{"id":410,"date":"2012-02-12T21:57:42","date_gmt":"2012-02-12T19:57:42","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/?p=410"},"modified":"2012-02-13T08:52:54","modified_gmt":"2012-02-13T06:52:54","slug":"en-svar-balansgang","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/2012\/02\/12\/en-svar-balansgang\/","title":{"rendered":"En sv\u00e5r balansg\u00e5ng"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignleft size-full wp-image-134\" src=\"http:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/files\/Bengtsson_blogg_2.jpg\" alt=\"\u00c5sa Bengtsson\" width=\"170\" height=\"220\" \/>Det talas ofta om universitetets tredje uppgift; vikten av att vi forskare inte enbart h\u00e4ckar i v\u00e5ra elfenbenstorn utan \u00e4ven f\u00f6r ut v\u00e5r kunskap till det omgivande samh\u00e4llet. Forskningen skall komma allm\u00e4nheten till nytta!<\/p>\n<p>I den b\u00e4sta av v\u00e4rdar skulle det sk\u00f6tas i kontrollerande former d\u00e4r forskaren sj\u00e4lv \u00e4r agerar ceremonim\u00e4stare. N\u00e4r man efter en intensiv forskningsperiod st\u00e5r d\u00e4r med sina nydanande resultat och f\u00e4rska publikationer skickar man ut en inbjudan till presskonferens. Hela journalistk\u00e5ren dyker upp, intervjuer genomf\u00f6rs och vips \u00e4r allt klappat och klart och man kan \u00e5terg\u00e5 till en ny koncentrerad forskningsperiod.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/files\/telefonsamtal2.gif\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignleft size-medium wp-image-415\" src=\"http:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/files\/telefonsamtal2-259x300.gif\" alt=\"\" width=\"259\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/files\/telefonsamtal2-259x300.gif 259w, https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/files\/telefonsamtal2.gif 265w\" sizes=\"auto, (max-width: 259px) 100vw, 259px\" \/><\/a>Verkligheten ser dock annorlunda ut. Kallar man till presskonferens kan uppslutningen i och f\u00f6r sig vara tillfredsst\u00e4llande men 9 g\u00e5nger av 10 eller kanske snarare 99 g\u00e5nger av 100 \u00e4r det journalisterna som st\u00e5r f\u00f6r initiativet. Vilken telefon som ringer beror p\u00e5 \u00e4mnet f\u00f6r dagen och vi forskare har att v\u00e4lja mellan att ignorera eller att avbryta det som vi f\u00f6r tillf\u00e4llet f\u00f6rs\u00f6ker koncentrera oss p\u00e5.<\/p>\n<p>Det kan vara v\u00e4rt att \u00e4gna lite tid \u00e5t att reflektera \u00f6ver vad det egentligen inneb\u00e4r att f\u00f6ra ut forskningen till det omgivande samh\u00e4llet. F\u00f6r faktum \u00e4r att det l\u00e5ngt ifr\u00e5n alltid st\u00e4lls fr\u00e5gor p\u00e5 det omr\u00e5de som tillh\u00f6r v\u00e5r egentliga expertis. S\u00f6nderstressade journalister kan ju inte f\u00f6rv\u00e4ntas vara insatta i alla forskares specialkunnande. Informationen som finns i expertkataloger och p\u00e5 hemsidor \u00e4r oftast riktgivande. Dessutom \u00e4gnar knappast journalisterna n\u00e5gon stor del av sin arbetstid \u00e5t att s\u00f6ka fram dylik information. Det \u00e4r ju s\u00e5 mycket snabbare och enklare att bara ringa upp n\u00e5gon som man tidigare har pratat med eller h\u00f6rt talas om.<\/p>\n<p>I m\u00e5nga fall utg\u00f6r inte det h\u00e4r n\u00e5got problem. Det \u00e4r bara att h\u00e4nvisa vidare till en kollega som \u00e4r specialist p\u00e5 det omr\u00e5de som intresserar journalisten i fr\u00e5ga. Andra situationer \u00e4r betydligt knivigare.\u00a0 En del fr\u00e5gor i en intervju kanske handlar om ens specialkunnande, medan andra r\u00f6r omr\u00e5den d\u00e4r det inte finns n\u00e5gon relevant forskning att basera sina svar p\u00e5. N\u00e4r g\u00e5r man d\u00e5 fr\u00e5n att vara en expert till en tyckare vilken som helst?<\/p>\n<p>N\u00e5gon enkel balansg\u00e5ng \u00e4r det inte och precis d\u00e4rf\u00f6r kan det vara viktigt att t\u00e4nka igenom vilka principer man sj\u00e4lv vill ha som utg\u00e5ngspunkt. Dessutom skulle det inte skada att med j\u00e4mna mellanrum p\u00e5minna journalistk\u00e5ren om v\u00e5r uppgift. Vi \u00e4r inte till f\u00f6r att \u201dtycka\u201d eller bekr\u00e4fta det som de redan har best\u00e4mt sig f\u00f6r att skriva, utan f\u00f6r att veta, f\u00f6rklara och bena ut sv\u00e5ra fr\u00e5gor.\u00a0 Ju tydligare vi \u00e4r med v\u00e5r roll gentemot journalisterna, desto f\u00e4rre on\u00f6diga samtal kommer vi sannolikt att f\u00e5.<\/p>\n<p>Personligen har jag efter hand kommit fram till n\u00e5gra riktlinjer som jag str\u00e4var efter att f\u00f6lja; h\u00e4nvisa till kollegor som vet mer, basera resonemang p\u00e5 hyfsat aktuell forskning, vara objektiv, s\u00e4tta in aktuella fr\u00e5gor i ett vidare perspektiv och lyfta fram nya argument eller sidor av ett problem.<\/p>\n<p>Enkelt? Knappast. Anledning till sj\u00e4lvrannsakan infinner sig emellan\u00e5t. En krypande k\u00e4nsla av obehag som kan inneb\u00e4ra att n\u00e4sta telefonsamtal f\u00f6rblir obesvarat. Men precis som s\u00e5 mycket annat i den h\u00e4r branschen \u00e4r det l\u00e4rorikt.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Det talas ofta om universitetets tredje uppgift; vikten av att vi forskare inte enbart h\u00e4ckar i v\u00e5ra elfenbenstorn utan \u00e4ven f\u00f6r ut v\u00e5r kunskap till det omgivande samh\u00e4llet. Forskningen skall komma allm\u00e4nheten till nytta! I den b\u00e4sta av v\u00e4rdar skulle det sk\u00f6tas i kontrollerande former d\u00e4r forskaren sj\u00e4lv \u00e4r agerar ceremonim\u00e4stare. N\u00e4r man efter en [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":66,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[6],"tags":[72],"class_list":["post-410","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-bengtsson","tag-tredje-uppgiften"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/410","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/66"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=410"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/410\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":420,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/410\/revisions\/420"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=410"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=410"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=410"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}