{"id":628,"date":"2012-05-28T23:49:39","date_gmt":"2012-05-28T21:49:39","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/?p=628"},"modified":"2012-05-29T07:59:15","modified_gmt":"2012-05-29T05:59:15","slug":"happiness-for-two","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/2012\/05\/28\/happiness-for-two\/","title":{"rendered":"Happiness for two"},"content":{"rendered":"

\"PeterN\u00e4r man tillbringar en stor del av sin tid inom ett visst omr\u00e5de \u2013 vilket det \u00e4n vara m\u00e5 \u2013 s\u00e5 beh\u00f6ver man alternativa bilder, och g\u00e4rna humoristiska eller ironiska s\u00e5dana. Sj\u00e4lv har jag en f\u00f6rk\u00e4rlek f\u00f6r South Park<\/em> och f\u00f6r tillf\u00e4llet s\u00f6rjer jag att jag har n\u00e5tt fram till sista avsnittet av Desperate Housewives<\/em>. S\u00e5dana bilder ger dels distans till en sj\u00e4lv och det sammanhang man lever i, dels f\u00f6r de en n\u00e4rmare en sj\u00e4lv d\u00e5 de ofta ger utrymme f\u00f6r lite starkare nyanser och kontraster. Man beh\u00f6ver ofta b\u00e5de och h\u00e4r i livet.<\/p>\n

Samma \u00e4r det med det akademiska och jag m\u00e5ste medge att jag ibland i samband med allvarliga m\u00f6ten och seminarier drar mig till minnes min barndomsfavorit professor Balthazar. Jag beundrade storligen de korta episoderna d\u00e4r vetenskapens potential f\u00f6r v\u00e4rlden fick blomma ut helt och fullt. Jag nj\u00f6t av stunden n\u00e4r Balthazar vandrade av och an och t\u00e4nkte, r\u00e4knade p\u00e5 sina fantastiska ekvationer och sedan v\u00e4ntade med sitt provr\u00f6r p\u00e5 de magiska dropparna fr\u00e5n maskinen. Hans droppar r\u00e5dde alltid bot p\u00e5 en stor brist eller n\u00f6d. Det var ett magiskt och stort \u00f6gonblick n\u00e4r han steg ut i v\u00e4rlden med sin lilla revolution.<\/p>\n

Jag \u00e4r inte f\u00f6rv\u00e5nad att f\u00e4rgteven d\u00f6k upp ungef\u00f6r samtidigt. Den kr\u00e4vdes f\u00f6r att g\u00f6ra r\u00e4ttvisa \u00e5t alla de glada f\u00e4rger som fyllde v\u00e4rlden genom professorns g\u00e4rning.<\/p>\n

Nyligen, n\u00e4r mina tankar igen drogs till professorn, slog det mig att vi nog \u00e4nnu dras med samma bild i bakhuvudet och att det inte \u00e4r bara jag utan en stor del av forskningsv\u00e4rlden och de akademiska sammanhangen som n\u00f6tt in en likartad bild p\u00e5 n\u00e4thinnan. Jag t\u00e4nker h\u00e4r p\u00e5 episodernas grundstruktur som antagligen alltid var densamma: Balthazar hittar snabbt l\u00f6sningen i sitt arbetsrum och stiger stolt ut till den v\u00e4ntande v\u00e4rlden. Det \u00e4r v\u00e4l samma mantra som vi upprepar n\u00e4r vi ibland stolta och ibland f\u00f6rtvivlade h\u00e4vdar att vi inom universiteten \u00e4gnar oss \u00e5t \u201dp\u00e5 forskning baserad undervisning\u201d.<\/p>\n

Inget ont i denna grundstruktur, men det \u00e4r kanske en sanning med modifikation som man kan reflektera \u00f6ver i viss m\u00e5n. Till exempel tror jag att de flesta forskare idag h\u00e5ller med om att forskningsv\u00e4rlden har blivit mycket komplex, och kanske p\u00e5 gr\u00e4nsen till o\u00f6versk\u00e5dlig. Det finns med andra ord inte l\u00e4ngre det d\u00e4r enskilda rummet som forskare kan s\u00f6ka sig till f\u00f6r att hitta sina saligg\u00f6rande l\u00f6sningar. Eller f\u00f6r att uttrycka det \u00e4nnu enklare. Om den humanistiska forskaren tidigare kunde klara sig med det lokala biblioteket och dr\u00f6mma om den dolda skatten som m\u00f6jligen kunde hittas vid n\u00e5got annat bibliotek ute i den stora v\u00e4rlden, s\u00e5 \u00e4r verkligheten idag snarare som det kr\u00f6kta rummet och man kan inte vara s\u00e4ker p\u00e5 att man verkligen hittar vare sig hit eller dit. Och \u2013 i den h\u00e4r meningen kan man ocks\u00e5 byta ut ordet bibliotek mot seminarium eller konferens. Det \u00e4r samma sak i de fallen.<\/p>\n

Men \u2013 det var en enklare iakttagelse jag egentligen t\u00e4nkte g\u00f6ra. \u00a0N\u00e4r jag den senaste tiden inte det minsta \u00e4gnat mig \u00e5t forskning, utan mest \u00e5t att l\u00e4sa uppsatser, har det varit enkelt att konstatera att motsaten g\u00e4ller allt emellan\u00e5t. Man kunde g\u00f6ra en episod om professor Balthazar d\u00e4r han glatt rusar med folkets magiska brygd in till sitt laboratorium f\u00f6r att bota maskinen, eller p\u00e5 klarspr\u00e5k h\u00e4vda att det finns sk\u00e4l att i skuggan av idealet om \u201dp\u00e5 forskning baserad undervisning\u201d lyfta fram en osynligare del av forskningsv\u00e4rlden. Den kunde g\u00e5 under devisen \u201dp\u00e5 undervisning baserad forskning\u201d. Visst, det kan vara tr\u00f6ttsamt ibland att l\u00e4sa uppsatser \u2013 de kan vara m\u00e5nga och l\u00e5nga \u2013 men lika g\u00e4rna kan de erbjuda en erfarenhet som handlar om incitament till nya s\u00e4tt att t\u00e4nka, eller som formar en kritisk mur som g\u00f6r att man ser gr\u00e4nserna f\u00f6r sina egna perspektiv.<\/p>\n

Det kunde vara enkelt att lyfta fram m\u00e5nga exempel p\u00e5 hur relationen mellan forskning och undervisning \u00e4r \u00f6msesidig. Och det finns s\u00e4kert flera orsaker till att vi tenderar att gl\u00f6mma eller f\u00f6rbise den h\u00e4r sidan av sanningen \u2013 och m\u00e5nga av dem \u00e4r s\u00e4kert goda \u2013 men en orsak \u00e4r v\u00e4l nog ocks\u00e5 f\u00f6rk\u00e4rleken f\u00f6r det hierarkiska t\u00e4nkandet. Det bygger ju ocks\u00e5 episoderna i professor Balthazar p\u00e5.<\/p>\n

Och det \u00e4r inte alltid bra. Ordning och reda, javisst! Och m\u00e5l och mening i det som g\u00f6rs \u00e4r bra! Men, l\u00e4tt f\u00f6rvandlas ordning till allvarsam rigiditet \u2013 och det utrymme f\u00f6r nyt\u00e4nkande och kritik som forskning beh\u00f6ver, f\u00f6rsvinner framf\u00f6r v\u00e5ra \u00f6gon. \u00a0Jag tror att vi i viss m\u00e5n lider av s\u00e5dana problem inom den akademiska v\u00e4rlden f\u00f6r tillf\u00e4llet. \u00c5tminstone borde alla de nya strukturerna och all ny reglering g\u00f6ra oss lite misst\u00e4nksamma om att s\u00e5 \u00e4r fallet.<\/p>\n

D\u00e4rf\u00f6r t\u00e4nkte jag helt enkelt avsluta den h\u00e4r bloggen med en h\u00e4nvisning till en av mina favoritepisoder. Den heter Happiness for two<\/em>. \u00a0Jag skall inte \u00e5terge h\u00e4ndelserna h\u00e4r och inte heller alla po\u00e4nger den har i form av en motbild till sig sj\u00e4lv, men eftersom jag tenderar att uttrycka mig ganska sv\u00e4vande och otydligt allt som ofta m\u00e5ste jag v\u00e4l s\u00e4ga det viktigaste. Det kan vara bra att bryta upp de akademiska normerna och rigiditeten \u2013 och vi beh\u00f6ver det kanske idag. Det kan ocks\u00e5 vara bra att minnas att det mesta som man t\u00e4nker egentligen har sin hemvist i samtalet och dialogen, i ’tv\u00e5samheten’ eller ’m\u00e5ngsamheten’. Det enskilda rummet \u00e4r bara ett redskap f\u00f6r dessa.<\/p>\n

Njut av progessor Balthazar! Han finns naturligtvis p\u00e5 Youtube: http:\/\/www.youtube.com\/watch?v=ORmG6alamDk<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

N\u00e4r man tillbringar en stor del av sin tid inom ett visst omr\u00e5de \u2013 vilket det \u00e4n vara m\u00e5 \u2013 s\u00e5 beh\u00f6ver man alternativa bilder, och g\u00e4rna humoristiska eller ironiska s\u00e5dana. Sj\u00e4lv har jag en f\u00f6rk\u00e4rlek f\u00f6r South Park och f\u00f6r tillf\u00e4llet s\u00f6rjer jag att jag har n\u00e5tt fram till sista avsnittet av Desperate Housewives. […]<\/p>\n","protected":false},"author":98,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-628","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-nynas"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/628","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/98"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=628"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/628\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":639,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/628\/revisions\/639"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=628"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=628"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=628"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}