{"id":1624,"date":"2021-04-20T10:02:27","date_gmt":"2021-04-20T08:02:27","guid":{"rendered":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/?p=1624"},"modified":"2025-11-14T13:13:52","modified_gmt":"2025-11-14T11:13:52","slug":"fredsbevarande-fran-internationellt-arbete-till-inhemsk-debatt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/2021\/04\/20\/fredsbevarande-fran-internationellt-arbete-till-inhemsk-debatt\/","title":{"rendered":"Fredsbevarande. Fr\u00e5n internationellt arbete till inhemsk debatt"},"content":{"rendered":"

Av: Rasmus Marjanen, doktorand, Allm\u00e4n historia<\/span><\/h3>\n

Fredsbevarande \u00e4r ett tema som med j\u00e4mna mellanrum lyfts fram i samh\u00e4llsdebatten, s\u00e4rskilt p\u00e5 m\u00e4rkesdagar som FN-dagen (24.10) och \u00e4ven Nobeldagen (10.12). Det sistn\u00e4mnda som ett resultat av att FN:s fredsbevarande styrkor \u00e5r 1988 tilldelades ett kollektivt Nobels fredspris bland fredsbevarare som tj\u00e4nstgjort tills dess. Diskussionen om fredsbevarande har trots allt avtagit s\u00e4rskilt i Finland under de senaste \u00e5rtiondena. Detta beror delvis p\u00e5 ett skifte i terminologin. Nuf\u00f6rtiden beskrivs deltagande i internationella insatser s\u00e4llan med det traditionella uttrycket fredsbevarande. Ist\u00e4llet f\u00f6redras uttryck som krishantering vilket ocks\u00e5 syftar till att allt flera moderna insatser \u00e4r ledda av NATO eller EU, till skillnad fr\u00e5n tidigare operationer som oftast skedde under FN-flagg.<\/p>\n

<\/p>\n

Kalla krigets stora fredsbevarande insatser ligger visserligen i det f\u00f6rflutna men det betyder inte att \u00e4mnet skulle vara pass\u00e9, tv\u00e4rtom. Personer som deltagit i fredsbevarande insatser utg\u00f6r en stor grupp i samh\u00e4llet vi lever i, och deras synlighet i olika samh\u00e4lleliga debatter kommer f\u00f6rmodligen att \u00f6ka under de kommande \u00e5ren, vilket jag \u00e5terkommer till senare. Men vad \u00e4r egentligen fredsbevarande och vad arbetar fredsbevarare med?<\/p>\n

N\u00e4r FN grundades \u00e5r 1945 var det inget givet faktum att fredsbevarande i denna form skulle bli en av organisationens huvudsakliga uppgifter. Medan os\u00e4mja mellan stormakterna redan tidigt gjorde det uppenbart att FN inte skulle f\u00e5 en egen st\u00e5ende arm\u00e9, uppstod \u00e4nd\u00e5 snabbt behovet av en neutral milit\u00e4r styrka f\u00f6r att \u00f6vervaka v\u00e4rldsfreden i olika konfliktzoner. L\u00f6sningen blev kreativ och aningen paradoxal: en l\u00e4tt bev\u00e4pnad milit\u00e4rstyrka vars huvudsakliga m\u00e5l var att uppr\u00e4tth\u00e5lla freden. De f\u00f6rsta bev\u00e4pnade fredsbevararna skickades till Mellan\u00f6stern 1956 f\u00f6r att \u00e5teruppr\u00e4tta freden efter Suezkrisen i en insats som fick forts\u00e4ttning efter Jom kippurkriget 1973<\/a>. Fredsbevarande uppstod d\u00e4rmed som en ytterst improviserad och m\u00e5ngfacetterad l\u00f6sning vilket \u00e4r typiskt f\u00f6r arbetet \u00e4ven idag. I FN-stadgan ing\u00e5r ingen definition av fredsbevarande och vad begreppet innefattar varierar ocks\u00e5 enligt land. F\u00e5 har \u00e4nd\u00e5 beskrivit den ofta invecklade byr\u00e5kratin inom FN i lika granna ordalag som den svenska FN-observat\u00f6ren Bo Pelln\u00e4s som skriver att FN \u00e4r en<\/p>\n

\u201dsekelskiftesorganisation och ett byr\u00e5kratiskt vidunder som utan f\u00f6rbarmande \u00e4ter sina barn\u201d[1]<\/a>.<\/p><\/blockquote>\n

Den grundl\u00e4ggande principen \u00e4r \u00e4nd\u00e5 samma \u00f6verallt \u2013 medlemsl\u00e4nderna utbildar och avl\u00f6nar soldater som skickas till en konfliktzon p\u00e5 inbjudan av de inblandade staterna. F\u00f6r m\u00e5nga sm\u00e5 neutrala l\u00e4nder blev fredsbevarande tidigt ett s\u00e4tt att synas p\u00e5 den internationella arenan. Deltagandet underl\u00e4ttades av att FN g\u00e4rna f\u00f6rlitade sig p\u00e5 fredsbevarare som kom fr\u00e5n l\u00e4nder som stod utanf\u00f6r de stora milit\u00e4rallianserna. Finland, Sverige och Irland tog snabbt vara p\u00e5 denna m\u00f6jlighet och deltagande i fredsbevarande insatser har utvecklats till en grundl\u00e4ggande aspekt av l\u00e4ndernas utrikespolitik. F\u00f6ljaktligen \u00e4r det ocks\u00e5 dessa tre l\u00e4nder som jag valt som fokus i min egen forskning.<\/p>\n

L\u00e4ndernas deltagande i internationella insatser f\u00e5r sig uttryck s\u00e4rskilt i politiken. I Sverige utg\u00f6r samarbetet med FN \u201dEn uth\u00e5llig k\u00e4rlekshistoria\u201d[2]<\/a>, Finland har varit en \u201drauhanturvaamisen suurvalta\u201d[3]<\/a> och Irland f\u00f6respr\u00e5kar en \u201dproud tradition<\/a>\u201d som fredsbevarare. Forskaren Jukka Pesu konstaterar att fredsbevarande i Finland \u00e5tnjutit ett enormt folkligt st\u00f6d och att arbetet \u00e4ven f\u00f6rknippats med nationalromantiska drag[4]<\/a>. Faktumet \u00e4r trots allt att sj\u00e4lva akt\u00f6rerna bakom arbetet ofta fallit i skuggan av st\u00f6rre teman b\u00e5de i den politiska diskussionen och i historieforskningen, vilket \u00e4r en trend som endast nyligen har b\u00f6rjat skifta. I flera fall har detta ocks\u00e5 skett p\u00e5 initiativ av fredsbevararna sj\u00e4lva, vilket varit fallet s\u00e4rskilt i Sverige<\/a>. I ljuset av de nedanst\u00e5ende siffrorna \u00e4r det trots allt f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt att \u00e4mnet inte varit mer synligt.<\/p>\n

\"\"<\/a>

Ett i Finland tillverkat Sisu-trupptransportfordon med de v\u00e4lk\u00e4nda FN-dekalerna, p\u00e5 patrull i Libanon., 1998. K\u00e4lla: Wikimedia Commons<\/p><\/div>\n

Med \u00f6ver 80 000 fredsbevarare utg\u00f6r Sverige den st\u00f6rsta bidragsgivaren av de tre l\u00e4nderna, medan Finlands siffra ber\u00e4knas ligga runt 45 000 och Irlands omkring 42 000 fredsbevarare (\u00e4ven Finland har med andra ord en r\u00e4tt ansenlig m\u00e4ngd Nobel-pristagare eftersom de innefattar cirka h\u00e4lften av den totala m\u00e4ngden finska fredsbevarare). N\u00e4r dessa siffror kontrasteras mot befolkningsm\u00e4ngd framg\u00e5r det hur stor kontributionen verkligen varit. I Sverige och Irland utg\u00f6r fredsbevarare redan den st\u00f6rsta gruppen av veteraner fr\u00e5n olika konflikter, och i Finland kommer detta ocks\u00e5 att bli ett faktum i och med att andra v\u00e4rldskrigets veteraner blir allt f\u00e4rre. Denna utveckling \u00e4r n\u00e5got som fredsbevararnas egna intressef\u00f6reningar redan l\u00e4nge talat om, d\u00e5 debatten om vem som kan kalla sig veteran lyfts fram. N\u00e5gon mots\u00e4ttning handlar det inte om, men diskussionen kommer oundvikligen att skifta mera gentemot fredsbevarare under de kommande \u00e5ren.<\/p>\n

Det handlar med andra ord om ett \u00e4mne som kommer att vara p\u00e5 tapeten allt mera i framtiden. Samtidigt \u00e4r det viktigt att understryka att fredsbevarande inte har upph\u00f6rt och att nya fredsbevarare skickas iv\u00e4g p\u00e5 uppdrag med j\u00e4mna mellanrum. Nyheten om att finl\u00e4ndska fredsbevarare tempor\u00e4rt evakuerats fr\u00e5n Libanon p\u00e5 grund av den sv\u00e5ra pandemisituationen i landet fungerar ocks\u00e5 som en p\u00e5minnelse om att arbetet inte upph\u00f6rt under pandemin<\/a>. Historiker \u00e4r v\u00e4lplacerade att bidra med en b\u00e4ttre f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r denna diskussion som blir allt mer aktuell och kan f\u00f6rv\u00e4ntas vara allt mer synlig i framtiden.<\/p>\n

\n

[1]<\/a> Utan slut? Kriget p\u00e5 Balkan- bilder fr\u00e5n ett FN-uppdrag<\/em>. Albert Bonniers F\u00f6rlag (1995), s. 207.<\/p>\n

[2]<\/a> Lars Eriksson, Berith Granath, Birger Halld\u00e9n, FN-Globalt uppdrag<\/em>. FN f\u00f6rbundet (Stockholm 2005), s. 439.<\/p>\n

[3]<\/a> Jukka Pesu, Suomi, rauhanturvaaminen ja kylm\u00e4 sota 1956\u20131990.<\/em> Rauhanturvaaminen osana Suomen ulko- ja turvallisuuspolitiikkaa sek\u00e4 YK-politiikkaa<\/em>. Turun Yliopiston julkaisuja (Turku 2020), s. 17.<\/p>\n

[4]<\/a> Pesu, s. 18.<\/p>\n

\n

Litteratur<\/span><\/h4>\n

Bo Pelln\u00e4s, Utan slut? Kriget p\u00e5 Balkan- bilder fr\u00e5n ett FN-uppdrag<\/em>. Albert Bonniers F\u00f6rlag (1995)<\/p>\n

Charly Salonius-Pasternak, ja Pekka Visuri, Suomi rauhanturvaajana 1991\u20132006<\/em>. Puolustusministeri\u00f6 (Helsinki 2006).<\/p>\n

Eva Johansson. The UNknown soldier \u2013 A portrait of the Swedish peacekeeper at the threshold of the 21st<\/sup> century. <\/em>Karlstad University Studies 2001:21 (Karlstad 2001)<\/p>\n

Heikki Holma, P\u00e4\u00e4kirjoitus, Rauhanturvaajalehti 5\/2007<\/p>\n

Jukka Pesu, Suomi, rauhanturvaaminen ja kylm\u00e4 sota 1956\u20131990.<\/em> Rauhanturvaaminen osana Suomen ulko- ja turvallisuuspolitiikkaa sek\u00e4 YK-politiikkaa<\/em>. Turun Yliopiston julkaisuja (Turku 2020)<\/p>\n

Katsumi Ishizuka, Ireland and International Peacekeeping Operations 1960\u20132000<\/em>. A study of Irish motivation<\/em>, foreword by Keith Jeffery, Routledge (New York 2013)<\/p>\n

Kati Kivist\u00f6, \u201dEn m\u00e4 oikein tiennyt, mihin olin hakeutumassa. Kaikesta on kuitenkin selvitty ja vaikeudet voitettu. Paljon olisi kerrottavaa siit\u00e4, mit\u00e4 oon oppinut.\u201d Rauhanturvaajien kuvauksia rauhanturvateht\u00e4v\u00e4\u00e4n hakeutumisesta, rauhanturvaty\u00f6n merkityksest\u00e4 sek\u00e4 kohdatuista haasteista rekrytoinnissa huomioitavaksi<\/em>, K\u00e4ytt\u00e4ytymistieteellisi\u00e4 tutkimuksia. Helsingin Yliopisto (Helsinki 2016)<\/p>\n

Lars Eriksson, Berith Granath, Birger Halld\u00e9n, FN-Globalt uppdrag<\/em>. FN f\u00f6rbundet (Stockholm 2005)<\/p>\n

Markku Sepp\u00e4, Ledare, Krigsveteranen 2\/2017.<\/p>\n

Rasmus Marjanen \u00e4r doktorand i allm\u00e4n historia och forskar om veterangemenskap och minneskultur bland finska krishanteringsveteraner.<\/pre>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Av: Rasmus Marjanen, doktorand, Allm\u00e4n historia Fredsbevarande \u00e4r ett tema som med j\u00e4mna mellanrum lyfts fram i samh\u00e4llsdebatten, s\u00e4rskilt p\u00e5 m\u00e4rkesdagar som FN-dagen (24.10) och \u00e4ven Nobeldagen (10.12). Det sistn\u00e4mnda som ett resultat av att FN:s fredsbevarande styrkor \u00e5r 1988 tilldelades ett kollektivt Nobels fredspris bland fredsbevarare som tj\u00e4nstgjort tills dess. Diskussionen om fredsbevarande har […]<\/p>\n","protected":false},"author":675,"featured_media":1626,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[147,431,1],"tags":[585,584,494],"class_list":["post-1624","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-1900-tal","category-allman-historia","category-okategoriserade","tag-fn","tag-fredsbevarande","tag-samhallsdebatt"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1624","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/675"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1624"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1624\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2447,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1624\/revisions\/2447"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1626"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1624"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1624"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1624"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}