{"id":2132,"date":"2024-02-20T10:46:36","date_gmt":"2024-02-20T08:46:36","guid":{"rendered":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/?p=2132"},"modified":"2024-02-20T10:46:36","modified_gmt":"2024-02-20T08:46:36","slug":"200-ar-av-tidnings-och-samhallshistoria-ett-unikt-och-larorikt-projekt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/2024\/02\/20\/200-ar-av-tidnings-och-samhallshistoria-ett-unikt-och-larorikt-projekt\/","title":{"rendered":"200 \u00e5r av tidnings- och samh\u00e4llshistoria \u2013 ett unikt och l\u00e4rorikt projekt"},"content":{"rendered":"

Av: Christoffer Holm, doktorand<\/span><\/h3>\n

De senaste tio \u00e5ren har otaliga f\u00f6retag, f\u00f6reningar och andra samh\u00e4llsakt\u00f6rer i Finland firat 100 \u00e5r av verksamhet. M\u00e5nga av dem grundades kring eller kort efter Finlands sj\u00e4lvst\u00e4ndighet \u00e5r 1917. Det var en naturlig utveckling i det nyblivet sj\u00e4lvst\u00e4ndiga landet. Nya institutioner beh\u00f6vdes och flera f\u00f6retag s\u00e5g m\u00f6jligheter i ett friare, mer entusiastiskt och mer tillv\u00e4xt- och v\u00e4stfokuserat samh\u00e4llsklimat.\u00a0<\/span><\/p>\n

Men \u00e4ven om Finland p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt f\u00f6r\u00e4ndrades och tog sina f\u00f6rsta steg som autonom stat hade m\u00e5nga samh\u00e4lleliga akt\u00f6rer givetvis existerat \u00e4ven innan 1917. Mycket var visserligen begr\u00e4nsat av det ryska v\u00e4ldet och samh\u00e4llsmaskineriet var h\u00e4mmande. Ekonomin var svag och befolkningen liten. Efterfr\u00e5gan p\u00e5 produkter och tj\u00e4nster, eller kunskap och nyheter, var heller inte lika stor som den skulle bli under 1900-talet.\u00a0<\/span><\/p>\n

Allt det h\u00e4r hade \u00e4nd\u00e5 ingalunda hindrat vissa samh\u00e4llsfunktioner fr\u00e5n att blicka fram\u00e5t, att inleda sin verksamhet och k\u00e4mpa vidare genom f\u00f6rryskning och en inskr\u00e4nkande samh\u00e4llsatmosf\u00e4r. En av akt\u00f6rerna som hade uppkommit under den h\u00e4r tiden och dessutom \u00f6verlevt ekonomiska svackor, krig, olyckor och illvilja var en liten svenskspr\u00e5kig tidning i staden \u00c5bo: <\/span>\u00c5bo Underr\u00e4ttelser<\/span><\/i>, \u00e4ven k\u00e4nd som \u00c5U.<\/span><\/p>\n

<\/p>\n

Som ett resultat av den svenska tiden fram till 1809 och de starka kopplingarna till det svenska riket hade \u00c5bo l\u00e4nge varit den \u00f6stra rikshalvans viktigaste stad. \u00c4nnu i b\u00f6rjan av den ryska tiden var \u00c5bo huvudstad i storfurstend\u00f6met Finland, en status som dock snart skulle f\u00f6rloras. Vid \u00c5U:s grundande \u00e5r 1824 hade huvudstaden drygt tio \u00e5r tidigare flyttat till Helsingfors, men \u00c5bos svenska arv var fortsatt starkt. F\u00f6rutom m\u00e5nga viktiga samh\u00e4llsinstitutioner hade staden ocks\u00e5 flest dagstidningar i landet, trots att det totala antalet i Finland \u00e4nnu kunde r\u00e4knas p\u00e5 fem fingrar. \u00c5bos historiska band v\u00e4sterut skapade givetvis en starkare grund f\u00f6r en ny svenskspr\u00e5kig tidning. Den rollen skulle f\u00f6rsvagas \u00f6ver tid, men genom alla f\u00f6r\u00e4ndringar bestod den lilla tidningen<\/span>.<\/span><\/i><\/p>\n

\"\"<\/a>

I b\u00f6rjan av 1900-talet var journalistyrket f\u00e5 kvinnor f\u00f6runnat. D\u00e4remot jobbade kvinnor med olika uppgifter vid bland annat \u00c5U:s tryckeri. Foto: \u00c5bo Museicentral. Reprokuva: Eija Karnisto \/ Turun museokeskus.<\/p><\/div>\n

I \u00e5r, 2024, \u00e4r det allts\u00e5 200 \u00e5r sedan <\/span>\u00c5bo Underr\u00e4ttelser<\/span><\/i> grundades, en anm\u00e4rkningsv\u00e4rd \u00e5lder f\u00f6r en institution i det n\u00e4stan 100 \u00e5r yngre sj\u00e4lvst\u00e4ndiga Finland. I b\u00f6rjan av januari firades det officiella jubileet med start p\u00e5 den officiella f\u00f6delsedagen den 3 januari. Jubileet uppm\u00e4rksammades med fest och publika evenemang, samt med en 200-\u00e5rshistorik som undertecknad hade f\u00e5tt \u00e4ran att sammanst\u00e4lla tillsammans med kollegorna Emil Kaukonen och Rasmus Marjanen, samtliga tre doktorander i historia vid \u00c5bo Akademi.\u00a0<\/span><\/p>\n

F\u00f6r mig var projektet b\u00e5de personligt och intressant, men \u00e4ven kr\u00e4vande. Min bakgrund som journalist p\u00e5 flera dagstidningar \u2013 \u00e4ven n\u00e5gra m\u00e5nader p\u00e5 \u00c5U \u2013 samt det stora samh\u00e4llsintresse som h\u00e4nger ihop med historieintresset, gjorde det sj\u00e4lvklart att tacka ja till uppdraget att skriva historiken. Utan att g\u00f6ra det som ett teamarbete skulle det \u00e4nd\u00e5 inte ha lyckats, och allra minst ha resulterat i ett s\u00e5dant verk som det sist och slutligen blev.\u00a0<\/span><\/p>\n

P\u00e5 ett drygt \u00e5r skulle tv\u00e5 sekler av historia sammanst\u00e4llas. Det kr\u00e4vde en djupdykning i protokoll och annat skriftligt material och ing\u00e5ende intervjuer med personer som varit en del av och st\u00e5tt \u00c5U n\u00e4ra under de senaste 70 \u00e5ren. I dem fick vi h\u00f6ra om allt fr\u00e5n \u201dstugmannen\u201d och \u201d\u00c5bosjukan\u201d till tryckeribr\u00e4nder och digitalisering.\u00a0<\/span><\/p>\n

Ut\u00f6ver det innebar projektet en omfattande jakt p\u00e5 bildmaterial och en massa andra ledtr\u00e5dar fr\u00e5n b\u00e5de n\u00e4ra och fj\u00e4rran, i litteratur och olika arkiv. Flera anekdoter hittades d\u00e4r, bland annat den k\u00e4nda \u00c5U-intervjun med president Mauno Koivisto fr\u00e5n \u00e5r 1984, d\u00e5 Koivisto myntade uttrycket \u201dl\u00e4mlar\u201d f\u00f6r att beskriva journalister, n\u00e5got som gav \u00c5U synlighet och irriterade journalister \u00f6ver hela landet.<\/span><\/p>\n

\"\"<\/a>

\u00c5U har verkat p\u00e5 m\u00e5nga st\u00e4llen i \u00c5bo. \u00c5r 1873 flyttade redaktionen och tryckeriet in i den i dag rivna Wil\u00e9nska g\u00e5rden vid V\u00e4stra Strandgatan. Foto: \u00c5U Medias arkiv.<\/p><\/div>\n

Som historiker jobbar man ofta med att s\u00e4tta h\u00e4ndelser i sammanhang, blicka fram\u00e5t och bak\u00e5t fr\u00e5n olika nedslag i det f\u00f6rflutna och framf\u00f6r allt f\u00f6rklara skeenden, processer och str\u00f6mningar \u00f6ver tid. I \u00c5U-projektet var det \u00e4nd\u00e5 en utmaning att l\u00e4ttfattligt men helt\u00e4ckande n\u00e5 och f\u00f6rmedla utvecklingen av tidningen under samtliga 200 \u00e5r. Det kr\u00e4vde dessutom en blick bak\u00e5t fr\u00e5n grundandet och en st\u00e4ndig blick ut\u00e5t fr\u00e5n tidningen, staden och regionen den hade verkat i.\u00a0<\/span><\/p>\n

F\u00f6r mig \u00e4r det sj\u00e4lvklart att historia ska s\u00e4ttas i ett sammanhang. S\u00e5 framkommer betydelsen av det f\u00f6rflutna tydligare och vi f\u00f6rst\u00e5r p\u00e5 riktigt hur vi kommit till var vi \u00e4r i dag. I detta fall skulle tidningens interna historia, inklusive tillh\u00f6rande bolags- och tryckeriverksamhet, placeras i en st\u00f6rre kontext. Det innebar en blick p\u00e5 den samtida utvecklingen inom hela det finlandssvenska medief\u00e4ltet med fokus p\u00e5 s\u00f6dra Finland, liksom en blick p\u00e5 h\u00e4ndelser i hemstaden \u00c5bo.\u00a0<\/span><\/p>\n

\u00c4ven om \u201dlivet \u00e4r lokalt\u201d, s\u00e5som \u00c5U profilerat sig sj\u00e4lv de senaste decennierna, har v\u00e4rlden redan l\u00e4nge dessutom varit global. F\u00f6r \u00c5U-historikens del innebar det att l\u00e4gga \u00c5U och \u00c5bo i en b\u00e5de nationell och internationell kontext. P\u00e5verkan av v\u00e4rldsekonomi och internationella konflikter var det mest p\u00e5tagliga, men med \u00e5ren har allt fler internationella fenomen och utvecklingar haft sin inverkan p\u00e5 det lokala. All denna kontext och tv\u00e5 sekler skulle allts\u00e5 bli en sammanh\u00e4ngande historia, inom tv\u00e5 p\u00e4rmar. Det resulterade i en bok som f\u00f6rutom om \u00c5U \u00e4ven ber\u00e4ttar om Finlands f\u00f6rsta bil, krimkriget, coronapandemin och \u00c5bos egen legendariska musikfestival, Ruisrock.<\/span><\/p>\n

Att g\u00f6ra just detta var kanske det som sporrade mig mest i projektet. Ber\u00e4ttelsen om \u00c5U blev en ber\u00e4ttelse om \u00c5bos och omgivande \u00c5bolands historia, hela Finlands och den finlandssvenska mediev\u00e4rldens historia, med blickar ut i v\u00e4rlden, under drygt 200 \u00e5r.\u00a0<\/span><\/p>\n

\"\"<\/a>

Journalisterna Ole och Margareta \u201dMeta\u201d Torvalds kort efter att de b\u00f6rjade jobba p\u00e5 \u00c5U \u00e5r 1948. B\u00e5da skulle bli chefredakt\u00f6rer p\u00e5 tidningen, Meta dessutom Finlands f\u00f6rsta kvinna p\u00e5 en s\u00e5dan post. Foto: Familjen Torvalds arkiv.<\/p><\/div>\n

Under dessa \u00e5r har mycket f\u00f6r\u00e4ndrats, men \u00c5U har alltid funnits d\u00e4r. S\u00e5dana akt\u00f6rer i samh\u00e4llet tror jag att vi ska l\u00e4gga lite extra fokus p\u00e5. I dagens v\u00e4rld blir kontinuitet n\u00e4mligen allt ovanligare, b\u00e5de i m\u00e4nniskors vardag och i samh\u00e4llet i stort. Traditioner bryts, politiska str\u00f6mningar \u00e4ndrar riktning allt snabbare, beslut rivs upp och till och med v\u00e5r vardag kan p\u00e5 kort tid f\u00f6r\u00e4ndras stort, i en alltmer mobil, digital och global v\u00e4rld. Det kan i f\u00f6rl\u00e4ngningen p\u00e5verka hur vi ser p\u00e5 och f\u00f6rst\u00e5r historia, hur vi uppfattar v\u00e5r omgivning och samh\u00e4llets utveckling, kanske till och med hur vi tolkar oss sj\u00e4lva.\u00a0<\/span><\/p>\n

Exempelvis dagstidningar som levt kvar l\u00e4nge har d\u00e4rf\u00f6r en viktig roll i v\u00e5rt samh\u00e4lle. De har varit budb\u00e4rare \u00f6ver decennier och generationer. \u00c5U:s och flera andra finlandssvenska dagstidningars \u00e5lder ger perspektiv, \u00e4ven f\u00f6r en historiker. Nya kontexter formas och vissa samband framg\u00e5r starkare d\u00e5 man blickar p\u00e5 en s\u00e5 l\u00e5ng period av historia. Varje g\u00e5ng en historiker tar sig an ett nytt projekt kommer det oundvikligen med en viss f\u00f6rf\u00f6rst\u00e5else, endera direkt sakkunskap eller annan kunskap eller erfarenhet som p\u00e5verkar och leder in en i projektet p\u00e5 ett visst s\u00e4tt. S\u00e5 var det \u00e4ven med \u00c5U-projektet, s\u00e4kert f\u00f6r hela teamet, men en historia p\u00e5 200 \u00e5r gjorde kanske trots allt att vi var mer \u00f6ppna f\u00f6r nya perspektiv.\u00a0<\/span><\/p>\n

Varje projekt l\u00e4r ocks\u00e5 massor. En av m\u00e5nga \u00f6verraskningar och l\u00e4rdomar f\u00f6r mig i \u00c5U-projektet var hur n\u00e4ra tidningen varit att l\u00e4ggas ner genom \u00e5ren, oftast just p\u00e5 grund av yttre faktorer, samh\u00e4llskontexten. Tidningen skulle ha kunnat l\u00e4ggas ner redan vid \u00c5bo brand 1827, p\u00e5 grund av rysk censur under sent 1800-tal, i k\u00f6lvattnet av inb\u00f6rdeskriget 1918, p\u00e5 grund av konkurs under 1930-talet, och igen i och med hotande konkurs under b\u00e5de 1960- och 1970-talet. D\u00e4refter har \u00e4garnas st\u00f6d och framg\u00e5ngsrika investeringar i bland annat kabel-tv-bolaget \u00c5bo Kabeltelevision, annonstidningar, systertidningen <\/span>Pargas Kung\u00f6relser<\/span><\/i> och mindre mediesatsningar h\u00e5llit tidningshuset och \u00c5U flytande.<\/span><\/p>\n

\"\"<\/a>

Hur en tidning blir till har f\u00f6r\u00e4ndrats stort under 200 \u00e5r. Exempelvis \u00e5r 1977 besl\u00f6t man att l\u00e4mna den gamla blytekniken och \u00f6verg\u00e5 till modernt offset-tryck. Foto: \u00c5U Medias arkiv.<\/p><\/div>\n

Efter allt detta st\u00e5r \u00c5U h\u00e4r i dag som Finlands \u00e4ldsta dagstidning, en av v\u00e4rldens \u00e4ldsta fortfarande verksamma tidningar, och som en \u00f6verlevare. Redan p\u00e5 1970-talet h\u00f6rde \u00c5U till de 50 \u00e4ldsta tidningarna i v\u00e4rlden. Sedan dess har flera av dem f\u00f6rsvunnit.<\/span><\/p>\n

Med 200 \u00e5r av historia har \u00c5U mycket att luta sig tillbaka p\u00e5: ett arv, otaliga erfarenheter och en stark identitet. Trots det \u00e4r framtiden minst lika os\u00e4ker som den har varit under otaliga decennier tidigare. En av f\u00e5 saker vi kan vara s\u00e4kra p\u00e5 \u00e4r att f\u00f6r\u00e4ndringarna kommer att forts\u00e4tta. De senaste decennierna har datorisering och digitalisering omformat det mesta i samh\u00e4llet. S\u00e4rskilt under 2000-talet har utvecklingen varit enorm.<\/span><\/p>\n

Risken f\u00f6r att fastna i gamla m\u00f6nster finns trots det. Samtidigt finns det en efterfr\u00e5gan p\u00e5 b\u00e5de det traditionella och det moderna. Att j\u00e4mf\u00f6ra i g\u00e5r och i dag \u00e4r d\u00e4rtill sv\u00e5rt. S\u00e5 kallad anakronism i mediehistorien \u00e4r ett vanligt snedsteg, att man bed\u00f6mer f\u00f6rflutna tider utifr\u00e5n dagens verklighet, eller tv\u00e4rtom. Medielandskapet har \u00e4ndrats s\u00e5 snabbt att det f\u00f6rra decenniet under inga omst\u00e4ndigheter ska bed\u00f6mas utifr\u00e5n vad vi vet och hur vi lever i dag. Hur m\u00e4nniskor konsumerar nyheter har \u00e4ndrats snabbt och omv\u00e4lvande. Samtidigt har tidningsbranschen alltid varit ganska traditionell och l\u00e5ngsam att reagera p\u00e5 f\u00f6r\u00e4ndring i samh\u00e4llet.\u00a0<\/span><\/p>\n

\"\"<\/a>

Bror R\u00f6nnholm, Torbj\u00f6rn Kevin och Bo Stenstr\u00f6m, samtliga l\u00e5ngvariga och betydelsefulla medarbetare p\u00e5 \u00c5U. H\u00e4r p\u00e5 en bild fr\u00e5n 1983. Foto: Bron R\u00f6nnholms arkiv\/Matti Kivek\u00e4s.<\/p><\/div>\n

F\u00f6r att \u00f6verleva m\u00e5ste tidningsbranschen h\u00e5lla sig alert och relevant. Det \u00e4r ytterligare en l\u00e4rdom fr\u00e5n \u00c5U-projektet och fr\u00e5n min tid som journalist, men s\u00e4kert n\u00e5got som \u00e4ven m\u00e5nga l\u00e4sare kan s\u00e4tta sig in i. Det h\u00e4r g\u00e4ller dessutom ingalunda enbart tidningsbranschen.<\/span><\/p>\n

En av riskerna \u00e4r att en tidning i dagens hektiska nyhetsv\u00e4rld enbart f\u00f6rmedlar och inte f\u00f6r\u00e4dlar information. Tidningarna m\u00e5ste ha kvalitetsjournalistik f\u00f6r att \u00f6verleva, och s\u00e4kerligen vara \u00f6ppna f\u00f6r f\u00f6r\u00e4ndring, men \u00e4ven bevara sina ideal fr\u00e5n tidigare decennier. Branschen m\u00e5ste ocks\u00e5 bevisa att p\u00e5litlig journalistik beh\u00f6vs. M\u00e5nga nya k\u00e4llor till nyheter och information \u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n lika p\u00e5litliga som de traditionella medierna. Det h\u00e4r \u00e4r n\u00e5got som b\u00e5de historiker och andra akademiker liksom samh\u00e4llet \u00f6verlag k\u00e4mpar med. Tidningar har en viktig roll f\u00f6r att f\u00f6rmedla trov\u00e4rdig kunskap, \u00e4ven som ett komplement till det akademiska f\u00e4ltet, som motvikt till information via andra mindre seri\u00f6sa fl\u00f6den.<\/span><\/p>\n

Risken f\u00f6r att nya medier tar \u00f6ver och att unga inte intresserar sig f\u00f6r de traditionella mediehusens produkter \u00e4r ett hot. Ekonomi, artificiell intelligens, politik och fortsatt digitalisering p\u00e5verkar. De n\u00e4rmaste tiotal \u00e5ren kommer att visa vad som sker, och d\u00e5 vi f\u00f6ljer den utvecklingen l\u00f6nar det sig alltid d\u00e5 och d\u00e5 att t\u00e4nka och blicka bak\u00e5t. Akt\u00f6rer som \u00c5U ger beh\u00f6vlig kontinuitet till samh\u00e4llet, och att s\u00e4tta sig in i en s\u00e5dan historia ger f\u00f6rhoppningsvis nya perspektiv p\u00e5 samh\u00e4lle och historia, kanske till och med p\u00e5 v\u00e5r framtid.\u00a0<\/span><\/p>\n

 <\/p>\n

En del av texten \u00e4r h\u00e4mtad ur den f\u00e4rska historiken<\/span><\/i> \u00c4ldst i Finland men aldrig gammal<\/i><\/b> som ber\u00e4ttar om tidningen \u00c5bo Underr\u00e4ttelsers 200-\u00e5riga historia. Historiken \u00e4r skriven och redigerad av Christoffer Holm. Emil Kaukonen har fungerat som medskribent, arkivassistent och bildredakt\u00f6r medan Rasmus Marjanen st\u00e5tt f\u00f6r en del av intervjuerna.<\/span><\/i><\/p>\n

 <\/p>\n

K\u00e4llor och fortsatt l\u00e4sning:<\/b><\/p>\n

Holm, Christoffer: <\/span>\u00c4ldst i Finland men aldrig gammal. \u00c5bo Underr\u00e4ttelser 200 \u00e5r<\/span><\/i>. \u00c5U Media: \u00c5bo & Libraria: Hang\u00f6, 2024.\u00a0<\/span><\/p>\n

Karlsson, Svenolof (red.): <\/span>L\u00e4mlar<\/span><\/i>. Eken\u00e4s Tryckeri: Eken\u00e4s, 1998.<\/span><\/p>\n

Landgren, Walter Lars-Folke: \u201cDen finl\u00e4ndska tidningspressen som samh\u00e4llsspegel under 1900-talet\u201d, <\/span>Historisk tidskrift f\u00f6r Finland<\/span><\/i> 102:2 (2017), s. 286\u2013294.<\/span><\/p>\n

Railo, Erkka & Oinonen, Paavo: \u201cMediasta historiaa\u201d i verket: <\/span>Media historiassa<\/span><\/i>, red. Erkka Railo & Paavo Oinonen. Turun historiallisen yhdistyksen referee-sarja, Historia mirabilis 9. Painosalama Oy: \u00c5bo, 2012, s. 7\u201324.<\/span><\/p>\n

Tommila, P\u00e4ivi\u00f6 & Salokangas, Raimo: <\/span>Sanomia kaikille. Suomen sanomalehdist\u00f6n historia<\/span><\/i>. Oy Edita Ab: Helsingfors, 1998.<\/span><\/p>\n

Torvalds, Ole: <\/span>Nya blad i 150 v\u00e5rar<\/span><\/i>. F\u00f6rlags Ab Sydv\u00e4stkusten: \u00c5bo, 1974.<\/span><\/p>\n

 <\/p>\n

Christoffer Holm \u00e4r doktorand i allm\u00e4n historia och forskar i nedl\u00e4ggningen av och strukturomvandlingen efter st\u00e5lverket Koverhar i sydv\u00e4stra Finland \u00e5r 2012. Vid sidan av avhandlingen arbetar han som manusf\u00f6rfattare, frilansskribent och redakt\u00f6r p\u00e5 f\u00f6rlaget Libraria.\u00a0<\/span><\/pre>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Av: Christoffer Holm, doktorand De senaste tio \u00e5ren har otaliga f\u00f6retag, f\u00f6reningar och andra samh\u00e4llsakt\u00f6rer i Finland firat 100 \u00e5r av verksamhet. M\u00e5nga av dem grundades kring eller kort efter Finlands sj\u00e4lvst\u00e4ndighet \u00e5r 1917. Det var en naturlig utveckling i det nyblivet sj\u00e4lvst\u00e4ndiga landet. Nya institutioner beh\u00f6vdes och flera f\u00f6retag s\u00e5g m\u00f6jligheter i ett friare, […]<\/p>\n","protected":false},"author":748,"featured_media":2134,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[146,147,141],"tags":[380,591],"class_list":["post-2132","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-146","category-1900-tal","category-finland","tag-abo","tag-presshistoria"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2132","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/748"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2132"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2132\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2139,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2132\/revisions\/2139"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media\/2134"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2132"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2132"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2132"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}