{"id":621,"date":"2012-05-20T20:57:35","date_gmt":"2012-05-20T18:57:35","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/?p=621"},"modified":"2012-05-21T08:15:40","modified_gmt":"2012-05-21T06:15:40","slug":"tillfalligt-avbrott","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/2012\/05\/20\/tillfalligt-avbrott\/","title":{"rendered":"Tillf\u00e4lligt avbrott"},"content":{"rendered":"![\"\u00c5sa](\"http:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/files\/Bengtsson_blogg_2.jpg\" "\\"Bengtsson_blogg_2\\"")
Knappar ner dessa rader med ena handens fingrar. On\u00f6digt sl\u00f6seri med tid och nerver kan tyckas men skall sanningen fram har jag inget alternativ. Med ena armen gipsad fr\u00e5n handen upp till armh\u00e5lan \u00e4r det b\u00e4st att ty sig till den andra. Situationen kan beskrivas som otillfredsst\u00e4llande och irriterande. \u00c5 andra sidan st\u00f6r det mig inte h\u00e4lften s\u00e5 mycket som det faktum att tv\u00e5 av mina framt\u00e4nder har behagat trilla ut. Men det \u00e4r en helt annan historia.<\/p>\n
F\u00f6r n\u00e5gra veckor sedan s\u00e5g allt ut som vanligt. Ni vet hur det \u00e4r n\u00e4r sommaren st\u00e5r inf\u00f6r d\u00f6rren. Saker och ting skall rundas av. Deadlines tornar upp sig. Man g\u00e5r p\u00e5 h\u00f6gvarv. S\u00e5 allts\u00e5 \u00e4ven f\u00f6r min del. Ett stort gemensamt bokmanus skulle l\u00e4mnas in i slutet av maj och jag hade som vanligt sparat en hel del arbete f\u00f6r att f\u00e5 en rej\u00e4l genomk\u00f6rare inf\u00f6r semestern.\u00a0 Samtidigt skulle ett kodschema utarbetas f\u00f6r de fokusgrupper om demokrati och beslutsfattande som genomf\u00f6rdes tidigare i v\u00e5r och ungef\u00e4r hundra andra (inte av mindre dignitet men dock av annan omfattning) sk\u00f6tas. I \u00e4rlighetens namn var jag ute p\u00e5 djupt vatten. Jag visste att det inte skulle bli enkelt, men \u00e5 andra sidan, sedan n\u00e4r har livet i forskarbranschen varit en dans p\u00e5 rosor?<\/p>\n
N\u00e4r man befinner sig mitt uppe i det h\u00e4r k\u00e4nns det som viktigare \u00e4n n\u00e5gonting annat. Kollegor \u00e4r beroende av att man levererar och infinner sig p\u00e5 m\u00f6ten, assistenter beroende av instruktioner f\u00f6r att kunna jobba effektivt, bokf\u00f6rlag beroende av att texter skickas in i tid, och karri\u00e4ren beroende av st\u00e4ndiga prestationsbevis. Vi lever och andas en forskarverklighet d\u00e4r nyfikenheten, kunskapen, prestigen och jakten p\u00e5 ett fast jobb st\u00e4ndigt driver oss fram\u00e5t. Vilket som \u00e4r den fr\u00e4msta motorn kan s\u00e4kerligen variera fr\u00e5n en period till en annan, men riktningen \u00e4r klar. Det \u00e4r fram\u00e5t och upp\u00e5t som g\u00e4ller.<\/p>\n
\u00c4nda tills den dagen d\u00e5 olyckan \u00e4r framme och det sj\u00e4lvklara (som hela armar och andra petitesser) inte l\u00e4ngre \u00e4r fullt lika sj\u00e4lvklart. Det \u00e4r i stunder som dessa det \u00e4r l\u00e4ge att rikta tacksamhet till kollegor och v\u00e4nner som snabbare \u00e4n en sj\u00e4lv inser att jobbet kan v\u00e4nta och att det faktiskt \u00e4r till\u00e5tet att skjuta fram d\u00f6dslinjer och flytta m\u00f6ten. Till de med l\u00e4ngre perspektiv och mer erfarenhet som lugnt konstaterar att sex veckors sjukskrivning inte kommer att m\u00e4rkas n\u00e5gonstans om ett halv\u00e5r. F\u00f6r att inte tala de som skickar choklad.<\/p>\n
Halvv\u00e4gs in i sjukskrivningen st\u00e4ller jag upp m\u00e5l av en helt annan karakt\u00e4r \u00e4n de f\u00f6rutsedda; som att str\u00e4cka mig efter chokladasken i st\u00e4llet f\u00f6r pillerburkarna. N\u00e5got som f\u00f6rresten g\u00f6r ov\u00e4ntat gott f\u00f6r tankef\u00f6rm\u00e5gan. \u00a0Vilket i sin tur bjuder in till lite fler och l\u00e4ngre pass vid datorn. F\u00f6r \u00e4rligt talat, vem orkar med en sjukling i l\u00e4ngden. \u00a0Inte jag i alla fall.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Knappar ner dessa rader med ena handens fingrar. On\u00f6digt sl\u00f6seri med tid och nerver kan tyckas men skall sanningen fram har jag inget alternativ. Med ena armen gipsad fr\u00e5n handen upp till armh\u00e5lan \u00e4r det b\u00e4st att ty sig till den andra. Situationen kan beskrivas som otillfredsst\u00e4llande och irriterande. \u00c5 andra sidan st\u00f6r det mig […]<\/p>\n","protected":false},"author":66,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[6],"tags":[],"class_list":["post-621","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-bengtsson"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/621","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/66"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=621"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/621\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":625,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/621\/revisions\/625"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=621"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=621"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=621"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}