{"id":1358,"date":"2020-03-30T08:56:03","date_gmt":"2020-03-30T06:56:03","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/?p=1358"},"modified":"2020-03-30T08:56:03","modified_gmt":"2020-03-30T06:56:03","slug":"globaliseringens-gulbleke-ryttare-2-tva-decennier-av-lidande-i-norra-ghana","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/2020\/03\/30\/globaliseringens-gulbleke-ryttare-2-tva-decennier-av-lidande-i-norra-ghana\/","title":{"rendered":"Globaliseringens gulbleke ryttare (2): Tv\u00e5 decennier av lidande i norra Ghana"},"content":{"rendered":"

Av: Holger Weiss, professor i Allm\u00e4n historia, \u00e4mnesansvarig<\/span><\/h3>\n

F\u00f6r generationen som f\u00f6ddes i Voltab\u00e4ckenet i dagens norra Ghana och s\u00f6dra Burkina Faso \u00e5r 1899 var 1900-talets tv\u00e5 f\u00f6rsta \u00e5rtionden en koncentration av endogena och exogena stressfaktorer av hittills ok\u00e4nd omf\u00e5ng och intensitet, det senare framf\u00f6r allt i form av sv\u00e5ra epidemier och epizootier (djursjukdomar). Deras f\u00f6r\u00e4ldrar hade upplevt den stora boskapsd\u00f6den (boskapspest) under f\u00f6rra h\u00e4lften av 1890-talet och sett hur miljontals afrikanska vandringsgr\u00e4shoppor v\u00e5g efter v\u00e5g svepte \u00f6ver regionen i slutet av 1890-talet. D\u00e4rtill kom Babatus och Samoris slavr\u00e4der som riktade sig mot konkomba och \u201dGrunshi\u201d eller de statsl\u00f6sa etniska grupperna som levde i Voltab\u00e4ckenet. Den f\u00f6rra var ledaren f\u00f6r zabarimafolket som invandrat i regionen i mitten av 1800-talet och huvudsakligen livn\u00e4rde sig p\u00e5 f\u00f6rse Asanteregionen med slavar, den senare var h\u00e4rskaren \u00f6ver en muslimsk statsbildning i dagens norra La C\u00f4te d\u2019Ivoire som i samband med den franska milit\u00e4ra framryckningen i slutet av 1800-talet s\u00f6kte att etablera en ny maktbas l\u00e4ngre \u00f6sterut.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Voltab\u00e4ckenet var en av V\u00e4stafrikas bakg\u00e5rdar, \u201dthe hinterland\u201d, och utgjorde en \u00f6verg\u00e5ngszon mellan de muslimska staterna i Sudansavannen, Tukoloorriket i dagens Mali och Sokotokalifatet i dagens norra Nigeria, och den av de europeiska kolonialmakterna kontrollerade kustzonen s\u00e5som franska Elfenbenskusten, brittiska Gold Coast Colony och tyska Schutzgebiet Togo. Den dominerande makten i denna region var riket Asante som fram till 1800-talets tredje kvartal \u00e4ven r\u00e4knade rikena Dagbon och Gonja i de \u00f6stra delarna av Voltab\u00e4ckenet som sina vasallstater. B\u00e5da riken betalade en \u00e5rlig tribut i form av slavar till Asantehene, h\u00e4rskaren i Asante; omf\u00e5nget kan ha varit upp till tusen per \u00e5r. Dessa i sin tur \u201dinf\u00f6rskaffades\u201d genom \u00e5rliga slavraider, huvudsakligen mot Grunshi och konkomba.<\/p>\n

Sjukdomsfaktorn spelade en avg\u00f6rande roll i s\u00e5v\u00e4l Asanterikets er\u00f6vring och inkorporation som The Ashanti Protectorate i det brittiska kolonialimperiet som den europeiska imperiala expansionen i V\u00e4stafrika. Fram till mitten av 1800-talet hade kusten varit \u00f6k\u00e4nd som den \u201dvite mannens grav\u201d, f\u00f6r en av tv\u00e5 nyanl\u00e4nda hade tropiska sjukdomar en d\u00f6dlig utg\u00e5ng inom ett halv\u00e5r. I regel var det malaria; n\u00e5got botemedel fanns inte f\u00f6rr\u00e4n den systematiska anv\u00e4ndningen av kinin som b\u00e5de profylax och behandlingsmedel fr\u00e5n och med andra h\u00e4lften av 1800-talet. Anv\u00e4ndningen av kinin \u2013 som \u00e4r en av den moderna globaliseringens mest centrala mark\u00f6rer \u2013 m\u00f6jliggjorde det som europeiska fortguvern\u00f6rer hittills enbart kunnat dr\u00f6mma om: att samla en stor expeditionsk\u00e5r p\u00e5 kusten f\u00f6r milit\u00e4ra operationer bortom kanonernas r\u00e4ckvidd p\u00e5 fort och krigsskepp.<\/p>\n

Den brittiska er\u00f6vringen och sk\u00f6vlingen av riket Asantes huvudstad Kumasi 1874 blev startskottet f\u00f6r den moderna globaliseringen i Voltab\u00e4ckenet. Asanterikets vasaller i norr frigjorde sig (men fortsatte slavraiderna), Voltab\u00e4ckenet definierades i den europeiska imperiala mentala kartografin som ett \u201dingenmansland\u201d, ett potentiellt \u201duppland\u201d f\u00f6r r\u00e5varor. Berlinkongressen 1884 och Brysselkongressen 1890 gav ramverket f\u00f6r den europeiska expansionen. Enligt den f\u00f6rra m\u00e5ste man ha ett skriftligt avtal med en lokal h\u00e4rskare f\u00f6r att bevisa att ett omr\u00e5de var under en viss flaggas \u201dbeskydd\u201d (och utest\u00e4ngde alla konkurrerande nationers handelsm\u00e4n fr\u00e5n de marknader som var under den undertecknande h\u00e4rskarens kontroll), den senare kongressen stipulerade att en deklaration att slavraider, slavhandel, slavmarknader och slaveri m\u00e5ste avges f\u00f6r att \u201dbeskyddet\u201d skulle vara lagligt. Vad som f\u00f6ljde var \u201dThe Scramble for Africa\u201d, \u201dThe Race to Lake Chad\u201d och i Voltab\u00e4ckenet en kappl\u00f6pning mellan engelsm\u00e4n, fransm\u00e4n och tyskar om vem som skulle hinna l\u00e4gga beslag p\u00e5 \u201dThe hinterland\u201d. Kring 1900 var processen mer eller mindre avslutad och Voltab\u00e4ckenet hade delats upp i brittiska protektoratet (skyddsomr\u00e5de) The Northern Territories of the Gold Coast (1897\/1900), tyska Togo (1896\/1900) och franska V\u00e4stafrika, Afrique-Occidentale Fran\u00e7aise (1897; fr\u00e5n och med 1919 Haute Volta\/\u00d6vre Volta).<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

1899-generationen v\u00e4xte upp i samh\u00e4llen som huvudsakligen levde p\u00e5 subsistensjordbruk. Britterna uppskattade att det bodde h\u00f6gst en halv miljon inv\u00e5nare i The Northern Territories 1911, befolkningsr\u00e4kningen tio \u00e5r senare angav knappt 631\u00a0000 inv\u00e5nare men sifforna inneh\u00e5ller ett relativt stort m\u00f6rkertal vilket redan brittiska kolonialadministrat\u00f6rerna var snabba att p\u00e5peka. Sifforna ger dock en fingervisning om att territoriet hade en relativt l\u00e5g befolkningsm\u00e4ngd i relation till Ashantiprotektoratet och Guldkustkolonin vilket \u00e4ven \u00e5terspeglas i dagens f\u00f6rh\u00e5llanden \u2013 omkring tv\u00e5tredjedelar av Ghanas befolkning bor i landets s\u00f6dra delar, en tredje del i norr eller det forna Northern Territories. Det som brittiska unders\u00f6kningar \u00e4ven registrerade \u2013 och som forts\u00e4ttningsvis k\u00e4nnetecknar befolkningsf\u00f6rdelningen norra Ghana \u2013 var den mycket oj\u00e4mna regionala koncentrationen av befolkningen. Medan de forna (och \u00e4nnu existerande) kungad\u00f6mena Dagbon, Gonja, Mampurugu och Nanun, d.v.s. de regioner som kom att utg\u00f6ra den s\u00f6dra provinsen (Southern Province) av Northern Territories, uppvisade en relativ l\u00e5g befolkningst\u00e4thet (med undantag av de centrala delarna i Dagbon) k\u00e4nnetecknades distrikten i den norra provinsen (Northern Province, tidvis uppdelad i Northwestern Province och Northeastern Province) av en h\u00f6g, st\u00e4llvis mycket h\u00f6g befolkningst\u00e4thet, en situation som \u00e4nnu r\u00e5der idag.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Subsistensjordbruk betyder inte att samh\u00e4llen skulle vara utan kontakt med ytterv\u00e4rlden. M\u00e4nniskor bes\u00f6kte lokala marknader, handelsv\u00e4gar genomkorsade Northern Territories och kn\u00f6t Voltab\u00e4ckenet till savannens och kustens transkontinentala fl\u00f6den av m\u00e4nniskor, varor och id\u00e9er \u2013 och mikrober. Eftersom det i regel \u00e4r skriftl\u00f6sa samh\u00e4llen \u00e4r uppgifterna om mikrobernas effekter i Voltab\u00e4ckenet f\u00f6re 1900 f\u00f6ga k\u00e4nda \u2013 de muntliga traditionerna \u00e4r otydliga och de f\u00e5 bevarade skriftliga interna k\u00e4llorna, s\u00e5som Gonjakr\u00f6nikorna, \u00e4r bristf\u00e4lliga. Mikrober fanns s\u00e4kerligen i omlopp f\u00f6re 1900 och spred sjukdomar s\u00e5som m\u00e4ssling, smittkoppor och \u00f6gonblindhet; m\u00e5nga var endemiska med utbrott som v\u00e4xlade med \u00e5rstiderna, antingen under regnperioden (vilket kunde leda till ett sk\u00f6rdebortfall om jordbrukaren p.g.a. sjukdom hindrades att s\u00e5, rensa eller sk\u00f6rda \u00e5kern) eller torrperioden. Dessa sjukdomar var interna stressfaktorer. Slavr\u00e4derna var en annan, en mot\u00e5tg\u00e4rd var att bilda t\u00e4ta samh\u00e4llen som kunde f\u00f6rsvara sig mot yttre hot.<\/p>\n

M\u00f6jligtvis var hj\u00e4rnhinneinflammationspandemin i b\u00f6rjan av 1900-talet den f\u00f6rsta externa stressfaktorn som dabbade 1899-generationen. Utbrott av Cerebrospinal meningitis rapporterades \u00f6ver hela v\u00e4stra Afrika, huvudsakligen i savannregionen fr\u00e5n dagens Sudan till Senegal; 1905 h\u00e4rjade den i norra Nigeria varifr\u00e5n den via de transregionala handelsn\u00e4tverken spred sig v\u00e4sterut och drabbade Northern Territories 1906\u20131908. V\u00e4rst drabbade var de t\u00e4ttbefolkade samh\u00e4llen i norra provinsen. De brittiska kolonialmyndigheterna, f\u00e5taliga och utan kapacitet att stoppa eller lindra sjukdomens framfart, uppskattade att minst 20\u00a0000 av de insjuknade avled i Northern Territories eller omkring 4 procent av befolkningen.<\/p>\n

F\u00f6r de som \u00f6verlevde f\u00f6ljde en kort period av \u00e5terh\u00e4mtning. Den \u00e5rligen n\u00e4rvarande externa stressfaktorn eller fr\u00e5gan huruvida regnperioden utfaller v\u00e4l gav dock f\u00f6ga andrum: torka resulterade i missv\u00e4xt och d\u00e5liga sk\u00f6rdar under flera \u00e5r och efter den \u201dstora torkan\u201d 1912-1913 som drabbade hela savannen f\u00f6ljde en sv\u00e5r hungersn\u00f6d 1914. Hungerm\u00e5naderna eller tiden mellan de tomma spannm\u00e5lsf\u00f6rr\u00e5den och den nya sk\u00f6rden var ett \u00e5rligen \u00e5terkommande gissel, framf\u00f6r allt i samh\u00e4llena i den t\u00e4tbebodda norra provinsen.<\/p>\n

Sedan slog influensaviruset till och drabbade \u00e5ter framf\u00f6r allt t\u00e4tbebodda samh\u00e4llen i norra provinsen. Till skillnad fr\u00e5n kusten dit viruset anl\u00e4nde den 31.8.1918 medelst ett fartyg fr\u00e5n Freetown i Sierra Leone (se vidare Patrik Hettulas blogg<\/a>), spred sig viruset \u00e5 ena sidan fr\u00e5n franska \u00d6vre Volta (Burkina Faso) via landsv\u00e4garna till Northwestern Province, \u00e5 andra sidan s\u00f6derifr\u00e5n fr\u00e5n Ashante Protectorate till Southern Province i september 1918 och d\u00e4rifr\u00e5n vidare inom hela Northern Territories fram till slutet av november 1918 vilket ger en fingervisning om kommunikationernas utstr\u00e4ckning och intensitet i Voltab\u00e4ckenet: Yeji \u2013 8 oktober; Wa och Tumu \u2013 mitten av oktober; Bole 22 oktober; Salaga 5 november; Tamale 12 november; Lawra 15 november; Bawku, Gambaga, Navrongo, Paga och Zuarungu \u2013 slutet av november. Epidemin grasserade fram till januari, i Northeastern Province till april 1919. D\u00f6dsiffran var skr\u00e4mmande h\u00f6g i de t\u00e4tbebodda regionerna. I Northwestern Province uppskattas att omkring 7 900 m\u00e4nniskor avled vilket utgjorde n\u00e4stan 7 procent av provinsens befolkning, i Northeastern Province dog \u00f6ver 18 200 m\u00e4nniskor. Den h\u00e5rt pr\u00f6vade befolkningen i Northwestern Province drabbades ytterligare av ett epidemiskt utbrott av cerebrospinalmeningitis i mars och april 1919 under vilken minst 2 900 m\u00e4nniskor avled. De brittiska koloniala h\u00e4lsomyndigheterna, som p\u00e5 grund av kriget hade krympts ned till en handfull Medical Officers, uppskattade i sin tur att omkring 28,000 m\u00e4nniskor eller 4\u20135 procent av befolkningen i territoriet avled under influensaepidemin, de flesta i n\u00e5gon av influensans f\u00f6ljdsjukdomar s\u00e5som lunginflammation. N\u00e5gon aktiv insats kunde de inte g\u00f6ra annat \u00e4n observera och registrera. Sammanlagt uppskattar Bannister att hj\u00e4rnhinne- och influenzapandemierna 1918-19 resulterade i en f\u00f6rtida d\u00f6d f\u00f6r omkring tio procent av territoriets befolkning, eventuellt mera emedan de brittiska myndigheterna sj\u00e4lva medgav att avlidna sp\u00e4d- och sm\u00e5barn ofta inte alls registrerades.<\/p>\n

Epidemin slog till i slutet av regnperioden och h\u00e4rjade under torrperioden. D\u00e4rmed fick den fatala konsekvenser f\u00f6r det kommande \u00e5rets matf\u00f6rr\u00e5d och p\u00e5 m\u00e5nga h\u00e5ll registrerade de brittiska District Officers att hush\u00e5llen varit of\u00f6rm\u00f6gna att sk\u00f6rda sina \u00e5krar eftersom den tillg\u00e4ngliga arbetskraften insjuknat. Myndigheterna reagerade p\u00e5 nyheten om en oinbjudna g\u00e4sten med att st\u00e4nga gr\u00e4nserna till de franska kolonierna och l\u00e4gga en kordong runt st\u00e4derna, anl\u00e4ndande handelsm\u00e4n visades till karant\u00e4nstationer utanf\u00f6r orterna. F\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande sk\u00f6t antalet insjuknande snart i h\u00f6jden i dessa slutna rum. Marknader st\u00e4ngdes och de flesta st\u00e4der var folktomma. I Lawra, en ort i nordv\u00e4st, registrerades att kvinnor hade insjuknat i s\u00e5 h\u00f6g grad att m\u00e4nnen var tvungna att \u00f6verta de traditionellt kvinnliga hush\u00e5llssysslorna och stampa spannm\u00e5len och koka maten. I Gigan i n\u00e4rheten av Tumu fanns det inga h\u00f6ns mera eftersom inv\u00e5narna hade slaktat dem f\u00f6r att beveka andarna.<\/p>\n

Livsmedelsbristen blev ett faktum i norra Northern Territories under v\u00e5ren 1919. Sk\u00f6rden av de tidiga gr\u00f6dorna (snabbv\u00e4xande hirs som sk\u00f6rdas i juli) hade varit d\u00e5lig 1918 och eftersom sk\u00f6rden av huvudgr\u00f6dorna h\u00f6sten 1918 delvis uteblivit var m\u00e5ngen hush\u00e5lls spannm\u00e5lslager tomma och hungerm\u00e5naderna b\u00f6rjade flera m\u00e5nader tidigare \u00e4n v\u00e4ntat. Ytterligare p\u00e5frestning p\u00e5 de redan begr\u00e4nsade livsmedelsf\u00f6rr\u00e5den var den uteblivna arbetsmigrationen under torrperioden till kakaoplantagerna och guldgruvorna i Ashanti och Guldkusten. Denna hade initierats av myndigheterna i Accra under 1910-talet d\u00e5 The Northern Territories hade utkorats till Guldkustens arbetskraftsreservoar eftersom n\u00e5gon annan ekonomisk vinning inte stod att erh\u00e5lla fr\u00e5n territoriet. Influensapandemin satte stopp f\u00f6r detta och s\u00e4songsarbetarna blev tvungna att stanna hemma \u2013 och dela p\u00e5 de redan begr\u00e4nsade livsmedelslagren. Senv\u00e5ren 1919 var lagren tomma och sv\u00e5r livsmedelsbrist var r\u00e5dande i Northeastern Province som p\u00e5gick \u00e4nda fram tills sk\u00f6rden av de tidiga gr\u00f6dorna i juni 1919; regnperioden hade varit god och \u00e4ven huvudsk\u00f6rden h\u00f6sten 1919 var riklig. F\u00f6rst d\u00e5 ebbade krisen ut.<\/p>\n

K\u00e4llor:<\/p>\n

Jeff Grischow and Holger Weiss, An environmental history of northern Ghana, opublicerat manuscript<\/p>\n

David Patterson, \u201cThe Influenza Epidemic of 1918-19 in the Gold Coast,\u201d Journal of African History<\/em> 24 (1983).<\/p>\n

David Patterson and Gerald W. Hartwig, Cerebrospinal Meningitis in West Africa and Sudan in the Twentieth Century <\/em>(Los Angeles, 1984).<\/p>\n

Sandra M. Tomkins, \u201cColonial Administration in British Africa during the Influenza Epidemic of 1918-19,\u201d Canadian Journal of African Studies<\/em> 28 (1994).<\/p>\n

David Bannister, Public health and its context in northern Ghana, 1900-2000, PhD thesis, SOAS, University of London (2017).<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av: Holger Weiss, professor i Allm\u00e4n historia, \u00e4mnesansvarig F\u00f6r generationen som f\u00f6ddes i Voltab\u00e4ckenet i dagens norra Ghana och s\u00f6dra Burkina Faso \u00e5r 1899 var 1900-talets tv\u00e5 f\u00f6rsta \u00e5rtionden en koncentration av endogena och exogena stressfaktorer av hittills ok\u00e4nd omf\u00e5ng och intensitet, det senare framf\u00f6r allt i form av sv\u00e5ra epidemier och epizootier (djursjukdomar). Deras […]<\/p>\n","protected":false},"author":612,"featured_media":1361,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[504],"tags":[410,411,524,526,523,474,528,529,281,505,527,517,525],"class_list":["post-1358","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-en-sjuk-historia-farsoter-i-globalt-historiskt-perspektiv","tag-1800-tal","tag-1900-tal","tag-afrika","tag-epidemier","tag-ghana","tag-guldkusten","tag-hjarnhinneinflammation","tag-hungersnod","tag-kolonialism","tag-pandemi","tag-slavrader","tag-spanska-sjukan","tag-voltabackenet"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1358","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/612"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1358"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1358\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1365,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1358\/revisions\/1365"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1361"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1358"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1358"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1358"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}