{"id":1308,"date":"2020-03-23T13:37:21","date_gmt":"2020-03-23T11:37:21","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/?p=1308"},"modified":"2020-03-23T13:37:21","modified_gmt":"2020-03-23T11:37:21","slug":"professor-max-engman-in-memoriam","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/2020\/03\/23\/professor-max-engman-in-memoriam\/","title":{"rendered":"Professor Max Engman in memoriam"},"content":{"rendered":"

Av: FD Holger Weiss, professor i Allm\u00e4n historia, \u00e4mnesansvarig<\/span><\/h3>\n

Professor fil.lic.disp. Max Robert Engman avled i sviterna av en l\u00e5ngvarig sjukdom torsdagen 19 mars 2020. Maratonl\u00f6paren, migrations-, minoritets-, f\u00f6rvaltnings- och imperieforskaren Max Engman var professor i allm\u00e4n historia vid \u00c5bo Akademi d\u00e4r han under tre decennier satte sin distinkta pr\u00e4gel p\u00e5 historievetenskapens utveckling.<\/p>\n

Max Engmans levnadsbana sammanfaller med framv\u00e4xten av det moderna efterkrigstida Finland, det kalla krigets b\u00f6rjan och slut, Sovjetunionens fall och \u00f6verg\u00e5ngen till den senmoderna globaliserade och m\u00e5ngkulturella v\u00e4rlden. Han f\u00f6ddes i Helsingfors 27 september 1945 och, s\u00e5som han konstaterade i sin avskedsf\u00f6rel\u00e4sning 2011, h\u00f6rde till de stora \u00e5ldersklasserna, boom-generationen.<\/p>\n

\u201dTill min uppv\u00e4xt h\u00f6rde att k\u00f6a, v\u00e4nta och och anpassa sig till strukturer som inte var dimensionerade f\u00f6r de stora \u00e5ldersklassernas anstorming. \u00c5 andra sidan var det en generation som vande sig vid att storma fram och krossa allt som stod i v\u00e4gen.\u201d<\/p><\/blockquote>\n

Om det f\u00f6rra utgjorde vardagen i det efterkrigstida Helsingfors kom Max Engmans val vid olika v\u00e4gsk\u00e4l att leda honom till andra arenor \u00e4n stenkastarens och statyv\u00e4ltarens efter att ha avlagt studentexamen vid Svenska Normallyceum 1964.<\/p>\n

Att det blev den mera fridfulla akademiska forskar- och l\u00e4rarbanan berodde enligt Engman p\u00e5 en kombination av sex universitet eller, i Engmans fall, l\u00e4roinr\u00e4ttningar f\u00f6r livet. Det f\u00f6rsta var Helsingfors universitet eller Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland s\u00e5som Engman framh\u00e4ver att det likav\u00e4l \u00e4nnu kunde ha hetat n\u00e4r han studerade historia under professor Jarl Gall\u00e9ns ledning p\u00e5 1960-talet. \u201dN\u00e4r jag b\u00f6rjade l\u00e4sa historia vid universitetet trodde jag allts\u00e5 naivt att nu skulle jag l\u00e4ra mig mera fakta och \u00e5rtal. Det var n\u00e5got av en uppenbarelse d\u00e5 jag fick l\u00e4ra mig att historien var som en deg,\u201d konstaterar Engman vilket grundmurade hans vetenskapliga credo: att historien \u00e4r b\u00e5de kumulativ och paradigmatisk, samtida h\u00e4ndelser kr\u00e4ver st\u00e4ndigt nya tolkningar av det f\u00f6rflutna.<\/p>\n

Max Engman har i senare diskussioner anv\u00e4nt sig av analogin mellan tryffelsvinen och \u00f6rnarna f\u00f6r att beskriva tv\u00e5 typer av historiker. De f\u00f6rra gr\u00e4ver ned sig i arkiven f\u00f6r att borra djupt in i de empiriska sedimenten, de senare flyger \u00f6ver \u00e5rtiondens arenor och scener f\u00f6r att sammanst\u00e4lla synteser. Engman valde som forskare den f\u00f6rra banan vilket f\u00f6rde honom till hans andra \u201duniversitet\u201d n\u00e4mligen Riksarkivet d\u00e4r han jobbade med olika befattningar 1968\u20131972. \u201dJag till\u00e4gnade mig ett kunskapsideal som gick ut p\u00e5 att ett enda obehagligt faktum kunde torpedera vilken teori som helst och att det var bra s\u00e5.\u201d<\/p>\n

Historisk tidskrift f\u00f6r Finland var Max Engmans tredje \u201duniversitet\u201d. Han uts\u00e5gs som redaktionssekreterare f\u00f6r HTF 1972 och kom att ing\u00e5 i tidsskriftens redaktion i 28 \u00e5r, varav de sista 18 \u00e5ren som ansvarig huvudredakt\u00f6r. Engman omformade tidskriften till ett ledande forum f\u00f6r forskning, granskningar och \u00f6versikter p\u00e5 svenska om \u00d6stersj\u00f6regionens historia eller s\u00e5som Henrik Meinander konstaterar: \u201dEngmans l\u00e5nga era [har] inte utan sk\u00e4l betecknats som tidsskriftens gyllene \u00e5r.\u201d<\/p>\n

Det fj\u00e4rde och det femte \u201duniversitetet\u201d som formade Max Engman kan s\u00e4gas vara k\u00e4nnetecknande f\u00f6r den generation av historiker som han sj\u00e4lv uppfostrade, n\u00e4mligen studiecirkeln och seminarie- och studieresorna. F\u00f6r Engman var det studiecirkeln som initierats av id\u00e9historikern Matti Viikari under 1970-talet, och i vilket f\u00f6rutom Vikkari och Engman \u00e4ven sociologen Risto Alapuro, historikern Heikki Ylikangas, och ekonomhistorikern Per Schybergson ingick med avsikt att skriva om kapitalismens historia i Finland. \u201dVi l\u00e4ste och diskuterade fr\u00e5n ett brett omr\u00e5de under tre \u00e5r, men n\u00e5gon bok om kapitalismens historia blev det inte.\u201d \u00c5 andra sidan blev det en skola f\u00f6r livet. Huruvida det \u00e4r seminarie- och studieresorna som utgjorde Max Engmans femte \u201duniversitet\u201d \u00e4r en tolkningsfr\u00e5ga \u2013 han skriver om dem med emfas, framf\u00f6r allt hans f\u00f6rsta studieresa till Wien f\u00f6r att klara av \u201ddisputationsbaksm\u00e4llan\u201d 1983 vilket kom att \u00f6ppna portarna f\u00f6r hans d\u00e4refter livsl\u00e5nga intresse f\u00f6r Habsburgska imperiets sista dagar och komplicerade uppl\u00f6sning. Fast p\u00e5 just p\u00e5 denna punkt l\u00e4mnar Max Engman en \u00f6ppning f\u00f6r m\u00f6jliga andra tolkningar \u2013 var det den sentsaristiska gruppen och hans social- och migrationshistoriska forskning och doktorsavhandling om finl\u00e4ndarna i S:t Petersburg som utgjorde hans femte \u201duniversitet\u201d?<\/p>\n

Max Engmans sj\u00e4tte universitet blev \u00c5bo Akademi d\u00e4r han h\u00f6sten 1985 installerades som professor i allm\u00e4n historia. Historikerna fanns d\u00e5 i \u00f6vre v\u00e5ningen i Humanisticum. Huruvida han i detta skede redan hade sitt arbetsrum i sydv\u00e4stra rummet med utg\u00e5ng till balkongen och ustikt \u00f6ver Aura \u00e5 vet jag inte men definitivt under sista decennierna som historikerna hade Humanistcum som sitt hem. \u201dMina intryck av de f\u00f6rsta \u00e5ren i \u00c5bo var att det var ett arbetsl\u00e4ger med ovanligt stor kyrka\u201d men trots litenhetens utamingar och bekymmer lovordade han det som var och forts\u00e4ttningsvis \u00e4r historie\u00e4mnets (historiska institutionen gick i graven med universitetsreformen 2010 och den \u00c5A-interna omvandlingen av fakulteter till tretton \u201dstorinstitutioner\u201d) grundbult: sammanh\u00e5llningen mellan kollegerna och korta avst\u00e5nd till studenterna. \u201dJag var lycklig nog att finna en [\u2026] arbetsmilj\u00f6 med solidariska, flitiga och kunniga kolleger.\u201d Helt lycklig var han dock inte, tiden som dekan f\u00f6r fakulteten beskrev han som sina \u201dtv\u00e5 f\u00f6rlorade \u00e5r [\u2026] n\u00e5got slags svart h\u00e5l i mitt minne.\u201d<\/p>\n

Litenheten har sina styrkor, brukade Max Engman framh\u00e5lla f\u00f6r mig n\u00e4r vi tr\u00e4ffades efter att han blivit chef f\u00f6r Stiftelsen vid \u00c5bo Akademi forskningsinstitut och jag tog \u00f6ver som tf professor h\u00f6sten 2003. I detta skede hade han redan blivit en legend bland de svenskspr\u00e5kiga historieforskarna i Finland, inte minst genom sitt Finlands Akademi forskningsprojekt om kejsard\u00f6menas uppl\u00f6sning p\u00e5 1990-talet. P\u00e5 denna tid var det \u00e4nnu ovanligt med st\u00f6rre forskningsprojekt d\u00e4r yngre icke-disputerade forskare ingick. Engmans projekt resulterade i boken N\u00e4r imperier faller<\/em> (1994), fyra doktorer och ett antal magistrar, ett magnifikt resultat som eggat historie\u00e4mnets forskare att f\u00f6lja Max Engmans fotsp\u00e5r som initiator och facilitator. Flera skulle det bli, b\u00e5de magisrar och doktorer.<\/p>\n

Max Engmans mest intensiva period vid historie\u00e4mnet h\u00f6r till \u00e4mnets \u201dsj\u00e4lvst\u00e4ndiga\u201d tid n\u00e4r historikerna mer eller mindre levde p\u00e5 Humanisticum. Han blev tj\u00e4nstledig kort innan universiteten slungades in i en o\u00e5terkallelig kontinuerlig reformprocess varvat med nedsk\u00e4rningar. De senare tyngde honom redan som dekanus och osthyveln m\u00e5ste tillgripas \u00e4ven p\u00e5 1990-talet. Forskningsledigheten, f\u00f6rst som g\u00e4stprofessor vid University of Minnesota 1997, sedan vid S\u00f6dert\u00f6rns h\u00f6gskola 2008\u20132009, gav dock m\u00f6jligheten att ladda batterier. Framf\u00f6r allt gav de honom m\u00f6jlighet att skriva f\u00e4rdigt ett antal av de antologier och monografier som sedermera blivit klassiker, s\u00e5som Pietarinsuomalaiset<\/em> (2004), Suureen it\u00e4\u00e4n<\/em> (2005), Gr\u00e4nsfall<\/em> (2007), Maktens mosaik<\/em> (red. tillsammans med Nils Erik Villstrand, 2008), Ett l\u00e5ngt farv\u00e4l<\/em> (2009). Tillvaron som emeritus fr\u00e5n och med 2011 betydde ingalunda att han skulle ha varvat ned eller lagt forskningen p\u00e5 is. Tv\u00e4rtom, han kunde nu helhj\u00e4rtat \u00e4gna sig \u00e5t att finslipa sitt \u2013 tyv\u00e4rr sista \u2013 magnum opus Spr\u00e5kfr\u00e5gan: Finlandssvenskhetens uppkomst 1812\u20131922<\/em> (2016).<\/p>\n

Max Engman har med r\u00e4tta beskrivits som m\u00e5ngsysslare. Vid sidan om tj\u00e4nsten som professor innehade han ett flertal f\u00f6rtroendeuppdrag, inte minst inom Svenska litteraturs\u00e4llskapet, Oscar \u00d6flunds stiftelse och Thure Gall\u00e9ns stiftelse. Han invaldes i SLS styrelse redan 1980 och var 2010\u20132013 s\u00e4llskapets styrelseordf\u00f6rande. Han blev ledamot av Finska Vetenskaps-Societeten 1993 och i Vitterhetsakademien i Sverige 2008. Hans forskarg\u00e4rning har bel\u00f6nats med Hallbergska priset 1984, Svenska Akademiens Finlandspris 1994, Statens informationspris 1988 och 2008, Hertig Karls pris 2007, Stora fackbokspriset 2016, Tollanderska priset 2017 och Zibetska priset 2017.<\/p>\n

Historie\u00e4mnets studenter och doktorander har alla personaliga minnen av Max. Han sj\u00e4lv urs\u00e4ktade sig p\u00e5 sin avskedsf\u00f6rel\u00e4sning att han under vissa tider varit mera fr\u00e5n- \u00e4n n\u00e4rvarande eller att undervisning och handledning tidvis kanske framstod som trista skyldigheter. Max var dock allt annat \u00e4n en akademiker som satt p\u00e5 sitt elfenbenstorn och h\u00e4lsade sina forna adepter med de insiktsfulla orden:<\/p>\n

\u201dDet \u00e4r [\u2026] en stilla gl\u00e4dje att f\u00e5 f\u00f6lja med och bidra till den process d\u00e5 en fnittrig ton\u00e5ring mognar till en kompetent och ansvarsk\u00e4nnande medborgare redo att ta hand om nya generationer. I ett yrke d\u00e4r k\u00e4nslan av otillr\u00e4cklighet \u00e4r konstant \u00e4r detta rena julaftonen.\u201d<\/p>\n

\u2013 Engman, ’\u00c5bo tur och retur’<\/p><\/blockquote>\n

Vi yngre kolleger kunde alltid r\u00e4kna med Max st\u00f6d. Student- och forskargenerationerna f\u00f6re 2003 har alla personliga minnen av honom som mentor, l\u00e4rare, kollega och v\u00e4n. F\u00f6r min del hade jag gl\u00e4djen att f\u00e5 uppleva Max b\u00e5de som kollega och som privatperson. M\u00e5nga g\u00e5nger satt vi hemma hos honom i hans humanistiska hem d\u00e4r bokhyllorna tyngde v\u00e4ggarna fr\u00e5n golv till tak, f\u00f6rst i \u00c5bo sedan i Helsingfors, smuttande p\u00e5 en whisky och diskuterande \u00f6ver b\u00e5de \u00e4mnets framg\u00e5ngar och historievetenskapens senaste r\u00f6n. Egentligen stod vi forskningsm\u00e4ssigt ganska s\u00e5 n\u00e4ra varandra. Max hade skrivit sin avhandling pro gradu om Afrikas historia, Historieskrivningens syn p\u00e5 det afrikanska motst\u00e5ndet mot kolonialismen c:a 1880\u20131914 (1975), och \u00e4ven skrivit kapitlet om historieskrivningen om Afrika i Historiankirjoituksen historia<\/em> (Set\u00e4l\u00e4, Suvanto, Viikari, toim., 1983). V\u00e5ra diskussioner kom dock att kretsa sig kring det globalhistoriska perspektivet som Max f\u00f6ljt med att v\u00e4xa fram i b\u00f6rjan av 2000-talet men beklagade att han inte haft n\u00e5gon m\u00f6jlighet att introducera i \u00c5bo. Det fick hans eftertr\u00e4dare g\u00f6ra.<\/p>\n

Historie\u00e4mnet minns med tacksamhet Max insatser, kollegerna och v\u00e4nnerna hans st\u00f6d och uppmuntran. En av Finlands mest betydelsefulla historiker \u00e4r inte mera bland oss.<\/p>\n

K\u00e4llor:<\/strong><\/p>\n

Max Engman, \u201d\u00c5bo tur och retur,\u201d Historisk tidskrift f\u00f6r Finland<\/em> 101:4 (2016), 414\u2013442.<\/p>\n

Henrik Meinander, \u201dMax Engman,\u201d Biografiskt lexikon f\u00f6r Finland. Biografiskt lexikon f\u00f6r Finland 3. Republiken A\u2013L<\/i> (2011) <\/em><\/a>URN:NBN:fi:sls-5626-1416928958232<\/a><\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av: FD Holger Weiss, professor i Allm\u00e4n historia, \u00e4mnesansvarig Professor fil.lic.disp. Max Robert Engman avled i sviterna av en l\u00e5ngvarig sjukdom torsdagen 19 mars 2020. Maratonl\u00f6paren, migrations-, minoritets-, f\u00f6rvaltnings- och imperieforskaren Max Engman var professor i allm\u00e4n historia vid \u00c5bo Akademi d\u00e4r han under tre decennier satte sin distinkta pr\u00e4gel p\u00e5 historievetenskapens utveckling.<\/p>\n","protected":false},"author":612,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[431],"tags":[427,515],"class_list":["post-1308","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-allman-historia","tag-aktualiteter","tag-in-memoriam"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1308","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/612"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1308"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1308\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1321,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1308\/revisions\/1321"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1308"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1308"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1308"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}