![\"Peter](\"http:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/files\/Nyn\u00e4s--150x150.jpg\")
Ras? En diskussion om m\u00e4nskliga raser har blommat upp i Finland. Jag t\u00e4nker inte ta st\u00e4llning till den diskussionen \u2013 en del mycket kloka inl\u00e4gg har funnits och en del av dem kommer till min lycka fr\u00e5n forskarresurser vid \u00c5A. Men \u2013 jag kan inte l\u00e5ta bli att f\u00f6rv\u00e5nas \u00f6ver det absurda i att vi befinner oss h\u00e4r.<\/p>\n
P\u00e5 v\u00e4g hem fr\u00e5n Helsingfors f\u00f6r en vecka sedan tittade jag p\u00e5 filmen \u201dMississippi burning\u201d fr\u00e5n 1988. Den utspelar sig i sydstaterna f\u00f6r cirka 50 \u00e5r sedan och handlar om utredningen av mordet p\u00e5 n\u00e5gra afroamerikaner, om det tysta medgivandet som gav Ku Klux Klan livsrum, och om det allm\u00e4nm\u00e4nskliga men farliga djupet som g\u00f6mmer sig bakom k\u00e4nslan \u2019om jag inte \u00e4r b\u00e4ttre \u00e4n alla ”de d\u00e4r”, vem \u00e4r jag d\u00e5 b\u00e4ttre \u00e4n\u2019. F\u00f6rakt – f\u00f6r sig sj\u00e4lv och \u00e4ndra – sammantvinnat i v\u00e5ld.<\/p>\n
Jag har ett vagt minne av att jag ocks\u00e5 s\u00e5g \u201dMississippi burning\u201d en tid efter att den producerades. Jag minns att den var gripande, och att den var bekr\u00e4ftande. Den var ett barn av sin tid precis som jag var; den var en av ber\u00e4ttelserna om det vi l\u00e4mnat bakom oss och det som kanske fanns kvar enbart i form av en liten men irriterande v\u00e4xtv\u00e4rk i samh\u00e4llets marginaler. Den var en av ber\u00e4ttelserna om de tidigare generationerna som helt enkelt inte visste b\u00e4ttre.<\/p>\n
Det var omtumlande att se filmen p\u00e5 nytt. Jag k\u00e4nde mig lurad. Jag k\u00e4nde mig naiv. Jag f\u00f6rstod att jag hade haft fel. Jag trodde l\u00e4nge att jag hade varit del av en sj\u00e4lvklar samh\u00e4lls- och kulturutveckling som f\u00f6rde oss i en helt annan riktning, byggd av en str\u00e4van att ge m\u00e4nniskov\u00e4rdet en position som inte var f\u00f6rhandlingsbar oavsett ekonomiska och politiska konjunktioner.<\/p>\n
Men, igen ras? Och igen v\u00e5ld \u2013 direkt och indirekt \u2013 mer eller mindre politiskt sanktionerat?<\/p>\n
Jag har inte n\u00e4rt en f\u00f6rest\u00e4llning om att rasism kan f\u00f6rsvinna som en individuell tendens. Jag har ofta sett den hos mig sj\u00e4lv och andra har p\u00e5talat den. N\u00e4r jag i slutet av 80-talet \u00e5kte lokal buss i USA f\u00f6rstod jag att \u00a0jag var mycket ensam i det valet, \u00e4ven om bussen var n\u00e4rap\u00e5 fullsatt. Det fanns inte en skylt p\u00e5 utsidan, men fr\u00e4mlingsk\u00e4nslan som infann sig ber\u00e4ttade f\u00f6r mig att bussen inte var f\u00f6r \u2019vita\u2019. Jag kunde se det.<\/p>\n
En annan g\u00e5ng korrigerade mig en v\u00e4n skarpt n\u00e4r jag talade om hans asiatiska v\u00e4nner \u2013 en rak h\u00f6ger l\u00e5g de facto i luften \u2013 eftersom mitt t\u00e4nkande var genomsyrat av v\u00e4rderande f\u00f6rest\u00e4llningen om distinktioner mellan olika raser. Det s\u00e5g jag inte sj\u00e4lv. Samma budskap k\u00e4nde sig min goda kollega fr\u00e5n Israel tvungen att en g\u00e5ng f\u00f6rmedla \u00e4ven om han var mera diplomatisk. Hans senaste bok antyder\u00a0f\u00f6rresten hur hela staten Israel tenderar att vara en konstruktion byggd p\u00e5 vithet. Den sidan \u00e4r g\u00f6md bakom f\u00f6rest\u00e4llningen om religion och kultur som en skiljelinje.<\/p>\n
Jag hade i de h\u00e4r och andra liknande situationer kunnat g\u00f6mma mig bakom obskyra definitioner av rasism, bakom en kvasivetenskaplig retorik, men det hade knappast tj\u00e4nat annat \u00e4n mitt behov att gardera mitt eget v\u00e4rde i mina egna \u00f6gon. Det v\u00e4rdet \u00e4r naturligtvis v\u00e4rt sin vikt i guld f\u00f6r mig sj\u00e4lv, men min po\u00e4ng \u00e4r enkel. Jag levde i m\u00e5nga decennier i ett samh\u00e4lle och en kultur d\u00e4r centrala kulturella och samh\u00e4lleliga akt\u00f6rer hj\u00e4lpte mig att balansera och hantera den h\u00e4r m\u00e4nskliga problematiken. Och det var i tilltron till det v\u00e4rdet jag s\u00f6kte mig till universitet.<\/p>\n
Jag \u00e4r os\u00e4ker om det samh\u00e4llet och kulturen finns l\u00e4ngre.\u00a0Det h\u00e5ller p\u00e5 att bildas nya ber\u00e4ttelser om nu och d\u00e5, om grunderna f\u00f6r hur vi kan och b\u00f6r styra och leda v\u00e5rt samh\u00e4lle och v\u00e5r kultur, och\u00a0de h\u00e4r dirigerar vem vi \u00e4r och vem vi kan vara, vad vi g\u00f6r och b\u00f6r g\u00f6ra. De politiska ledarna kan inte fr\u00e5nta sig ansvaret f\u00f6r de h\u00e4r ber\u00e4ttelserna, men m\u00e5nga av dem g\u00f6r det tyv\u00e4rr.<\/p>\n
Universiteten som lever inom ramen f\u00f6r samma r\u00e5dande kulturnivellering har den senaste tiden f\u00e5tt k\u00e4mpa med sitt livsber\u00e4ttigande. De har ett speciellt ansvar. Det beh\u00f6vs ett trots mot det konkurrenst\u00e4nkande som bara gynnar politikens s\u00f6ndra och h\u00e4rska tendenser och undergr\u00e4ver dess existensber\u00e4ttigande. Det beh\u00f6vs ett samf\u00e4llt engagemang f\u00f6r m\u00e4nniska, kultur och kunskap. De som idag kan och beh\u00f6ver b\u00e4ra det engagemanget \u00e4r universiteten i Finland. De beh\u00f6ver b\u00e4ra det f\u00f6r sin egen skull, men \u00e4nnu mera f\u00f6r de andra omkring oss och de beh\u00f6ver b\u00e4ra det f\u00f6r framtiden.<\/p>\n
Jag vill inte att mina barn ska beh\u00f6va se en film om v\u00e5r tid, en film som tematiserar v\u00e5ra dysfunktionella politiska akt\u00f6rer, de konkreta v\u00e5ldsstrukturer som ledande\u00a0politikers rasism skapar och den stumma samtid som ger allt detta stort livsrum. D\u00e5 blir det bara en ber\u00e4ttelse om en repris och m\u00e4nniskans misslyckande \u00e4r inte ett undantag utan en regel.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Ras? En diskussion om m\u00e4nskliga raser har blommat upp i Finland. Jag t\u00e4nker inte ta st\u00e4llning till den diskussionen \u2013 en del mycket kloka inl\u00e4gg har funnits och en del av dem kommer till min lycka fr\u00e5n forskarresurser vid \u00c5A. Men \u2013 jag kan inte l\u00e5ta bli att f\u00f6rv\u00e5nas \u00f6ver det absurda i att vi […]<\/p>\n","protected":false},"author":98,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-2041","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-nynas"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2041","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/98"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2041"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2041\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2063,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2041\/revisions\/2063"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2041"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2041"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2041"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}