{"id":1208,"date":"2019-12-17T09:50:00","date_gmt":"2019-12-17T07:50:00","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/?p=1208"},"modified":"2019-12-17T09:50:49","modified_gmt":"2019-12-17T07:50:49","slug":"aktrisen-stenberg-och-den-undflyende-vardagskonsumtionen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/2019\/12\/17\/aktrisen-stenberg-och-den-undflyende-vardagskonsumtionen\/","title":{"rendered":"Aktrisen Stenberg och den undflyende vardagskonsumtionen"},"content":{"rendered":"

Av: Marie Steinrud, forskare vid Stockholms universitet och Nordiska museet<\/span><\/h3>\n

I slutet av oktober 1789 ans\u00f6kte en av Stockholms mest firade sk\u00e5despelerskor Lisette Stenberg om konkurs. Hon var d\u00e5 engagerad vid Stenborgs teater och hade n\u00e5tt stora framg\u00e5ngar under den korta tid som g\u00e5tt sedan hon debuterade i s\u00e5ngspelet \u201dArlequin favorit-sultaninna\u201d, en \u201dkomedi blandad med visor\u201d i april samma \u00e5r.<\/p>\n

\"\"<\/a>

Stenborgs teater kallades ocks\u00e5 Nya svenska teatern, Svenska komiska teatern, Komiska teatern eller helt enkelt Munkbroteatern d\u00e5 den befann sig i det s\u00e5 kallade Kirsteinska huset p\u00e5 Munkbrogatan 2 i Stockholm. (Kirsteinska huset 1898, ok\u00e4nd fotograf, Stockholms stadsmuseum, fotonr C1576).<\/p><\/div>\n

Att beg\u00e4ra sig i konkurs, eller cession som var det vanliga uttrycket under den h\u00e4r perioden, innebar rent konkret att man som individ inte l\u00e4ngre kunde fullg\u00f6ra de skyldigheter man hade till sina kreditorer. Detta var visserligen inte n\u00e5got ovanligt under den h\u00e4r perioden men betydde heller inte att det, p\u00e5 en individniv\u00e5, inte var stigmatiserande. Det fanns \u00e4ven f\u00f6rdelar; under ans\u00f6kningstiden var g\u00e4lden\u00e4ren skyddad mot utm\u00e4tningar och konkursen kunde \u00e4ven inneb\u00e4ra en m\u00f6jlighet till sanering av de ofta mycket trassliga ekonomiska f\u00f6rh\u00e5llandena. En m\u00f6jlighet att s\u00e5 att s\u00e4ga b\u00f6rja om. Proceduren att g\u00e5 i cession startade med att personen gick till domaren med en ans\u00f6kan om att avst\u00e5 alla sina egendomar till sina kreditorer och en f\u00f6rklaring till vad som f\u00f6ranlett cessionen. Kreditorerna, som i och med detta blev borgen\u00e4rer, kallades till ett m\u00f6te d\u00e4r de kunde presentera sina krav p\u00e5 g\u00e4lden\u00e4ren. Ans\u00f6kningarna \u00e4r intressanta ur flera aspekter f\u00f6r en forskare som \u00e4r intresserad av vardagen. H\u00e4r kommer normer och f\u00f6rest\u00e4llningsv\u00e4rldar om sk\u00e5despelarnas tillvaro till ytan. F\u00f6rklaringen blir i m\u00e5nga fall ett f\u00f6rsvarstal och de f\u00f6r ofta ett resonemang kring hur de sj\u00e4lva oms\u00e4tter dessa kulturella praktiker i handling. De kan ocks\u00e5 ses som ett p\u00e5g\u00e5ende samtal mellan individ och kultur. Individen resonerar och f\u00f6rklarar och f\u00f6rh\u00e5ller sig till en osynlig r\u00f6st, vars ideal om hur individen f\u00f6rv\u00e4ntas vara och agera blir tydlig.<\/p>\n

\"\"<\/a>

\u201dDes dames d’un demi-monde, mais n’ayant pas de demi-jupes\u201d \u2013 damer av \u201dhalvv\u00e4rld\u201d, dock utan halva kjolar. (Honor\u00e9 Daumier i Le Charivari, 11 maj 1855. The Metropolitan Museum of Art, acc. 22.61.200).<\/p><\/div>\n

1700- och 1800-talens teaterliv framst\u00e4lls ofta i mots\u00e4gelsefulla termer, b\u00e5de i samtida reportage, i memoarer, beskrivningar och minnen. \u00c5 ena sidan lyfts det glamor\u00f6sa fram, glittrande skratt, konstf\u00e4rdiga kostymer och vackra pj\u00e4ser. \u00c5 andra sidan m\u00e5las en annan sida fram, d\u00e4r sk\u00e5despelarnas l\u00e5ga sociala status lyfts fram, de dragiga scenerna och de usla f\u00f6rs\u00f6rjningsvillkoren. Helt klart \u00e4r att v\u00e4lja ett yrke som inneh\u00f6ll sk\u00e5despeleri, dans eller s\u00e5ng innebar under den h\u00e4r perioden allt annat \u00e4n social status och kvinnor som p\u00e5 olika s\u00e4tt hade sin anst\u00e4llning vid teatern ans\u00e5gs syndfulla och fallna.<\/p>\n

I sin ans\u00f6kan uppgav Stenberg sina tillg\u00e5ngar, som vid den h\u00e4r tiden inte var s\u00e4rskilt omfattande, men ocks\u00e5 vilka skulder hon hade. I sin egenh\u00e4ndigt skrivna f\u00f6rklaring menar hon att hon inte kan<\/p>\n

\u201dh\u00e4rtil bifoga n\u00e5gon F\u00f6rteckning p\u00e5 min skuld, den \u00e4r dessutom om\u00f6jlig f\u00f6r mig at upgifva; men v\u00e4l p\u00e5 min tilg\u00e5ng, som \u00e4r als ingen utom mina n\u00f6dv\u00e4ndigaste Kl\u00e4der.\u201d<\/p><\/blockquote>\n

Lisette Stenbergs ans\u00f6kan \u00e4r intressant ur flera aspekter, men h\u00e4r \u00e4r det just det faktum att hon inte hade kontroll \u00f6ver sin skuldbild som blir viktig. Hon beskriver en situation d\u00e4r hon dagligen \u201dantastades af kreditorer, som hvarken \u00e4ga f\u00f6rst\u00e5nd eller hj\u00e4rta\u201d. Hennes av r\u00e4tten utsedde f\u00f6rmyndare uppger att boets tillg\u00e5ngar \u00e4r 49 rdr 32 sk., n\u00e5got som ska kontrasteras mot skulderna, som efter inl\u00e4mnade krav uppgick till 217 rdr 40 sk. Den st\u00f6rsta skulden var till kramhandlare Gustaf Brasch. Hos honom hade hon under en relativt kort period, fr\u00e5n den 20 april till och med den 16 maj \u2013 allts\u00e5 en knapp m\u00e5nad \u2013 handlat p\u00e5 kredit f\u00f6r en summa p\u00e5 96 rd 2 sk 4 rst. H\u00e4r hade hon enligt Braschs r\u00e4kning p\u00e5 kredit tagit sidentyger, band, spetsar, fj\u00e4drar, handskar, silkesstrumpor, solfj\u00e4drar och hattar. Stenberg hade ovanp\u00e5 detta \u00e4ven en omfattande hyresskuld.<\/p>\n

Under den h\u00e4r perioden organiserades teatrarna efter att dess anst\u00e4llda var en sorts egenf\u00f6retagare. Kostymer f\u00f6r olika roller, peruker och h\u00e5rupps\u00e4ttningar, smink, skor och andra accessoarer f\u00f6rv\u00e4ntades de sj\u00e4lva ordna med. Samtliga konkursans\u00f6kningar inl\u00e4mnade till r\u00e4tten under den h\u00e4r perioden avsl\u00f6jar samma historia om sk\u00e5despelarnas ekonomiska tillvaro. Att de sj\u00e4lva beh\u00f6vde st\u00e5 f\u00f6r garderobskostnaderna tycks ha varit ett \u00e5terkommande problem. Detta kunde l\u00e4tt bli en stor utgift och det \u00e4r tydligt att risken ocks\u00e5 var stor att hamna i skulder som var sv\u00e5ra att underh\u00e5lla eller betala tillbaka. Mellan 85 och 95 procent av sk\u00e5despelerskornas skulder h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n ink\u00f6p av textilier, kl\u00e4der, skor, accessoarer och bijouterier och Lisette Stenbergs tillvaro var inget undantag.<\/p>\n

\"\"<\/a>

Kostymskisserna var ofta detaljerade och omfattande. (M\u00e9d\u00e9e (kostymskiss nr 66), h\u00e4mtad fr\u00e5n Jean-Georges Noverres ans\u00f6kan till anst\u00e4llningen som balettm\u00e4stare och \u00e4r utf\u00f6rd av Boquet, \u201dpremier Dessinateur des menus Plaisirs du Roi de France\u201d, Kungliga biblioteket, Stockholm.)<\/p><\/div>\n

I omv\u00e4rldens \u00f6gon f\u00f6rknippades sk\u00e5despelarnas rykte med extravagans, med sl\u00f6seri och med sk\u00f6rlevnad och de beslut de fattade har tidigare tolkats i linje med detta och f\u00f6rd\u00f6mt den h\u00e4r typen av konsumtion, men det \u00e4r \u00e4ven m\u00f6jligt att se den som logisk och n\u00f6dv\u00e4ndig n\u00e4r de skulle bygga en karri\u00e4r f\u00f6r att \u00f6verleva, utvecklas och n\u00e5 framg\u00e5ng inom sitt yrke. Genom att studera deras f\u00f6rs\u00f6rjningsm\u00f6jligheter och de ekonomiska val de stod inf\u00f6r blir det m\u00f6jligt att visa p\u00e5 andra tolkningsm\u00f6jligheter. Samtidigt kan det h\u00e4r konsumtionsm\u00f6nstret ocks\u00e5 ses som ett s\u00e4tt att skapa sig en identitet som just scenfolk. Konsumtionen blir d\u00e4rmed ocks\u00e5 en performativ akt.<\/p>\n

Konkursen 1789, som blev klar tre \u00e5r senare, blev inte Lisette Stenbergs enda. Ett par \u00e5r senare ans\u00f6ker hon om konkurs igen och det kom totalt att bli fyra ans\u00f6kningar till r\u00e4tten. Enligt dessa tycks hon att levt i mycket sm\u00e5 omst\u00e4ndigheter, med n\u00e5gra f\u00e5 m\u00f6bler och n\u00e4stan inget mer \u00e4n f\u00f6rem\u00e5l hon kunde b\u00e4ra med sig, som kl\u00e4der och olika typer av accessoarer. Hennes st\u00e4ndiga succ\u00e9er till trots tycks hon ha levt ganska mycket ur hand i mun, utan att spara n\u00e5got f\u00f6r framtiden.<\/p>\n

Konkursans\u00f6kningarna som l\u00e4mnades in till Stockholms magistrat och r\u00e5dhusr\u00e4tt avsl\u00f6jar p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt en vardagskonsumtion som i andra k\u00e4llor blir sv\u00e5ra att sp\u00e5ra. Att f\u00e5 en helt klar bild \u00f6ver sk\u00e5despelerskornas konsumtion i samband med konkurserna \u00e4r dock inte m\u00f6jligt. Dels finns inte alls skulder upptagna i konkursans\u00f6kan och dels inkom inte alla borgen\u00e4rer med en detaljerad lista \u00f6ver vad skulden omfattade, utan angav bara en summa. De avser dessutom bara de obetalda skulderna, vad de konsumerade och faktiskt betalade f\u00f6r \u00e4r sv\u00e5rare att kartl\u00e4gga. \u00c4nd\u00e5 blir den h\u00e4r typen av material en angel\u00e4gen och betydande materialkategori f\u00f6r att kartl\u00e4gga en kontinuerlig konsumtion i vardagen hos befolkningen, samtidigt som de kan ber\u00e4tta om individers och gruppers levnadsvillkor.<\/p>\n

Marie Steinrud \u00e4r etnolog och kulturhistoriker. Hon var g\u00e4stforskare vid Historie\u00e4mnet vecka 48 och h\u00f6ll d\u00e5 en g\u00e4stf\u00f6rel\u00e4sning under rubriken \"Scenens demimonder \u2013 Stockholms sk\u00e5despelerskors levnadsvillkor decennierna kring sekelskiftet 1800\".\r\n\r\n<\/em>I sitt p\u00e5g\u00e5ende forskningsprojekt har Steinrud f\u00f6ljt fem sk\u00e5despelerskor decennierna f\u00f6re och efter sekelskiftet 1800. Hur var det att arbeta som sk\u00e5despelerska i detta klimat? Och hur s\u00e5g deras f\u00f6rs\u00f6rjningsm\u00f6jligheter ut?<\/pre>\n
 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Av: Marie Steinrud, forskare vid Stockholms universitet och Nordiska museet I slutet av oktober 1789 ans\u00f6kte en av Stockholms mest firade sk\u00e5despelerskor Lisette Stenberg om konkurs. Hon var d\u00e5 engagerad vid Stenborgs teater och hade n\u00e5tt stora framg\u00e5ngar under den korta tid som g\u00e5tt sedan hon debuterade i s\u00e5ngspelet \u201dArlequin favorit-sultaninna\u201d, en \u201dkomedi blandad med […]<\/p>\n","protected":false},"author":612,"featured_media":1210,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[477,143],"tags":[416,410,479,480,478,361,471],"class_list":["post-1208","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-gastforskare","category-nordisk-historia","tag-1700-tal","tag-1800-tal","tag-konkurs","tag-konsumtion","tag-skadespelerskor","tag-stockholm","tag-teater"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1208","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/612"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1208"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1208\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1212,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1208\/revisions\/1212"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1210"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1208"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1208"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1208"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}