{"id":1540,"date":"2021-02-12T17:11:22","date_gmt":"2021-02-12T15:11:22","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/?p=1540"},"modified":"2021-02-12T17:24:57","modified_gmt":"2021-02-12T15:24:57","slug":"land-ska-med-lag-byggas","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/2021\/02\/12\/land-ska-med-lag-byggas\/","title":{"rendered":"\u201dLand ska med lag byggas\u201d"},"content":{"rendered":"

Av: fil.dr Charlotte Cederbom,\u00a0 forskardoktor i Nordisk historia
\n<\/span><\/h3>\n

En av de allra fr\u00e4msta k\u00e4llorna till svensk medeltid \u00e4r lagarna. Bevarade, helt eller delvis, finns \u00e5tminstone tolv landskapslagar (eftersom olika landskap hade varsin lag), ett par landslagar (som skulle g\u00e4lla f\u00f6r hela kungariket) och ett par stadslagar (som g\u00e4llde i st\u00e4derna). Lagtexterna har sedan de transkriberades f\u00f6r \u00f6ver ett sekel sedan legat till grund f\u00f6r m\u00e5nga hyllmeter av forskningslitteratur och forts\u00e4tter alltj\u00e4mt att inspirera till nya studier.<\/p>\n

<\/p>\n

I j\u00e4mf\u00f6relse med de nordiska grannl\u00e4nderna fick det medeltida Sverige (Finland inkluderat) sina lagar nedtecknade f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt sent. Norges lagar kodifierades redan i b\u00f6rjan av 1100-talet, och Danmarks lagar i slutet av samma \u00e5rhundrade. Den allra \u00e4ldsta av de svenska lagarna, \u00c4ldre V\u00e4stg\u00f6talagen, finns bevarad som ett fragment daterat till 1250-talet, allts\u00e5 n\u00e4stan 100 \u00e5r senare \u00e4n de norska och minst en generation efter de danska.<\/p>\n

\u00c4nnu m\u00e4rkligare \u00e4n den f\u00f6rh\u00e5llandevis sena kodifieringen \u00e4r dock den frenesi med vilken man producerade skriftliga versioner av lagarna n\u00e4r man v\u00e4l b\u00f6rjade. F\u00f6rutom \u00c4ldre V\u00e4stg\u00f6talagen fr\u00e5n 1250-talet och en uppdaterad version av landslagen fr\u00e5n 1442 (en lag som f\u00f6r\u00f6vrigt var i kraft fram till 1734) kodifierades alla de medeltida lagarna mellan 1290 och 1350 \u2013 allts\u00e5 inom loppet av en generation.<\/p>\n

N\u00e5gonting under de sista \u00e5ren av 1200-talet, men framf\u00f6rallt under b\u00f6rjan av 1300-talet, gjorde allts\u00e5 att man fr\u00e5n svenskt h\u00e5ll upplevde ett mycket stort behov av att ha lagarna i skriftlig form. Den medeltida r\u00e4ttskulturen i Sverige var egentligen inte skriftlig alls, utan muntlig. Hur ska man d\u00e5 tolka de skriftliga k\u00e4llor som finns kvar? Vilken plats hade lagb\u00f6ckerna egentligen i sin samtid? Det \u00e4r n\u00e5gra av de fr\u00e5gor jag har st\u00e4llt i mitt projekt R\u00e4ttskultur i det medeltida svenska riket<\/em> (finansierat av Svenska Litteraturs\u00e4llskapet i Finland).<\/p>\n

F\u00f6r att kunna besvara de fr\u00e5gorna har jag g\u00e5tt igenom alla bevarade urkunder fr\u00e5n 1300\u20131450. En urkund var ett r\u00e4ttsligt dokument, ofta utf\u00e4rdat p\u00e5 pergament och f\u00f6rsett med sigill, och i min unders\u00f6kning ing\u00e5r lite drygt 8 400 urkunder. Fr\u00e5n den h\u00e4r tiden finns det n\u00e4mligen inga r\u00e4tteg\u00e5ngsprotokoll bevarade, s\u00e5 f\u00f6r att unders\u00f6ka hur lag fungerade i praktiken m\u00e5ste man ty sig till urkunderna. Orsaken till att jag har valt att studera r\u00e4ttskulturen \u00e4r att jag inte bara \u00e4r intresserad av huruvida man f\u00f6ljde lagens ord, utan av vad lag faktiskt innebar f\u00f6r samtiden. Hur skipades r\u00e4ttvisa och vad betydde det? Hur legitimerade man beslut, och vilka personer var inblandade? Begreppet r\u00e4ttskultur inkluderar inte bara lagar och juridik, utan syftar p\u00e5 v\u00e4rderingar, attityder och handlingar inom r\u00e4ttssystemen.<\/p>\n

\"Riksarkivet\"<\/a>

Urkunden d\u00e4r Fader Finvidsson och hans hustru Ingrid \u00e5r 1316 s\u00e5lde till Vreta kloster. Fragmentet fr\u00e5n det stora sigillet tillh\u00f6r Sk\u00e4nninge stad. K\u00e4lla: Riksarkivet.<\/p><\/div>\n

Den kanske fr\u00e4msta slutsatsen jag kan dra \u00e4r att man inte f\u00f6ljde lagen s\u00e5 som vi i allm\u00e4nhet t\u00e4nker oss att man f\u00f6ljer lagar. Lag f\u00f6r den medeltida m\u00e4nniskan var n\u00e5gonting betydligt st\u00f6rre \u00e4n text, och i de otaliga urkunder d\u00e5 man skriver att man gjort n\u00e5gonting \u201dmed lag\u201d menade man att man gjort det i enlighet med vad som var r\u00e4tt och riktigt. Ofta p\u00e5pekade man ocks\u00e5 att man hade agerat i enlighet med sedv\u00e4njor. Dessutom var det v\u00e4ldigt viktigt att vad man \u00e4n gjorde hade det blivit gjort \u00f6ppet och bevittnat f\u00f6r d\u00e5 vann det laga kraft. I en muntlig kultur var vittnen det b\u00e4sta man kunde ha f\u00f6r att bevisa sin sak.<\/p>\n

I Magnus Erikssons Landslag fr\u00e5n 1350 stipulerades f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen att domar skulle skriftf\u00e4stas p\u00e5 svenska. Innan dess hade de n\u00e4stan uteslutande varit skrivna p\u00e5 latin. Det sp\u00e4nnande med de latinska urkunderna \u00e4r att de extra tydligt visar gr\u00e4nslandet mellan en skriftlig och en muntlig r\u00e4ttskultur. Urkunderna \u00e4r formade enligt en specifik mall som skrivarna hade f\u00e5tt utifr\u00e5n, sannolikt via kyrkans angel\u00e4genheter. Men \u00e4ven i de latinska urkunderna f\u00f6rekommer svenska ord, vilket visar att det fanns en mycket v\u00e4lutvecklad r\u00e4ttskultur med en specifik juridisk vokabul\u00e4r. Ett exempel \u00e4r fr\u00e5n 1316 n\u00e4r Fader Finvidsson och hans hustru Ingrid s\u00e5lde en g\u00e5rd till Vreta kloster. I den formel som en liknande urkund skulle inneh\u00e5lla r\u00e4knade man upp allt som skulle ing\u00e5 i k\u00f6pet, vilket man g\u00f6r ocks\u00e5 h\u00e4r (\u00e5krar, \u00e4ngar, fiskevatten och skogar, inom g\u00e5rds och utom \u2013 \u201dagris pratis piscaturis atque silvis infra sepes et extra\u201d). Sedan har skrivaren lagt till \u201dme\u00fe festum vc alium lagha fangum\u201d i en h\u00e4rlig blandning mellan latin och svenska \u2013 \u201dmed fastar och annat laga f\u00e5ng\u201d. Fastar var en sorts vittnen och allts\u00e5 helt avg\u00f6rande f\u00f6r giltigheten, och laga f\u00e5ng var det medeltida s\u00e4ttet att beskriva att n\u00e5gon har inf\u00f6rskaffat n\u00e5got p\u00e5 ett lagligt s\u00e4tt.<\/p>\n

Att skrivarna blandade latin och svenska berodde inte p\u00e5 att de saknade kompetens f\u00f6r att f\u00f6rfatta hela urkunden p\u00e5 latin. Tv\u00e4rtom tyder anv\u00e4ndandet av formalia p\u00e5 att skrivarna i allm\u00e4nhet var v\u00e4l insatta i hur urkunder skulle uppr\u00e4ttas. Anledningen till de svenska inslagen var att det fanns aspekter av den svenska muntliga r\u00e4ttskulturen som var s\u00e5 avg\u00f6rande f\u00f6r giltigheten och s\u00e5 specifika att de inte l\u00e4t sig \u00f6vers\u00e4ttas.<\/p>\n

Fram till slutet av 1300-talet \u00e4r de flesta urkunderna f\u00f6rfattade p\u00e5 ett s\u00e4tt som visar att de inte tillkommit som en naturlig del av r\u00e4ttsprocessen. Man gick inte till tinget, sk\u00f6tte sitt \u00e4rende och fick en urkund p\u00e5 vad som h\u00e4nt. Ist\u00e4llet \u00e4r de flesta urkunderna formulerade som senare intyg eller bekr\u00e4ftelser p\u00e5 saker som h\u00e4nt, kanske rent av flera \u00e5r tidigare. I b\u00f6rjan av 1400-talet f\u00f6r\u00e4ndras dock urkunderna och blir ist\u00e4llet mer standardiserade \u00e4ven i den svenska r\u00e4ttskulturen och det \u00e4r tydligt att skriften f\u00e5r ett st\u00f6rre v\u00e4rde. D\u00e4remot finns det ingenting som tyder p\u00e5 att lagarna i skriftligt format nyttjades i n\u00e5gon st\u00f6rre utstr\u00e4ckning. De f\u00e5 g\u00e5nger det finns h\u00e4nvisningar till lagboken \u00e4r det inte till texten, utan till boken som ett fysiskt objekt.<\/p>\n

\u201dLand ska med lag byggas\u201d, st\u00e5r det i Upplandslagen fr\u00e5n 1296. Ibland t\u00e4nker jag mig att vi \u00e4r s\u00e5 vana vid att se lagen som ett fundament och skriven lagtext som en sorts f\u00f6rkroppsligad manifestation av detta fundament att vi alltf\u00f6r s\u00e4llan reflekterar \u00f6ver vad lag \u00e4r. Trots att medeltidsm\u00e4nniskorna hade nedskrivna lagar var det inte dessa som byggde upp landet. Medeltida lag var s\u00e5 mycket mer.<\/p>\n

Fil.dr. Charlotte Cederbom \u00e4r forskardoktor i nordisk historia vid \u00c5bo Akademi och driver f\u00f6r n\u00e4rvarande projektet R\u00e4ttskultur i det medeltida svenska riket, finansierat av Svenska Litteraturs\u00e4llskapet. F\u00f6rutom medeltida lag \u00e4r genus och kvinnors r\u00e4ttigheter centrala i hennes forskning.<\/pre>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Av: fil.dr Charlotte Cederbom,\u00a0 forskardoktor i Nordisk historia En av de allra fr\u00e4msta k\u00e4llorna till svensk medeltid \u00e4r lagarna. Bevarade, helt eller delvis, finns \u00e5tminstone tolv landskapslagar (eftersom olika landskap hade varsin lag), ett par landslagar (som skulle g\u00e4lla f\u00f6r hela kungariket) och ett par stadslagar (som g\u00e4llde i st\u00e4derna). Lagtexterna har sedan de transkriberades […]<\/p>\n","protected":false},"author":675,"featured_media":1542,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[391,143],"tags":[44,577],"class_list":["post-1540","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-medeltiden","category-nordisk-historia","tag-kallkritik","tag-lagar"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1540","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/675"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1540"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1540\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1544,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1540\/revisions\/1544"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1542"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1540"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1540"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1540"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}