{"id":611,"date":"2012-05-14T12:38:34","date_gmt":"2012-05-14T10:38:34","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/?p=611"},"modified":"2012-05-14T13:09:15","modified_gmt":"2012-05-14T11:09:15","slug":"poplinkappa","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/2012\/05\/14\/poplinkappa\/","title":{"rendered":"Poplinkappa"},"content":{"rendered":"

\"TapioDu skall \u00e4ntligen sl\u00e4nga bort denna gamla och slitna poplinkappa, eller \u00e5tminstone ta den till tv\u00e4tteri, s\u00e4ger min fru. – Nej, nej, ingalunda, jag har inte r\u00e5d att k\u00f6pa en ny kappa s\u00e5 l\u00e4nge vi har bostadsl\u00e5n kvar. N\u00e5, kanske kan jag ta det till tv\u00e4tteriet, ger jag efter en aning, egentligen endast f\u00f6r att bevara freden. – Med \u00e5ren blev bostadsl\u00e5nen bortbetald, men fortfarande \u00e4r den svarta poplinkappan min trogna resekamrat.<\/p>\n

F\u00f6r n\u00e5gra veckor sedan \u00e5kte kappan till Annapolis, Maryland, USA, till en konferens vars tema var katalys och organiska reaktioner. Under samma resa s\u00e5g kappan ocks\u00e5 den legendariska skyskrapan, Empire State Building i New York och riksdagshuset, alltinget<\/em>, i Reykjavik. Otaliga \u00e4r kappans resor och resorna med kappan. Jag brukar sk\u00e4mta att jag kommer att ruttna n\u00e5gon dag, men kappan kommer att \u00f6verleva. Detta \u00e4r en kemisk och biokemisk sanning. En n\u00e4rmare granskning av kappan (d.v.s. en titt p\u00e5 varudeklarationen) visar att den \u00e4r av 100% polyester, en stabil polymer, som m\u00e4nniskan har uppfunnit. Polyestermolekylen \u00e5stadkommes genom att l\u00e5ta en dikarboxylsyra och en dialkohol reagera med varandra; t.ex. maleinsyra reagerar med propylenglykol, en estermolekyl bildas och en vattenmolekyl avspj\u00e4lks. Molekylens \u00e4ndgrupper kan reagera vidare, och d\u00e5 f\u00e5r vi i princip o\u00e4ndligt l\u00e5nga molekyler, som kan spinnas till garn, till r\u00e5vara f\u00f6r textilindustrin. Reaktionsmekanismen och polyestringsreaktionens hastighet f\u00f6rklarades av amerikanen Paul Flory, som 1974 fick nobelpriset i kemi.<\/p>\n

Var \u00e4r polyestermolekylerna i min kappa framst\u00e4llda; det f\u00f6rblir en g\u00e5ta, men sj\u00e4lva kappan \u00e4r Made in Czechoslovakia<\/em> enligt varudeklarationen. Kappan \u00e4r allts\u00e5 t\u00e4mligen gammal (detta torde en intelligent l\u00e4sare ha insett redan f\u00f6r en stund sedan): landet uppspj\u00e4lktes till Tjeckien och Slovakien i b\u00f6rjan av \u00e5ret 1992. H\u00f6sten 1991 var jag g\u00e4stforskare vid Tjeckslovakiska vetenskapsakademien i Prag och samma h\u00f6st dog den legendariske tjeckoslovakiske statsmannen Alexander Dub\u010dek i f\u00f6ljderna av en bilolycka. Dub\u010dek ledde samh\u00e4llsreformer i Tjeckoslovakien under vintern och v\u00e5ren 1968. Reformerna krossades av pansarvagnar den 21 augusti 1968. Censuren \u00e5terinf\u00f6rdes och landet \u2019normaliserades\u2019. Dub\u010dek blev officiellt persona non grata<\/em> i sitt land, men aldrig bortgl\u00f6md. I samband med sammetsrevolutionen i november 1989 blev han igen en av landets ledande politiska gestalter. Det som blev kvar av Dub\u010deks reformer \u00e4ven under \u2019normaliseringens\u2019 \u00e5r var landets federala struktur, en tjeckisk och en slovakisk republik med tre parlament. Federationens parlament \u00e4r ett modernt och aggressivt glasmonster alldeles invid N\u00e1rodn\u00ed Muzeum, nationalmuseet, vid Va\u010dlavske Namesti i Prag. Under \u00e5ret 1991 blev maktgirighet och chauvinism ledande trender i tjeckoslovakisk politik och landet delades \u2013 mot folkets vilja. Det federala parlamentet uppl\u00f6stes, men glasmonstret f\u00f6rd\u00e4rvar fortfarande vyn bredvid nationalmuseet. Min poplinkappa h\u00e4rstammar allts\u00e5 fr\u00e5n tiden, d\u00e5 Tjeckoslovakien var fortfarande federativt (\u010cSFR), men inte l\u00e4ngre socialistiskt (\u010cSSR), fr\u00e5n \u00e5r 1990 eller 1991.<\/p>\n

Poplinkappan kan inte t\u00e4vla med alster fr\u00e5n franska eller italienska modehus, men den \u00e4r av teknisk toppkvalitet. Endast fodret i fickorna har f\u00f6rnyats. P\u00e5 sommaren \u00e4r kappan f\u00f6r varm och p\u00e5 vintern \u00e4r den f\u00f6r kall, men s\u00e5 skall det ju vara med \u00e4kta konstfiber, polyester. Kappan har en f\u00f6r v\u00e5rt klimat ypperlig egenskap: den repellerar i viss m\u00e5n vatten, vilket \u00e4r bra med tanke p\u00e5 att det regnar ganska ofta i \u00c5bo: vatten, sn\u00f6slask och ibland hagel. Poplinkappan utst\u00e5r allt detta, utan att n\u00e5gonsin klaga. Den l\u00e4mpar sig f\u00f6r alla slags evenemang, fr\u00e5n dop till vigsel, fr\u00e5n vigsel till begravning, fr\u00e5n doktorsdisputation till akademisk promotion.<\/p>\n

En g\u00e5ng reste kappan utan mig. Den for till London. Hur blev det s\u00e5? Jag var p\u00e5 ett m\u00f6te vid Tammerfors tekniska universitet och var den sista som l\u00e4mnade m\u00f6tesrummet. Endast en svart poplinkappa h\u00e4ngde kvar i garderoben. Jag tog den i all hast, eftersom t\u00e5get skulle avg\u00e5 strax. I t\u00e5gvagnen m\u00e4rkte jag att kappan inte var min, trots att den var mycket liknande. Vems kappa hade jag tagit och varf\u00f6r fanns det bara en kappa kvar? Jag b\u00f6rjade g\u00e5 genom alla m\u00f6tesdeltagare (lyckligtvis var de inte s\u00e5 m\u00e5nga) och kom till slutsatsen att professor Juhani Pitk\u00e4ranta fr\u00e5n d\u00e5varande Tekniska h\u00f6gskolan kunde ha en kappa av samma storlek som jag. Professorns sekreterare svarade i telefonen: Juhani m\u00e4rkte nog att han hade tagit en fel kappa, men han var p\u00e5 v\u00e4g till en konferens i London och reste dit med kappan, eftersom tidtabellen var knapp. Fint, tycke jag, men f\u00f6reslog \u00e4nd\u00e5 att vi skulle byta kapporna tillbaka efter professorns hemkomst. Jag skickade Pitk\u00e4rantas kappa till Otn\u00e4s och min kappa kom med posten till \u00c5bo.<\/p>\n

Ber\u00e4ttelsen \u00e4r slut, kunde man tro. Inte rigtigt. Mina r\u00f6tter \u00e4r djupt i sydv\u00e4stra Finland, men Karelen har alltid fascinerat mig. Kanske d\u00e4rf\u00f6r, att m\u00e5nga kareler bosatte sig efter kriget p\u00e5 min hemort Pargas; folk fr\u00e5n Karelska n\u00e4set, fr\u00e5n \u00f6arna i Ladoga och Finska viken, fr\u00e5n orter som Kyyr\u00f6l\u00e4, Antrea, Koivisto. En kv\u00e4ll slog jag upp en webbsida, som ber\u00e4ttar om det avgivna Karelen, d.v.s. st\u00e4der och orter som Finland tvingades l\u00e4mna efter kriget. Dokumentationen av dessa omr\u00e5den p\u00e5 webben var alldeles fantasktiskt noggrann: alla orter var medtagna, med statistik om befolkningen, arealen, n\u00e4ringsstrukturen, s\u00e5som det var \u00e5r 1939.\u00a0 Listor p\u00e5 skolor, institut, sev\u00e4rdheter ingick i beskrivningen. P\u00e5 nord\u00f6stra sidan av Ladoga fanns tv\u00e5 grannf\u00f6rsamlingar, som \u00e4ven under sovjettiden bevarade sina gamla namn: Salmi och Pitk\u00e4ranta. Salmi och Pitk\u00e4ranta \u00e4r grannkommuner; undra p\u00e5 att Salmis och Pitk\u00e4rantas poplinkappor blev f\u00f6rv\u00e4xlade.\u00a0 A vot<\/em>!<\/p>\n

Trevlig sommar till alla l\u00e4sare,<\/p>\n

Tapio Salmi<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Du skall \u00e4ntligen sl\u00e4nga bort denna gamla och slitna poplinkappa, eller \u00e5tminstone ta den till tv\u00e4tteri, s\u00e4ger min fru. – Nej, nej, ingalunda, jag har inte r\u00e5d att k\u00f6pa en ny kappa s\u00e5 l\u00e4nge vi har bostadsl\u00e5n kvar. N\u00e5, kanske kan jag ta det till tv\u00e4tteriet, ger jag efter en aning, egentligen endast f\u00f6r att […]<\/p>\n","protected":false},"author":102,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[5],"tags":[],"class_list":["post-611","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-salmi"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/611","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/102"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=611"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/611\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":619,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/611\/revisions\/619"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=611"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=611"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=611"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}