{"id":206,"date":"2014-09-25T14:58:15","date_gmt":"2014-09-25T14:58:15","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/?p=206"},"modified":"2014-09-25T14:58:15","modified_gmt":"2014-09-25T14:58:15","slug":"en-spricka-i-fasaden-den-socialdemokratiska-sjalvbilden-efter-supervalarets-upplosning","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/2014\/09\/25\/en-spricka-i-fasaden-den-socialdemokratiska-sjalvbilden-efter-supervalarets-upplosning\/","title":{"rendered":"En spricka i fasaden: den socialdemokratiska sj\u00e4lvbilden efter \u201dsuperval\u00e5rets\u201d uppl\u00f6sning"},"content":{"rendered":"

Det tar tid att v\u00e4nja sig vid saker och ting. Trots det \u00e4r detta en text som har vandrat runt i mitt huvud ett antal varv innan jag tog mig mod att skriva ner den. Finalen p\u00e5 \u201dsuperval\u00e5ret<\/a>\u201d i Sverige den 14 september \u00e4r f\u00f6rklaringen till varf\u00f6r. Demokrati <\/a>kan vara h\u00e5rt och or\u00e4ttvist i och med att det inneb\u00e4r att man inte alltid f\u00e5r som man vill. Men det \u00e4r ju ocks\u00e5 det som \u00e4r den centrala po\u00e4ngen med demokrati, n\u00e4mligen folkets vilja och best\u00e4mmander\u00e4tt. Fr\u00e5gan \u00e4r dock om de involverade akt\u00f6rerna, det vill s\u00e4ga, de demokratiska valda representanterna f\u00f6r varje parti har f\u00f6rst\u00e5tt orsakerna och konsekvenserna av superval\u00e5rets slutgiltiga uppl\u00f6sning p\u00e5 riksdags-, kommun- och landstingsniv\u00e5. Av alla partier finns det bara ett parti som ser riksdagsvalet som en framg\u00e5ng: teflon- och metapartiet Sverigedemokraterna med sin intoleranta och pseudofr\u00e4mlings-fientliga agenda. Sverigedemokraterna dubblerade sin r\u00f6stsk\u00f6rd genom att attrahera v\u00e4ljargrupper som verkar uppleva sig som marginaliserade i det svenska samh\u00e4llet, representerade fr\u00e4mst av \u201darga vita m\u00e4n (och kvinnor)<\/a>\u201d. I media slets det kollektiva h\u00e5ret runt resonemang som h\u00e4r illustreras av Bengt Ohlsson sammanfattning i Dagens Nyheter den 16 september<\/a>: \u201d[…] vi n\u00e4stan uteslutande pratade om Sverigedemokraterna och hur ingenting verkar bita p\u00e5 dem, vare sig man tar debatten eller v\u00e4grar att ta den, vare sig man attackerar dem eller ignorerar dem, vare sig man t\u00e5rtar dem eller v\u00e4nder ryggen \u00e5t dem. Inte ens hela den tredje statsmaktens samlade anstr\u00e4ngningar lyckas kv\u00e4va dem.\u201d<\/p>\n

Vidare visade valet p\u00e5 en socialdemokrati som har f\u00f6rvandlats till en koloss p\u00e5 lerf\u00f6tter med en sj\u00e4lvbild som avsl\u00f6jar en spricka i fasaden. Socialdemokratin och dess r\u00f6relse st\u00e5r nu inf\u00f6r ett v\u00e4gsk\u00e4l att antingen g\u00f6ra en comeback av aldrig tidigare sk\u00e5dat slag, eller att helt enkelt f\u00f6rlika sig med valresultatet p\u00e5 31 %<\/a>. Som bakgrund till detta b\u00f6r vi f\u00f6rst\u00e5 att under en l\u00e4ngre period i Sveriges 1900-tals-historia var det Socialdemokratiska arbetarpartiet (SAP) den dominerande faktorn, speciellt under efterkrigstiden <\/a>och fram till kommunismens sammanbrott i Sovjetunionen och \u00f6stra Europa 1989-1991<\/a>.<\/p>\n

M\u00e5nga kommentarer och analyser av det svenska valet har sk\u00f6ljt \u00f6ver oss efter den 14 september. Tankar, id\u00e9er och f\u00f6rklaringar har pytsats ut av ledande experter i det svenska\u00a0 medialandskapet, medan den internationella pressen st\u00e5r enig i att resultatet av det svenska valet har skapat mer fr\u00e5gor \u00e4n f\u00f6rklaringar. Nyhetsbyr\u00e5n Al Jazeera skrev f\u00f6ljande den 15 september<\/a>: \u201d[T]he Social Democrats dominated Swedish politics during most of the 20th century and its single-party government ruled the country from 1994 to 2006 with support from allies\u201d f\u00f6r att sedan st\u00e4lla sig undrande till hur partiet nu ska lyckas skapa en koalition tillsammans med Milj\u00f6partiet och det \u201dforna kommunistiska\u201d V\u00e4nsterpartiet. Fr\u00e5gan \u00e4r dock om den socialdemokratiska r\u00f6relsen v\u00e4ljer att konfrontera sin egen historiska bild och st\u00e4lla den mot hur den politiska verkligheten ter sig idag? Till syvende och sist, det socialdemokratiska partiet har f\u00f6rvandlats till en koloss p\u00e5 lerf\u00f6tter eller har\u00a0 kostymen har blivit f\u00f6r stor?<\/p>\n

Varf\u00f6r kan d\u00e5 det socialdemokratiska partiet tolkas som en koloss p\u00e5 lerf\u00f6tter? Trots att denna bibliska referens kan te sig en aningen uttjatad och vag s\u00e5 \u00e4r det en logisk metafor som ber\u00f6r den socialdemokratiska sj\u00e4lvbilden idag. Om vi ser till den moderna svenska politiska historien \u00e4r socialdemokratin placerad i en unik s\u00e4rst\u00e4llning. I Sverige har partiet varit det parti med den l\u00e4ngsta perioden i riksdagsst\u00e4llning. Det \u00e4r dock h\u00e4r en spricka kan b\u00f6rja ursk\u00f6njas, det vill s\u00e4ga, alltsedan sedan succ\u00e9valet 1968 d\u00e5 partiet erh\u00f6ll den magiska majoritetssiffran 50,1%, har en ned\u00e5tg\u00e5ende trend utvecklats. Med partiledaren Tage Erlander<\/a> i rollen som den trygge \u201dlandsfadern\u201d var den socialdemokratiska visionen och framtiden utstakad. Nu g\u00e4llde det bara att f\u00f6rvalta arvet. I j\u00e4mf\u00f6relse med de tv\u00e5 senaste riksdagsvalen, 2010 (30,7%), och 2014 (31,0%) visar detta hur den ned\u00e5tg\u00e5ende spiralen kraftigt ifr\u00e5gas\u00e4tter den socialdemokratiska sj\u00e4lvbilden som det ensamt h\u00e4rskande partiet. Rent krasst, om vi v\u00e4nder uppm\u00e4rksamheten till det som utspelades den 14 september, s\u00e5 finns det ingen given vinnare efter riksdags-valet. \u00c4ven om det socialdemokratiska partiet utropade sig som vinnare med st\u00f6d fr\u00e5n Milj\u00f6partiet (V\u00e4nsterpartiet fick v\u00e4nda i d\u00f6rren) s\u00e5 har partiet reducerats till att vara ett parti bland alla andra. Fr\u00e5gan \u00e4r d\u00e5 om det \u00e4r \u00e5tervinnandet av makten som har blivit det viktiga f\u00f6r socialdemokratin eller om den socialdemo-kratiska ideologin \u00e4r kapabel att konfrontera sig sj\u00e4lva inf\u00f6r sin st\u00f6rsta utmaning hittills: att rannsaka sig sj\u00e4lv och sin egenbild. Socialdemokratiska skribenter uttalar redan en skepticism till om detta \u00e4r m\u00f6jligt, till exempel Katrine Kielos i Aftonbladet<\/a> h\u00e4vdar att \u201d31% \u00e4r ett d\u00e5ligt resultat\u201d och drar slutsatsen att \u201d[D]en socialdemokratiska partikulturen m\u00e5ste f\u00f6r\u00e4ndras\u201d.<\/strong><\/p>\n

I m\u00e5ngt och mycket kan orsaken till varf\u00f6r det har blivit en spricka i den social-demokratiska fasaden f\u00f6rklaras som nostalgi<\/a>, d\u00e4r l\u00e4ngtan till forna tider har stulit all uppm\u00e4rksamhet fr\u00e5n att skapa och leverera en trov\u00e4rdig och realistisk politik. Under efterkrigstiden utvecklades Sverige till ett internationellt f\u00f6reg\u00e5ngsland i samband med v\u00e4lf\u00e4rdssamh\u00e4llets framv\u00e4xt, ett samh\u00e4llsfenomen som har beskrivits i termer av \u201dden svenska modellen\u201d<\/a> och \u201dfolkhemmet\u201d<\/a>.<\/p>\n

Om vi blickar utanf\u00f6r Sveriges gr\u00e4nser s\u00e5 \u00e4r nationen ocks\u00e5 en del av transnationella och globala r\u00f6relser samt str\u00f6mningar som p\u00e5verkar i vilken riktning landet utvecklas i. Historiker som Donald Sassoon (One Hundred Years of Socialism 1996)<\/a> och Geoff Eley (Forging Democracy 2002)<\/a> har skrivit om socialdemokratin och v\u00e4nsterns politiska arbete och vision att bidra och skapa ett demokratiskt samh\u00e4lle i Europa under 1900-talet. Sassoon visar hur socialismen och det industriella samh\u00e4llet har g\u00e5tt hand i hand i Europa, medan Eley skildrar hur radikala r\u00f6relser tillsammans med ett socialistiskt budskap har format och st\u00e4rkt demokratin. N\u00e4r dessa krafter antingen har f\u00f6rsvunnit (industrierna) eller funnit andra radikala hemvister i Sverige verkar det som om den svenska socialdemokratin har blivit ifr\u00e5nsprungen. Fr\u00e5gan \u00e4r vad socialdemokratin ska g\u00f6ra f\u00f6r att \u00e5tervinna sitt politiska credo i en tid av instabilitet, fr\u00e4mlings-fientlighet med fascistiska undertoner, ett Europa med ett komplext f\u00f6rh\u00e5llande till sin koloniala historia (\u201ddet postkoloniala tillst\u00e5ndet\u201d<\/a>), religi\u00f6s extremism i Irak-Syrien och samh\u00e4llsgrupper som upplever sig alltmer marginaliserade. Slutkl\u00e4mmen p\u00e5 denna monolog formulerades redan 1881 av August Palm<\/a>: \u201dHvad vilja Socialdemokraterna?\u201d<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Det tar tid att v\u00e4nja sig vid saker och ting. Trots det \u00e4r detta en text som har vandrat runt i mitt huvud ett antal varv innan jag tog mig mod att skriva ner den. Finalen p\u00e5 \u201dsuperval\u00e5ret\u201d i Sverige den 14 september \u00e4r f\u00f6rklaringen till varf\u00f6r. Demokrati kan vara h\u00e5rt och or\u00e4ttvist i och […]<\/p>\n","protected":false},"author":394,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[49,59,56,65,62,54,58,63,55,61,57,53,60,52,50,47,48,51,22,66,64],"class_list":["post-206","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade","tag-49","tag-59","tag-arga-vita-man","tag-august-palm","tag-den-svenska-modellen","tag-donald-sassoon","tag-efterkrigstiden","tag-folkhemmet","tag-geoff-eley","tag-koloss-pa-lerfotter","tag-kommunismens-sammanbrott","tag-media","tag-nostalgi","tag-postkoloniala-tillstandet","tag-riksdagsval","tag-socialdemokrati","tag-supervalar","tag-svensk-modern-politisk-historia","tag-sverige","tag-tage-erlander","tag-valfardssamhallet"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/206","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/394"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=206"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/206\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":211,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/206\/revisions\/211"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=206"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=206"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=206"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}