{"id":2056,"date":"2016-02-29T11:15:17","date_gmt":"2016-02-29T09:15:17","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/?p=2056"},"modified":"2016-03-02T09:08:58","modified_gmt":"2016-03-02T07:08:58","slug":"tankarens-proportioner","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/2016\/02\/29\/tankarens-proportioner\/","title":{"rendered":"T\u00e4nkarens proportioner"},"content":{"rendered":"

\"Ateneum2\"<\/a>Det h\u00e4r blogginl\u00e4gget handlar om f\u00f6rf\u00f6rst\u00e5else \u2013 och f\u00f6rst\u00e5else i r\u00f6relse. Det \u00e4r dynamiken i r\u00f6relsen som delvis \u00e4r line\u00e4r, delvis fragmentarisk men i sitt starkaste uttryck explorativ som \u00e4r utg\u00e5ngspunkten. Jag pr\u00f6var juxtapositionen som stilistiskt grepp och \u00e4r som s\u00e5 ofta i mitt arbete inspirerad av en konstupplevelse. Jag b\u00f6rjar med att konstatera hur jag inf\u00f6r ett bes\u00f6k p\u00e5 ett konstmuseum bygger upp en f\u00f6rv\u00e4ntan, en l\u00e4ngtan efter att f\u00e5 ta del av autentiska upplevelser som jag f\u00f6ruts\u00e4tter att den aktuella institutionen varit m\u00e5n om att gestalta och tematisera f\u00f6r att museibes\u00f6karen ska forts\u00e4tta att l\u00e4ngta till den m\u00e4rkliga v\u00e4rld som konstmuseer faktiskt \u00e4r.<\/p>\n

F\u00f6r dem som ofta bes\u00f6ker konstutst\u00e4llningar \u00e4r det helt uppenbart att jag f\u00f6rbereder mig f\u00f6r ett m\u00f6te och en dialog med konst genom att inta ett f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt till den kommande konstupplevelsen som utformas av ett fullst\u00e4ndigt sinneslugn, en erinran om vad konst \u00e4r och en uppm\u00e4rksamhet som \u00e4r riktad mot konsten (Hume). Under sj\u00e4lva bes\u00f6ket f\u00f6rflyttas uppm\u00e4rksamheten till hur jag g\u00f6r estetiska omd\u00f6men, som ligger n\u00e4ra konstn\u00e4rliga kvalitetsomd\u00f6men och d\u00e4r det universella, andras omd\u00f6men, f\u00f6rst\u00e5else och beskrivningar spelar in i mina tolkningar. Konstupplevelsen sammanblandas med ett tankeexperiment d\u00e4r handling och tanke inte \u00e4r \u00e5tskilda och utg\u00e5ngspunkten, f\u00f6rf\u00f6rst\u00e5elsen faller i bakgrunden d\u00e5 upplevelsen involverar ut\u00f6ver mina sinnen \u00e4ven fantasin och lusten att \u00f6verskrida f\u00f6rst\u00e5elsehorisonter. Allt det h\u00e4r tar formen av en respons till konsten (Kant). Det \u00e4r i upplevelsen om\u00f6jligt att rationellt h\u00e5lla fast vid f\u00f6rf\u00f6rst\u00e5else eller f\u00f6rst\u00e5else. Det g\u00e5r inte att distansera sig, h\u00e5lla i f\u00f6rnuftet och den estetiska attityden, det \u00e4r total flow och ett skeende d\u00e4r det \u00e4r om\u00f6jligt att isolera psykologiska faktorer som p\u00e5verkar attityden. D\u00e4remot inbegriper konstupplevelsen en aktiv process i att utveckla uppfattningar om konsten och om livet. En reflektion i sammanhanget \u00e4r att det \u00e4r m\u00f6jligt att i efterhand t\u00e4nka igenom och redog\u00f6ra f\u00f6r upplevelsen och bli varse om vad som ligger till grund f\u00f6r vad det \u00e4r som ber\u00f6r (Bullough).<\/p>\n

S\u00e5 var det senaste s\u00f6ndag d\u00e5 jag betraktade Auguste Rodins verk p\u00e5 Ateneum. Rodins verk drabbade mig. Hela upplevelsen bestod av aningar om f\u00f6rlust, aningar om frig\u00f6relse och fullst\u00e4ndig uppm\u00e4rksamhet p\u00e5 nyskapande. S\u00e4llan har jag upplevt att konst s\u00e5 tydligt inte kan beskrivas med n\u00e5got annat begrepp \u00e4n konst. Jag k\u00e4nde igen varje steg av processen, av skisserna, av materialets motst\u00e5nd, jag k\u00e4nde frustrationen och oron kring hur verket skulle h\u00e5lla sin kvalitet. Jag \u00e5terkopplade till den estetiska precision som konstn\u00e4ren s\u00e5 entr\u00e4get arbetar med d\u00e5 hen omformar tanke till materia. Skulpturerna var fantastiska, inte bara extraordin\u00e4ra utan fantastiska<\/strong> f\u00f6r att det blev s\u00e5 uppenbart att konstn\u00e4ren utarbetat inte avbilder av m\u00e4nniskor utan f\u00f6rest\u00e4llningar om m\u00e4nniskan. \u00a0Ja, allt var totalt sammanv\u00e4vt i konstupplevelsen och samtidigt f\u00f6r\u00e4ndrades intrycken genom att jag flyttade p\u00e5 mig medan verket stod som en nod och f\u00f6rankrade fl\u00f6det.<\/p>\n

I skrivande stund observerar jag mycket tydligt att skulpturernas vara, n\u00e4rvaro och rumslighet drabbade mig. Det m\u00e4rkv\u00e4rdigaste i upplevelsen var att det inte f\u00f6rekom n\u00e5gon som helst slitningar i upplevelsen av tid. R\u00f6relsen mellan fantasi, nostalgi, kunskap, kompetens och fram\u00e5tblickande om vad konst \u00e4r var fullst\u00e4ndigt sj\u00e4lvklar. Upplevelsen \u00e4r i det n\u00e4rmaste om\u00f6jlig att \u00e5terge men en gestaltning av den \u00e4r m\u00f6jlig.\u00a0Kaarina Kaikkonens verk erbj\u00f6d i stunden en juxtaposition. I samband med utst\u00e4llningsbes\u00f6ket steg jag ut i Ateneums inglasade atrium. Kaikkonens verk \u00e4r i rummet \u00e4r en installation som best\u00e5r av anv\u00e4nda skjortor upph\u00e4ngda i en utstr\u00e4ckt formation.\u00a0M\u00f6tet med Kaikkonens verk fungerade som en verklighetschock. \u00a0I ett \u00f6gonblick distanserade jag mig fr\u00e5n att ha varit med om en m\u00e4rkv\u00e4rdig upplevelse till att f\u00f6rst\u00e5 det hela som en m\u00e4rklig upplevelse. Rodins gestaltning av kroppslighet, proportioner, riktningar, r\u00f6relse och min tolkning av hans f\u00f6rm\u00e5ga att styra betraktarens uppfattning och ljus och skugga f\u00f6ref\u00f6ll i en handv\u00e4ndning som en illusion.<\/p>\n

Kaikkonens verk Valon paino<\/em> beskrivs som ett verk som unders\u00f6ker ljusets betydelse f\u00f6r m\u00e4nniskan. Ja. Visst fastst\u00e4llde och illustrerade verket ljusets symboliska och historiska betydelse f\u00f6r m\u00e4nniskan. De upph\u00e4ngda kl\u00e4derna v\u00e4ckte ocks\u00e5 tankar om flykt, \u00f6vergivenhet och utsatthet. Konstupplevelsen omformades till en helhet, situerad inom museets v\u00e4ggar och medvetandet f\u00f6rflyttade sig till att greppa omv\u00e4rldens bekanta proportioner.\u00a0I efterhand ser jag betydelsen av den hermeneutiska r\u00f6relse som upplevelsen genererade. R\u00f6relsen f\u00f6r tankarna till medvetenheten om att genom konst kan s\u00e5dant som annars f\u00f6rkv\u00e4vs eller rationaliseras bort ta plats. Det unika eller det som inte ordnar sig in i n\u00e5got m\u00f6nster, det som inte \u00e4r identiskt eller det som \u00e4r bortom det spr\u00e5kliga. Jag p\u00e5minns om att konstupplevelsen till sin natur \u00e4r flyktig i artikulation och st\u00e5r f\u00f6r en annan kunskapsform \u00e4n jag just nu \u00e4r inriktad p\u00e5 (Adorno). Det \u00e4r h\u00e4rligt att artikulera det.<\/p>\n

Konsten \u00e4r alltid n\u00e5gonting annat. Och jag st\u00e4ller insikten i relation till att som l\u00e4rarutbildare i bildkonstens didaktisk \u00e4r det av betydelse att ta vara p\u00e5 konstupplevelser, kunna artikulera dem f\u00f6r att ha kunskap och kompetens i hur didaktiken tillsammans med l\u00e4rarstuderande skapar l\u00e4rande kring de kunskapsformer som konstupplevelser genererar. Det \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s sj\u00e4lvklart att en konstupplevelse inte alltid \u00e4r det samma som en l\u00e4rprocess. Men det jag fick syn p\u00e5 via Rodins och Kaikkonens verk var att det \u00e4r den konstinformerade arbetslusten som g\u00f6r att jag kan observera att arbetet med bildkonstens didaktik har kvalitet. Erfarenheten fungerar nu som en tankef\u00f6rmedlare som ger form \u00e5t gestaltningen att kvalitet inte generar f\u00f6r\u00e4ndring om den inte \u00f6verskrids till exempel genom att f\u00e5 vara i kontakt med vetenskapens gestaltningar.\u00a0I sammanhanget \u00e4r vetenskapliga gestaltningarna inte endast line\u00e4ra utvecklingsfokuserade forskningsprojekt utan sammanhang d\u00e4r kunskap och vetskap formuleras i kontinuerlig interaktion och ompr\u00f6vning.<\/span><\/p>\n

Jag kan inte l\u00e5ta bli att st\u00e4lla konstupplevelsen i relation till det som p\u00e5g\u00e5r i arbetsvardagen. Konstupplevelsens komplexa formationer fungerade som en kiasm d\u00e4r all den information och de samh\u00e4llsstrategier som p\u00e5g\u00e5r ter sig som f\u00f6renklingar som jag inte kunde f\u00f6rest\u00e4lla mig var m\u00f6jliga. Jag t\u00e4nker att det \u00e4r dags f\u00f6r juxtaposition efter juxtaposition efter juxtaposition.<\/p>\n

Att vetenskap \u00e4r gestaltningar, om \u00e4n p\u00e5 ett annat s\u00e4tt \u00e4n konst och konstupplevelser, \u00a0\u00e4r n\u00e5got som gl\u00f6mts och g\u00f6mts i den turbulens som \u00a0har p\u00e5g\u00e5tt kring universitet, utbildning och bildning under det senaste \u00e5ret. Vet(en)skapen om att m\u00e4nniskan som \u00a0t\u00e4nkande och handlande varelse har f\u00f6rm\u00e5ga att distansera sig, att se kritiskt p\u00e5 vad det \u00e4r som sker beh\u00f6ver ta plats igen. Om inte mitt i h\u00e4ndelsen s\u00e5 i r\u00f6relsen. Det att vi m\u00f6ter en verklighet som \u00e4r of\u00f6ruts\u00e4gbar \u00e4r ju k\u00e4nt. Ibland kan verkligheten te sig som en chock, men den r\u00f6r p\u00e5 sig och det finns en kraft i just r\u00f6relsen. Kraften g\u00e5r att omvandla till nya former av r\u00f6relse. Ocks\u00e5 d\u00e5 n\u00e4r r\u00f6relsen \u00e4r antydd som i Rodins skulpturer.<\/p>\n

Avslutningsvis\u00a0\u00e5terkopplar jag till att konst, vetenskap och pedagogik erbjuder juxtapositioner d\u00e4r skeenden och fenomen kan pr\u00f6vas. Fast\u00e4n de \u00e4r olika varandra som diskurser s\u00e5 \u00e4r inget av dem beroende av att bli uttalade \u00a0som best practice. Det som de har gemensamt \u00e4r att de ger form \u00e5t det som vi redan vet p\u00e5 ett s\u00e4tt som vi inte visste.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Det h\u00e4r blogginl\u00e4gget handlar om f\u00f6rf\u00f6rst\u00e5else \u2013 och f\u00f6rst\u00e5else i r\u00f6relse. Det \u00e4r dynamiken i r\u00f6relsen som delvis \u00e4r line\u00e4r, delvis fragmentarisk men i sitt starkaste uttryck explorativ som \u00e4r utg\u00e5ngspunkten. Jag pr\u00f6var juxtapositionen som stilistiskt grepp och \u00e4r som s\u00e5 ofta i mitt arbete inspirerad av en konstupplevelse. Jag b\u00f6rjar med att konstatera hur […]<\/p>\n","protected":false},"author":365,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[145],"tags":[],"class_list":["post-2056","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-kaihovirta"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2056","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/365"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2056"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2056\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2064,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2056\/revisions\/2064"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2056"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2056"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2056"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}