{"id":1406,"date":"2020-06-30T17:12:07","date_gmt":"2020-06-30T15:12:07","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/?p=1406"},"modified":"2020-06-30T17:12:07","modified_gmt":"2020-06-30T15:12:07","slug":"svarta-doden-soder-om-sahara","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/2020\/06\/30\/svarta-doden-soder-om-sahara\/","title":{"rendered":"Svarta d\u00f6den s\u00f6der om Sahara?"},"content":{"rendered":"

Av: Holger Weiss, professor i Allm\u00e4n historia<\/span><\/h3>\n

Pesten, sjukdomen som orsakas av bakterien Yersinia pestis<\/em> och upptr\u00e4der som blod-, b\u00f6ld- och lungpest, spred skr\u00e4ck i slutet av 1800-talet och b\u00f6rjan p\u00e5 1900-talet. En global pandemi av b\u00f6ldpest upptr\u00e4dde i Kina varifr\u00e5n den spred sig till Indien, Japan, Ryssland, Hawaii, Nord- och Sydamerika, Australien, Arabiska halv\u00f6n, Madagaskar, \u00d6stafrika och \u2013 f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen \u2013 \u00e4ven i V\u00e4stafrika. Globalt uppskattas att den tredje b\u00f6ldpestpandemin sk\u00f6rdade minst 12 miljoner liv. Europa undkom med blotta f\u00f6rskr\u00e4ckelsen denna g\u00e5ng vilket kanske f\u00f6rklarar varf\u00f6r pandemin inte l\u00e4mnat n\u00e5gra st\u00f6rre sp\u00e5r i det europeiska minneslandskapet till skillnad fr\u00e5n spanska sjukan eller digerd\u00f6den.<\/p>\n

\"\"<\/a>

Den orientaliska pestloppan Xenopsylla cheopis som fungerar som spridare av pestbakterien Yersinia Pestis fr\u00e5n r\u00e5ttor till m\u00e4nniskor.<\/p><\/div>\n

Under den tredje b\u00f6ldpestpandemin lyckades bakteriologer identifiera Yersinia pestis<\/em> som upphovsmakaren till b\u00f6ldpesten samt reda ut dess etilogi. Gnagare och loppor utpekades som bakteriens naturliga v\u00e4rdar och smittb\u00e4rare, m\u00e4nniskan visade sig vara en sekund\u00e4r v\u00e4rd. Internationell vetenskaplig forskning st\u00e4lldes snart inf\u00f6r en rad sv\u00e5rl\u00f6sta fr\u00e5gor. Till skillnad fr\u00e5n kolerapandemierna under 1800-talet kunde b\u00f6ldpestens utbrott i \u00d6stafrika inte direkt knytas till \u00e5ng- och transportrevolutionen, det visade sig n\u00e4mligen att pesten inte uppfattades av befolkningen som en ny sjukdom utan det ber\u00e4ttades om ett flertal tidigare utbrott i historisk tid. Huruvida det verkligen var fr\u00e5ga om b\u00f6ldpesten betvivlades och de lokala muntliga sjukdomstraderingarna f\u00f6ll snart i gl\u00f6mska.<\/p>\n

\"\"<\/a>

Elektromikroskopisk bild av bakterien Yersinia Pestis<\/p><\/div>\n

Eftersom digerd\u00f6den eller svarta d\u00f6den utformat ber\u00e4ttelsen om pesten har dess historia l\u00e4nge framst\u00e4llts ur ett europeiskt perspektiv. 1900-talets eurocentriska standardframst\u00e4llningar \u2013 det enda undantaget var l\u00e4nge Michael W. Dols The Black Death in the Middle East<\/em> (1977) \u2013 framh\u00e4ver med emfas den stora d\u00f6dligheten och omfattande samh\u00e4llskris som drabbade Europa under andra h\u00e4lften av 1300-talet. Visserligen var det fr\u00e5ga om en objuden g\u00e4st som hade spridit sig l\u00e4ngs med de centralasiatiska st\u00e4pperna till Svarta havet och d\u00e4rifr\u00e5n f\u00f6rst in sj\u00f6v\u00e4gen till Italien\u2026 Globalhistoriska perspektiv p\u00e5 den andra b\u00f6ldpestpandemin sakandes visserligen inte och Janet Abu-Lughods Before European Hegemony: The World System A.D. 1250-1350<\/em> (1989) \u00e4r numera en klassiker. Fast varken Dols, Abu-Lughod eller n\u00e5gon annan historiker kunde egentligen ge n\u00e5got svar p\u00e5 fr\u00e5gan: var det Yersinia pestis<\/em> som \u00e4ven l\u00e5g bakom den andra b\u00f6ldpestpandemin? Skriftliga kvarlevor fr\u00e5n denna tid, m\u00e5 de vara fr\u00e5n Kina, Egypten eller Europa, traderade endast det som \u00f6gat kunde se.<\/p>\n

En \u00e4nnu st\u00f6rre utmaning var omn\u00e4mnanden av \u2019pesten\u2019 i texter fr\u00e5n den antika Medelhavsv\u00e4rlden. Liksom texterna fr\u00e5n det senmedeltida och tidigmoderna Europa beskrev de antika texterna symptomen och i b\u00e4sta fall orten d\u00e4r sjukdomen f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen grasserade och vilka grupper som drabbades och utpekades som de skyldiga.<\/p>\n

Sedan kom \u2019DNA-revolutionen\u2019 som historikerna sent omsider insett att gett oss helt andra \u2019kvarlevor\u2019 \u00e4n dokumentarkiven som l\u00e4nge utgjort v\u00e5rt prim\u00e4ra empiriska k\u00e4llmaterial. L\u00e4nge stretade vi dock emot, naturvetenskaperna uppfattades leva i sin egen v\u00e4rld, m\u00e4nniskovetenskaperna i en annan. \u00c5 andra sidan har vi av vetenskapsfinansi\u00e4rerna och andra blivit uppmanade till m\u00e5ng- och tv\u00e4rvetenskaplig forskning. F\u00f6r en historiker var denna uppmaning egentligen inget nytt, hade inte \u00e4mnet under 1900-talet uppvisat en ansenlig utvidgning mot ekonomisk, kultur-, genus-, social-, samh\u00e4lls- och vardagshistoria d\u00e4r historikerna inlemmat kultur-, spr\u00e5k- och samh\u00e4llsvetenskapliga paradigmer, metoder och teorier. Arkeologin fanns d\u00e4r men denna vetenskap fanns n\u00e5gonstans i gr\u00e4nslandet mellan det \u2019mjuka\u2019 och det \u2019h\u00e5rda\u2019. Milj\u00f6historikerna m\u00e5ste i denna gemenskap uppfattas som rena rama hippier\u00f6relse eller i varje fall eklektiskt samfund med tentakler ut mot id\u00e9- och teknikhistoria samt ekologi, geografi och biologi.<\/p>\n

\u2019DNA-revolutionen\u2019 tycks l\u00e4nge ha uppfattats ha varit n\u00e5got sv\u00e5rbegriplig f\u00f6r en historiker. F\u00e5 av oss har en genuin naturvetenskaplig bakgrund, oftast att det \u00e4r sammans\u00e4ttningen av forskargruppen vilken m\u00f6jligg\u00f6r ett m\u00e5ng- och tv\u00e4rvetenskapligt perspektiv \u2013 och fram till 1990-talet satt historikerna f\u00f6r det mesta ensamma i sin kammare eller i b\u00e4sta fall tillsammans med sin l\u00e4rofader\/moder. Sjukdomshistoria utvecklades f\u00f6rvisso som en egen disciplin \u2013 eller egentligen tv\u00e5 subdiscipliner: den ena med ett naturvetenskapligt perspektiv, den andra med ett kultur- och samh\u00e4llsvetenskapligt perspektiv. Samarbete f\u00f6rekom \u00f6ver (sub)disciplingr\u00e4nserna men huvudsakligen verkade forskarna inom den egna \u2019v\u00e4rlden\u2019.<\/p>\n

Ansatser att \u00f6verbygga klyftan mellan natur- och humanvetenskaperna har dock funnits. F\u00f6r \u00f6ver tjugo \u00e5r sedan myntade biologen Edward Osborne Wilson (1998) begreppet consilience<\/em> eller \u2019sammanfallande evidensk\u00e4llor\u2019 fr\u00e5n natur- samh\u00e4lls- och humanvetenskaperna. Bland historikerna \u00e4r det framf\u00f6r allt John R. McNeill (2014; 2016) som pl\u00e4derat f\u00f6r en \u2019naturvetenskaplig v\u00e4ndning\u2019 f\u00f6r att utforska m\u00e4nsklighetens historia. Milj\u00f6- och framf\u00f6r allt klimathistoria blev ett av f\u00e4lten d\u00e4r denna samverkan kom att utmana tidigare vedertagna framst\u00e4llningar, bland annat utmynnande i Geoffrey Parkers magnum opus \u00f6ver 1600-talet globala kris (2013) eller Kyle Harpers om samh\u00e4llskrisen i den senantika v\u00e4rlden (2017).<\/p>\n

Harpers framst\u00e4llning \u00f6ver den senantika samh\u00e4llskrisen, med intressanta tolkningar \u00f6ver den antoninska pesten (enligt Harper: smittkoppor), den bortgl\u00f6mda cyprianska pesten (enligt Harper: pandemisk influensa alternativt viral bl\u00f6darfeber), och den justinianska pesten (Harper: b\u00f6ldpest), visar kunskapsintegrationens frukter. Den centrala fr\u00e5gan i hans syntes \u00e4r fr\u00e5gan om n\u00e4r ett samh\u00e4lles resiliens eller f\u00f6rm\u00e5ga att st\u00e5 emot och anpassa sig till p\u00e5frestningar bryts ned till den grad att det inte \u00e5terh\u00e4mtar sig. Harper sj\u00e4lv \u00e4r antikforskare men har h\u00e4r utg\u00e5tt ifr\u00e5n ett samh\u00e4llsvetenskapligt teoretiskt perspektiv som han \u00f6ppnar genom att knyta an p\u00e5 arkeologiska, epidemiologiska, genetiska och paleoklimatologiska studier om senantika v\u00e4rlden. Harpers tes om den f\u00f6rsta b\u00f6ldpestpandemin har \u2013 f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande \u2013 \u00e4r dock inte sista ordet, se vidare Mordechai et alii (2019).<\/p>\n

En f\u00f6rsta b\u00f6ldpestpandemin v\u00e4cker en rad fr\u00e5gor, inte minst vad som f\u00f6rorsakade dess utbrott. Varifr\u00e5n kom pesten, var skall dess epicentrum lokaliseras? Yersinia pestis<\/em> \u2019urhem\u2019 f\u00f6rmodas vara tibetanska h\u00f6gplat\u00e5n och var l\u00e4nge en enzootisk sjukdom bland gr\u00e4vande gnagare i Centralasien. Harper konstaterar att \u201ddet asiatiska h\u00f6glandet hade f\u00f6tt fram ett monster i mikroben Yersinia pestis<\/em>. Det romerska imperiet hade byggt en ekologisk infrastruktur f\u00f6r pandemier. Sidenhandelns sj\u00f6farare stod beredda att befordra den d\u00f6dliga lasten. Men den sista sammantr\u00e4ffande omst\u00e4ndligheten och den utl\u00f6sande faktorn var en pl\u00f6tslig klimatf\u00f6r\u00e4ndring. 536 var \u2019ett \u00e5r utan sommar\u2019.\u201d (Harper 2019, 271.)<\/p>\n

Harpers medryckande framst\u00e4llning har en begr\u00e4nsning: vad h\u00e4nde utanf\u00f6r imperiet? Var v\u00e4rlden lika mycket i gungning innanf\u00f6r som utanf\u00f6r imperiets gr\u00e4nser? Enligt vissa samtida texter skulle pesten ha f\u00f6rts in fr\u00e5n Kush, d.v.s. regionerna s\u00f6der om Egypten (riket Axum), och Sydarabien (Himyar). Harper f\u00f6ljer R\u00f6da havet, registrerar men eftersom den arkeologiska, paleoepidemiologiska och paleoklimatologiska forskningen \u00e4r sparsam om inte begr\u00e4nsad \u00f6ver dessa regioner f\u00f6rblir nedslagen endast randanm\u00e4rkningar.<\/p>\n

\"\"<\/a>

Sittande figur, Djenn\u00e9folket, Mali, inl\u00e4ndska Nigerdeltat, 1200-tal, terracotta, Metropolitan Museum of Art<\/a>.<\/p><\/div>\n

Tystnaden kring pestens \u2013 den f\u00f6rsta och framf\u00f6r allt den andra b\u00f6ldpestpandemins \u2013 framfart i Afrika f\u00f6rbryllar. L\u00e4nge p\u00e5stod standardverken om s\u00e5v\u00e4l den justinianska pesten som svarta d\u00f6den att Afrika s\u00f6der om Sahara skulle ha f\u00f6rskonats fr\u00e5n dess h\u00e4rjningar, att \u00f6knen skulle ha varit en effektiv barri\u00e4r som skyddade samh\u00e4llena p\u00e5 savannerna s\u00f6der om Sahara mot b\u00f6ldpesten och andra farsoter. D\u00e4remot finns det starka indicier p\u00e5 att Swahilikusten hems\u00f6ktes under den andra b\u00f6ldpestpandemin; d\u00e4rom vittnar s\u00e5v\u00e4l sp\u00e5r av r\u00e5ttor i de arkeologiska l\u00e4mningarna som krympande eller \u00f6vergivna bos\u00e4ttningar och kustst\u00e4der under 1400-talet, bland annat Shanga p\u00e5 \u00f6n Pate och Mahilaka p\u00e5 norra Madagaskar (se vidare Connah 2015).<\/p>\n

Arkeologiska utgr\u00e4vningar f\u00f6rekommer sporadiskt i Afrika dock har de i allt h\u00f6gre grad \u00f6ppnat ett arkiv som historiker varit sena med att bekanta sig med. L\u00e4nge var \u00e4ven arkeologerna ointresserade av att f\u00f6rs\u00f6ka identifiera l\u00e4mningar av gnagare i de benrester som man hittade, exempelvis ben av r\u00e5ttor eller sp\u00e5r av r\u00e5ttor som skulle ha gnagat p\u00e5 m\u00e4nniskoben. Dessutom p\u00e5skyndar f\u00f6rruttnelse- och f\u00f6rmultningsprocessen i tropikerna utpl\u00e5ningen av m\u00f6jliga sp\u00e5r av Yersinia pestis<\/em> (eller f\u00f6r den delen andra sjukdomsalstrare). Men n\u00e4r arkeologerna identifierade bos\u00e4ttningar som tynade bort och f\u00f6rsvann under 1300\/1400-talet \u00e4ven i V\u00e4stafrika har den gamla tesen om \u00f6knen som ogenomtr\u00e4nglig barri\u00e4r f\u00f6r b\u00f6ldpesten b\u00f6rjat ifr\u00e5gas\u00e4ttas.<\/p>\n

Den som har g\u00e5tt i br\u00e4schen f\u00f6r att sp\u00e5ra den andra b\u00f6ldpestpandemin s\u00f6der om Sahara \u00e4r forskningsprogrammet GLOBAFRICA: Reconnection Africa <\/a>\u00a0(https:\/\/globafrica.hypotheses.org\/<\/a>) under ledning av Afrikahistorikern G\u00e9rard Chouin. Forskningsprogrammets ledstj\u00e4rna \u00e4r consiliens och samverkan mellan arkeologi, epidemiologi, genetik, kultur- och spr\u00e5kvetenskap samt historievetenskap. F\u00f6r historikerna har kunskaps\u00f6verf\u00f6ringen varit en \u00f6gon\u00f6ppnare \u00e4ven om det slutgiltiga, \u2019h\u00e5rda\u2019 beviset (DNA) \u00e4nnu fattas, se vidare Chouin 2018, Gallagher and Dueppen 1028, samt Green 2018.<\/p>\n

En viktig sporre f\u00f6r forskarna inom forskningsprogrammet GLOBAFRICA \u00e4r det globalhistoriska perspektivet \u2013 vad om integrationen av samh\u00e4llena p\u00e5 b\u00e4gge sidorna om Sahara varit mera sammankopplat \u00e4n man hittills antagit? Tidigare milj\u00f6- och klimathistoriska unders\u00f6kningar har kunnat fastst\u00e4lla f\u00f6rflyttningar av regn- och torrperioder som utmanat samh\u00e4llenas resiliens i Sahel- och Sudansavannen under de v\u00e4stafrikanska imperiernas tidevarv vilket bl.a. resulterade i 1200-talets samh\u00e4llskris (McCann, 1999). Muntliga traditioner framh\u00e4ver att riket Ghanas slutliga uppl\u00f6sning skulle ha varit en f\u00f6ljd av en sv\u00e5r, m\u00e5ng\u00e5rig torka i Sahelsavannen, kopplat med riket Malis uppkomst i Sudansavannen. D\u00e4remot finns det inga antydningar om en samh\u00e4llskris under de f\u00f6ljande \u00e5rhundradena som \u2019pesten\u2019 skulle ha utl\u00f6st. De f\u00e5taliga skriftliga k\u00e4llorna, huvudsakligen texter skrivna av muslimska l\u00e4rda i Nordafrika, \u00e4r tysta om detta.<\/p>\n

\u00c4nd\u00e5 finns det vissa indicier som kunde peka mot en samh\u00e4llskris under 1300\/1400-talet menar Chouin. En v\u00e5gad hypotes \u00e4r att krisen utl\u00f6ste i Sudansavannen en liknande process som svart d\u00f6den i Europa, n\u00e4mligen ifr\u00e5gas\u00e4ttandet av gamla trosf\u00f6rest\u00e4llningar och f\u00f6rklaringsmodeller. I Europa var ren\u00e4ssansen f\u00f6ljden, i V\u00e4stafrika framst\u00e5r spridningen av islam som en f\u00f6ljd av krisen.<\/p>\n

En central fr\u00e5ga \u00e4r hur Yersinia pestis<\/em> skulle ha korsat Sahara. Nyare forskning om svarta d\u00f6dens spridning till och i Europa framh\u00e4ver loppornas framom r\u00e5ttans roll (Namouchi et alii, 2018). Den f\u00f6renade l\u00e4nken mellan V\u00e4st- och Nordafrika, som hittills inte tagits i beaktande, kunde vara dromedaren. Det tidigare fokus p\u00e5 svartr\u00e5ttan och andra gnagare som centrala komponenter i b\u00f6ldpestpandemiernas framst\u00e4llning har dock varit blind f\u00f6r andra m\u00f6jliga v\u00e4rdar. Dock visade redan sovjetiska forskare att b\u00f6ldpesten \u00e4ven drabbade och f\u00f6rekom bland kameler (Sopyev, Divanov and Charyev, 2005), och en studie fr\u00e5n Libyen kunde p\u00e5visa samma f\u00f6r dromedarer och till och med getter (Christie, Chen and Elberg, 1980). Numera r\u00e4knar de ledande manualerna om kamelernas sjukdomar b\u00f6ldpesten bland de sjukdomar som drabbar s\u00e5v\u00e4l kameler som dromedarer (Wernery and Kaaden, 2002), vilket \u00f6ppnat f\u00f6r en revidering av b\u00f6ldpestens m\u00f6jliga spridningsm\u00f6nster (Barberi, Drancourt, and Raoult, 2019). Huruvida dromedarpopulationerna i Sahelsavannen \u00e4ven b\u00e4r p\u00e5 Yersinia pestis<\/em> \u00e4r s\u00e5v\u00e4l manualerna som studierna tysta om eftersom dessa aldrig blivit granskade ur denna synvinkel. Frapperande \u00e4r dock dromedarens centrala betydelse f\u00f6r att korsa Sahara redan under de v\u00e4stafrikanska imperiernas tidevarv.<\/p>\n

Lika f\u00f6rbryllande \u00e4r en rad terracottafigurer fr\u00e5n Djenne-Djeno som dateras till 1300\/1400-talet. Figurerna har figurerat i konsthistoriska och konstvetenskapliga framst\u00e4llningar om afrikansk konst (och finns numera utspridda i europeiska och nordamerikanska konstsamlingar och museer). De flesta f\u00f6rest\u00e4ller m\u00e4nniskor, ett par av dem har tolkats som f\u00f6rest\u00e4llande personer som drabbats av n\u00e5gon sjukdom (se Figur 7, \u2019Diseased maternity figure\u2019, i Bouttiaux and Ghyssels, 2015). En av dessa figurer f\u00f6rest\u00e4ller ett par som omfamnar varandra, b\u00e5das kroppar \u00e4r t\u00e4ckta av utv\u00e4xter som tolkas som en sjukdom<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a>

Sittande figur, Djenn\u00e9folket, Mali, inl\u00e4ndska Nigerdeltat, 1200-tal, terracotta. Metropolitan Museum of Art<\/a>.<\/p><\/div>\n

eller \u00e4r det rent av fr\u00e5ga om b\u00f6lder som kunde indikera b\u00f6ldpest? En annan f\u00f6rest\u00e4ller en sittande person vars rygg \u00e4r t\u00e4ckt av utv\u00e4xter\/b\u00f6lder:<\/p>\n

\u201d\u2026bumps and circles on the back of this work. Sometimes they cover the entire body and seem to represent the pustules of some dreadful illness.\u201d<\/p><\/blockquote>\n

Det intressanta med just denna figur \u00e4r att den dateras till 1200-talet<\/a>\u00a0\u2013 f\u00f6r tidigt f\u00f6r att kunna knytas till den andra b\u00f6ldpestpandemin. Eller kanske \u00f6ppnar denna figur \u00e4r en \u00e4nnu mera v\u00e5gad hypotes: vad om Yersinia pestis<\/em> var endemisk \u00e4ven i V\u00e4stafrika l\u00e5ngt tidigare \u00e4n vad man har antagit?<\/p>\n

G\u00e9rard Chouin p\u00e5pekar mycket riktigt att det ultimata beviset \u2013 \u201dthe silver bullet\u201d \u2013 p\u00e5 att den andra b\u00f6ldpestpandemin \u00e4ven skulle ha hems\u00f6kt V\u00e4stafrika fattas \u00e4nnu. Men kunskaps\u00f6verf\u00f6ringen har \u00f6ppnat d\u00f6rren f\u00f6r (Afrika\/V\u00e4stafrika) historikerna att st\u00e4lla nya fr\u00e5gor och m\u00f6jliggjort nya l\u00e4sningar av de \u2013 trots allt \u2013 ganska f\u00e5taliga skriftliga k\u00e4llorna.<\/p>\n

Referenser<\/h5>\n

R\u00e9mi Barberi, M. Drancourt, and D. Raoult, \u201cPlague, camels, and lice,\u201d Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America <\/em>116, no. 16 (16 April 2019), 7620\u20137621.<\/p>\n

Anne-Marie Bouttiaux and Marc Ghysels, \u201cScrofulous SOGOLON: Scanning the Sunjata Epic,\u201d Tribal Art 75 (Spring 2015), 88\u2013123.<\/p>\n

Graham Connah, African Civilizations: An Archaeological Perspective<\/em>, 3rd<\/sup> edition (Cambridge: Cambridge University Press, 2015).<\/p>\n

G\u00e9rard Chouin, \u201cReflections on plague in African history (14th<\/sup> \u2013 19th<\/sup> c.),\u201d Afriques: D\u00e9bats, methods et terrains d\u2019histoire<\/em> 09\/2018, https:\/\/doi.org\/10.4000\/afriques.2228<\/a><\/p>\n

A.B. Christie, T.H. Chen, and Sanford S. Elberg, \u201cPlague in Camels and Goats: Their Role in Human Epidemics,\u201d The Journal of Infectious Diseases <\/em>141, no. 6 (June 1980), 724\u2013726.<\/p>\n

Daphne E. Gallagher and Stephen A. Dueppen, \u201cRecognizing plague epidemics in the archaeological record of West Africa,\u201d Afriques: D\u00e9bats, methods et terrains d\u2019histoire<\/em> 09\/2018, https:\/\/doi.org\/10.4000\/afriques.2198<\/a><\/p>\n

Monica H. Green, \u201cPutting Africa on the Black Death map: Narratives from genetics and history,\u201d Afriques: D\u00e9bats, methods et terrains d\u2019histoire<\/em> 09\/2018, https:\/\/doi.org\/10.4000\/afriques.2125<\/a><\/p>\n

Kyle Harper, Roms \u00f6de. Klimatet, sjukdomarna och imperiets underg\u00e5ng<\/em> (G\u00f6teborg: Bokf\u00f6rlaget Daidalos, 2019.; original: The Fate of Rome. <\/em>Climate, Disease, and the End of an Empire<\/em>, Princeton University Press, 2017).<\/p>\n

James McCann, \u201cClimate and Causation in African History,\u201d International Journal of African Historical Studies<\/em> 32, no. 2\u20133 (1999), 261\u2013279.<\/p>\n

John R. McNeill, \u201cEn route to World Environmental History,\u201d i Architects of World History: Researching the Global Past<\/em>, eds. Kenneth R. Curtis and Jerry H. Bentley (Chichester, West Sussex: Wiley Blackwell, 2014), 30\u201355.<\/p>\n

John R. McNeill, \u201cHistorians, superhistory, and climate change,\u201d i Methods in World History: A critical approach<\/em>, eds. Arne Jarrick, Janken Myrdal and Maria Wallenberg Bondesson (Lund: Nordic Academic Press, 2016), 19\u201344.<\/p>\n

Lee Mordechai et alii, \u201cThe Justinianic Plague: An inconsequential pandemic?,\u201d Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America <\/em>116, no. 51 (17 December 2019), 25546\u201325554.<\/p>\n

Amine Namouchi et alii, \u201cIntegrative approach using Yersinia pestis genomes to revisit the historical landscape of plague during the Medieval Period,\u201d Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America<\/em> 115, no. 50 (11 December 2018), E11790\u2013E11797.<\/p>\n

Geoffrey Parker, Global Crisis. War, Climate Change and Catastrophe in the Seventeenth Century<\/em> (New Haven: Yale University Press, 2013)<\/p>\n

Sopyev, B. Divanov and C. Charyev, \u201cDiseases of Camels, Their Preventive Maintenance and Treatment,\u201d i Desertification Combat and Food Safety: The Added Value of Camel Production<\/em>, eds. Bernard Faye and Palmated Esenov (Amsterdam\/Berlin\/Oxford\/Tokyo\/Washington DC: IOS Press, 2005), 60\u201366.<\/p>\n

Ulrich Wernery and Oskar R\u00fcdiger Kaaden, Infectious Diseases in Camelids<\/em>, 2nd<\/sup>, revised and enlargened edition (Berlin\/Vienna: Blackwell Wissenschafts-Verlag, 2002).<\/p>\n

Edward Osborne Wilson, Consilience: The Unity of Knowledge<\/em> (New York: Alfred A. Knopf, 1998)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av: Holger Weiss, professor i Allm\u00e4n historia Pesten, sjukdomen som orsakas av bakterien Yersinia pestis och upptr\u00e4der som blod-, b\u00f6ld- och lungpest, spred skr\u00e4ck i slutet av 1800-talet och b\u00f6rjan p\u00e5 1900-talet. En global pandemi av b\u00f6ldpest upptr\u00e4dde i Kina varifr\u00e5n den spred sig till Indien, Japan, Ryssland, Hawaii, Nord- och Sydamerika, Australien, Arabiska halv\u00f6n, […]<\/p>\n","protected":false},"author":612,"featured_media":1408,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[431,504],"tags":[410,524,549,548,526,334,547,546,510,550,521],"class_list":["post-1406","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-allman-historia","category-en-sjuk-historia-farsoter-i-globalt-historiskt-perspektiv","tag-1800-tal","tag-afrika","tag-antiken","tag-digerdoden","tag-epidemier","tag-global-historia","tag-medeltid","tag-pandemier","tag-pest","tag-tvarvetenskaplighet","tag-vastafrika"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1406","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/612"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1406"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1406\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1413,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1406\/revisions\/1413"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1408"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1406"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1406"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1406"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}