{"id":2170,"date":"2024-04-02T15:15:02","date_gmt":"2024-04-02T13:15:02","guid":{"rendered":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/?p=2170"},"modified":"2024-04-02T15:15:02","modified_gmt":"2024-04-02T13:15:02","slug":"kladd-for-framgang","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/2024\/04\/02\/kladd-for-framgang\/","title":{"rendered":"Kl\u00e4dd f\u00f6r framg\u00e5ng"},"content":{"rendered":"

Av: Anna Sundelin, FD<\/span><\/h3>\n

\u201dI’m gonna get dressed for success\u201d<\/p><\/blockquote>\n

Sj\u00f6ng Marie Fredriksson i Roxette \u00e5r 1988 och vi som var med p\u00e5 den tiden skr\u00e5lade med. Men vad menas egentligen med att kl\u00e4 sig f\u00f6r framg\u00e5ng? Historiskt sett har svaret p\u00e5 fr\u00e5gan varierat beroende p\u00e5 flera olika faktorer. Tidvis har till exempel \u00f6verfl\u00f6dsf\u00f6rordningar styrt kl\u00e4dseln och kraftigt begr\u00e4nsat de l\u00e4gre klassernas m\u00f6jligheter att kl\u00e4 sig moderiktigt samtidigt som f\u00f6rv\u00e4ntningarna p\u00e5 andra grupper i samh\u00e4llet varit h\u00f6ga.\u00a0 I det tidigmoderna Europa fanns det bland annat lagar som f\u00f6rbj\u00f6d andra \u00e4n adelspersoner att pryda sina kl\u00e4der med p\u00e4ls, spets och p\u00e4rlor, dekorationer som alla signalerade framg\u00e5ng.<\/p>\n

<\/p>\n

\"\"<\/a>

Peruken var en n\u00f6dv\u00e4ndighet f\u00f6r m\u00e5nga m\u00e4n i 1600- och 1700- talets Europa. M\u00e5lning av Helena Arnell (1700-1749), Finlands Nationalmuseum.<\/p><\/div>\n

Ibland har en moderiktig kl\u00e4dsel varit en huvudsak i flera bem\u00e4rkelser. P\u00e5 1600- och 1700-talen var peruker en n\u00f6dv\u00e4ndighet f\u00f6r m\u00e5nga m\u00e4n. I en tid d\u00e4r utseendet och uppf\u00f6randet var s\u00e5 n\u00e4ra f\u00f6rknippat med ens plats i samh\u00e4llet kunde adelsm\u00e4n, pr\u00e4ster, tj\u00e4nstem\u00e4n och officerare inte avst\u00e5 fr\u00e5n att b\u00e4ra peruk, \u00e5tminstone inte utan att detta fick f\u00f6r\u00f6dande konsekvenser f\u00f6r karri\u00e4ren. De vanligaste modellerna vid denna tid var den kortare spanska peruken och den l\u00e4ngre franskinspirerade allongeperuken. Dessa tillverkades vanligen av en blandning av b\u00e4rarens eget h\u00e5r, h\u00e5r fr\u00e5n n\u00e5gon annan person samt alternativa material s\u00e5som tagel. Att tillverka och uppr\u00e4tth\u00e5lla en moderiktig peruk var arbetsdrygt och uppgiften erbj\u00f6d d\u00e4rmed flera arbetstillf\u00e4llen f\u00f6r fingerf\u00e4rdiga personer.<\/p>\n

\"\"<\/a>

Gustav J\u00e4ger (1832-1917) kl\u00e4dd i kostym tillverkad av ylletyg. Bildk\u00e4lla: Det Kongelige Bibliotek, Nationalbibliotek og Kobenhavns Universitetsbibliotek.<\/p><\/div>\n

I slutet av 1800-talet, ungef\u00e4r 100 \u00e5r innan Roxette tog ton, utvecklade den tyske professorn och naturalisten Gustav J\u00e4ger ett eget svar p\u00e5 fr\u00e5gan om hur man skulle kl\u00e4 sig f\u00f6r framg\u00e5ng. Han lanserade d\u00e5 den s\u00e5 kallade J\u00e4geruniformen, en kl\u00e4dsel som sades vara en nyckel till v\u00e4lg\u00e5ng och ett l\u00e5ngt liv. Enligt en samtida tidningsrapport var denna kl\u00e4dsel oerh\u00f6rt popul\u00e4r, inte minst p\u00e5 grund av de h\u00e4lsoeffekter som den antogs besitta: \u00a0\u201ddess utm\u00e4rkta inflytande p\u00e5 helsa och hum\u00f6r prisas enst\u00e4mmigt af alla som dermed gjort f\u00f6rs\u00f6k\u201d skrev en entusiast i tidningen \u00c5bo Posten<\/em> v\u00e5ren 1880.<\/p>\n

Vad innebar d\u00e5 denna uniform?\u00a0 Jo, framf\u00f6r allt en sak, n\u00e4mligen ylle. M\u00e4n skulle kl\u00e4 sig i \u00a0rock och benkl\u00e4der av ylle (\u00e4ven fodret), ylleskjorta, yllestrumpor, tygkravatt, yllekrage, filthatt och skor. Underkl\u00e4der rekommenderades endast d\u00e5 det var riktigt kallt eller f\u00f6r den som var sjuklig eller gammal. Runt halsen kunde man ha en halsduk, speciellt l\u00e4mpligt om man var halssjuk eller hade ett yrke d\u00e4r r\u00f6sten anv\u00e4ndes ofta, s\u00e5som s\u00e5ngare, pr\u00e4st eller l\u00e4rare. Kvinnornas kl\u00e4dsel bestod av kl\u00e4nning, underkjol och korsett av ylletyg. Intresset f\u00f6r detta s\u00e4tt att kl\u00e4 sig spred sig raskt under det sena 1800-talet fr\u00e5n Tyskland till andra delar av v\u00e4rlden, ocks\u00e5 Finland. H\u00e4r hade Aina Ekberg i sin Yllevaruhandel p\u00e5 Alexandersgatan i Helsingfors till en b\u00f6rjan monopol p\u00e5 f\u00f6rs\u00e4ljningen, men snart blev varorna tillg\u00e4ngliga \u00e4ven p\u00e5 andra orter. I Vasa s\u00e5ldes denna form av ylleplagg av en av favoriterna i mitt p\u00e5g\u00e5ende forskningsprojekt om f\u00f6retagsamma kvinnor kring sekelskiftet 1900,\u00a0 Betty Bergh. Enligt annonser fr\u00e5n 1880-talet hade hon ett brett utbud av yllevaror f\u00f6r folk i olika \u00e5ldrar i sin butik p\u00e5 Sand\u00f6gatan.<\/p>\n

\"\"<\/a>

Annons f\u00f6r Betty Berghs skr\u00e4dderi och yllevaruhandel publicerad i Wasa Tidning 23.12.1881. De plagg som h\u00f6rde till J\u00e4geruniformen kallades \u00e4ven f\u00f6r Normalpersedlar.<\/p><\/div>\n

Att kl\u00e4 sig f\u00f6r framg\u00e5ng har allts\u00e5 definierats olika under olika tidsperioder. Den enskilda individens m\u00f6jligheter att v\u00e4lja sin kl\u00e4dsel har styrts av kulturella och sociala regler och uppfattningar om vad som \u00e4r passande och moderiktigt. Ibland har den senaste vetenskapliga forskningen f\u00e5tt styra. F\u00f6r en historiker som mig, intresserad av konsumtionsm\u00f6nster i en svunnen tid, \u00e4r det d\u00e4rf\u00f6r viktigt att k\u00e4nna till r\u00e5dande normer och modet under den tidsperiod som jag unders\u00f6ker. D\u00e4rigenom kan jag f\u00e5 insikt i hur en peruk, ett ylleplagg eller varf\u00f6r inte den kl\u00e4dsel som Marie Fredriksson bar i musikvideon till \u201dDressed for success\u201d \u00a0f\u00f6rstods och tolkades av samtiden.<\/p>\n

P.S. Den som beh\u00f6ver en hum\u00f6rh\u00f6jare och som anser att ylle inte r\u00e4cker, kan med f\u00f6rdel sjunga med i f\u00f6ljande l\u00e5t:<\/p>\n

https:\/\/www.youtube.com\/watch?v=kkxj5xVLyj0<\/a><\/p>\n

F\u00f6r vidare l\u00e4sning<\/p>\n

Frank Trentmann, Empire of things. How we became a world of consumers, from the fifteenth century to the twenty-first,<\/em> London: Allen Lane, 2016.<\/p>\n

Kustaa H.J. Vilkuna, Liiat hiuxet. Miesten muodin kulttuurihistoria<\/em>, Helsinki: Teos 2022.<\/p>\n

Anna Niiranen & Arja Turunen (toim.), S\u00e4\u00e4dyllista ja s\u00e4\u00e4dyt\u00f6nt\u00e4. <\/em>Pukeutumisen historiaa renessanssista 2000-luvulle<\/em>, Helsinki: SKS 2019.<\/p>\n

FD Anna Sundelin \u00e4r historiker verksam vid \u00c5bo Akademi. Hennes p\u00e5g\u00e5ende forskningsprojekt finansieras av Svenska litteraturs\u00e4llskapet och ber\u00f6r f\u00f6retagsamma kvinnor i Vasa kring sekelskiftet 1900.<\/pre>\n
 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Av: Anna Sundelin, FD \u201dI’m gonna get dressed for success\u201d Sj\u00f6ng Marie Fredriksson i Roxette \u00e5r 1988 och vi som var med p\u00e5 den tiden skr\u00e5lade med. Men vad menas egentligen med att kl\u00e4 sig f\u00f6r framg\u00e5ng? Historiskt sett har svaret p\u00e5 fr\u00e5gan varierat beroende p\u00e5 flera olika faktorer. Tidvis har till exempel \u00f6verfl\u00f6dsf\u00f6rordningar styrt […]<\/p>\n","protected":false},"author":750,"featured_media":2167,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[149,141,677],"tags":[415,416,410],"class_list":["post-2170","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-europa","category-finland","category-konsumtionshistoria","tag-1600-tal","tag-1700-tal","tag-1800-tal"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2170","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/750"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2170"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2170\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2179,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2170\/revisions\/2179"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media\/2167"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2170"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2170"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2170"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}