{"id":1524,"date":"2021-01-14T11:58:58","date_gmt":"2021-01-14T09:58:58","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/?p=1524"},"modified":"2021-01-14T11:58:58","modified_gmt":"2021-01-14T09:58:58","slug":"exotism-som-tranger-sig-in-under-huden","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/2021\/01\/14\/exotism-som-tranger-sig-in-under-huden\/","title":{"rendered":"Exotism som tr\u00e4nger sig in under huden"},"content":{"rendered":"

Av: Marika Kivinen, doktorand, allm\u00e4n historia<\/span><\/h3>\n

En av de sista dagarna av jullovet s\u00e4tter jag mig i soffan framf\u00f6r brasan i en hyrstuga med den finska \u00f6vers\u00e4ttningen av boken Le mariage de Loti<\/em>, skriven av Pierre Loti. Originalet, som \u00e4ven blev k\u00e4nt under namnen Tahiti<\/em> och Rarahu<\/em>, utkom 1880. Den finska \u00f6vers\u00e4ttningen utgavs 1917 under namnet Lotin avioliitto<\/em> och sju \u00e5r senare gavs boken ut p\u00e5 svenska med titeln Rarahu: en k\u00e4rleksroman fr\u00e5n S\u00f6derhavs\u00f6arna<\/em>. Jag v\u00e4nder mig till min syster och konstaterar:<\/p>\n

Det h\u00e4r \u00e4r en av de stora fr\u00f6jderna med att vara historiker. Jag kan ta tag i en \u00f6ver hundra \u00e5r gammal bok. Den b\u00e5de k\u00e4nns och doftar annorlunda.<\/p><\/blockquote>\n

F\u00f6r mig k\u00e4nns den \u00f6ver hundra \u00e5r gamla boken exotisk \u2014 den \u00e4r fr\u00e5n en annan tid och en annan plats. En liknande effekt ville f\u00f6rfattaren Pierre Loti \u00e5stadkomma med sina romaner.<\/p>\n

Boken l\u00e4ser jag som en del av mitt avhandlingsarbete. Avhandlingen behandlar exotism och kolonialism i finl\u00e4ndsk och tysk klassisk s\u00e5ngmusik. Jag studerar \u00e4mnet genom att planera konserter med detta tema, genom att framf\u00f6ra s\u00e5ngerna, begrunda den konstn\u00e4rliga processen, musik- och textanalys och genom att studera verkens historiska kontext(er). <\/p>\n

Rarahu \u2014 \u201dflicka fr\u00e5n Bora-Boras bl\u00e4nkande vik\u201d<\/h2>\n

En av de verk jag valt att framf\u00f6ra och analysera \u00e4r s\u00e5ngen Rarahu<\/em> av Sulho Ranta (1901\u20131960), komponerad i december 1922. Det \u00e4r just denna s\u00e5ng som f\u00f6rt mig till Pierre Loti. Rantas s\u00e5ng knyter an till m\u00e5nga olika -ismer och fenomen, som dekadens, romantik, symbolism, modernism, internationalism, impressionism, exotism\u2026 Men tv\u00e5 av de -ismer som mer s\u00e4llan n\u00e4mns d\u00e5 vi betraktar v\u00e4sterl\u00e4ndsk konstmusik \u00e4r kolonialismen och rasismen. Historikern och kulturforskaren Paul Gilroy talar om en gl\u00f6mmandets politik, en \u201dagnopolitik\u201d. Han synligg\u00f6r hur det koloniala p\u00e5 ett inl\u00e4rt s\u00e4tt kan utraderas, osynligg\u00f6ras och marginaliseras inom historieskrivningen. Gilroy talar om \u201dpatterned forms of ignorance\u201d, allts\u00e5 m\u00f6nster av okunskap.<\/p>\n

S\u00e5ngen Rarahu<\/em> verkar harml\u00f6s. Den \u00e4r kort, bara ett notuppslag. Framf\u00f6randet tar mellan tre och fyra minuter, beroende p\u00e5 hur s\u00e5ngaren och pianisten tolkar anvisningarna \u201dRubato, exotico\u201d (fritt, exotiskt) och \u201dsenza tempo, declamando\u201d (utan tempo, deklamerande). S\u00e5ngen bygger p\u00e5 bara fem toner och \u00e4r stilistiskt starkt knuten till fransk impressionism. Verket \u00e4r skrivet till en dikt av Severi Nuormaa (1865\u20141924) och dikten knyter direkt an till Le mariage de Loti<\/em>. S\u00e5ngen inleds med orden:<\/p>\n

Rarahu, laps luonnon villi ja vieno<\/p>\n

tytt\u00f6nen Bora-Boran l\u00e4ikkyv\u00e4n lahden,<\/p>\n

Rarahu, ma tahtoisin palmujen alla<\/p>\n

kanssasi leikki\u00e4 kahden.<\/p><\/blockquote>\n

En \u00f6vers\u00e4ttning kunde lyda: \u201dRarahu, naturbarn vild och blyg\/ flicka fr\u00e5n Bora-Boras bl\u00e4nkande vik,\/ Rarahu, under palmerna\/ skulle jag vilja leka med bara dig.\u201d Som s\u00e5ngare och forskare tycker jag att just denna s\u00e5ng \u00e4r viktig. Den kan visa hur 1920-talets finl\u00e4ndska avantgarde och musikaliska modernism \u00e4r sammanfl\u00e4tade med kolonialistiskt f\u00e4rgad litteratur och fransk exotism.<\/p>\n

\"\"<\/a>

Foto: Pekko Varanto. Konserten Waterways \u00e4gde rum 19.8.2020 p\u00e5 Aboagora-symposiet i \u00c5bo. I konserten framf\u00f6rdes bl.a. Rarahu av Sulho Ranta. Marika Kivinen, mezzosopran och Jenna Ristil\u00e4, piano.<\/p><\/div>\n

En f\u00f6rest\u00e4lld k\u00e4rlek mellan kolonisat\u00f6r och koloniserad<\/h2>\n

Pierre Loti, vars riktiga namn var Julien Viaud (1850\u20141923), var fransk sj\u00f6officer och f\u00f6rfattare, som skrev romantiska verk som blandade fakta och fiktion. Romanerna fick inspiration av hans upplevelser i bl.a. Tahiti, Turkiet, Marocko, Japan, Indien, Syrien och Persien och han blev en av sin tids mest popul\u00e4ra franska f\u00f6rfattare. Le mariage de Loti<\/em> inspirerade L\u00e9o Delibes till operan Lakm\u00e9<\/em> (1883), medan Madame Chrysanth\u00e8me<\/em> fr\u00e5n 1887 \u00e4r ett av de verk som inspirerat till Madama Butterfly<\/em> (1904) av Giacomo Puccini.<\/p>\n

\u00d6vers\u00e4ttaren Eino Palola skriver i f\u00f6rordet till Lotin avioliitto<\/em> att f\u00f6rfattaren redan tidigt under sin uppv\u00e4xt vid kusten i Bretagne upplevt \u201dde gr\u00e4nsl\u00f6st \u00f6ppna havens, l\u00e5nga sj\u00f6resornas och de fj\u00e4rran, sagoliga kontinenternas s\u00e4regna dragningskraft\u201d. Palola skriver med en hel del \u00f6verord, att f\u00f6rfattaren var \u201den poet, en lyriker, i vars sj\u00e4l allt f\u00f6rvandlades till visioner och st\u00e4mningar\u201d. Romanerna liknas vid bilder, fyllda av f\u00e4rgprakt och livfullhet.<\/p>\n

Le mariage de Loti<\/em> bygger mycket l\u00f6st p\u00e5 Viauds tv\u00e5 m\u00e5nader l\u00e5nga vistelse p\u00e5 Tahiti 1872. \u00c5ren mellan Viauds vistelse och publiceringen av romanen utg\u00f6r en avg\u00f6rande period i \u00f6ns historia. Tahiti hade blivit ett fransk protektorat efter Fransk-Tahitiska kriget 1844\u201347, men 1880, bara tre \u00e5r efter drottning P\u014dmare IV:s d\u00f6d blev \u00f6n en fransk koloni. \u00d6n \u00e4r \u00e4n idag en koloni. Den \u00e4r en del av Franska Polynesien, som \u00e4r en Collectivit\u00e9 d\u2019outre-mer (COM), en semi-autonom utomeuropeisk enhet som inte \u00e4r en del av den Europeiska Unionen.<\/p>\n

Intressant nog \u00e4r Loti i romanen brittisk (\u201dHarry Grant\u201d) och inte fransk, och vistas p\u00e5 \u00f6n i ett par \u00e5r. En central gestalt i romanen \u00e4r den fiktiva polynesiska flickan Rarahu, som inledningsvis \u00e4r 14 \u00e5r gammal. Matt K. Matsuda konstaterar i sin bok Empire of Love \u2014 Histories of France and the Pacific<\/em> att romansen som utspelas mellan Loti och Rarahu passade den sena 1800-tals imperialismen och fin-de-si\u00e8cle-kulturen. Matsuda menar att Lotis k\u00e4rleksromaner bidrog till att skapa en k\u00e4nslom\u00e4ssig bindning till kolonierna och det imperialistiska projektet och st\u00e4rkte f\u00f6rest\u00e4llningen om att imperiet byggde p\u00e5 en k\u00e4rlek mellan kolonisat\u00f6rer och koloniserade. Samtidigt osynliggjorde denna romantiska fiktion b\u00e5de det v\u00e5ld som koloniseringen utgjorde och det sexuella v\u00e5ld som ofta ut\u00f6vades p\u00e5 \u2014 i det h\u00e4r fallet \u2014 polynesiska flickor och kvinnor.<\/p>\n

Exotismen och det finska 1920-talet<\/h2>\n

Men det \u00e4r allts\u00e5 Sulho Rantas komposition som f\u00f6rt mig till Pierre Loti och Tahiti. Ranta kan r\u00e4knas som en av de tons\u00e4ttare som f\u00f6rde fram modernismen i det finl\u00e4ndska musiklivet. Han f\u00f6ljde aktivt med inte bara vad som h\u00e4nde inom musiken, utan \u00e4ven inom bildkonsten och litteraturen. I en artikel i Tulenkantajat<\/em> 1927 skriver Ranta att versen f\u00f6r de impressionistiska poeterna \u00e4r \u201ddoft, ljus, f\u00e4rg och musik\u201d. Han skriver att impressionismen \u201dl\u00e4rde sig tons\u00e4ttarna, om man t\u00f6rs s\u00e4ga s\u00e5, av m\u00e5larna\u201d och j\u00e4mf\u00f6r vissa av Claude Debussys verk med m\u00e5lningar av Claude Monet, och menar att exotiska drag i musiken kan liknas vid Paul Gauguins m\u00e5lningar.<\/p>\n

Att Ranta i detta sammanhang n\u00e4mner just Gauguin \u00e4r intressant. Gauguins m\u00e5lningar fr\u00e5n Tahiti fr\u00e5n sekelskiftet 1900 och hans ber\u00e4ttelser om sina vistelser i Polynesien hade en stor genomslagskraft, ocks\u00e5 i Finland. Det fanns ett v\u00e4xande intresse f\u00f6r afrikansk och oceanisk konst, vilket p\u00e5verkade bl.a. primitivismen som stilriktning.<\/p>\n

Sulho Ranta skrev under 1920-talet ett flertal kompositioner d\u00e4r intresset f\u00f6r orientalism och exotism kommer till uttryck, konstaterar Helen Mets\u00e4 i sin studie av Sulho Rantas musik. M\u00e5nga av s\u00e5ngerna \u00e4r komponerade till dikter av Tulenkantajat-poeter som t.ex. Uuno Kailas och Elina Vaara. I sin klassiska studie av Tulenkantajat lyfter Kerttu Saarenheimo fram att Pierre Loti blev en f\u00f6rebild f\u00f6r Olavi Paavolainen, Katri Vala, Vaara och andra f\u00f6rfattare inom Nuoren Voiman Liitto<\/em> och senare Tulenkantajat<\/em>. Denna krets k\u00e4nde Sulho Ranta v\u00e4l, och han medverkade i b\u00e5de Tulenkantajat<\/em>-albumen och -tidskriften med flera artiklar om den samtida musiken.<\/p>\n

Lockande f\u00e4rgprakt<\/h2>\n

Den sinnlighet och f\u00e4rgprakt som boken och s\u00e5ngen manar fram \u00e4r lockande. De talar till en l\u00e4ngtan till en annan plats eller annan tid och manar fram en reslust. Tempus i Nuormaas dikt vacklar, s\u00e5 det \u00e4r sv\u00e5rt att avg\u00f6ra om dikten handlar om en ouppn\u00e5elig dr\u00f6m \u2014 eller om ett dr\u00f6mmande tillbaka till en f\u00f6rlorad tid.<\/p>\n

Just det exemplar jag har i handen av Lotin avioliitto<\/em> har 1917 inf\u00f6rts i biblioteket i Raumo seminarium, varifr\u00e5n den senare donerats till \u00c5bo Universitets bibliotek. H\u00f6gst antagligen \u00e4r det just den finska \u00f6vers\u00e4ttningen som poeten Severi Nuormaa blivit inspirerad av och i b\u00f6rjan av december 1922 har sedan Sulho Ranta fr\u00e5n ett vintrigt Finland dr\u00f6mt sig till Tahiti.<\/p>\n

Det \u00e4r med ett v\u00e4xande obehag jag l\u00e4ser boken, d\u00e4r jag sitter i soffan och ser p\u00e5 ett landskap h\u00f6ljt i rimfrost. Jag k\u00e4nner att boken har ett sug, den vill dra mig in i ett kolonialt t\u00e4nkande, en viss f\u00f6rest\u00e4llning om v\u00e4rlden. B\u00e5de boken och s\u00e5ngen g\u00f6r det genom att v\u00e4dja till k\u00e4nslor och genom att frammana starka sinnesf\u00f6rnimmelser genom dofter, ljud och bilder. Som s\u00e5ngare beh\u00f6ver jag leva mig in i dessa st\u00e4mningar f\u00f6r att gestalta musiken. Men som forskare m\u00e5ste jag p\u00e5minna mig sj\u00e4lv om att det exotiska, det sinnliga och det erotiska ofta g\u00e5r hand i hand. Min uppgift som forskare \u00e4r att inte l\u00e5ta detta g\u00e5 under huden, utan att ifr\u00e5gas\u00e4tta truismer och att synligg\u00f6ra lager av kulturhistoria, som l\u00e4tt blir bortgl\u00f6mda.<\/p>\n

\"\"<\/a>

Foto: Pekko Varanto. Marika Kivinen, mezzosopran. Aboagora-symposiet 19.8.2020, \u00c5bo.<\/p><\/div>\n

\n

Citat<\/h4>\n

Eino Palola: F\u00f6rord till Lotin avioliitto, 1917, s. 5 och 6.<\/p>\n

Sulho Ranta: \u201dImpressionismista musiikissa ja maalaustaiteessa\u201d i Tulenkantajat<\/em>, 1927, s. 136.<\/p>\n

Litteratur<\/h4>\n

Bellman, Jonathan (red.): The Exotic in Western Music<\/em>, 1998.<\/p>\n

Gilroy, Paul: \u201dColonial Crimes and Convivivial Cultures\u201d, keynote-f\u00f6rel\u00e4sning, Rethinking Nordic Colonialism<\/em>, Gr\u00f6nland, 2006. http:\/\/rethinking-nordic-colonialism.org\/files\/pdf\/ACT2\/ESSAYS\/Gilroy.pdf<\/a><\/p>\n

Kramer, Lawrence: Music as Cultural Practice 1800-1900<\/em>, 1990<\/p>\n

Kivinen, Marika (2020) \u201cRarahu \u2014 att sp\u00e5ra kolonial historia genom en s\u00e5ng\u201d, Finsk Tidskrift<\/em> 7\u20148\/2020, s. 71\u201480.<\/p>\n

Locke, Ralph P.: Musical exoticism. Images and reflections<\/em>, 2009.<\/p>\n

Loti, Pierre: Lotin avioliitto, <\/em>\u00f6vers\u00e4ttning Eino Palola, 1917. (Orig. Le mariage de Loti<\/em>, 1880)<\/p>\n

Mathews, Nancy Mowll: Paul Gauguin \u2013 An Erotic Life, <\/em>2001.<\/p>\n

Matsuda, Matt K.: Empire of Love: Histories of France and the Pacific<\/em>, 2005.<\/p>\n

Mets\u00e4, Helen: Kiinalaisia runoja, arabian lumoja ja tahitin unelmia. Sulho Rannan 1920-luvun it\u00e4mais-eksoottiset laulus\u00e4vellykset ja suomalaisen taidemusiikin orientalismi<\/em>. Avhandling pro gradu i musikvetenskap, Helsingfors Universitet, 2012.<\/p>\n

Nuormaa, Severi: Risti ja runo, 1922.<\/p>\n

Ranta, Sulho: \u201dImpressionismista musiikissa ja maalaustaiteessa\u201d, Tulenkantajat. Nuoren Voiman Liiton kirjallinen albumi<\/em>, nr.4, 1927, s. 135\u2014138.<\/p>\n

Saarenheimo, Kerttu: Tulenkantajat \u2013 Ryhm\u00e4n vaiheita ja kirjallisia teemoja 1920-luvulla,<\/em> 1966.<\/p>\n

Salmenhaara, Erkki: Suomen musiikin historia 3<\/em>, 1996.<\/p>\n

\u201cWaterways \u2013 A Concert and Talk on the Forgetting of Colonialism\u201d, Marika Kivinen, Jenna Ristil\u00e4, Anna-Sofia Kallio & Teemu Mastovaara, Aboagora-symposiet \u00c5bo, 19.8.2020. https:\/\/www.youtube.com\/watch?v=eVcGiNWDdQo<\/a><\/p>\n

Skribenten \u00e4r mezzosopran, musikpedagog och doktorand i allm\u00e4n historia\r\n\r\nArbetet finansieras av Stiftelsen till Hedvigs Minne, Svenska Kulturfonden, TOP-s\u00e4\u00e4ti\u00f6 och fr.o.m. 2021 \u00e4ven av projektet Untold Stories (Koneen s\u00e4\u00e4ti\u00f6).<\/pre>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Av: Marika Kivinen, doktorand, allm\u00e4n historia En av de sista dagarna av jullovet s\u00e4tter jag mig i soffan framf\u00f6r brasan i en hyrstuga med den finska \u00f6vers\u00e4ttningen av boken Le mariage de Loti, skriven av Pierre Loti. Originalet, som \u00e4ven blev k\u00e4nt under namnen Tahiti och Rarahu, utkom 1880. Den finska \u00f6vers\u00e4ttningen utgavs 1917 under […]<\/p>\n","protected":false},"author":675,"featured_media":1526,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[431],"tags":[411,575,281,574],"class_list":["post-1524","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-allman-historia","tag-1900-tal","tag-exotism","tag-kolonialism","tag-musik"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1524","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/675"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1524"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1524\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1530,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1524\/revisions\/1530"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1526"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1524"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1524"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1524"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}