6rn av v\u00e4rlden – likt Mose i tiden med sin stav fick R\u00f6da Havet att dela sig. Men den h\u00e4r f\u00f6ljden av globala f\u00f6r\u00e4ndringar skall naturligtvis inte f\u00f6rst\u00e5s som en regel. \u00c4ven om tendensen \u00e4r tydlig beh\u00f6ver det nya informations- och n\u00e4tverkssamh\u00e4llet inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis betyda en utmaning f\u00f6r lokala kulturella identiteter. Verkligheten \u00e4r mera sammansatt \u00e4n s\u00e5 och Finland utg\u00f6r ett intressant och viktigt undantag. S\u00e5 menar i alla fall Castells och Himanen.<\/p>\n

Forts\u00e4ttningen som f\u00f6ljer st\u00e5r i bj\u00e4rt kontrast till\u00a0den senaste tidens politiska och religi\u00f6sa utveckling. Finland \u00e4r, skriver de, ett land som \u00e4r synnerligen v\u00e4l integrerat i den nya globala informationsekonomin, men samtidigt ett samh\u00e4lle som f\u00f6rm\u00e5r bekr\u00e4fta sin kultur, sitt spr\u00e5k och sin nationella identitet: det finl\u00e4ndska informationssamh\u00e4llet och v\u00e4lf\u00e4rdssamh\u00e4llet samverkar och \u00e4r djupt rotade i den finl\u00e4ndska identiteten. Kombinationen utveckling och v\u00e4lf\u00e4rd ses som Finlands naturliga \u00f6verlevnadsteknik. D\u00e4rf\u00f6r, menar de, s\u00e5 hittar man inte utpr\u00e4glad nationalism, religi\u00f6s fundamentalism eller motsvarande reaktion\u00e4ra motst\u00e5ndsidentiteter i Finland.<\/p>\n

Men \u2013 det h\u00e4r konstaterade Castells och Himanen i b\u00f6rjan p\u00e5 2000-talet. Det har h\u00e4nt mycket sedan dess. Finland var inte immunt mot reaktion\u00e4ra och splittrande tendenser och s\u00e5dana ensidiga och destruktiva maktstr\u00e4vanden som f\u00f6ljer radikaliserande h\u00e5llningar. Det \u00e4r av den h\u00e4r orsaken jag minns deras syn p\u00e5 Finland. Den var idealistisk.<\/p>\n

Det \u00e4r sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r vi st\u00e5r d\u00e4r vi st\u00e5r idag. I ljuset av tidigare vall\u00f6ften kan man knappast konstatera att folket f\u00e5tt vad de bett om. Och ut\u00f6ver brutna vall\u00f6ften \u00e4r ignoransen f\u00f6r folkets v\u00e4rderingar tydlig. V\u00e5r nya undervisningsminister lyfter i en av sina bloggar fram det faktum att 95 procent av oss ser det som ett ansvar att betala skatt. Men, hon g\u00f6r det bara f\u00f6r att avf\u00e4rda det med en kort mening: \u201dN\u00e5gonstans g\u00e5r i alla fall gr\u00e4nsen\u201d skriver hon, \u201doch nu k\u00e4nns det som om gr\u00e4nsen brustit.\u201d<\/p>\n

Jag respekterar och f\u00f6rst\u00e5r undervisningsministerns personliga k\u00e4nsla i den h\u00e4r fr\u00e5gan. M\u00f6jligen har hon sj\u00e4lv beskattats f\u00f6r h\u00e5rt i relation till de behov eller den r\u00e4tt till sin l\u00f6n som hon upplever att hon har. Men, det \u00e4r en helt annan sak. Hennes egen personliga upplevelse av r\u00e4ttigheter eller behov \u00e4ger inte legitimitet som politisk programf\u00f6rklaring \u2013 och speciellt inte n\u00e4r den f\u00f6rblindas av uttalad nonchalans och likgiltighet inf\u00f6r andra\u00a0syns\u00e4tt. Men, det h\u00e4r f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4ttet tycks tyv\u00e4rr vara karakt\u00e4ristiskt f\u00f6r den nuvarande regeringen som helhet.<\/p>\n

Den ledande politikens nonchalans och f\u00f6rakt f\u00f6r kunskap syns inte enbart i konkreta nedsk\u00e4rningar. M\u00e5nga har pekat p\u00e5 den brist p\u00e5 utbildning som vissa portf\u00f6ljsinnehavare f\u00e5r k\u00e4mpa med, och det \u00e4r onekligen en korrekt och relevant iakttagelse. Men, inom politikens historia hittar vi s\u00e4kert exempel p\u00e5 goda politiker som i grunden saknat utbildning. Det \u00e4r d\u00e4remot ett mera tidstypiskt fenomen att man plockar in udda galjonsfigurer som inte kompenserar sin brist p\u00e5 utbildning med en gedigen erfarenhet fr\u00e5n politisk verksamhet samt\u00a0bildning och \u00f6ppenhet. S\u00e5dant har tidigare kunnat lotsa politiker in i n\u00e4ra dialog med b\u00e5de historia och samtid.<\/p>\n

Problemet uppst\u00e5r n\u00e4r brist p\u00e5 kunskap eller utbildning f\u00f6renas med den nonchalanta och retoriska h\u00e5llning som t.ex. undervisningsministern ger utryck f\u00f6r. Kunskapsf\u00f6rakt och nonchalans inf\u00f6r omv\u00e4rlden \u2013 varth\u00e4n vi \u00e4n lokaliserar det vi kallar omv\u00e4rld \u2013 \u00e4r en olycklig kombination n\u00e4r man skall ta ansvar f\u00f6r ett land och en v\u00e4rld.<\/p>\n

Vi lever i ett annat land i dag \u00e4n det land som Castells och Himanen s\u00e5g. Finland \u00e4r mera polariserat; det p\u00e5g\u00e5r en reaktion\u00e4r process och den sker aktivt och uttalat. Men, det \u00e4r en grov f\u00f6renkling att t\u00e4nka att slitningen finns i gr\u00e4nsen mellan n\u00e5got som vi kallar lokalt och globalt. Den samtida nationalismen har mycket starka internationella uppbackningar och inspirationsk\u00e4llor. Den \u00e4r en form av lokal r\u00f6relse som i grunden \u00e4r mycket global. Sipil\u00e4, Soini och Stubb \u00e4r hundar i ett globalt hundspann som drivs av vissa specifika v\u00e4rderingar och intressen. De \u00e4r inte nationens f\u00f6rsvarare eller rotade i en finl\u00e4ndsk kulturell identitet. De beh\u00f6ver blottas f\u00f6r vad de \u00e4r \u2013 i kontrast till de 95% som \u00e4r en mycket tydlig finl\u00e4ndsk kulturell och nationell\u00a0identitet.<\/p>\n

Kan man till\u00e4gga n\u00e5got? Det skulle v\u00e4l i s\u00e5 fall vara f\u00f6ljande: om kombinationen information och v\u00e4lf\u00e4rd var grunden f\u00f6r Finlands \u00f6verlevnad, s\u00e5 st\u00e5r vi idag inf\u00f6r tv\u00e5 alternativa scenarier. Vi kan likna det vid eutanasi eller sj\u00e4lvmord p\u00e5 nationell niv\u00e5 – och vilket ord vi v\u00e4ljer \u00e4r irrelevant. Vill man anv\u00e4nda ett mildare spr\u00e5k \u00e4r det v\u00e4l s\u00e5 att den Finl\u00e4ndska \u201dmirakel-modellen\u201d, som den kallades en tid, nu \u00e4r v\u00e4rderingsm\u00e4ssigt nedmonterad.<\/p>\n

P\u00e5 ett paradoxalt s\u00e4tt st\u00e5r mitt enda hopp till en fortsatt och mera tillspetsad polarisering. En s\u00e5dan kan kanske mobilisera t\u00e4nkande reflektiva krafter att \u00e4ntligen ryta till p\u00e5 allvar – ocks\u00e5 i Finland.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Jag mindes pl\u00f6tsligt n\u00e5gra iakttagelser som jag snubblade \u00f6ver i min forskning f\u00f6r en tid sedan. Manuel Castells, en internationellt k\u00e4nd n\u00e4tverksteoretiker, och Pekka Himanen, en finl\u00e4ndsk filosof, ber\u00f6r i ett gemensamt verk fr\u00e5gor om sp\u00e4nningen mellan globalt och lokalt i relation till det framv\u00e4xande informationssamh\u00e4llet. Den p\u00e5g\u00e5ende utvecklingen har str\u00e4ckt individers och gruppers horisonter […]<\/p>\n","protected":false},"author":98,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-1877","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-nynas"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1877","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/98"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1877"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1877\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1888,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1877\/revisions\/1888"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1877"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1877"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1877"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}