{"id":2303,"date":"2016-11-28T00:01:21","date_gmt":"2016-11-27T22:01:21","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/?p=2303"},"modified":"2016-11-28T11:08:02","modified_gmt":"2016-11-28T09:08:02","slug":"a-sen-och-sen-nar-blir-det-sen-egentligen-a-det-ar-sen-nu","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/2016\/11\/28\/a-sen-och-sen-nar-blir-det-sen-egentligen-a-det-ar-sen-nu\/","title":{"rendered":"\u00c5: Sen och sen\u2026 n\u00e4r blir det sen egentligen? A: Det \u00e4r sen. Nu."},"content":{"rendered":"
\"Avhandling.\"<\/a>

Avhandling.<\/p><\/div>\n

Rubriken till det h\u00e4r blogginl\u00e4gget \u00e4r ett citat fr\u00e5n en doktorsavhandling som i dagarna offentliggjordes vid Ume\u00e5 universitet. Citatet <\/em>\u00c5<\/strong>: Sen och sen\u2026 n\u00e4r blir det sen egentligen? <\/em>A<\/em><\/strong>: Det \u00e4r sen. Nu.<\/em> \u00e4r de avlutande orden i Anna J. Wid\u00e9ns f\u00f6rord i doktorsavhandlingen Bildundervisning i m\u00f6te med samtidskonst – bildl\u00e4rares professionella utveckling i olika skolformer.<\/em> Avhandlingen framlades till offentligt f\u00f6rsvar vid institutionen f\u00f6r estetiska \u00e4mnen och som opponent stod docent Venke Aure fr\u00e5n H\u00f6gskolan i Oslo och Akershus.\u00a0Jag hade m\u00f6jlighet att n\u00e4rvara vid disputationen tack vare ett mobilitetsprogram inom ett nordiskt forsknings- och utvecklingsn\u00e4tverk f\u00f6r bildkonst, undervisning och l\u00e4rande (EDDAnetwork). Jag \u00e4r bekant med flera av dem som \u00e4r n\u00e4rvarande vid disputationen fr\u00e5n tidigare mobilitet i n\u00e4tverket.<\/p>\n

I f\u00f6rordet till avhandlingen kommunicerar Anna J. Wid\u00e9n n\u00e5got v\u00e4sentligt av forskarens vardag. \u00c5 ena sidan beskriver dialogen (citatet) hur man som forskare prioriterar forskningsarbetet s\u00e5 att n\u00e5got annat f\u00e5r vika till sidan f\u00f6r forskningen. \u00c5 andra sidan gestaltar den korta ordv\u00e4xlingen i citatet hur andra saker ibland st\u00e4ller sig i f\u00f6rgrunden s\u00e5 att forskningen hamnar i bakgrunden – till och med i skymundan ibland.<\/p>\n

Det \u00e4r ingen slump att jag inleder det h\u00e4r inl\u00e4gget med just det n\u00e4mnda citatet ur den aktuella avhandlingen. Eftersom \u00a0\u00c5<\/strong> och A<\/strong> av given orsak ofta f\u00f6rekommer i min arbetsvardag (just i den ordningen) gav jag till en b\u00f6rjan ( under disputation) de tv\u00e5 bokst\u00e4verna extra uppm\u00e4rksamhet. \u00a0De \u00e4r tv\u00e5 vokaler som \u00a0i sammanhanget syftar p\u00e5 tv\u00e5 personer som f\u00f6r ett l\u00e4ngre samtal om en forskningsprocess fick ocks\u00e5 en annan inneb\u00f6rd. Denotationen \u00e4r d\u00e4rmed inte alls l\u00e5ngs\u00f6kt d\u00e5 jag under disputationen sitter och funderar p\u00e5 hur sen och sen ser ut i min forskarvardag och ifall sen och sen p\u00e5 arbetsplatsen (\u00c5<\/strong>+A<\/strong>) n\u00e5gonsin blir ett nu.<\/p>\n

De h\u00e4r funderingarna dunstar och f\u00e5r ge vika f\u00f6r annat d\u00e5 jag bl\u00e4ddrar vidare i avhandlingen under disputationen. Jag har gl\u00f6mt att ta med mig mitt anteckningsblock. D\u00e5 dialogen mellan opponent och respondent kommer ig\u00e5ng fotograferar jag ivrigt det bildspel som visas.\u00a0Jag har inte heller med mig ngt bra digitalt redskap f\u00f6r att anteckna. Jag hittar en penna och antecknar p\u00e5 papperslappar som ligger n\u00e4ra till hands i handv\u00e4skan.\u00a0\u00a0Under opponentens och respondentens samtal sitter jag och t\u00e4nker p\u00e5 hur meningsfull den h\u00e4r delen av forskararbetet \u00e4r. Jag f\u00e5r \u00a0syn p\u00e5 hur betydande ett internationellt perspektiv \u00e4r – ocks\u00e5 d\u00e5 avst\u00e5ndet inte \u00e4r l\u00e5ngt, varken geografiskt eller med tanke p\u00e5 forskningsomr\u00e5de.\u00a0Att f\u00e5 n\u00e4tverka genom verkliga m\u00f6ten med m\u00e4nniskor inom samma forskningsomr\u00e5de. Likheter och olikheter i \u00a0traditioner, erfarenheter och f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt berikar forskning och motiverar f\u00f6r arbetet med att artikulera ny kunskap.<\/p>\n

Jag lyssnar p\u00e5 samtalet. Oppnenten och respondenten \u00e4r \u00f6verens: oberoende om vi talar om bildkonst som undervisnings\u00e4mne<\/em> (i Finland), bildundervisning<\/em> (i Sverige) eller konst- och hantverksundervisning<\/em> (i Norge) s\u00e5 st\u00e5r det konstn\u00e4rliga undervisnings- och forskningsf\u00e4ltet inf\u00f6r ett paradigmskifte.\u00a0Wid\u00e9n tar tag i paradigmskiftet genom att f\u00f6lja tre ledande fr\u00e5gest\u00e4llningar. Hur f\u00f6r\u00e4ndrar paradigmskiftet bildl\u00e4rares f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt, kunskapssyn och didaktik, hur visar sig paradigmskiftet i olika skolformers bildundervisning och hur formar tv\u00e5 stora f\u00f6r\u00e4ndringar \u00a0som skett i samh\u00e4llet och kulturen –\u00a0samtidskonst\u00a0<\/em>och\u00a0digitalisering –\u00a0<\/em>\u00a0dagens och morgondagens bildundervisning?<\/p>\n

Forskningstemat \u00e4r h\u00f6gaktuellt. Anna J. Wid\u00e9n beskriver:<\/p>\n

\u201dKonst, l\u00e4rande och bildundervisning har ber\u00f6ringspunkter. Ur ett forskningsperspektiv kan undervisning i sig sj\u00e4lv betraktas som en konstart. Men undervisningen har ett s\u00e4rskilt syfte som g\u00f6r att den skiljer sig fr\u00e5n konsten, den syftar till n\u00e5gon form av l\u00e4rande i, om, med eller genom konst\u201d<\/em>\u00a0Wid\u00e9ns resonemang kan s\u00e4ttas i relation till \u00a0professor emeritus Inkeri Savas teorier om hur konst och forskning ska vara i f\u00f6rgrunden och leda pedagogiken och didaktiken i bildkonstundervisning s\u00e5 att transformativa l\u00e4rprocesser blir m\u00f6jliga, synliga och artikulerade. I Finland struktureras bildkonst som undervisnings\u00e4mne i en f\u00f6renklad beskrivning s\u00e5 h\u00e4r: \u00c4mnet best\u00e5r av tv\u00e5 huvudsakliga f\u00e4lt som \u00f6verlappar varandra \u2013 BILD som omfattar skaparprocesser, analys, tolkning och kommunikation av visuell kultur f\u00f6rst\u00e5tt i bred bem\u00e4rkelse och KONST som omfattar f\u00f6rst\u00e5else av konst \u00f6ver tid och rum, konst som politik, konst som upplevelse, konst som erfarenhet, konst som kultur, konst som intryck och uttryck, konst som meningsskapande aktivitet och konst som f\u00f6r\u00e4ndrande aktivitet och l\u00e4rande. D\u00e4rtill beh\u00f6ver man i \u00a0\u00e4mnet bildkonst kunna l\u00e4sa in de aspekter som fantasi och skapande f\u00f6r in i l\u00e4rprocesser.\u00a0I Sverige och Norge omfattar inneh\u00e5llet i bildundervisning samma omr\u00e5den men det kommer till uttryck p\u00e5 andra s\u00e4tt.<\/p>\n

Under disputationen observerar jag, som s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger tidigare d\u00e5 vi tr\u00e4ffats i n\u00e4tverket, att jag tolkar in nyansskillnader i f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4ttet till \u00e4mnet i Finland och i Sverige. \u00c4mnets traditionener ser l\u00e5ngt likadana ut, erfarenheterna av hur \u00e4mnet utvecklats \u00f6ver tid i skolor \u00e4r bekanta och referenserna \u00e4r bekanta. \u00c4nd\u00e5 uppfattar jag skillnader i hur konst tar, f\u00e5r eller ges plats d\u00e5 det kommer till det didaktiska f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4ttet. Det handlar om att jag i beskrivningen av bildundervisning tolkar in att konsten (konstf\u00e4ltet) \u00e4r ett f\u00e4lt d\u00e4r utmaningen f\u00f6r bildl\u00e4raren i Sverige antar en annan form \u00e4n den antar d\u00e5 den utmanar bildkonstl\u00e4raren i Finland. Och \u00e4nd\u00e5 inte. Jag tolkar \u00e4ven in skillnader d\u00e5 jag under disputationen reflekterar \u00f6ver bildkonstens plats i Norges utbildningssystem. I Norge \u00e4r konst och hantverk (det som n\u00e4rmast kan k\u00e4nnas igen som skol\u00e4mnet bildkonst och sl\u00f6jd i Finland) ett och samma (skol)\u00e4mne. Det som i praktik ser ut att ta sin form p\u00e5 ett s\u00e4tt som \u00e4r bekant \u00a0och gemensamt f\u00f6r de tre l\u00e4nderna, ter sig \u00e4nd\u00e5 annorlunda i utbildningsstruktur och -strategi. Jag hinner t\u00e4nka att det h\u00e4r kan vara en fungerande ansats f\u00f6r en kommande artikel som jag g\u00e4rna skriver tillsammans med disputationens opponent och respondent. M\u00e5ste kontakta dem.<\/p>\n

Ett tema som Anna J. Wid\u00e9n diskuterar i avhandlingen (s. 8-9) och som \u00e4ven f\u00e5r rum och tid under disputationen \u00e4r fr\u00e5gan om hur yrkesk\u00e5ren beskriver, kommunicerar och formar bildkonstens kunskapsf\u00e4lt och utbildning. Jag citerar:<\/p>\n

\u201dDet \u00e4r inte ovanligt att bildl\u00e4rare arbetar i olika skolformer och p\u00e5 olika utbildningsniv\u00e5er under sin yrkesverksamma livstid. L\u00e4rare inom det estetiska f\u00e4ltet \u00e4r ocks\u00e5 ofta aktiva i andra kulturella sammanhang. Dessa personer kan vara drivande i konst- och kulturf\u00f6reningar. De \u00e4r en del av konstpubliken men \u00e4ven aktiva ut\u00f6vare och producenter i konstv\u00e4rlden. Det kan s\u00e5ledes vara samma personer som agerar i olika sammanhang och formar olika kunskapsf\u00e4lt. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt sprids traditioner, v\u00e4rden, och betydelser av konst och bild till andra kontexter utanf\u00f6r den egna kulturen. Kunskapsproduktionen sker s\u00e5ledes b\u00e5de utanf\u00f6r, och innanf\u00f6r och mellan skolans kontexter. Denna komplexitet \u00e4r ocks\u00e5 synlig i yrkets profession, d\u00e4r bildl\u00e4rare ibland ses som n\u00e5got annat \u00e4n en vanlig l\u00e4rare, som en konstn\u00e4r eller en vuxen.\u201d<\/em><\/p>\n

Komplexiteten i just bildkonstl\u00e4rarens yrkesbild \u00e4r bekant ocks\u00e5 i en finlandssvensk utbildningskultur. Vi s\u00f6ker efter nya strategier f\u00f6r att f\u00f6rdjupa f\u00f6rst\u00e5elsen f\u00f6r kunskapsf\u00e4ltet och trygga yrkeskompetensen. Jag \u00e4r just nu upptagen av arbetet med att f\u00e5 f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r att bildkonstl\u00e4rare som har konstn\u00e4rlig \u00e4mneskompetens och kulturell f\u00f6rankring ska ha m\u00f6jlighet till beh\u00f6righet som bildkonstl\u00e4rare p\u00e5 svenska i Finland. Samtidigt arbetar jag med att klassl\u00e4rare och klassl\u00e4rarstuderande ska k\u00e4nna sig delaktiga i kunskapsf\u00e4ltet s\u00e5 att deras bildkonstundervisning f\u00e5r en meningsb\u00e4rande form f\u00f6r l\u00e4rare och elever. D\u00e5 ger sig citatet fr\u00e5n Anna J. Wid\u00e9ns f\u00f6rord till k\u00e4nna p\u00e5 nytt och p\u00e5 ett annat s\u00e4tt. \u00a0\u00c5<\/strong>: Sen och sen\u2026 n\u00e4r blir det sen egentligen?\u00a0A<\/strong>: Det \u00e4r sen. Nu.<\/p>\n

Det som f\u00f6r in en ber\u00f6rande kvalitet i avhandlingen och disputationen \u00e4r det intensiva och v\u00e4lformulerade s\u00e4tt som \u00a0Anna J. Wid\u00e9n beskriver \u00e4mnesinneh\u00e5ll d\u00e5 det kommer till bild, konst och l\u00e4rande. Hon visar till exempel p\u00e5 hur betydelsefullt tecknandet som handling, som l\u00e4rprocess och erfarenhet \u00e4r. Hon f\u00e5ngar och beskriver det existensiella i tecknandet. Hon visar hur v\u00e4rldsbilder kan skapas och omskapas med \u00a0penna i hand. Hon gestaltar tidens, linjens, ytans och rummets plats i tecknandet. \u00a0Materialk\u00e4nslan, f\u00f6rm\u00e5gan att ber\u00e4tta ber\u00e4ttelser visuellt, i olika material, i ytor, i strukturer, genom det spatiala och genom f\u00f6rm\u00e5gan att forma n\u00e5got som inte haft n\u00e5gon form tidigare finns artikulerad. Det digitala som distribution ger det digitala som verktyg ny mening. Under disputationen\u00a0\u00a0visar Anna elegant p\u00e5 hur samtidskonsten tar plats i f\u00f6rh\u00e5llande till det h\u00e4r. Samtidskonsten som engagerar, utmanar eller provocerar. Och som ibland ber\u00e4ttar det vi redan vet p\u00e5 ett annat s\u00e4tt.<\/p>\n

I avhandlingen \u00a0Bildundervisning i m\u00f6te med samtidskonst – bildl\u00e4rares professionella utveckling i olika skolformer unders\u00f6ker\u00a0<\/em>Anna J. Wid\u00e9n en verklighet som \u00e4r komplex och samtidigt sj\u00e4lvklar. Hon f\u00e5ngar l\u00e4rares m\u00f6te med samtidskonst och genom dialog och analys av materialet har hon formulerat \u00a0begrepp som \u00a0forskning och undervisning inom det h\u00e4r kunskapsf\u00e4ltet ska arbeta vidare med. Begrepp som\u00a0karismatisk samtidskonst, upplysande samtidskonst, politisk samtidskonst, estetisk samtidskonst, relationell samtidskonst, institutionell samtidskonst, filosofisk och kritisk definition av samtidskonst<\/em> (anteckningar p\u00e5 en papperslapp under disputation) finns nu till hands.\u00a0Jag inser att citatet f\u00e5r ny betydelse \u00e4n en g\u00e5ng. Det \u00e4r dags f\u00f6r skola och samtidskonst att m\u00f6tas. Mer medvetet. F\u00f6r forskningens skull, f\u00f6r skolans skull, f\u00f6r konstens skull och f\u00f6r m\u00e4nsklighetens skull.\u00a0<\/em>Sen och sen\u2026 n\u00e4r blir det sen egentligen? Det \u00e4r sen. Nu. <\/em><\/p>\n

Jag \u00f6nskar dig Lycka och V\u00e4lg\u00e5ng Anna!<\/p>\n

Se:<\/p>\n

http:\/\/www.humfak.umu.se\/om\/aktuellt\/nyhetsvisning\/\/nya-synsatt-i-bildundervisningen.cid276308<\/a><\/p>\n

https:\/\/umu.diva-portal.org\/smash\/get\/diva2:1042012\/FULLTEXT01.pdf<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Rubriken till det h\u00e4r blogginl\u00e4gget \u00e4r ett citat fr\u00e5n en doktorsavhandling som i dagarna offentliggjordes vid Ume\u00e5 universitet. Citatet \u00c5: Sen och sen\u2026 n\u00e4r blir det sen egentligen? A: Det \u00e4r sen. Nu. \u00e4r de avlutande orden i Anna J. Wid\u00e9ns f\u00f6rord i doktorsavhandlingen Bildundervisning i m\u00f6te med samtidskonst – bildl\u00e4rares professionella utveckling i olika […]<\/p>\n","protected":false},"author":365,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[145],"tags":[],"class_list":["post-2303","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-kaihovirta"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2303","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/365"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2303"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2303\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2318,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2303\/revisions\/2318"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2303"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2303"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2303"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}