{"id":1870,"date":"2023-03-21T11:06:22","date_gmt":"2023-03-21T09:06:22","guid":{"rendered":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/?p=1870"},"modified":"2023-03-21T11:06:22","modified_gmt":"2023-03-21T09:06:22","slug":"damer-for-sina-hattar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/2023\/03\/21\/damer-for-sina-hattar\/","title":{"rendered":"Damer f\u00f6r sina hattar"},"content":{"rendered":"

Av: <\/span>FD <\/span>Anna Sundelin<\/span><\/h3>\n

Passa p\u00e5! Uppmanade annonsen i Vasabladet<\/i> 1906 l\u00e4sarna. Alli Lindroos har billiga hattar till salu. Kanske reade hon ut sitt lager av sommarhattar f\u00f6r att ett mindre lager var praktiskt d\u00e5 hon inom kort skulle flytta sin verksamhet till en mera centralt bel\u00e4gen plats? Den nya butikslokalen l\u00e5g vid h\u00f6rnet av salutorget i Vasa. Mot v\u00e4gen fanns ett hus i tv\u00e5 v\u00e5ningar med stora f\u00f6nster.\u00a0 Om man hade turen att ha sin aff\u00e4r i gatuplan kunde f\u00f6rbipasserande allts\u00e5 f\u00e5 en skymt av varuutbudet och \u00e4ven se vilka kunder som f\u00f6r tillf\u00e4llet befann sig inne i aff\u00e4ren. Lindroos fick dock n\u00f6ja sig med en blygsammare lokal p\u00e5 andra v\u00e5ningen i ett tr\u00e4hus inne p\u00e5 g\u00e5rden.\u00a0\u00a0<\/span><\/span>\u00a0<\/span><\/span><\/p>\n

<\/p>\n

\"\"<\/a>

Vasabladet 2.6.1906<\/p><\/div>\n

Flytten gjorde inga under f\u00f6r aff\u00e4rerna och h\u00f6sten 1907 ans\u00f6kte Alli Lindroos tillsammans med sin man, kontoristen Alex, om konkurs. De sammanlagda skulderna uppgick till mer \u00e4n 60 00 finska mark och f\u00f6r att t\u00e4cka dessa s\u00e5lde paret delar av sin egendom, bland annat butiksinredningen, tv\u00e5 elljuskronor och en enorm spegel som str\u00e4ckte sig fr\u00e5n golv till tak. Kanske var det i den som aff\u00e4rens kunder speglat sig f\u00f6r att se hur de tog sig ut i de olika hattarna? Till f\u00f6rs\u00e4ljning fanns \u00e4ven m\u00e4ngder av tyger, band, flor, spetsar, fransar, fj\u00e4drar och kort sagt \u201cen myckenhet andra f\u00f6r damer l\u00e4mpliga artiklar\u201d.\u00a0 Efter konkursen tog en annan kvinna, fr\u00f6ken Elin Drake, \u00f6ver verksamheten och fortsatte f\u00f6rs\u00e4ljningen under namnet \u201dAlli Lindroos modeaff\u00e4r\u201d. Vi kan d\u00e4rmed anta att Lindroos verksamhet var v\u00e4lk\u00e4nd i staden och hade ett gott rykte. Genom att beh\u00e5lla namnet hoppades fr\u00f6ken Drake kanske p\u00e5 att \u00e4ven beh\u00e5lla en del av kunderna.\u00a0 Alli Lindroos sj\u00e4lv hade tagit \u00f6ver verksamheten som d\u00e5 gick under namnet \u201dFr\u00f6ken Th. [Thelma] Kurt\u00e9ns mode- och tapisseriaff\u00e4r\u201d h\u00f6sten 1898. Vid tiden f\u00f6r konkursen hade hon allts\u00e5 varit verksam i staden i knappt tio \u00e5r.<\/span><\/span>\u00a0<\/span><\/span><\/p>\n

\u00a0<\/span><\/span><\/p>\n

Namnet \u201dMode- och tapisseriaff\u00e4r\u201d avsl\u00f6jar att f\u00f6retaget hade tv\u00e5 delar, dels en modeavdelning d\u00e4r hattarna och de olika tillbeh\u00f6ren till dem s\u00e5ldes, dels en avdelning d\u00e4r utbudet bestod av broderiarbeten av olika slag och i olika faser av tillverkningen. Den bekv\u00e4ma broderaren kunde d\u00e4rmed bes\u00f6ka aff\u00e4ren och k\u00f6pa ett p\u00e5b\u00f6rjat broderi och p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt komma undan med f\u00f6rarbetet. Lindroos erbj\u00f6d \u00e4ven planering av diverse broderier och andra syarbeten samt l\u00e5nade vid behov ut m\u00f6nster till kunder som k\u00f6pte n\u00e5got i hennes butik.\u00a0\u00a0<\/span><\/span>\u00a0<\/span><\/span><\/p>\n

 <\/p>\n

\"\"<\/a>

Vasabladet 30.5.1907<\/p><\/div>\n

Anita du Rietz noterar i sitt verk Kvinnors entrepren\u00f6rskap under 400 \u00e5r<\/i> (2013) att kvinnor i alla tider f\u00f6rs\u00f6rjt sig genom entrepren\u00f6rskap av olika slag, men att detta r\u00e4tt s\u00e4llan uppm\u00e4rksammats i den tidigare forskningen. Att sy och sj\u00e4lv tillverka kl\u00e4der var vanligt och n\u00e5got som kvinnor fr\u00e5n alla skikt i samh\u00e4llet \u00e4gnat sig \u00e5t redan l\u00e4nge, men under det sena 1800-talet tog allt fler sina f\u00e4rdigheter ett steg l\u00e4ngre och \u00f6ppnade eget. Samtidigt \u00f6kade produktionen av fabrikstillverkade kl\u00e4der och arbetet med att modifiera dessa s\u00e5 att de passade sin b\u00e4rare innebar \u00e4ven det en del arbetstillf\u00e4llen. G\u00e4llande just hattmakeri konstaterar du Rietz att str\u00e5hatten var en viktig modeaccessoar kring sekelskiftet 1900, en duktig arbeterska kunde tillverka upp till 40 hattar p\u00e5 en dag. F\u00f6r vasabornas del fanns information om vilken sorts hattar som var moderna inte enbart hos de kvinnor som tillverkade dem, utan \u00e4ven i dagstidningarna. Wasa Nyheter<\/i> rapporterade v\u00e5ren 1896 om modet i Paris p\u00e5 f\u00f6ljande, lite komiska, s\u00e4tt:\u00a0\u00a0<\/span><\/span>\u00a0<\/span><\/span><\/p>\n

\u00a0<\/span><\/p>\n

\n

De stora rund hattarna \u00e4ro nu i Paris st\u00f6rre \u00e4n n\u00e5gonsin. F\u00f6r att modernisera en hatt af denna form fodras n\u00e4stan endast att vid det uppvikta br\u00e4ttet f\u00e4sta \u00f6glor af band eller siden, hur m\u00e5nga som h\u00e4lst och hur stora som h\u00e4lst. N\u00e4r ni anser dess volym vanvettig och orimlig, d\u00e5 \u00e4r er hatt modern. (Wasa Nyheter 10.3.1896).\u00a0<\/span><\/span>\u00a0<\/span><\/span><\/p>\n<\/blockquote>\n

Efter konkursen fortsatte Alli Lindroos att tillverka nya hattar och modernisera gamla, om \u00e4n i mindre skala \u00e4n tidigare. Den dam som \u00f6nskade f\u00e5 till exempel plymerna p\u00e5 sin hatt tv\u00e4ttade och krusade kunde s\u00e5ledes forts\u00e4ttningsvis v\u00e4nda sig till henne. D\u00e4rtill fanns det en rad andra f\u00f6retagsamma kvinnor i staden som f\u00f6rs\u00f6rjde sig sj\u00e4lva genom att \u00f6ppna eget i textilbranschen.\u00a0 F\u00f6r att travestera ett gammalt uttryck som handlar om att st\u00e5 upp f\u00f6r sig sj\u00e4lv och visa beslutsamhet s\u00e5 uppvisade inte bara Alli Lindroos utan ocks\u00e5 Anna Johansson, \u00e4gare till Anna Johanssons hattmagasin, G\u00f6lin Granlund i G\u00f6lin Granlunds hattaff\u00e4r och Anna Lohse i Anna Lohses Mode- och manufakturhandel b\u00e5de mod och beslutsamhet d\u00e5 de slog upp d\u00f6rrarna till sina aff\u00e4rer f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen kring sekelskiftet 1900. Tillsammans med de andra f\u00f6retagsamma kvinnorna i Vasa vid denna tid var de s\u00e5 att s\u00e4ga \u201cdamer f\u00f6r sina hattar\u201d p\u00e5 flera olika s\u00e4tt.\u00a0<\/span><\/span>\u00a0<\/span><\/span><\/p>\n

 <\/p>\n

\"\"<\/a>

Kvinna med tv\u00e5 sm\u00e5 barn p\u00e5 en parkb\u00e4nk. Pojken till h\u00f6ger har en str\u00e5hatt. Ok\u00e4nd fotograf, \u00d6TA 247: Kyllikki Berts arkiv, Svenska litteraturs\u00e4llskapet i Finland.<\/p><\/div>\n

——————————————————————————————————————<\/p>\n

K\u00e4llor:<\/span><\/strong>\u00a0<\/span><\/span>\u00a0<\/span><\/span><\/h4>\n

Wasabladet\u00a0<\/span><\/i><\/span>\u00a0<\/span><\/span><\/p>\n

Wasa Tidning<\/span><\/i><\/span>\u00a0<\/span><\/span><\/p>\n

Pohjan Poika<\/span><\/i><\/span>\u00a0<\/span><\/span><\/p>\n

Anita du Rietz. Kvinnors entrepren\u00f6rskap under 400 \u00e5r. <\/i>Stockholm: Dialogos, 2013.\u00a0\u00a0<\/span><\/span>\u00a0<\/span><\/span><\/p>\n

\u00a0<\/span><\/span><\/p>\n

FD Anna Sundelin \u00e4r forskare i historia vid \u00c5bo Akademi och intresserad av kvinnlig f\u00f6retagsamhet i Vasa kring sekelskiftet 1900. Hennes projekt har f\u00e5tt finansiering av Svensk-\u00d6sterbottniska Samfundet och Svenska litteraturs\u00e4llskapet i Finland.\u00a0<\/span><\/span>\u00a0<\/span><\/span><\/pre>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Av: FD Anna Sundelin Passa p\u00e5! Uppmanade annonsen i Vasabladet 1906 l\u00e4sarna. Alli Lindroos har billiga hattar till salu. Kanske reade hon ut sitt lager av sommarhattar f\u00f6r att ett mindre lager var praktiskt d\u00e5 hon inom kort skulle flytta sin verksamhet till en mera centralt bel\u00e4gen plats? Den nya butikslokalen l\u00e5g vid h\u00f6rnet av […]<\/p>\n","protected":false},"author":748,"featured_media":1873,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-1870","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-okategoriserade"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1870","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/748"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1870"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1870\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1888,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1870\/revisions\/1888"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1873"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1870"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1870"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1870"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}