![\"Elina](\"http:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/files\/Pirjatanniemi-1.jpg\")
I det akademiska livet sitter man en hel del p\u00e5 olika slags seminarier. Som rutinerad forskare vet man att det \u00e4r ytterst ovanligt att hela seminarieprogrammet \u00e4r av intresse f\u00f6r en. Man lyssnar uppm\u00e4rksammat p\u00e5 ett inl\u00e4gg, medan ett annat blir\u00a0behagligt bakgrundsljud f\u00f6r ens fria funderingar.<\/p>\n
Det fanns en tid d\u00e5 jag hade d\u00e5ligt samvete om jag inte var fullt koncentrerad under seminarierna. Nuf\u00f6rtiden \u00e4r jag mer avslappnad och njuter av den kreativa st\u00e4mningen. Allt beh\u00f6ver inte vara direkt relevant f\u00f6r mig, viktigast \u00e4r att tanken l\u00f6per.<\/p>\n
Under den g\u00e5ngna veckan har jag deltagit i flera viktiga diskussioner som p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt tvingat mig att reflektera \u00f6ver min roll som forskare. Ni kanske vet k\u00e4nslan. Den sm\u00e5tt jobbiga fr\u00e5gan \u201dvarf\u00f6r\u201d tr\u00e4nger sig p\u00e5. Varf\u00f6r sysslar jag egentligen med forskning och utbildning? Varf\u00f6r vill jag ge mitt bidrag till samh\u00e4llet uttryckligen vid ett universitet?<\/p>\n
I b\u00f6rjan av veckan ordnade vi ett inledande seminarium om Scholars at Risk-n\u00e4tverket (SAR)<\/a>.\u00a0Utg\u00e5ende fr\u00e5n ett personligt perspektiv kunde timingen av seminariet inte ha varit b\u00e4ttre. Jag har f\u00f6r en tid g\u00e5tt omkring och blivit alltmer oinspirerad, haft\u00a0fokus p\u00e5 ov\u00e4sentligheter. P\u00e5 n\u00e5got vis har jag v\u00e4l gett mig sj\u00e4lv ett tillst\u00e5nd att bli offer f\u00f6r tsunamin av allehanda administrativa sysslor. Orkar inte, hinner inte, bryr mig inte.<\/p>\n N\u00e4r jag p\u00e5 tisdagen lyssnade p\u00e5 en av v\u00e5ra g\u00e4ster, Halil G\u00fcrhanli<\/strong>, en turkisk doktorand fr\u00e5n Helsingfors universitet, blev jag p\u00e5 ett mycket p\u00e5tagligt s\u00e4tt p\u00e5mind om min oerh\u00f6rt privilegierade st\u00e4llning. H\u00e4r sitter jag, en finl\u00e4ndsk professor, och suckar \u00f6ver reser\u00e4kningar, d\u00e5ligt formulerade instruktioner och MinPlan. Samtidigt i Turkiet h\u00e5ller hela universitetsv\u00e4sendet p\u00e5 att erodera.<\/p>\n H\u00e4r i Finland har vi sv\u00e5rt att f\u00f6rest\u00e4lla oss vilka uppoffringar v\u00e5ra kolleger ute i v\u00e4rlden g\u00f6r f\u00f6r att kunna koncentrera sig p\u00e5 sina k\u00e4rnuppgifter. Vi har blivit f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r nedsk\u00e4rningar, visst. Vi f\u00e5r ta del av nedl\u00e5tande kommentarer om alla v\u00e4rldens docenter och lata professorer. Men s\u00e5dant kan vi faktiskt parera med en axelryckning. Forskare i Finland f\u00e4ngslas inte, torteras inte, vi l\u00f6per inte risk f\u00f6r att f\u00f6rsvinna, v\u00e5ra arbetsavtal upph\u00e4vs inte upp p\u00e5 grund av v\u00e5ra \u00e5sikter.<\/p>\n Vi har frihet att tala h\u00f6gt om det som vi anser vara viktigt. Vi \u00e4r\u00a0en samh\u00e4llelig institution att r\u00e4kna med. Fr\u00e5gan \u00e4r n\u00e4rmast vad vi vill g\u00f6ra med den makt som vi har. Jag vet att m\u00e5nga upplever det obekv\u00e4mt att ta st\u00e4llning till fr\u00e5gor som faller utanf\u00f6r ens eget forskningsomr\u00e5de. Samtidigt kan vi inte tiga n\u00e4r v\u00e5ra kolleger trakasseras, m\u00e5 det sedan vara i Turkiet eller n\u00e5gon annanstans. Vi\u00a0har en skyldighet att\u00a0v\u00e4rna om den akademiska friheten.\u00a0D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r \u00c5bo Akademi med i SAR. Om du \u00e4r intresserad av att delta i verksamheten, ta kontakt med n\u00e5gon av oss som redan \u00e4r med<\/a>.<\/p>\n Universitetsforskare \u00e4r givetvis inte de enda som f\u00f6rs\u00f6ker ta sig undan f\u00f6rtryck och fientligheter. Vi bevittnar den st\u00f6rsta flyktingkrisen sedan mannaminne. Olika l\u00e4nder har valt olika s\u00e4tt att hantera den globala krisen. Inom Europa ser vi dessv\u00e4rre en tydlig \u201drace to the bottom.\u201d L\u00e4nderna stramar \u00e5t sina utl\u00e4nningslagar och tolkningar av desamma p\u00e5 ett s\u00e4tt som f\u00e5r en att tvivla p\u00e5 r\u00e4ttsstaten. Med s\u00e4llan sk\u00e5dad l\u00e4tthet delar vi m\u00e4nniskor till oss och dem. Politiker och myndigheter skyller ifr\u00e5n sig ansvaret genom att h\u00e4nvisa till v\u00e5r ekonomiska belastningsf\u00f6rm\u00e5ga och\/eller lagen. Slutresultatet blir att Finland, ett av v\u00e4rldens rikaste l\u00e4nder, anser sig inte kunna g\u00f6ra mer.<\/p>\n