{"id":2592,"date":"2017-11-12T22:38:54","date_gmt":"2017-11-12T20:38:54","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/?p=2592"},"modified":"2017-11-20T09:50:32","modified_gmt":"2017-11-20T07:50:32","slug":"alla-mina-flygplatser","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/2017\/11\/12\/alla-mina-flygplatser\/","title":{"rendered":"Alla mina flygplatser"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignleft size-full wp-image-12\" src=\"http:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/files\/Salmi_blogg.jpg\" alt=\"Tapio Salmi\" width=\"170\" height=\"220\" \/>En forskare tillbringar mycket tid p\u00e5 flygplatser. \u00a0Jag har varit p\u00e5 tiotals flygplatser och m\u00e5nga upplevelser \u00e4r of\u00f6rgl\u00f6mliga.<\/p>\n<p>En g\u00e5ng kom jag hem fr\u00e5n Budapest och v\u00e4ntade p\u00e5 flyget Helsingfors-\u00c5bo p\u00e5 ett kaf\u00e9 p\u00e5 Helsingfors flygf\u00e4lt. D\u00e5 jag \u00e4ntligen var i \u00c5bo igen, k\u00e4ndes det pl\u00f6tsligt obehagligt: var finns plastkassen, som inneh\u00f6ll en oljecistern f\u00f6r en gammalmodig oljelampa som vi hade hemma? Lampan hade ursprungligen ingen cistern d\u00e5 jag k\u00f6pte den i Pargas. Kanske hade oljebeh\u00e5llaren g\u00e5tt s\u00f6nder eller borttappats av f\u00f6rra \u00e4garen. \u00c4ntligen hade jag hittat en beh\u00e5llare p\u00e5 en loppmarknad p\u00e5 utkanten av Budapest, dit kollegans ungerska sv\u00e4rfar hade tagit mig. En stund hade jag varit lycklig, men nu vad besvikelsen stor. Jag ringde till flygf\u00e4ltet och blev kopplat till kaf\u00e9et. Har ni hittat en plastkasse, fr\u00e5gade jag. H\u00e4r finns nog en kasse, men kan ni beskriva inneh\u00e5llet s\u00e5 att jag vet att den tillh\u00f6r er, svarade en glad kvinnor\u00f6st. Javisst, jag hade i kassen utom oljebeh\u00e5llaren ocks\u00e5 en flaska konjak av varum\u00e4rket Otard, ett \u00e4pple samt ett exemplar av tidningen Le Figaro. \u2013 Ni kan h\u00e4mta kassen i morgon, svarade kvinnan. F\u00f6ljande morgon tog jag bussen till Helsingfors-Vanda, fick kassen och \u00e5terv\u00e4nde med f\u00f6ljande buss till \u00c5bo. Kl. 10.30 var jag tillbaka till Laboratoriets kafferum och kunde skryta om vad jag hade \u00e5stadkommit. Kollegerna kommenterade n\u00e5gonting ironiskt.<\/p>\n<p>Till Frankrike vill jag alltid resa, till Paris f\u00f6r att andas den unika atmosf\u00e4ren och bes\u00f6ka Mus\u00e9e d\u2019Orsay, eller till Lyon f\u00f6r se hur floderna Saone och Rhone m\u00f6ts och en turkosf\u00e4rgad str\u00f6m f\u00f6renas med en gr\u00e5aktig str\u00f6m, eller till Normandie f\u00f6r att k\u00e4nna havsluft och se p\u00e5 moln som glider p\u00e5 himmelen \u2013 jag f\u00f6rst\u00e5r varf\u00f6r omr\u00e5det en g\u00e5ng var impressionisternas paradis. En flygplats \u00e4lskar jag \u2013 och ibland hatar: Paris, Charles de Gaulle. En ny och ultramodern flygplats planerades p\u00e5 1960-talet, f\u00f6r Orly-flygplatsen hade blivit f\u00f6r liten f\u00f6r att klara av en st\u00e4ndigt stigande passagerarm\u00e4ngd. Det var stora dr\u00f6mmars och visioners tid: franska flygindustrins stolthet, passagerarplanet Concorde, som fl\u00f6g p\u00e5 femton kilometers h\u00f6jd och \u00f6verskred ljudets hastighet hade tagits i bruk; snart skulle vi alla kunna flyga med det! Den f\u00f6rsta terminalen p\u00e5 Charles de Gaulle blev ett futuristiskt konstverk: resen\u00e4rerna \u00e5ker p\u00e5 lutande transportband till eller fr\u00e5n s.k. satelliter. Jag kommer ih\u00e5g en av mina f\u00f6rsta resor till Paris: jag stod p\u00e5 bandet och pl\u00f6tslig b\u00f6rjade man spela klassiska franska chansoner. St\u00e4mningen var of\u00f6rgl\u00f6mlig. Den blir ocks\u00e5 of\u00f6rgl\u00f6mlig d\u00e5 man hamnar i fel satellit. Denna flygplats \u00e4r heterogen: de tre terminalerna \u00e4r mycket olika, avst\u00e5nden mellan dem \u00e4r l\u00e5nga, men lyckligtvis trafikerar ett internt t\u00e5g mellan terminalerna. T\u00e5get har reserutten: T1-T3-T2. Min v\u00e4n var kritisk: h\u00e4r finns ju ingen logik, f\u00f6rst till terminal 1, sedan till terminal 3 och slutligen till terminal 2. Visst \u00e4r det logiskt, p\u00e5stod jag: addera ihop 1+3, det blir 4, och ta d\u00e4refter medeltalet: (1+3)\/2=2! \u00a0Man har en aritmetisk serie av udda tal och sedan tar man ett medeltal. Bon voyage!<\/p>\n<p>Den v\u00e4nligaste passkontrollen har jag hittat p\u00e5 Casablanca flygplats, Marocko. Mannen tog mitt EU-pass, \u00f6ppnade det och b\u00f6rjade bl\u00e4ddra. Han tittade p\u00e5 foto- och namnsidan, tittade noggrant p\u00e5 mig och b\u00f6rjade le mycket k\u00e4rleksfullt.\u00a0 Votre p\u00e8re, est-ce que il etait marocain (var er fader fr\u00e5n Marocko)? \u00a0Jag nekade, han var finl\u00e4ndare s\u00e5vitt jag vet. Det visade sig att efternamnet Salmi f\u00f6rekommer i Marocko.\u00a0 Efter\u00e5t t\u00e4nkte jag att ett b\u00e4ttre svar skulle ha funnits: f\u00f6rst\u00e5s, min pappa kom fr\u00e5n Casablanca men min mamma var en svenska, d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r mina \u00f6gon bl\u00e5a. \u00c5 andra sidan, man borde inte ber\u00e4tta alternativa sanningar till myndigheterna.<\/p>\n<p>En g\u00e5ng h\u00e4mtade en estnisk g\u00e4ststudent den sista versionen av sitt diplomarbete till mig. Jag l\u00e4ser det d\u00e5 jag \u00e4r tillbaka till kontoret, lovade jag henne. Tapio, flygplanet \u00e4r ditt kontor, replikerade hon omedelbart. Under de kommande m\u00e5naderna flyger jag ingenstans.<\/p>\n<p><em>Tapio Salmi<br \/>\n<\/em>Skribenten \u00e4r professor i kemisk reaktionsteknik och alltf\u00f6r ofta i luften<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>En forskare tillbringar mycket tid p\u00e5 flygplatser. \u00a0Jag har varit p\u00e5 tiotals flygplatser och m\u00e5nga upplevelser \u00e4r of\u00f6rgl\u00f6mliga. En g\u00e5ng kom jag hem fr\u00e5n Budapest och v\u00e4ntade p\u00e5 flyget Helsingfors-\u00c5bo p\u00e5 ett kaf\u00e9 p\u00e5 Helsingfors flygf\u00e4lt. D\u00e5 jag \u00e4ntligen var i \u00c5bo igen, k\u00e4ndes det pl\u00f6tsligt obehagligt: var finns plastkassen, som inneh\u00f6ll en oljecistern f\u00f6r [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":102,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[5],"tags":[370],"class_list":["post-2592","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-salmi","tag-resa"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2592","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/102"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2592"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2592\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2596,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2592\/revisions\/2596"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2592"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2592"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2592"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}