{"id":1125,"date":"2019-10-15T09:06:07","date_gmt":"2019-10-15T07:06:07","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/?p=1125"},"modified":"2019-10-31T14:00:15","modified_gmt":"2019-10-31T12:00:15","slug":"kungligt-spontanbesok-1789","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/2019\/10\/15\/kungligt-spontanbesok-1789\/","title":{"rendered":"Kungligt spontanbes\u00f6k 1789"},"content":{"rendered":"

Av: My Hellsing, forskare vid Uppsala Universitet<\/span><\/h3>\n

P\u00e5 sensommaren 1789 iordningst\u00e4llde Adolf Ludvig Piper sitt slott Engs\u00f6 i V\u00e4stmanland f\u00f6r att ta emot storfr\u00e4mmande fr\u00e5n huvudstaden. Mitt under brinnande krig mot Ryssland gjorde hertiginnan Charlotte, Gustaf III:s sv\u00e4gerska, ett tio dagar l\u00e5ngt bes\u00f6k hos sin allra b\u00e4sta v\u00e4ninna, tillika hovm\u00e4starinna Sophie von Fersen, gift Piper, och hennes familj. Greve Piper hade ocks\u00e5 tj\u00e4nst vid hovet, men fungerade i praktiken som hemmaman. Han bodde permanent p\u00e5 landet vid den h\u00e4r tiden, d\u00e4r han sk\u00f6tte sin egendom och tog hand om de fyra barnen, som var mellan fyra och elva \u00e5r denna sommar. P\u00e5 grund av sin karri\u00e4r vid hovet i Stockholm gjorde Sophie bara kortare bes\u00f6k hos sin familj.<\/p>\n

\"\"<\/a>

Engs\u00f6 slott i V\u00e4stmanland, exteri\u00f6ren intakt sedan mitten av 1700-talet. \u00a9 Jan Gustafsson, https:\/\/visitvasteras.se\/aktor\/engso-slott\/.<\/p><\/div>\n

Inf\u00f6r bes\u00f6ket ville hertiginnan Charlotte f\u00f6rs\u00e4kra sig om att greveparet Piper inte gjorde sig f\u00f6r mycket besv\u00e4r f\u00f6r hennes skull: \u201dJag har endast ett litet f\u00f6lje med mig best\u00e5ende av en l\u00f6pare och en lakej, men ingen kammarfru\u201d, skrev hon till Sophie. \u201dJag hoppas att ni g\u00e5r med p\u00e5 att inte \u00f6verl\u00e5ta era egna rum [appartement] till mig. Ni har ju visserligen redan sagt att ni t\u00e4nker g\u00f6ra det, men om ni inte ger med er p\u00e5 denna punkt; lova mig \u00e5tminstone att i \u00f6vrigt f\u00e5 bli behandlad som en privatperson. Jag kr\u00e4ver det av er, s\u00e5 att jag inget beh\u00f6ver frukta utan kommer f\u00f6r att bes\u00f6ka en v\u00e4ninna som behandlar mig som en syster, inte grevinnan Piper som tar emot Hertiginnan.\u201d Att kammarfrun fick stanna hemma i Stockholm innebar att hertiginnan Charlotte inte t\u00e4nkte g\u00f6ra n\u00e5gon stor galatoalett eller avancerade frisyrer. Det h\u00f6ll ocks\u00e5 ned antalet tj\u00e4nstefolk, eftersom hennes l\u00f6pare och lakej \u2013 tj\u00e4nstefolk med h\u00f6g status och personligen knutna till henne \u2013 i sin tur hade egna tj\u00e4nstefolk med sig, liksom kammarfrun hade haft. En bevarad r\u00e4kning visar att nitton h\u00e4star \u00e4nd\u00e5 togs i anspr\u00e5k f\u00f6r hertiginnans resa fr\u00e5n Stockholm till Engs\u00f6. Resan var p\u00e5 drygt 10 mil och kunde g\u00f6ras som en dagsetapp.<\/p>\n

\"\"<\/a>

Hertiginnan Charlotte i galakl\u00e4dsel, avportr\u00e4tterad av Cornelius H\u00f6yer \u00e5r 1784. Hon hade betydligt enklare kl\u00e4der n\u00e4r hon bes\u00f6kte Sophie Piper p\u00e5 Engs\u00f6. CC BY-SA, \u00a9 Bodil Beckman, Nationalmuseum.<\/p><\/div>\n

Ett kungligt bes\u00f6k planerades minuti\u00f6st, trots att de inblandade retoriskt talade om en \u201d\u00f6verraskning\u201d och en privat vistelse. Adolf Ludvig Piper skrev till sin hustru Sophie i Stockholm n\u00e5gra veckor f\u00f6re bes\u00f6ket:<\/p>\n

Engs\u00f6 15\/8 1789.<\/p>\n

Jag gl\u00e4der mig mycket \u00e5t Fru Hertiginnans planer att komma och \u00f6verraska dig medan du \u00e4r p\u00e5 Engs\u00f6. Jag har inget alls emot det, utan tv\u00e4rtom ska jag g\u00f6ra mitt yttersta f\u00f6r att ordna med alla praktiska f\u00f6rberedelser. Utgifterna l\u00e4r i sig inte bli s\u00e5 stora, s\u00e4rskilt inte eftersom hon kommer utan f\u00f6lje och g\u00e5r med p\u00e5 att l\u00e5ta oss ta emot henne i egenskap av privatperson. Det \u00e4r en f\u00f6rtjusande id\u00e9, och jag s\u00e4ljer g\u00e4rna av min nya bl\u00e5 kostym, som \u00e4r den b\u00e4sta jag har, f\u00f6r att betala f\u00f6r alla utgifter som f\u00f6renas med bes\u00f6ket. N\u00e4r det g\u00e4ller l\u00e4genheterna och m\u00f6blering i huset \u00e4r det inget som om\u00f6jligg\u00f6r att ta emot g\u00e4ster. Det finns s\u00e4ngar och stolar i alla sovrum, f\u00f6rutom i det rum som ligger emot din fars sovrum. Det saknar v\u00e4ggbekl\u00e4dnad [tapisserie] men \u00e4r annars fullt m\u00f6blerat, liksom \u00f6vriga rum. Det st\u00e4mmer visserligen att s\u00e4ngkl\u00e4dslarna och stolsitsarna inte \u00e4r i siden, som vi hade f\u00f6rut, men m\u00f6blerna utm\u00e4rker sig annars inte negativt. Jag har tv\u00e4rtom sett m\u00e5nga hus d\u00e4r de inte alls \u00e4r lika fina som i v\u00e5rt. Jag f\u00f6rmodar att du \u00f6verl\u00e5ter din l\u00e4genhet till hertiginnan, och d\u00e5 finns det gott om plats f\u00f6r hennes hovdamer och kavaljerer att f\u00e5 var sitt sovrum.<\/p><\/blockquote>\n

\"\"<\/a>

Grevinnans f\u00f6rmak p\u00e5 Engs\u00f6 slott, med p\u00e5kostad inredning fr\u00e5n paret Pipers tid. Parkettgolv med s\u00e5 kallad Versailles-ruta och spis i italiensk marmor fr\u00e5n 1790-talet. Adolf Ludvig Piper bytte ut tapeterna fr\u00e5n siden till oljem\u00e5lade papperstapeter med blomdekor. \u00a9 Jan Gustafsson, https:\/\/visitvasteras.se\/aktor\/engso-slott\/.<\/p><\/div>\n

En st\u00e5ndsm\u00e4ssig bostad hade var sin svit till herrn respektive frun, som anv\u00e4ndes till umg\u00e4nge och representation. Sophie uppl\u00e4t sina rum till hertiginnan eftersom fruns svit brukade vara den f\u00f6rn\u00e4msta i huset. Det var inte sj\u00e4lvklart att lantslotten p\u00e5 1700-talet var fullt m\u00f6blerade, s\u00e4rskilt inte eftersom de stod obebodda av herrskapet den st\u00f6rre delen av \u00e5ret. Greve Piper ber\u00e4ttade tidigare samma sommar i brev till sin hustru att han h\u00f6ll p\u00e5 att ta bort sidenkl\u00e4dseln i de flesta rummen, men gjorde det inte utan saknad eftersom hans egentliga vilja var att beh\u00e5lla inredningen p\u00e5 Engs\u00f6 som det hade sett ut p\u00e5 hans fars tid. Kanske var omgestaltningen en eftergift \u00e5t ett renoveringsbehov, eller \u00e5t ett mode i f\u00f6r\u00e4ndring. Den f\u00f6rmodligen mest p\u00e5kostade sideninredningen \u201di sovrummet\u201d (grevinnans sovrum) och i hans \u201dgamla s\u00e4ng\u201d i sitt sovrum l\u00e4t han vara kvar av sentimentala sk\u00e4l, skriver han i brevet. Personlig smak och minnen till\u00e4ts pr\u00e4gla \u00e4ven h\u00f6grest\u00e5ndshemmen p\u00e5 1700-talet.<\/p>\n

\"\"<\/a>

Sophie Piper f\u00f6dd von Fersen, \u00e4r k\u00e4nd f\u00f6r efterv\u00e4rlden som syster till Axel von Fersen den yngre, offer f\u00f6r det s\u00e5 kallade Fersenska mordet 1810. Gouache p\u00e5 elfenben av Charles Joseph de La Celle. \u00a9 Nationalmuseum.<\/p><\/div>\n

Fast greveparet Piper h\u00f6rde till sin tids mest f\u00f6rm\u00f6gna personer kunde de inte spendera utan eftertanke. Detta och andra brev i samma korrespondens l\u00e5ter oss f\u00f6rst\u00e5 att paret Piper hade delad ekonomi. Underh\u00e5llet av Engs\u00f6, som var grevens farsarv, tycks inte ha uppfattats som ett gemensamt ansvar. Adolf Ludvig Piper stod ocks\u00e5 f\u00f6r de l\u00f6pande kostnaderna till de fyra barnen och hade ofta ont om pengar. Hans brev till hustrun Sophie r\u00f6jer knappheten p\u00e5 varor och likvida medel. Den bl\u00e5 galakl\u00e4dsel som greven n\u00e4mner var f\u00f6rmodligen bland det dyrbaraste han hade av egna tillh\u00f6righeter. I andra brev talar han om sv\u00e5righeten att f\u00e5 loss kontanter f\u00f6r egna n\u00f6jen, som att bes\u00f6ka sin bror i Sk\u00e5ne. Det slutade med att Sophie bj\u00f6d honom p\u00e5 resan. Sophie Piper \u00e5 sin sida bekostade f\u00f6rmodligen sitt uppeh\u00e4lle vid hovet i Stockholm med medel som hon \u00e4rvt eller fick av sina f\u00f6r\u00e4ldrar.<\/p>\n

Korrespondenserna inf\u00f6r hertiginnan Charlottes bes\u00f6k p\u00e5 Engs\u00f6 \u00e5r 1789 ger oss glimtar om relationerna mellan maka och hustru, och mellan tv\u00e5 barndomsv\u00e4nner som samtidigt var hertiginna respektive hovm\u00e4starinna. Dokumentationen kring en resa \u00e4r generellt mycket anv\u00e4ndbar f\u00f6r en historiker. F\u00f6rflyttningen med alla dess \u00f6verv\u00e4ganden kring status och bekv\u00e4mlighet g\u00f6r vardagen synlig, och indirekt f\u00e5r vi d\u00e5 ledtr\u00e5dar till hur livet kunde te sig i vardagen, n\u00e4r man inte var p\u00e5 resa. Breven i detta inl\u00e4gg finns i L\u00f6fstadsarkivet i Vadstena Landsarkiv, volymerna bxxva:3 och bxxva:11.<\/p>\n

Mer att l\u00e4sa i detta \u00e4mne:<\/h6>\n

My Hellsing, Hedvig Elisabeth Charlotte, hertiginna vid det gustavianska hovet<\/em> (2015) Johanna Ilmakunnas, Ett st\u00e5ndsm\u00e4ssigt liv: familjen von Fersens livsstil p\u00e5 1700-talet <\/em>(2012) \u00c5ke Nisbeth, Engs\u00f6 slott<\/em> (2011).<\/p>\n

I det digitala uppslagsverket Svenskt kvinnobiografiskt lexikon<\/em> finns artiklar om Sophie von Fersen-Piper och Hedvig Elisabeth Charlotte som politiska akt\u00f6rer.<\/p>\n

 <\/p>\n

My Hellsing \u00e4r historiker vid Uppsala universitet. I oktober har hon varit g\u00e4stforskare vid \u00c5bo akademi.<\/em><\/pre>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Av: My Hellsing, forskare vid Uppsala Universitet P\u00e5 sensommaren 1789 iordningst\u00e4llde Adolf Ludvig Piper sitt slott Engs\u00f6 i V\u00e4stmanland f\u00f6r att ta emot storfr\u00e4mmande fr\u00e5n huvudstaden. Mitt under brinnande krig mot Ryssland gjorde hertiginnan Charlotte, Gustaf III:s sv\u00e4gerska, ett tio dagar l\u00e5ngt bes\u00f6k hos sin allra b\u00e4sta v\u00e4ninna, tillika hovm\u00e4starinna Sophie von Fersen, gift Piper, […]<\/p>\n","protected":false},"author":612,"featured_media":1129,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[143,140],"tags":[416,456,455,453,454],"class_list":["post-1125","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-nordisk-historia","category-sverige","tag-1700-tal","tag-adel","tag-brevkorrespondens","tag-hovkultur","tag-slott"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1125","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/612"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1125"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1125\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1131,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1125\/revisions\/1131"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1129"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1125"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1125"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1125"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}