{"id":911,"date":"2013-02-14T21:48:16","date_gmt":"2013-02-14T19:48:16","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/?p=911"},"modified":"2013-02-21T14:05:38","modified_gmt":"2013-02-21T12:05:38","slug":"sov-inte-i-laboratoriet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/2013\/02\/14\/sov-inte-i-laboratoriet\/","title":{"rendered":"Sov inte i laboratoriet !"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignleft size-full wp-image-12\" src=\"http:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/files\/Salmi_blogg.jpg\" alt=\"Tapio Salmi\" width=\"170\" height=\"220\" \/>Tapio Salmi<\/p>\n<p>Sov inte i laboratoriet !<\/p>\n<p>Den tjeckiske f\u00f6rfattaren Vladimir P\u00e1ral, sj\u00e4lv utbildad kemiingenj\u00f6r fr\u00e5n Pardubice, beskrev i sin roman \u2019Den unge mannen och vita valen\u2019 (1973) ett industriellt forskningscentrum i Usti nad Labem, d\u00e4r man f\u00f6rs\u00f6kte utveckla en ny metod f\u00f6r separering av kolesterol. En ung man, Breta Laboutka kom slutligen p\u00e5 en fungerande metod, inte den erfarne chefen, kemingenj\u00f6ren Victor Panc. Tyv\u00e4rr skedde en tragisk olycka: ventilationssystemet b\u00f6rjade kr\u00e5ngla och giftiga substanser spreds i laboratoriet. Den unge mannen hade lyckats f\u00e5nga den vita valen men det kostade hans liv. Breta Laboutka hittades d\u00f6d i laboratoriet och blev en martyr f\u00f6r det socialistiska arbetet.  Boken passade v\u00e4l in i systemet och prisbel\u00f6ntes i Tjeckoslovakien och en film baserad p\u00e5 bokens tema kom ut n\u00e5gra \u00e5r senare. Boken \u00e4r \u00f6versatt till flera spr\u00e5k; jag l\u00e5nade den fr\u00e5n Pargas stadsbibliotek n\u00e5gon g\u00e5ng p\u00e5 80-talet. F\u00f6rfattaren P\u00e1ral var systemets man. Han samarbetade med den tjeckoslovakiska statspolisen StB och undertecknade ett anticharta \u2013dokument, som st\u00f6dde kommunistregimen under \u2019normaliseringens\u2019 dystra \u00e5r. Han var Vaclav Havels, den stora dissidentens motpol. Havel \u00e4r d\u00f6d, men P\u00e1ral, nu \u00f6ver 80 \u00e5r, lever fortfarande i Marianske Lazne (Marienbad).<\/p>\n<p>F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan hade vi ett gemensamt seminarium med kemisterna fr\u00e5n \u00c5bo universitet (TY). Tillst\u00e4llningen \u00f6ppnades av kemiprofessorn Harri L\u00f6nnberg. Orden var chockerande: ett lik har hittats i v\u00e5rt laboratorium, meddelade professorn lakoniskt. Vi blev f\u00f6rskr\u00e4ckta, men L\u00f6nnberg tr\u00f6stade oss att det var fr\u00e5ga om en naturlig d\u00f6d i en sv\u00e5r sjukdomsattack, varken olycka eller brott.<\/p>\n<p>F\u00f6r flera \u00e5r sedan anst\u00e4llde jag en ung och intelligent tjeckisk sommarpraktikant. Mannen kom fr\u00e5n den ber\u00f6mda Vysoka skola chemicko-technologicka (VSCT), Prag, fr\u00e5n professor Libor Cervenys laboratorium, som \u00e4r specialiserad p\u00e5 organiska finkemikalier, precis som vi h\u00e4r i \u00c5bo. Den unge mannen hade i Prag blivit antagen b\u00e5de till medicinska fakulteten vid Karlsuniversitetet och till Kemisk-tekniska h\u00f6gskolan, men hade valt den kemiska banan. Praktikanten var synnerligen flitig, en arbetsnarkoman skulle jag s\u00e4ga. Han jobbade under ledning av min n\u00e4rmaste medarbetare, docent P\u00e4ivi M\u00e4ki-Arvela, Han var alltid f\u00f6rst i laboratoriet p\u00e5 morgonen och blev d\u00e4r sent p\u00e5 kv\u00e4llen. Ett fantastiskt jobb &#8211; vi utvecklade enantioselektiv hydrering av vissa organiska komponenter, vilka anv\u00e4nds som intermedi\u00e4rer i syntes av l\u00e4kemedel. Vi skulle f\u00e5 en fin publikation till st\u00e5nd, pratade jag med kollegerna.<\/p>\n<p>Ett manuskript uppstod och professorn \u00e4r alltid glad d\u00e5 ett manuskript uppst\u00e5r. (Numera \u00e4r ocks\u00e5 Rektor glad d\u00e5 ett manuskript uppst\u00e5r, eftersom det p\u00e5verkar universitetets finansiering). Jag tryckte p\u00e5 print-optionen p\u00e5 min dator, tog papperen, rusade hem och b\u00f6rjade l\u00e4sa. Manuskriptet var gott skick; endast sm\u00e4rre korrigeringar och preciseringar beh\u00f6vdes. Jag fick allt f\u00e4rdigt samma kv\u00e4ll och t\u00e4nkte inte bli v\u00e4ntande till f\u00f6ljande morgon. P\u00e4ivi kommer tidigt till jobbet, men jag kommer senare. Allts\u00e5, trots att det var midnatt, tog jag det korrigerade och kompletterade manuskriptet och gick till laboratoriet.<\/p>\n<p>Det var augusti, s\u00e5 n\u00e4tterna b\u00f6rjade m\u00f6rkna. Jag kom till institutionsbyggnaden, kl\u00e4ttrade upp till andra v\u00e5ningen, kom till P\u00e4ivis d\u00f6rr, tog fram nyckeln och \u00f6ppnade d\u00f6rren, rutinm\u00e4ssigt. Fr\u00e5n m\u00f6rkret steg en man upp och kastade iv\u00e4g en tun filt. F\u00f6r n\u00e5gra sekunder trodde jag att det skulle bli mitt sista \u00f6gonblick. I m\u00e5nens bleka ljus s\u00e5g jag ansiktet: det var v\u00e5r tjeckiske sommarpraktikant, den unga och flitiga och intelligenta mannen.<\/p>\n<p>Han var chockerad, men kanske en katolik, eftersom han erk\u00e4nde sina synder omedelbart, n\u00e4stan innan jag hade startat f\u00f6rh\u00f6ret. Varf\u00f6r \u00f6vernattar Ni i kollegans tj\u00e4nsterum (han hade dessutom sl\u00e4pat en dyna och en madrass dit), fr\u00e5gade jag artigt men best\u00e4mt. Det visade sig att praktikanten hade f\u00f6r n\u00e5gra veckor sedan sagt upp sitt rum p\u00e5 K\u00e5ren och b\u00f6rjat \u00f6vernatta i P\u00e4ivis tj\u00e4nsterum. Han visste precis, n\u00e4r kollegan kommer till jobbet p\u00e5 morgonen; han vaknade alltid f\u00f6re klockan \u00e5tta, tog sin madrass, g\u00f6mde den n\u00e5gonstans, tog p\u00e5 arbetskl\u00e4der och stod f\u00e4rdig i laboratoriet d\u00e5 den \u00f6vriga personalen kom.<\/p>\n<p>Han gjorde en misskalkyl: ingen vettig m\u00e4nniska kommer till laboratoriet efter midnatten, t\u00e4nkte han. Jag \u00e4r ingen sadist, men jag k\u00e4nde en viss gl\u00e4dje, d\u00e5 jag s\u00e5g hans ansikte, som pr\u00e4glades av r\u00e4dsla och skr\u00e4ck. \u2013 Skall Ni avskeda mig? Jag f\u00f6rs\u00f6kte beh\u00e4rska mig (utan att b\u00f6rja gapskratta): egentligen, Herr X, ni borde avskedas omedelbart, men Ni har endast ett par veckor kvar h\u00e4r, s\u00e5 jag \u00e4r f\u00f6r lat att starta en process, skr\u00e4mde jag honom ytterligare. Jag utg\u00e5r att detta var den sista natten Ni tillbringade i kollegans tj\u00e4nsterum, avslutade jag uppl\u00e4xningen. Han tog sin dyna, sin filt och sin madrass och f\u00f6rsvann i augustinattens m\u00f6rker.<\/p>\n<p>Varf\u00f6r begick han brottet? Senare fick jag h\u00f6ra, att han ville spara p\u00e5 pengar f\u00f6r att kunna k\u00f6pa en fin idrottscykel \u00e5t sig. \u2013 \u00c5ren har g\u00e5tt och brottet har preskriberats. Artikeln publicerades i Journal of Catalysis (volym 204, 281-291, 2001), som \u00e4r en prestigefylld tidskrift.<\/p>\n<p>F\u00f6rfattaren tackar  Martina Stekrova (VSCT, Prag) f\u00f6r \u00f6vers\u00e4ttning av valda delar av tjeckisk wikipedia.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Tapio Salmi Sov inte i laboratoriet ! Den tjeckiske f\u00f6rfattaren Vladimir P\u00e1ral, sj\u00e4lv utbildad kemiingenj\u00f6r fr\u00e5n Pardubice, beskrev i sin roman \u2019Den unge mannen och vita valen\u2019 (1973) ett industriellt forskningscentrum i Usti nad Labem, d\u00e4r man f\u00f6rs\u00f6kte utveckla en ny metod f\u00f6r separering av kolesterol. En ung man, Breta Laboutka kom slutligen p\u00e5 en [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":102,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[5],"tags":[],"class_list":["post-911","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-salmi"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/911","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/102"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=911"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/911\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":917,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/911\/revisions\/917"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=911"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=911"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/forskarbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=911"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}