![\"Tapio](\"http:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/files\/Salmi_blogg.jpg\")
Under \u00e5ret 1917 upplevde Europa \u2013 och d\u00e4rmed ocks\u00e5 storfurstend\u00f6met Finland \u2013\u00a0sv\u00e5ra men intressanta tider. Med stor nyfikenhet \u00f6ppnar jag fem g\u00e5nger per vecka \u00c5bo Underr\u00e4ttelser som publicerar en sida fr\u00e5n tidningen f\u00f6r hundra \u00e5r sedan.<\/p>\n
Ett blodigt krig h\u00e4rjade \u00f6ver Europas kontinent \u2013\u00a0ett krig som man hade trott att skulle sluta p\u00e5 n\u00e5gra m\u00e5nader hade dragit ut p\u00e5 tiden med tragiska konsekvenser. Allt hade stagnerat i en katastrof; soldaterna l\u00e5g i m\u00e5nader i skyttegrav och en ny typ av massf\u00f6rst\u00f6relsevapen spreds med fruktansv\u00e4rda konsekvenser: stridsgaser. Det ryska kejsard\u00f6met hade v\u00e4rldens st\u00f6rsta arm\u00e9, men kriget gick \u00e4nd\u00e5 illa. Revolution\u00e4ra id\u00e9er och tankar spreds. \u00c5bo Underr\u00e4ttelser skriver den 12 februari 1917 f\u00f6rsiktigt om en \u201dsammansv\u00e4rjning av arbetare i Petrograd\u201d (Sankt Petersburg kallades Petrograd under krigstiden). Arbetarna hade som m\u00e5l att f\u00f6rvandla Ryssland till en socialdemokratisk (!) republik. Efter en husunders\u00f6kning h\u00e4ktades sammanlagt 15 personer och \u00e4rendet f\u00f6rdes till \u00e5klagar\u00e4mbetet, som alltid har varit ett synnerligen effektivt \u00e4mbetsverk i v\u00e5rt \u00f6stra grannland.<\/p>\n
I \u00c5bo var det f\u00f6rh\u00e5llandevis lugnt, men livsmedelsituationen f\u00f6rv\u00e4rrades: sm\u00f6r kunde s\u00e4ljas endast 200 gram till en person och indirekt kan man dra den slutsatsen att l\u00e4get med spannm\u00e5l inte heller var bra. F\u00f6r \u00f6vrigt verkade livet fortg\u00e5 normalt i \u00c5bo: teatern hade f\u00f6rest\u00e4llningar, symfonikonsert h\u00f6lls, det ekonomiska livet var trots kriget i g\u00e5ng. Doktor Henrik Ramsay h\u00f6ll en Studia Generalia<\/em> om industrins genombrott, speciellt om \u00e5ngmaskinens fantastiska perspektiv. Det var doktor Ramsays bidrag till serien Akademiska f\u00f6rel\u00e4sningar. \u00c5h\u00f6rarna gav honom en tacksam appl\u00e5d.<\/p>\n Faktiskt, akademiska \u00e4renden var h\u00f6gaktuella i \u00c5bo under \u00e5ret 1917. Svenska spr\u00e5ket h\u00f6ll p\u00e5 att tappa terr\u00e4ng vid det Kejserliga Alexandersuniversitetet i Helsingfors; alltmera undervisning skulle ges p\u00e5 folkmajoritetens spr\u00e5k. Tanken om ett svensktspr\u00e5kigt universitet blev aktuell, men samtidigt blomstrade id\u00e9n om att grunda ett helt finsktspr\u00e5kigt universitet. Var skulle de placeras? Det sj\u00e4lvklara valet blev rikets f\u00f6rra huvudstad, \u00c5bo. En kappl\u00f6pning \u00e4gde rum, vem skulle hinna f\u00f6rst.<\/p>\n Hugo Pipping, professor i nordisk filologi i Helsingfors, skrev en ins\u00e4ndare (s\u00e5 kunde man kalla det enligt dagens terminologi) i \u00d6stsvensk tidskrift, h\u00e4fte 2. \u00c5bo Underr\u00e4ttelser publicerade texten med rubriken \u201d\u00c5bo akademi.\u201d Han hyllar donatorer som m\u00f6jliggjort \u00e5teruppbyggandet av universitetsverksamheten i \u00c5bo, och diskuterar vilka delar av byggnaden (dvs universitetet) ska uppf\u00f6ras f\u00f6rst. Han skriver \u201dden subjektiva f\u00f6rk\u00e4rlek f\u00f6r vissa forskningsomr\u00e5den, som varje vetenskapsman hyser, m\u00e5ste tyglas av rent objektiva h\u00e4nsyn till vad som kan vinnas p\u00e5 den ena eller den andra v\u00e4gen\u201d. Professor Pipping medger att alla vetenskapsgrenar i och f\u00f6r sig \u00e4r likv\u00e4rda, men sedan h\u00e4nvisar han till ekonomiska argument. Han diskuterar det ekonomiska l\u00e4get, speciellt h\u00f6ga pris p\u00e5 byggnadsmaterial och tomt och kommer till en sj\u00e4lvklar slutsats: en professor som inte beh\u00f6ver n\u00e5gra som helst laboratorieutrymmen \u00e4r tv\u00e5\u2013tre g\u00e5nger billigare \u00e4n professorer som ska ha tillg\u00e5ng till ett laboratorium i sin undervisning och forskning. Hugo Pippings ekonomiska kalkyl tycks ha h\u00e5llit i hundra \u00e5r: f\u00f6r laboratorieutrymmen brukar man vid dagens \u00c5bo Akademi betala tv\u00e5\u2013tre g\u00e5nger mera hyra \u00e4n f\u00f6r \u201dtorra\u201d utrymmen.<\/p>\n Allts\u00e5 \u2013 enligt Pipping \u2013 ska de experimentella vetenskaperna f\u00e5 v\u00e4nta p\u00e5 b\u00e4ttre tider och man ska inleda den nya akademins verksamhet med befattningar i svenska, skandinavisk litteratur, Nordeuropas historia och nordisk arkeologi. Mycket humanistiskt, mycket svenskt och mycket nordiskt, till den slutsatsen kommer professorn i nordisk filologi efter att objektivt ha granskat det blivande universitetets framtidsperspektiv. Det v\u00e4rmer mig mycket att han f\u00f6respr\u00e5kar arkeologin och inser dess koppling till andra vetenskapsgrenar, som geologi, botanik, zoologi och kemi \u2013 visserligen kallar han dem \u201d[arkeologins] hj\u00e4lpvetenskaper\u201d.\u00a0 Enligt dagens terminologi \u00e4r Pippings skrift ett strategiskt dokument och den inneh\u00e5ller s\u00e5 mycket detaljer om f\u00f6rverkligandet av visionerna att den kanske skulle godtas av dagens universitetsstyrelse som strategins \u00e5tg\u00e4rdsplan \u2013 endast exakta datum och klockslag saknas…<\/p>\n D\u00e5 man kommenterar g\u00e5ngna tider, m\u00e4nniskornas attityder och v\u00e4rderingar, \u00e4r det sv\u00e5rt att helt undvika en viss efterklokhet. Professor Pipping var en renodlad humanist, men det verkar som om han \u00e4nd\u00e5 skulle ha insett naturvetenskapernas och teknikens betydelse f\u00f6r ett modernt samh\u00e4lle: de dyra \u00e4mnena ska inr\u00e4ttas, men senare d\u00e5 de ekonomiska f\u00f6rh\u00e5llandena blir b\u00e4ttre, indikerar han. En verklig reaktion\u00e4r vad exakta vetenskaper betr\u00e4ffar var d\u00e4remot professor Edward Westermarck, en v\u00e4rldsber\u00f6md sociolog som blev den nya Akademins f\u00f6rsta rektor. Westermarck var emot direkt yrkesinriktade utbildningar och \u2013\u00a0detta \u00e4r v\u00e4rre \u2013 han st\u00e4llde sig skeptiskt till de experimentella naturvetenskapernas forskningsmetoder. Allt detta skedde 1917 och tidigare och senare, dvs under en epok d\u00e5 Wilhelm R\u00f6ntgen hade uppt\u00e4ckt r\u00f6ntgenstr\u00e5lar, Henri Bequerel och Marie och Pierre Curie uppt\u00e4ckt radioaktiviteten, Max Planck utvecklat kvantteorin och Albert Einstein revolutionerat v\u00e5r v\u00e4rldsbild med relativitetsteorin. Forskningen i fysik och kemi hade \u00e4ndrat v\u00e5rt liv p\u00e5 ett o\u00e5terkalleligt s\u00e4tt.<\/p>\n Historiens utveckling var snabb: den 27 februari 1917 (gammal tider\u00e4kning, juliansk kalender som anv\u00e4ndes i Ryska kejsard\u00f6met, i sj\u00e4lva verket den 12 mars enligt gregoriansk kalender som anv\u00e4ndes i V\u00e4steuropa) br\u00f6t en revolution ut i Petrograd\/St. Petersburg och tsar Nikolaj II abdikerade. 1918 \u00e5teruppstod Akademin i \u00c5bo och den hade en matematisk-naturvetenskaplig fakultet. Tv\u00e5 \u00e5r senare inledde den kemisk-tekniska fakulteten sin verksamhet, dvs diplomingenj\u00f6rsutbildningen startade med framg\u00e5ng vid \u00c5bo Akademi. Samma \u00e5r grundades det finskspr\u00e5kiga universitetet, d\u00e5 med namnet Turun Suomalainen Yliopisto som med tiden etablerade starka matematisk-naturvetenskapliga och medicinska fakulteter. De reaktion\u00e4ra krafterna hade f\u00f6rlorat i \u00c5bo, i storfurstend\u00f6met och i republiken.<\/p>\n Tapio Salmi<\/em><\/p>\n Skribenten \u00e4r professor i kemisk reaktionsteknik och dekanus f\u00f6r Fakulteten f\u00f6r naturvetenskaper och teknik<\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Under \u00e5ret 1917 upplevde Europa \u2013 och d\u00e4rmed ocks\u00e5 storfurstend\u00f6met Finland \u2013\u00a0sv\u00e5ra men intressanta tider. Med stor nyfikenhet \u00f6ppnar jag fem g\u00e5nger per vecka \u00c5bo Underr\u00e4ttelser som publicerar en sida fr\u00e5n tidningen f\u00f6r hundra \u00e5r sedan. Ett blodigt krig h\u00e4rjade \u00f6ver Europas kontinent \u2013\u00a0ett krig som man hade trott att skulle sluta p\u00e5 n\u00e5gra m\u00e5nader […]<\/p>\n","protected":false},"author":102,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[5],"tags":[],"class_list":["post-2414","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-salmi"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2414","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/102"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2414"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2414\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2419,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2414\/revisions\/2419"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2414"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2414"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2414"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}