{"id":2371,"date":"2017-02-13T22:36:00","date_gmt":"2017-02-13T20:36:00","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/?p=2371"},"modified":"2017-02-15T21:29:12","modified_gmt":"2017-02-15T19:29:12","slug":"bauman-berger-och-kort-om-att-betrakta-ett-konstverk","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/2017\/02\/13\/bauman-berger-och-kort-om-att-betrakta-ett-konstverk\/","title":{"rendered":"Bauman, Berger och kort om att betrakta ett konstverk"},"content":{"rendered":"

\"HannahDrygt en m\u00e5nad in p\u00e5 \u00e5ret 2017 \u00e4r det tid f\u00f6r \u00e5rets f\u00f6rsta blogginl\u00e4gg. De flesta kan h\u00e5lla med om att \u00e5ret f\u00e5tt en rivstart p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt. Vid inledningen av den nya terminen, i det d\u00e4r mellanrummet d\u00e5 terminen som varit blir till historia och den nya tar vid, n\u00e5s vi med bara n\u00e5gra dagars mellanrum av beskedet att Zygmunt Bauman och John Berger g\u00e5tt ur tiden. Beskedet ber\u00f6r mig mer \u00e4n jag inledningsvis f\u00f6rst\u00e5r. Det \u00e4r inte sorg jag k\u00e4nner. Jag k\u00e4nner saknad.<\/p>\n

\u00a0<\/em>Jag f\u00e5ngar upp tanken p\u00e5 Baumans fantastiska f\u00f6rm\u00e5ga att i mellanrummet mellan nuet och framtiden s\u00e4tta ord p\u00e5 samtiden. Jag t\u00e4nker p\u00e5 hur han formulerar kreativiteten som en kraft i allt som g\u00f6r skillnad. Jag t\u00e4nker p\u00e5 hur han beskriver att m\u00e4nskligheten fungerar som gemenskap – inte trots eller tack vare skillnader \u2013 utan f\u00f6r att m\u00e4nskligheten \u00e4r m\u00e4nsklig. Och jag vandrar \u00f6ver i Bergers f\u00f6rm\u00e5ga att \u00f6ppna f\u00f6r medvetenhet om vad konsten ber\u00e4ttar om oss, hans f\u00f6rm\u00e5ga att ber\u00e4tta om s\u00e4tt att se<\/strong> och hur vi som \u00e5h\u00f6rare, l\u00e4sare och betraktare f\u00e5r f\u00f6lja med hans lysande analyser, tolkningar och inblickar i konstens v\u00e4rld.<\/em><\/p>\n

Efter ett antal tankekullerbyttor inser jag att inl\u00e4gget kommer att ta formen av ett resonemang kring valda delar ur de tv\u00e5 giganternas produktion. B\u00e5da tv\u00e5 har inom sina omr\u00e5den utvecklat tankesp\u00e5r som fungerar som f\u00f6rebilder och deras s\u00e4tt att n\u00e4rma sig omv\u00e4rlden har haft betydelse f\u00f6r hur jag idag tolkar omv\u00e4rldens intryck, avtryck och uttryck. Jag kommer i inl\u00e4gget att ta en utg\u00e5ngspunkt d\u00e4r jag l\u00e5ter min l\u00e4sning av Bauman och Berger skava mot, men ocks\u00e5 vidga, mina tankem\u00f6nster.<\/p>\n

En av Baumans teorier som v\u00e4ckt uppm\u00e4rksamhet \u00e4r hans resonemang om flytande modernitet.<\/em> Resonemanget \u00e4r h\u00f6gaktuellt just nu. Genom den flytande moderniteten visar Bauman p\u00e5 hur m\u00e4nniskan i grunden hela tiden str\u00e4var efter sammanhang och ordning. Genom alla tider har m\u00e4nniskan s\u00f6kt sammanhang och skapat ordning med h\u00e4nvisning till olika strukturer och strategier. F\u00f6rebilder och f\u00f6rest\u00e4llningar har varierat beroende av plats och tid, ja beroende p\u00e5 vilken kultur eller vilket samh\u00e4lle det handlar om. Den flytande moderniteten kan f\u00f6rst\u00e5s som samtidens s\u00e4tt att f\u00f6rs\u00f6ka skapa sin egen tids ordning i f\u00f6rh\u00e5llande till erfarenheter, dokument och f\u00f6rest\u00e4llningar om m\u00e4nsklighetens historia. Bauman \u00a0beskriver skickligt och analyserar samtiden p\u00e5 ett s\u00e4tt som verkar sj\u00e4lvklart. Ja, \u00a0s\u00e5 sj\u00e4lvklart att det verkar som om det han beskriver \u00e4r n\u00e5got som vi redan vet. Styrkan i hans resonemang och l\u00e4sarens entusiasm ligger i att han l\u00e4gger det bekanta i en helt ny ordning, visar p\u00e5 perspektiv som skapar betydelser som till en b\u00f6rjan inte varit tydliga eller ens synliga.<\/p>\n

En g\u00e5ng i tiden spelade TV serien Ways of Seeing<\/em> (Berger, 1972) p\u00e5 samma s\u00e4tt som insikten om Moderna museets konstpratare Carlo Derkerts arbete en stor roll f\u00f6r mitt val att skapa kring, utforska och forska om bildkonst och l\u00e4rande. Det som gjorde intryck var att inse att det finns ett arbete som tar konstn\u00e4ren, konsten och betraktaren p\u00e5 s\u00e5 stort allvar att man bem\u00f6dar sig att skapa en folkbildande tv-serie om det. Det brinnande intresset i inledningen av 1970-talet f\u00f6r att anv\u00e4nda tv \u00a0som kanal f\u00f6r bildning ber\u00f6r. Atmosf\u00e4ren och ambitionen i serien av fyra avsnitt har samma karakt\u00e4r som David Attenborougs naturprogram fr\u00e5n den tiden. Ivern, viljan och f\u00f6rm\u00e5gan att f\u00f6rmedla och engagera tv-tittaren \u00e4r genuin och p\u00e5taglig. Och ja visst, utbudet och f\u00f6ruts\u00e4ttningarna var andra d\u00e5 \u00e4n nu. Men \u00e4nd\u00e5.<\/p>\n

Tv-serien \u00e4r kult. I ett av seriens avsnitt diskuterar Berger hur kvinnans nakenhet ges plats och betydelse i konsten och konsthistorien. Redan genom att g\u00f6ra en distinktion mellan naked<\/em> och nude <\/em>f\u00e5ngar han tittaren, betraktaren, l\u00e4saren. Och han problematiserar:\u2026[One might simplify this by saying: men act and women appear. Men look at women. Women watch themselves being looked at. This determines not only most relations between men and women but also the relation of women to themselves.]\u2026<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

F\u00f6r n\u00e5gon vecka sedan var jag p\u00e5 Tate Modern i London. Jag var h\u00e4nf\u00f6rd.\u00a0Redan byggnaden \u00e4r fantastisk. Jag st\u00e5r framf\u00f6r ett av de k\u00e4ndaste konstverken av Guerilla Girls<\/em>. Det \u00e4r f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag ser verket live. Och jag t\u00e4nker p\u00e5 Berger och\u00a0Ways of seeing.<\/em>\u00a0Samtidigt dyker Bauman upp i tankarna och jag reflekterar \u00f6ver hur de b\u00e5da p\u00e5 ett sj\u00e4lvklart s\u00e4tt tagit del av och aktivt varit med i samtidens offentliga samtal. Hur de flytande, elegant och till synes l\u00e5gm\u00e4lt varit \u00f6vertygande. Jag pendlar i tankem\u00f6nster kring deras beskrivningar och ord, s\u00f6ker f\u00e5nga deras resonemang i tankebilder som inte \u00e4n vill ta sin form utan glider undan.<\/p>\n

Jag pr\u00f6var Bergers ord.\u00a0I boken Landscapes. John Berger on<\/em> Art<\/em> skriver han \u201c\u2026[The work is then no longer proof of the validity of the artist\u2019s intentions: the artist intentions have to proof the validity of the work\u201d ]\u2026 (Berger, 2016). Jag funderar \u00f6ver vad det inneb\u00e4r om konstn\u00e4rens intentioner ska bevisa konstverkets \u00f6vertygelse, det som betraktaren m\u00f6ter, ist\u00e4llet f\u00f6r att konstverket ska vara ett bevis f\u00f6r konstn\u00e4rens intentioner. Jag t\u00e4nker p\u00e5 att det Berger beskriver visar p\u00e5 hur genuint han uppskattar konstn\u00e4rers bidrag till m\u00e4nskligheten.<\/p>\n

I juni f\u00f6r fem \u00e5r sedan hade jag gl\u00e4djen att \u00a0i Oslo delta vid en kongress inom projektet\u00a0Kunstl\u00f8ftet.<\/em>\u00a0Projektet var ett initiativ av det norska kulturr\u00e5det. Kongressens kurator var Rickard Borgstr\u00f6m och h\u00e4ndelsen bar namnet Vi pr\u00f8ver och planlegge det helt perfekt. <\/em>Jag h\u00f6ll ett kort anf\u00f6rande om konstens plats i skolan och deltog i paneldiskussion. Zygmunt Bauman var kogressens huvudtalare. Han talade om modet att pendla mellan riktade och \u00f6ppna m\u00e5l. Senare l\u00e4ser jag i hans bok Culture as Praxis<\/em> (Bauman 1999) \u201d\u2026<\/em> [Order is the opposite of randomness. It stands for the trimming down of the range of possibilities.() To\u201d make order\u201d means in other words to manipulate the probabilities of events. If it is a set of human beings that is to be ordered, the task consists in increasing the probability of certain patterns of behavior while diminishing, or aliminating all together, the likelihood of other kinds of conduct.<\/em> ]\u201d\u00a0<\/em><\/p>\n

Och jag funderar p\u00e5 varf\u00f6r vi vill planl\u00e4gga saker perfekt.\u00a0Det \u00e4r januari 2017 och en minnesbild dyker upp vid ett samtal under en arbetslunch.<\/p>\n

Det \u00e4r junikv\u00e4ll och kongressmiddag. Jag smiter ut under en paus i middagen och jag ser en annan av deltagarna en bit bort. Det \u00e4r Bauman. Vi st\u00e4ller oss och ser p\u00e5 juniljuset. Vi \u00e4r h\u00e4r och nu, g\u00e5r l\u00e5ngsamt en bit bort och s\u00e4tter oss en kort stund p\u00e5 en b\u00e4nk i kv\u00e4llssolen. Vi talar inte mycket. N\u00e5gra ord om lycka, gl\u00e4dje och hopp. Han vet att han g\u00f6r stort intryck p\u00e5 mig. Han vet att jag \u00e4r ber\u00f6rd och omtumlad av \u00f6gonblicket. Han vet att det har betydelse f\u00f6r mig, f\u00f6r hur jag vill arbeta. Jag vet att jag \u00e4r en av m\u00e5nga m\u00e4nniskor han m\u00f6ter. Sen \u00e4r \u00f6gonblicket \u00f6ver och vi g\u00e5r tillbaka till middagen.<\/em><\/p>\n

Var m\u00f6ts d\u00e5 Bauman och Berger i min verklighet just nu? De m\u00f6ts i hur jag ser att omv\u00e4rlden bli allt mer upptagen av ordning p\u00e5 ett oroande s\u00e4tt. Ordning som makt snarare \u00e4n som m\u00f6jlighet. De m\u00f6ts i hur f\u00f6r\u00e4ndring just nu inte visar sig som en resurs mellan m\u00e4nniskor. Snarare verkar f\u00f6r\u00e4ndringen n\u00e4ra en oro f\u00f6r oordning. Det mest betydande m\u00f6tet mellan Bauman och Berger i nuet finns i deras tro p\u00e5 m\u00e4nskligheten, i de hopp f\u00f6r m\u00e4nskligheten som de artikulerat och gestaltat. Och jag t\u00e4nker att det \u00e4r ett bra \u00a0att inleda den h\u00e4r terminen genom att l\u00e5ta Bauman och Berger m\u00f6tas. \u00a0 Och p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt stanna upp och kritiskt granska v\u00e5ra\u00a0s\u00e4tt att se<\/em><\/strong>.<\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Drygt en m\u00e5nad in p\u00e5 \u00e5ret 2017 \u00e4r det tid f\u00f6r \u00e5rets f\u00f6rsta blogginl\u00e4gg. De flesta kan h\u00e5lla med om att \u00e5ret f\u00e5tt en rivstart p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt. Vid inledningen av den nya terminen, i det d\u00e4r mellanrummet d\u00e5 terminen som varit blir till historia och den nya tar vid, n\u00e5s vi med bara n\u00e5gra […]<\/p>\n","protected":false},"author":365,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[145],"tags":[],"class_list":["post-2371","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-kaihovirta"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2371","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/365"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2371"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2371\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2387,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2371\/revisions\/2387"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2371"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2371"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2371"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}