{"id":1176,"date":"2019-11-26T12:34:47","date_gmt":"2019-11-26T10:34:47","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/?p=1176"},"modified":"2019-11-26T12:34:47","modified_gmt":"2019-11-26T10:34:47","slug":"lonar-det-sig-att-ge-historien-liv","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/2019\/11\/26\/lonar-det-sig-att-ge-historien-liv\/","title":{"rendered":"L\u00f6nar det sig att ge historien liv?"},"content":{"rendered":"

Av: Christoffer Holm, doktorand i Allm\u00e4n historia<\/span><\/h3>\n

Historia har redan l\u00e4nge upplevt ett uppsving som popul\u00e4runderh\u00e5llning. Tidskrifterna som fokuserar p\u00e5 dramatiska episoder och f\u00e4rgstarka personer ur det f\u00f6rflutna har blivit allt fler, Hollywood g\u00f6r m\u00e5ngmiljonsatsningar p\u00e5 historiska sp\u00e4nningsfyllda epoker medan museer och andra institutioner f\u00f6r fram historia p\u00e5 interaktiva s\u00e4tt f\u00f6r en allt st\u00f6rre publik.<\/p>\n

\"\"<\/a>

Intresset f\u00f6r popul\u00e4rvetenskap \u00e4r i dag stort och \u00e4ven inom den krympande tidningsbranschen finns m\u00e5nga tidskrifter med historieinneh\u00e5ll. FOTO \u00a9<\/em> Christoffer Holm<\/p><\/div>\n

Att ge det f\u00f6rflutna liv \u00e4r n\u00e5got som alla som arbetar med historia g\u00f6r i sin vardag. \u00c4ven d\u00e5 vi arbetar med enbart text g\u00f6r vi det, trots att vi s\u00e4llan t\u00e4nker p\u00e5 det. Med denna bieffekt, om vi vill kalla den s\u00e5, av att forska i det f\u00f6rflutna och skriva historia, kommer ett ansvar och ofta en hel del risker, men ocks\u00e5 otroliga m\u00f6jligheter.<\/p>\n

Vi s\u00e4tter oss in i f\u00f6rflutna m\u00e4nniskors vardag, och i h\u00e4ndelser som har utspelat sig f\u00f6r l\u00e4nge sedan. Oftast handlar det om personer och fenomen som nulevande m\u00e4nniskor inte har n\u00e5gra egna minnen av. S\u00e4rskilt d\u00e5 blir uppgiften att ge historien liv allt tydligare. Vi f\u00e5r chansen att ber\u00e4tta och f\u00f6rklara p\u00e5 ett s\u00e4tt s\u00e5 att vi kan s\u00e4tta oss in i det f\u00f6rflutna, i hur man levde och t\u00e4nkte, och i vilka omst\u00e4ndigheter som p\u00e5verkade vardagen.<\/p>\n

En text blir \u00e4nd\u00e5 p\u00e5 riktigt levande f\u00f6rst d\u00e5 n\u00e5gon l\u00e4ser den. Varje l\u00e4sare tolkar den p\u00e5 sitt eget s\u00e4tt, och spelar ofta upp ber\u00e4ttelsen i sin hj\u00e4rna. Trots det kan skribenten p\u00e5verka mycket. H\u00e4r finns risken att en forskare skriver en egen historia om det f\u00f6rflutna, en ber\u00e4ttelse med f\u00f6r lite tolkningsutrymme, en alltf\u00f6r subjektiv historia. Det h\u00e4r \u00e4r n\u00e5got jag funderat mycket p\u00e5 i relation till mitt avhandlings\u00e4mne. S\u00e4rskilt om du \u00e4r en forskare med ett perspektiv utifr\u00e5n kan man fr\u00e5ga sig om man har r\u00e4tt att skriva n\u00e5gon annans historia? Kan du som forskare komma och s\u00e4ga hur n\u00e5got gick till, \u00e4ven om n\u00e5gon annan som varit med om det har en helt annan bild av det skedda?<\/p>\n

\"\"<\/a>

Hur levandeg\u00f6r man historien om synen p\u00e5 rumslig f\u00f6r\u00e4ndring, upplevelsen av strukturomvandling och f\u00f6rh\u00e5llandet till det globala efter nedl\u00e4ggningen av ett st\u00e5lverk? Den fr\u00e5gan st\u00e4ller jag mig i min egen forskning. Att ge vetenskaplig forskning \u201dliv\u201d kan vara sv\u00e5rt, men ocks\u00e5 givande. FOTO \u00a9<\/em> Johan Ljungqvist<\/p><\/div>\n

Samtidigt som jag genom k\u00e4llkritik och vetenskapliga metoder kan f\u00f6rs\u00e4kra mig om att jag uppn\u00e5r s\u00e5 mycket \u201dsanning\u201d och \u201dfakta\u201d som m\u00f6jligt, m\u00e5ste jag beakta detta. Min historia, \u00e4ven om den \u00e4r vetenskaplig och grundad p\u00e5 fakta, kommer att utg\u00f6ra enbart en av troligtvis tiotals om inte hundratals historier om det jag skriver om. En stor del av \u201dansvaret\u201d \u00f6verl\u00e5ts oberoende till l\u00e4saren, texter har n\u00e4mligen alltid mycket tolkningsutrymme, \u00e5tminstone om vi j\u00e4mf\u00f6r med andra s\u00e4tt att levandeg\u00f6ra historia.<\/p>\n

De senaste \u00e5ren har jag bekantat mig mycket med n\u00e5gra s\u00e5dana s\u00e4tt. Jag har t\u00e4nkt p\u00e5 det i min egen forskning d\u00e5 jag g\u00e4rna vill ta steget ut\u00f6ver enbart text \u00e4ven d\u00e4r, men s\u00e4rskilt d\u00e5 jag via andra projekt kommit i kontakt med olika s\u00e4tt att b\u00e5de visualisera och dramatisera historia.<\/p>\n

Det projekt som blev en stor \u00f6gon\u00f6ppnare f\u00f6r mig var teaterprojektet Mauno Koivisto \u2013 T\u00e4kters President, d\u00e4r jag fick f\u00f6rm\u00e5nen att bli manusf\u00f6rfattare. Vi skulle ber\u00e4tta historien om en president, en m\u00e4nniska som levt och verkat f\u00f6r enbart n\u00e5gra \u00e5r sedan. Hur skulle vi kunna g\u00f6ra det \u00e4rligt, sanningsenligt, etiskt och respektfullt, samtidigt som jag genom min position som historiker hade vissa \u00f6nskem\u00e5l och krav p\u00e5 slutprodukten?<\/p>\n

\"\"<\/a>

Att g\u00f6ra teater av historia ger m\u00f6jlighet att b\u00e5de ber\u00e4tta, problematisera och f\u00f6rklara, samtidigt som publiken kan ges verktyg att ifr\u00e5gas\u00e4tta och se historia p\u00e5 ett nytt s\u00e4tt. P\u00e5 bilden pj\u00e4sen Mauno Koivisto \u2013 T\u00e4kters President och en scen om president Koivistos uppv\u00e4xt och arbete i \u00c5bo hamn som ung. FOTO \u00a9<\/em> Chris Senn<\/p><\/div>\n

F\u00f6r ja, jag s\u00e5g stora m\u00f6jligheter i att levandeg\u00f6ra n\u00e4rhistoria p\u00e5 en teaterscen, men jag s\u00e5g ocks\u00e5 risker, och framf\u00f6rallt ett stort ansvar. Historien skulle ber\u00e4ttas i text och bild, i ljud och ljus, i f\u00f6rem\u00e5l och omgivningar och i r\u00f6relser och st\u00e4mningar. Ber\u00e4ttelsen p\u00e5 scen skulle komma att v\u00e4cka tankar och k\u00e4nslor, upplevas och spelas upp i nuet.<\/p>\n

Tack vare min utbildning hoppades jag \u00e4nd\u00e5 att jag skulle kunna beakta risker med att g\u00f6ra teater av historia, att ge ber\u00e4ttelsen liv p\u00e5 ett m\u00e5ngdimensionellt s\u00e4tt. Att regiss\u00f6ren t\u00e4nkte lika blev en stor l\u00e4ttnad. Vi ber\u00e4ttar inte en sann historia, vi presenterar olika m\u00e4nniskors minnen av det f\u00f6rflutna, minnen som st\u00e5r i konflikt med varandra, men som \u00e4nd\u00e5 kan anses vara subjektivt sanna f\u00f6r den person som kommer ih\u00e5g dem. Det ger f\u00f6rhoppningsvis publiken, eller historiekonsumenten om vi s\u00e5 vill, m\u00f6jligheten att b\u00e5de f\u00f6rst\u00e5 det f\u00f6rflutna b\u00e4ttre och kunna ifr\u00e5gas\u00e4tta och kritisera det.<\/p>\n

Jag vill p\u00e5st\u00e5 att m\u00e5nga ber\u00e4ttelser tj\u00e4nar p\u00e5 att f\u00e5 liv. Dessutom tror jag att intresset f\u00f6r historia kan gynnas av det, och tanken om ett enda sant f\u00f6rflutet kan ifr\u00e5gas\u00e4ttas. Att vi levandeg\u00f6r historien, och i sammanhang som teater samtidigt f\u00f6renklar det f\u00f6rflutna, har givetvis sina risker, men fr\u00e5gan \u00e4r om vi inte vinner mer \u00e4n vad vi riskerar f\u00f6rlora.<\/p>\n

\"\"<\/a>

\u00c5r 2014 uppm\u00e4rksammades 300-\u00e5rsminnet av Slaget vid Rilax i Hang\u00f6 och Bromarv. Sj\u00f6slaget rekonstruerades och spelades upp till sj\u00f6ss. Historia kan levandeg\u00f6ras p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt. FOTO \u00a9 Christoffer Holm<\/p><\/div>\n

I en tid av fake news och minskade resurser f\u00f6r historieundervisning, men ocks\u00e5 i en tid med ett \u00f6kat intresse f\u00f6r underh\u00e5llande popul\u00e4rvetenskaplig historia, kanske professionella historiker m\u00e5ste b\u00f6rja spela p\u00e5 en annan spelplan vid sidan av den akademiska. Genom att p\u00e5verka den popul\u00e4rvetenskapliga spelplanen, d\u00e4r historien oftast levandeg\u00f6rs, kan vi leda m\u00e4nniskors historieuppfattning mot den sunda kritiska f\u00f6rh\u00e5llning vi borde ha mot olika historier som problemfritt presenteras som fakta i dagens samh\u00e4lle.<\/p>\n

Oberoende om vi skriver vetenskapliga artiklar, g\u00f6r film, skriver barnb\u00f6cker, firar historiska jubileer eller dramatiserar historia genom teater, p\u00e5verkar vi historieuppfattningen hos allm\u00e4nheten. Verktygen \u00e4r m\u00e5nga, och enligt mig l\u00f6nar det sig att professionella historiker vill, v\u00e5gar och kan anv\u00e4nda dem alla.<\/p>\n

Skribenten \u00e4r doktorand i Allm\u00e4n historia och skriver sin avhandling om konsekvenserna av en fabriksnedl\u00e4ggning i Finland \u00e5r 2012. Vid sidan av sin forskning har Christoffer skrivit manus till en teaterpj\u00e4s och arbetar \u00e4ven med manus f\u00f6r en dokument\u00e4rfilm med historiskt tema.<\/em><\/pre>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Av: Christoffer Holm, doktorand i Allm\u00e4n historia Historia har redan l\u00e4nge upplevt ett uppsving som popul\u00e4runderh\u00e5llning. Tidskrifterna som fokuserar p\u00e5 dramatiska episoder och f\u00e4rgstarka personer ur det f\u00f6rflutna har blivit allt fler, Hollywood g\u00f6r m\u00e5ngmiljonsatsningar p\u00e5 historiska sp\u00e4nningsfyllda epoker medan museer och andra institutioner f\u00f6r fram historia p\u00e5 interaktiva s\u00e4tt f\u00f6r en allt st\u00f6rre publik.<\/p>\n","protected":false},"author":612,"featured_media":1179,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[431],"tags":[470,238,472,469,471],"class_list":["post-1176","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-allman-historia","tag-ansvar","tag-forskning","tag-levande-historia","tag-popular-historia","tag-teater"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1176","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/612"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1176"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1176\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1182,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1176\/revisions\/1182"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1179"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1176"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1176"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1176"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}