{"id":2807,"date":"2018-10-13T17:03:35","date_gmt":"2018-10-13T14:03:35","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/?p=2807"},"modified":"2018-10-15T08:22:24","modified_gmt":"2018-10-15T05:22:24","slug":"2807","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/2018\/10\/13\/2807\/","title":{"rendered":"Vittu"},"content":{"rendered":"

\"TapioVittu, vittu och igen vittu!<\/strong><\/p>\n

Vittu, vittu, det \u00e4r den finl\u00e4ndska ungdomens jargong nuf\u00f6rtiden, oberoende av den sociala klassen eller spr\u00e5kgr\u00e4nsen. En g\u00e5ng funderade jag hemma att mitt spr\u00e5kbruk och mitt ordval b\u00f6rjar vara \u00e5lderdomligt, eftersom jag gick i en gammaldags skola och mina f\u00f6r\u00e4ldrar varnade mig om att anv\u00e4nda fula ord \u2013 ett straff kunde komma omedelbart.<\/p>\n

Under de senaste \u00e5rtiondena har en ny och energisk vittugeration vuxit upp i v\u00e5rt k\u00e4ra fosterland. Det \u00e4r verkligen en dj\u00e4rv och gr\u00e4ns\u00f6verskridande f\u00f6reteelse (och f\u00f6ljer d\u00e4rmed \u00c5bo Akademis strategi), vittu (sv. Fittan, lat. Vagina) har blivit hela folkets egendom och har f\u00e5tt otaliga betydelser, som klart \u00f6verskrider det ursprungliga anatomiska begreppet. Det svenska ordet \u2019fittan\u2019 var \u00e4nnu helt korrekt p\u00e5 1700-talet, men efter det blev vi s\u00e5 fina, kanske tack vare den store kulturkungen Gustaf III, att ordet blev en del av gatuspr\u00e5ket, ett ord som medel- och \u00f6verklassen i riket aldrig skulle v\u00e5ga anv\u00e4nda.<\/p>\n

\u00c4r inte allt detta fullkomligt idiotiskt \u2013 den ursprungliga anatomiska fittan har abstraherats f\u00f6r att bli en aggressiv svordom eller enbart ett inneh\u00e5llsfattigt fyllnadsord ? Jag har p\u00e5tr\u00e4ffat ungdomar i bussen, i Kuppisparken och p\u00e5 Citymarkets g\u00e5rd; de kan inte inleda diskursen utan att b\u00f6rja med vittu. L\u00e5t oss ge n\u00e5gra exempel p\u00e5 ett praktiskt vittu: vittu, l\u00e4raren i huslig ekonomi \u00e4r dum, vittu l\u00e4raren i religion f\u00f6rst\u00e5r ingenting (p\u00e5 finska: vittu se ussanmaikka on tyhm\u00e4). En ung och l\u00e5ng kille, troligen fr\u00e5n Somalien hade en underh\u00e5llande pique-nique med sina kompisar i Kuppisparken i augusti, skolan hade b\u00f6rjat. \u00d6l och cider smakade supergott och det var tufft att vara litet full \u00e4ven mitt p\u00e5 veckan eftersom den lagliga \u00e5ldersgr\u00e4nsen hade nyligen \u00f6verskridits. Den sociala integrationen till det finl\u00e4ndska samh\u00e4llet verkade vara fullbordad!<\/p>\n

En dag konstaterade jag hemma till min hustru: min vokabul\u00e4r \u00e4r gammaldags, men jag vill modernisera den. Vad menar du p\u00e5 riktigt, fr\u00e5gade hon nyfiket, dina professionella ordval \u00e4r ju v\u00e4l ok? \u2013 Nej, nej, jag moderniserar och ska inkludera vittu i alla l\u00e4mpliga sammanhang. Du \u00e4r galen, t\u00e4nk p\u00e5 konsekvenserna, varnade hon mig. Jag startade f\u00f6rsiktigt, dock best\u00e4mt och under kalla vinterdagar (endast d\u00e5 stiger jag p\u00e5 en buss, annars cyklar jag) lyssnade jag p\u00e5 diskussioner i bussen: vittu hit, vittu dit, vittu killen var kul, vittu l\u00e4raren var en idiot. Ungdomen beh\u00f6ver sitt vittu, annars f\u00e5r de inte dialogen ig\u00e5ng.<\/p>\n

Jag har alltid \u00e4lskat att imitera m\u00e4nniskor \u2013 det \u00e4r min svaghet och h\u00e4rstammar fr\u00e5n \u00e5ren jag spelade i skolans teater. S\u00e5, efter n\u00e5gra dagar blev det vittu, vittu och igen vittu. Igen kom det en varning hemifr\u00e5n:\u00a0Tapio du kan inte forts\u00e4tta p\u00e5 detta s\u00e4tt, du skadar din image som diplomat och f\u00f6rhandlare, du g\u00f6r dig l\u00f6jlig, folk tror att du p\u00e5 riktigt har f\u00e5tt ett problem. Man ska alltid lyssna p\u00e5 en kvinna: flickv\u00e4n, fru, mor, syster, sl\u00e4kting, kvinnlig medarbetarere.\u00a0 Faktiskt, det var dags att sluta, addiktionen hade blivit f\u00f6r stark och den hade b\u00f6rjat dominera mitt vardagliga spr\u00e5kbruk. Allts\u00e5: en stark antivittuaktion inleddes under de kommande dagarna och veckorna s\u00e5 att jag skulle bli civiliserad igen.<\/p>\n

Jag st\u00e4dade mitt spr\u00e5k och blev igen en god herde f\u00f6r doktorander och medarbetare. En dag kom jag tidigt p\u00e5 morgonen till laboratoriet och fr\u00e5gade postdoc-medarbetaren :\u00a0 Kalle, har du kommit ih\u00e5g att s\u00f6ka om ett stipendium fr\u00e5n Fortums stiftelse? Vittu, jag f\u00e5r aldrig n\u00e5gonting d\u00e4rifr\u00e5n, utbrast Kalle. Nej, nej, Kalle, inte vittu Kalle utan beklagligtvis eller tyv\u00e4rr Kalle, s\u00e5 ska du uttrycka dig och skicka sn\u00e4llt in en ans\u00f6kan \u00e4nd\u00e5 \u2013 kanske har vi denna g\u00e5ng en b\u00e4ttre tur. Kalle fick ett stipendium.<\/p>\n

Ibland kan man dock inte undvika detta f\u00e4rggranna och impulsiva och uttrycksfulla ord. Medicine licentiat Stig Backlund var en legendarisk industril\u00e4kare vid Pargas Kalk, kommunall\u00e4kare och \u00e4ven privatl\u00e4kare i Pargas. Arbetsb\u00f6rdan p\u00e5 1970-talet var enorm och arbetsdagen \u00f6verskred l\u00e4tt 15 timmar. T\u00e5lamodet tog ibland slut och doktorn blev utmattad. Jag var en g\u00e5ng p\u00e5 h\u00e4lsocentralen och doktor Backlund skrek till min far: Olavi, detta \u00e4r en synnerligen fittig plats!<\/p>\n

Enligt den stora och revolutionerande spr\u00e5kforskaren och spr\u00e5kreformatorn Juhan Aavik fr\u00e5n \u00d6sel, Estland har varje individ i samh\u00e4llet r\u00e4tten att skapa och f\u00f6resl\u00e5 nya ord. Jag h\u00e5ller p\u00e5 och sorterar mina rese- och representationskvitton \u2013 ingenting \u00e4r borttappad (biskopen f\u00f6r Helsingfors stift tappar bort 30% av sina kvitton, men jag f\u00e5r inte tappa bort det minsta verifikatet, eftersom jag inte \u00e5tnjuter Guds n\u00e5d p\u00e5 samma s\u00e4tt som biskopen), men \u00e4nd\u00e5 \u00e4r arbetet med sorteringen en aning tr\u00e5kigt ibland. D\u00e4rf\u00f6r kommer jag p\u00e5 ett nytt ord till det f\u00f6rsta inhemska spr\u00e5ket: jobbet med sortering och allokering av alla v\u00e4rdens kvitton och verifikat ska i forts\u00e4ttningen kallas \u2019kvitutus\u2019!\u00a0 – Finskan har ju alltid l\u00e5nat mycket fr\u00e5n svenskan, s\u00e5 m\u00e5nne inte \u00e4ven detta f\u00f6rslag kan godk\u00e4nnas av Forskningscenralen f\u00f6r inhemska spr\u00e5k.<\/p>\n

Nyligen deltog jag som medlem av en rolig och kompetent delegation fr\u00e5n Teknisk kemi och reaktionsteknik i en global konferens i kemi- och processteknik, CHISA2018 i Prag. Dagarna blev l\u00e5nga och intensiva. N\u00e4sta dag skulle det h\u00e5llas ett Beer Party f\u00f6r unga vetenskapsidkare i restaurangen U Vejvodu i gamla stan i Prag. V\u00e5j vidu, det blir bra, konstaterade min yngre medarbetare Dr Pasi Tolvanen. Dit for vi, d\u00e4r blev vi och kv\u00e4llen blev l\u00e5ng som vanligt. Vi \u00e5terv\u00e4nde till konferenshotellet kl 4.30 p\u00e5 morgonen.<\/p>\n

 <\/p>\n

Tapio Salmi<\/p>\n

Kuressaare\/Arensburg, oktober 2018,<\/p>\n

med endast n\u00e5gra kvitton borttappade, dekanus f\u00f6r FNT och professor i kemisk reaktionsteknik<\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Vittu, vittu och igen vittu! Vittu, vittu, det \u00e4r den finl\u00e4ndska ungdomens jargong nuf\u00f6rtiden, oberoende av den sociala klassen eller spr\u00e5kgr\u00e4nsen. En g\u00e5ng funderade jag hemma att mitt spr\u00e5kbruk och mitt ordval b\u00f6rjar vara \u00e5lderdomligt, eftersom jag gick i en gammaldags skola och mina f\u00f6r\u00e4ldrar varnade mig om att anv\u00e4nda fula ord \u2013 ett straff […]<\/p>\n","protected":false},"author":102,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[5],"tags":[49,428,427],"class_list":["post-2807","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-salmi","tag-sprak","tag-sprakutveckling","tag-svordomar"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2807","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/102"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2807"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2807\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2820,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2807\/revisions\/2820"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2807"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2807"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2807"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}