{"id":1495,"date":"2020-11-17T08:40:29","date_gmt":"2020-11-17T06:40:29","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/?p=1495"},"modified":"2020-11-17T08:40:29","modified_gmt":"2020-11-17T06:40:29","slug":"tecknade-serier-som-historisk-kalla","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/2020\/11\/17\/tecknade-serier-som-historisk-kalla\/","title":{"rendered":"Tecknade serier som historisk k\u00e4lla"},"content":{"rendered":"

Av: Sandra Waller, doktorand i Nordisk historia<\/span><\/h3>\n

Att se tecknade serier som historisk k\u00e4lla \u00e4r inte n\u00e5got nytt, men tecknade serier \u00e4r \u00e4nd\u00e5 kanske inte ett lika sj\u00e4lvklart forskningsobjekt f\u00f6r historiker som andra litter\u00e4ra k\u00e4llor. Serier passar f\u00f6r den delen inte s\u00e5 prydligt in i litteraturbegreppet heller \u2013 trots att serier har en anrik historia och har f\u00e5tt allt st\u00f6rre anseende inom kulturkretsar. Det \u00e4r inte bara comic strips <\/em>l\u00e4ngre, det \u00e4r ocks\u00e5 graphic novels<\/em>.<\/p>\n

Men \u00e4r det bilderna, det grafiska, som skiljer tecknade serier fr\u00e5n annan litteratur? Illustrerade b\u00f6cker har grafiska element, men kan inte j\u00e4mst\u00e4llas med bilderb\u00f6cker, som \u00e4r en bimedial konstform, det vill s\u00e4ga texten och bilden \u00e4r lika viktiga f\u00f6r att f\u00f6rmedla inneb\u00f6rd. Tecknade serier \u00e4r ocks\u00e5 bimediala, men s\u00e4rpr\u00e4glas av att texten ofta integreras i bilden, i form av s\u00e5 kallade pratbubblor. Men alla bilder med integrerad text \u00e4r inte heller n\u00f6dv\u00e4ndigtvis en serie \u2014 av sj\u00e4lva ordet serie kan man utl\u00e4sa att en viktig komponent \u00e4r att det \u00e4r mer \u00e4n en bild. Vilken samling av bilder som helst duger dock inte, de ska svara sekventiella,<\/em> det vill s\u00e4ga komma i en viss ordning och tillsammans skapa inneb\u00f6rd.\"\"<\/a><\/p>\n

Det h\u00e4r \u00e4r en mer litteraturteoretisk ing\u00e5ng till serier (f\u00f6r den intresserade m\u00e5ste n\u00e4mnas Scott McClouds grundl\u00e4ggande Understanding Comics <\/em>fr\u00e5n 1993 som till skillnad fr\u00e5n de flesta teoretiska n\u00e4rmanden till serier ocks\u00e5 \u00e4r en tecknad serie). Vad borde vi beakta n\u00e4r vi forskar om historia med hj\u00e4lp av serier?<\/p>\n

Serier \u00e4r, som de flesta andra k\u00e4llor, b\u00e5de ett k\u00e4llmaterial men ocks\u00e5 n\u00e5got som \u00e4r v\u00e4rt att studera i sig. Seriens historia, som en massmedial konstform, \u00e4r \u00e4ldre \u00e4n b\u00e5de radio och TV. Seriers samh\u00e4lleliga p\u00e5verkan kunde vara f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r en historisk studie, liksom den kultur som serier tillkommer i, och eventuellt avbildar. Vem g\u00f6r serier och varf\u00f6r? Ofta finns det ett team av skapare bakom en serie, likt en film, men serier kan ocks\u00e5 vara ett s\u00e4tt f\u00f6r en enda skapare att uttrycka sig, likt en roman.<\/p>\n

N\u00e4r man talar om serier och historia, f\u00f6r att inte tala om tecknade seriers anseende, kan man inte l\u00e5ta bli att n\u00e4mna Art Spiegelmans Maus<\/em>. Verkets utgivnings\u00e5r \u00e4r kr\u00e5ngligt att redog\u00f6ra f\u00f6r, eftersom det publicerades i delar, och omarbetades och ompublicerades, fr\u00e5n och med 1973 fram till 1991. Men \u00e5r 1992 vann Art Spiegelman i alla fall en Pulitzer f\u00f6r Maus<\/em>, vilket \u00e4r f\u00f6rsta och hittills enda g\u00e5ngen en tecknad serie har till\u00e4gnas detta prestigefyllda pris.<\/p>\n

Det finns knappast en tecknad serie som blivit mer omtalad i akademiska forskningskretsar \u00e4n just Maus<\/em>. Den gav till och med upphov till ett teoretiskt begrepp f\u00f6r att beteckna efterkommande generationers f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt till minnet av tidigare generationers traumatiska upplevelser; postmemory <\/em>enligt Marianne Hirsch.<\/em><\/p>\n

F\u00f6r Hirsch var det de fotografier som ing\u00e5r i Maus som ledde till hennes teoretisering kring hur minnet av det traumatiska struktureras. Hon menar att:<\/p>\n

Photography\u2019s promise to offer an access to the event itself, and its easy assumption of\u00a0 iconic\u00a0 and\u00a0 symbolic\u00a0 power,\u00a0 makes\u00a0 it\u00a0 a\u00a0 uniquely\u00a0 powerful\u00a0 medium\u00a0 for the transmission of events that remain unimaginable. And, of course, the photographic meaning of generation captures something of the sequencing and the loss of sharpness and focus inherent in postmemory.<\/p><\/blockquote>\n

Men vad d\u00e5 om akten att avbilda minnet av det f\u00f6rflutna, att aktivt f\u00f6rest\u00e4lla sig det of\u00f6rest\u00e4llbara, som Art Spiegelman g\u00f6r n\u00e4r han tecknar en biografi \u00f6ver sin far, en Auschwitz-\u00f6verlevare, och samtidigt en sj\u00e4lvbiografi \u00f6ver deras f\u00f6rh\u00e5llande och sin egen skapelseprocess? Vad om valet att avbilda judar som m\u00f6ss, nazister som katter, och polacker som grisar, vilket kanske \u00e4r det mest omdiskuterade greppet i Maus?<\/em> Ett grepp som kanske endast kommer till sin r\u00e4tta i serieform, men som har gett upphov till en del l\u00f6je. ”Om jag knackar p\u00e5 Art Spiegelmans d\u00f6rr och en gigantisk mus \u00f6ppnar den, d\u00e5 kan Maus <\/em>kallas icke-fiktion,” l\u00e4r en New York Times-redakt\u00f6r ha sagt, n\u00e4r Spiegelman bad dem att inte kategorisera Maus som fiktion. F\u00f6rresten fick Maus <\/em>inte heller Pulitzer-priset f\u00f6r litteratur, utan verket fick en s\u00e5 kallad Special Citation, <\/em>en s\u00e4rskild utn\u00e4mning.<\/em><\/p>\n

\"\"<\/a>Avbildningen av en historisk h\u00e4ndelse kan avsl\u00f6ja n\u00e5got om den historiska h\u00e4ndelsen, men kan kanske s\u00e4ga mer om den samtid d\u00e4r avbildningen skett. Att avbilda m\u00e4nniskor som antropomorfa djur \u00e4r dels ett s\u00e4tt att distansera l\u00e4saren, men ocks\u00e5 dels ett s\u00e4tt att tvinga l\u00e4saren att engagera sig med den verklighet som avbildas. Man kan f\u00f6rst\u00e5 att Art Spiegelman inte p\u00e5 riktigt \u00e4r en gigantisk mus, och samtidigt f\u00f6rst\u00e5 att det finns sanning att h\u00e4mta i det som avbildas. En slags inbyggd k\u00e4llkritik, kanske.<\/p>\n

Maus <\/em>har ofta h\u00f6jts till skyarna av kritiker som g\u00f6r det trots<\/em> att det \u00e4r en tecknad serie. M\u00e5nga anser att den inte \u00e4r ett exempel p\u00e5 en serie utan avviker fr\u00e5n alla andra tecknade serier och d\u00e4rf\u00f6r kan tas p\u00e5 allvar. Men jag skulle vilja argumentera att Maus <\/em>har haft en s\u00e5dan genomslagskraft p\u00e5 grund av<\/em> att den \u00e4r en tecknad serie. Akademiska forskare, b\u00e5de litteraturvetare och historiker, beh\u00f6ver inte skilja serier fr\u00e5n deras uttrycksform f\u00f6r att se dem som v\u00e4rdefulla k\u00e4llor.<\/p>\n

Sandra Waller \u00e4r doktorand i Nordisk historia, forskar om hur visuella etniska stereotyper och arketyper framst\u00e4lls i teater och sk\u00e4mtteckningar i Finland cirka 1870\u20131939. K\u00e4llmaterialets bimediala aspekter \u2013 hur bild och text interagerar f\u00f6r att skapa mening \u2013 \u00e4r ocks\u00e5 ett centralt forskningsobjekt.<\/pre>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Av: Sandra Waller, doktorand i Nordisk historia Att se tecknade serier som historisk k\u00e4lla \u00e4r inte n\u00e5got nytt, men tecknade serier \u00e4r \u00e4nd\u00e5 kanske inte ett lika sj\u00e4lvklart forskningsobjekt f\u00f6r historiker som andra litter\u00e4ra k\u00e4llor. Serier passar f\u00f6r den delen inte s\u00e5 prydligt in i litteraturbegreppet heller \u2013 trots att serier har en anrik historia […]<\/p>\n","protected":false},"author":612,"featured_media":1496,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[143],"tags":[459,174,572],"class_list":["post-1495","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-nordisk-historia","tag-kallor-kallmaterial","tag-minneskultur","tag-tecknade-serier"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1495","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/612"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1495"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1495\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1502,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1495\/revisions\/1502"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1496"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1495"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1495"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1495"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}