{"id":2200,"date":"2024-05-28T09:40:33","date_gmt":"2024-05-28T07:40:33","guid":{"rendered":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/?p=2200"},"modified":"2024-05-28T11:06:16","modified_gmt":"2024-05-28T09:06:16","slug":"konsten-att-bota-kolera-under-1853-ars-epidemi-i-finland","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/2024\/05\/28\/konsten-att-bota-kolera-under-1853-ars-epidemi-i-finland\/","title":{"rendered":"Konsten att bota kolera under 1853 \u00e5rs epidemi i Finland"},"content":{"rendered":"

Av: Evelina Wilson, doktorand<\/span><\/h3>\n

Koleran har kallats 1800-talets pest; till Finland kom den 1831 och totalt 705 m\u00e4nniskor dog i sjukdomen det \u00e5ret. Som exempel p\u00e5 sjukdomens h\u00f6ga d\u00f6dlighet insjuknade 333 personer i Helsingfors 1831, av vilka 197 dog. Finlands inv\u00e5narantal var totalt cirka 1,3 miljoner.<\/p>\n

<\/p>\n

Efter 1831 \u00e5terkom sjukdomen ett flertal g\u00e5nger i st\u00f6rre och mindre epidemier fram till b\u00f6rjan av 1900-talet. Den d\u00f6dligaste var den som drabbade landet under sommar och tidig h\u00f6st 1853. Man k\u00e4nde d\u00e5 fortfarande inte till hur sjukdomen spred sig eller hur man skulle bota den \u2013 det debatterades ocks\u00e5 om huruvida den verkligen var smittsam eller inte. F\u00f6rst 1854 hittade den brittiske l\u00e4karen John Snow kopplingen mellan sjukdomens spridning och dricksvattnet som togs ur allm\u00e4nna brunnar i London. Det kom \u00e4nd\u00e5 att dr\u00f6ja en tid innan konsensus uppstod bland l\u00e4kare om hur sjukdomen spred sig. Knappt trettio \u00e5r senare, 1883, lyckades Robert Koch isolera bakterien som orsakar kolera, Vibrio cholerae<\/em>.<\/p>\n

Kolera f\u00f6rorsakas med andra ord av en bakterie och \u00e4r en tarmsjukdom som sprids genom mat och vatten som f\u00f6rorenats med avf\u00f6ring, i f\u00f6rsta hand sker detta via dricksvatten som f\u00f6rorenats med avloppsvatten. D\u00e4rf\u00f6r drabbades ocks\u00e5 st\u00e4der speciellt h\u00e5rt under 1800-talet, p\u00e5 grund av de underm\u00e5liga sanit\u00e4ra f\u00f6rh\u00e5llanden som r\u00e5dde med allm\u00e4nna brunnar f\u00f6r dricksvatten och problem med renh\u00e5llningen. F\u00f6rst mot slutet av 1800-talet b\u00f6rjade man bygga vattenledningar och avloppssystem som gjorde vattenf\u00f6rs\u00f6rjningen s\u00e4krare ur hygieniskt perspektiv. Henry Nyg\u00e5rd har dock framh\u00e5llit att just 1853 \u00e5rs koleraepidemi kan ses som en viktig milstolpe vad g\u00e4ller renh\u00e5llningen i st\u00e4derna; tidigare epidemier hade riktat uppm\u00e4rksamheten alltmer mot \u201dorenlighet\u201d i st\u00e4derna och sjukdomen b\u00f6rjade mer och mer kopplas till denna, varf\u00f6r man i st\u00e4derna uppmanades att f\u00f6ra bort djurspillning fr\u00e5n g\u00e5rdarna, fylla vattenp\u00f6lar med sand f\u00f6r att undvika ansamlingar av \u201dstinkande vatten\u201d och i \u00f6vrigt f\u00f6rs\u00f6ka h\u00e5lla hemmen rena och regelbundet v\u00e4dra dem.<\/p>\n

Det kr\u00e4vs en stor smittdos f\u00f6r att insjukna, men personer med f\u00f6rs\u00e4mrad allm\u00e4nh\u00e4lsa eller som lider av undern\u00e4ring har l\u00e4ttare f\u00f6r att insjukna. Det h\u00e4r kan ocks\u00e5 delvis ses som en f\u00f6rklaring till varf\u00f6r just den fattiga delen av befolkningen drabbades h\u00e5rdast i koleraepidemierna. Symptomen \u00e4r fr\u00e4mst extremt kraftig diarr\u00e9, och utan r\u00e4tt behandling d\u00f6r den drabbade av uttorkning \u2013 i v\u00e4rsta fall inom loppet av n\u00e5gra timmar. Den man som rapporterades ha f\u00f6rt med sig koleran till Helsingfors den 19 juli 1831, s\u00e4gs ha d\u00f6tt efter endast elva timmar.<\/p>\n

Samma bild framtr\u00e4der i det material jag sj\u00e4lv har unders\u00f6kt, vilket n\u00e4r det g\u00e4ller denna koleraepidemi \u00e4r familjekorrespondens inom framf\u00f6r allt sl\u00e4kterna Haartman, von Haartman, von Born och af Schult\u00e9n, vilka alla tillh\u00f6rde Finlands sociala elit. Materialet finns bevarat i handskriftssamlingarna vid \u00c5bo Akademis bibliotek. I detta n\u00e4mns till exempel en k\u00f6ksa som d\u00f6tt efter endast tio timmars sjukdom. L\u00e4karen Carl Daniel von Haartman (1792\u20131877) befann sig 1853 i Helsingfors n\u00e4r koleran h\u00e4rjade som v\u00e4rst, och genom brev skrivna av honom och av hans sv\u00e4rs\u00f6ner samt manliga sl\u00e4ktingar f\u00e5r man en bild av hur dessa m\u00e4n \u2013 och de kretsar de r\u00f6rde sig inom \u2013 f\u00f6rh\u00f6ll sig till koleran och ans\u00e5g att den b\u00e4st skulle behandlas. Det \u00e4r ocks\u00e5 detta som \u00e4r fokus f\u00f6r denna bloggtext.<\/p>\n

\"\"<\/a>

Carl Daniel von Haartman (1792\u20131877) var en av Finlands mest framst\u00e5ende l\u00e4kare. Han inledde sin karri\u00e4r som 25-\u00e5ring 1817 som stadsl\u00e4kare i \u00c5bo och var verksam mer eller mindre till sin d\u00f6d. Under sitt liv kan n\u00e4mnas att han blev professor i kirurgi och obstetrik och var Finlands f\u00f6rsta vetenskapligt utbildade \u201dackusch\u00f6r\u201d. Han var \u00e4ven ordinarie generaldirekt\u00f6r f\u00f6r medicinalverket och en av grundarna till Finska L\u00e4kares\u00e4llskapet samt initiativtagare till Lappvikens sjukhus som grundades 1841. \u00c5r 1842 erh\u00f6ll han statsr\u00e5ds titel. Under koleraepidemin 1853 befann han sig i Helsingfors och v\u00e5rdade de sjuka. K\u00e4lla: Uppslagsverket Finland, https:\/\/uppslagsverket.fi\/sv\/sok\/view-170045-VonHaartmanCarlDaniel; Bertel von Bonsdorff, L\u00e4kare och l\u00e4kekonst i Finland under 300 \u00e5r 1640\u20131940 (1978).<\/p><\/div>\n

Den 1 augusti 1853 befann sig Carl Daniel von Haartman p\u00e5 ett av de tillf\u00e4lliga kolerasjukhus som inr\u00e4ttats i staden. B\u00e5de i \u00c5bo och i Helsingfors inr\u00e4ttade man vid epidemier tillf\u00e4lliga sjukhus, och det g\u00e4llde i h\u00f6gsta grad under koleraepidemier. Den 2 augusti 1853 kungjordes till exempel i \u00c5bo Tidningar<\/em> att \u201dallm\u00e4nna cholera-sjukhus\u201d blivit inr\u00e4ttade i \u201df\u00f6rra Finkenbergska g\u00e5rden wid \u00d6stra Auragatan samt i H\u00f6karen Ginmans g\u00e5rd wid Slottsgatan\u201d. I dessa sjukhus kunde insjuknade f\u00e5 gratis v\u00e5rd, medicin och mat. Dit s\u00f6kte sig dock inga st\u00e5ndspersoner, utan endast medlemmar ur allmogen.<\/p>\n

Till sin sv\u00e4rson Arvid Haartman (1805\u20131855) skrev Carl Daniel von Haartman:<\/p>\n

N\u00e4r man g\u00e5r i kojorna str\u00f6mma hjelp s\u00f6kande till ifr\u00e5n hvarje d\u00f6rr. Vi hafva nu sjuks\u00e4ngar f\u00f6r Cholera patienter till ett antal af 158. \u2013 alla fulla hvar vi nu skola l\u00e4gga flere vet jag icke. Sysslom\u00e4nnerna och sk\u00f6terskor sjukna ock nu och d\u00f6 l\u00e5ngt v\u00e4rre \u00e4n annars.<\/p><\/blockquote>\n

Tillsammans med Tavastehus och Raumo var Helsingfors och \u00c5bo de sv\u00e5rast drabbade st\u00e4derna. N\u00e4r brevet skrevs rapporterades det i Finlands Allm\u00e4nna Tidning<\/em> att det i staden fanns omkring 200 personer sjuka i kolera \u2013 de 158 sjuks\u00e4ngarna r\u00e4ckte med andra ord inte till. Carl Daniel von Haartman skrev i samma brev att han inte h\u00f6rde \u201dannat \u00e4n Choleraljud\u201d runt omkring sig, och oroade sig f\u00f6r sin andra sv\u00e4rson, Johan August von Born (1815\u20131878) som var p\u00e5 v\u00e4g till Helsingfors p\u00e5 grund av sin tj\u00e4nst i senaten. Han undrade hur denne skulle komma att klara sig i \u201ddenna pestluft\u201d. Nykomlingar ans\u00e5gs vara mer mottagliga f\u00f6r smittan \u00e4n de som redan var s\u00e5 att s\u00e4ga vana vid luften.<\/p>\n

\"\"<\/a>

Fr\u00e5n och med den 15 juli 1853 publicerade Finlands Allm\u00e4nna Tidning regelbundna rapporter om sjukdomsl\u00e4get i Helsingfors. Denna tabell publicerades den 17 september 1853. K\u00e4lla: Nationalbibliotekets digitala samlingar, https:\/\/digi.kansalliskirjasto.fi.<\/p><\/div>\n

Brevet sammanfattar p\u00e5 flera s\u00e4tt l\u00e4get 1853 r\u00e4tt v\u00e4l samt de f\u00f6rest\u00e4llningar som fanns om koleran. L\u00e4karen von Haartman skrev i korta meningar, vilket g\u00f6r att brevet utstr\u00e5lar br\u00e5dska och understryker det allvarliga i situationen ytterligare. Han skriver om \u201dpestluften\u201d som h\u00e4rr\u00f6r till de miasmateorier som fanns, och enligt vilka man trodde att sjukdomen (liksom andra sjukdomar) spred sig via d\u00e5lig luft eller via orenligheter s\u00e5som d\u00e5liga lukter. I samma brev n\u00e4mnde han ocks\u00e5 v\u00e4derleken som \u00e4ndrats och hur de hade hoppats p\u00e5 \u201dhjelp af ombytet i v\u00e4derleken\u201d, men i st\u00e4llet hade m\u00e4nniskor b\u00f6rjat d\u00f6 \u00e4n mer \u00e4n tidigare. Situationen tedde sig med andra ord hoppl\u00f6s. V\u00e4derleken trodde man allm\u00e4nt att hade stor p\u00e5verkan p\u00e5 h\u00e4lsa och sjukdom \u2013 vid d\u00e5lig v\u00e4derlek var risken f\u00f6r sjukdom st\u00f6rre. Denna sommar var dock v\u00e4derleken f\u00f6r det mesta b\u00e5de varm, solig och torr \u2013 men f\u00f6r stark hetta ans\u00e5gs ocks\u00e5 h\u00e4lsofarlig och bidrog s\u00e4kerligen ytterligare till den snabba uttorkningen bland sjuka. Kring b\u00f6rjan av augusti f\u00f6ll dock en del regn, och det var detta ombyte som man f\u00f6rg\u00e4ves hoppades att skulle leda till kolerans avtagande.<\/p>\n

Trots att sjukdomen spred sig f\u00f6r fullt i Helsingfors, och trots att Carl Daniel von Haartman hade avr\u00e5tt honom fr\u00e5n att komma till staden, reste \u00e4nd\u00e5 Johan August von Born dit f\u00f6r att fullf\u00f6lja sina tj\u00e4nste\u00e5taganden. \u00c4ven Otto Reinhold af Schult\u00e9n (1798\u20131884), som senare i sitt andra gifte fick Carl Daniel von Haartman som sv\u00e4rfar, befann sig i staden och gjorde upp planer f\u00f6r n\u00e4r hans tio\u00e5riga son skulle kunna komma dit f\u00f6r skolg\u00e5ngens skull. Skolorna i Helsingfors st\u00e4ngde dock f\u00f6r epidemins skull, vilket gjorde att sonen fick v\u00e4nta p\u00e5 att inleda l\u00e4s\u00e5ret h\u00f6sten 1853. Allm\u00e4nna samlingar f\u00f6rbj\u00f6ds \u00e4ven i \u00f6vrigt, s\u00e5 \u00e4ven teatrar st\u00e4ngde och till exempel marknader f\u00f6rbj\u00f6ds. Karant\u00e4n f\u00f6r resande fr\u00e5n st\u00e4der med kolera inf\u00f6rdes, och samma \u00e5tg\u00e4rder sattes in i st\u00e4der runt om i Europa. Koleran h\u00e4rjade i ett flertal st\u00e4der, inte bara i Norden, utan \u00e4ven i \u00f6vriga Europa. Den 7 juni ans\u00e5gs koleran ha utbrutit i Finland det h\u00e4r \u00e5ret, och fr\u00e5n och med den 15 juli b\u00f6rjade Finlands Allm\u00e4nna Tidning<\/em> publicera tabeller och notiser \u00f6ver antal sjuka och d\u00f6da. Dessutom rapporterade de regelbundet om kolerans framfart i andra europeiska st\u00e4der, och vissa skribenter f\u00f6rs\u00f6kte sig p\u00e5 att analysera sjukdomen utifr\u00e5n m\u00e4ngden d\u00f6dsfall och n\u00e4r dessa hade intr\u00e4ffat. Allt detta gjorde att m\u00e4n som von Born, af Schult\u00e9n och Haartman noggrant kunde f\u00f6lja med och l\u00e4sa om sjukdomen och bilda sig egna uppfattningar om denna i kombination med de r\u00e5d som deras sv\u00e4rfar, l\u00e4karen von Haartman, gav dem.<\/p>\n

\"\"<\/a>

Otto Reinhold af Schult\u00e9n (1798\u20131884) var son till vetenskapsmannen, professorn och astronomen Nathanael Gerhard af Schult\u00e9n d.\u00e4. (1750\u20131825). I storfurstend\u00f6met Finland blev han en bland annat en betydande senator och lantdagsman och han var \u00e4ven en tid president i Viborgs hovr\u00e4tt. \u00c5r 1859 upph\u00f6jdes han till friherrligt st\u00e5nd. I sitt f\u00f6rsta \u00e4ktenskap var han gift med Carolina T\u00f6rnqvist (1824\u20131856) och i sitt andra med l\u00e4karen Carl Daniel von Haartmans dotter Na\u00e9ma von Haartman (1822\u20131866). K\u00e4llor: Kotivuori, Yrj\u00f6, \u201dOtto Reinhold af Schult\u00e9n\u201d, Ylioppilasmatrikkeli 1640\u20131852, https:\/\/ylioppilasmatrikkeli.fi\/henkilo.php?id=13316.<\/p><\/div>\n

Det som genomsyrar breven skrivna av dessa m\u00e4n \u00e4r att de verkar ha haft en uppfattning om att koleran inte kunde smitta dem och att de som blev smittade hade sin egen of\u00f6rsiktighet att skylla. Om man bara var f\u00f6rsiktig s\u00e5 klarade man sig. Bland annat konstaterade Carl Daniel von Haartman detta i ett odaterat brev till sv\u00e4rsonen Arvid Haartman, n\u00e4r han skrev att sjukdomen \u201dtyckes dock egentl. drabba den l\u00e4gre klassen eller s\u00e5dane af den b\u00e4ttre, som warit of\u00f6rsigtige\u201d. Denna inst\u00e4llning syns ocks\u00e5 i att Johan August von Born kom till staden, trots l\u00e4karens avr\u00e5dan, och p\u00e5 Otto Reinhold af Schult\u00e9ns planer att s\u00e5 fort som m\u00f6jligt f\u00e5 sin son dit. Dessa planer diskuterade han med sin fru Carolina T\u00f6rnqvist som befann sig ute p\u00e5 landet vid sl\u00e4ktens herrg\u00e5rd. Frun var orolig \u00f6ver att skicka sonen till kolerah\u00e4rden, men hennes man lugnade henne och verkar inte ha ansett att det var n\u00e5gon fara s\u00e5 l\u00e4nge som de var f\u00f6rsiktiga.<\/p>\n

Vad handlade d\u00e5 denna \u201df\u00f6rsiktighet\u201d om? I breven syns inga av de renlighetsf\u00f6reskrifter som b\u00f6rjade komma fr\u00e5n h\u00f6gre instans 1853. I st\u00e4llet handlade f\u00f6rsiktigheten framf\u00f6r allt om s\u00e5dant som i allm\u00e4nhet ans\u00e5gs viktigt f\u00f6r att uppr\u00e4tth\u00e5lla en god h\u00e4lsa vid den h\u00e4r tiden, n\u00e4mligen att vara noggrann med sin mat, sin kl\u00e4dsel och med sitt hum\u00f6r. Framf\u00f6r allt g\u00e4llde det att undvika \u201dsinnesr\u00f6relser\u201d. N\u00e4r det g\u00e4llde mat och dryck skulle man h\u00e5lla en \u201dgod diet\u201d och kl\u00e4dseln skulle framf\u00f6r allt vara varm. Vad den \u201dgoda dieten\u201d innebar f\u00f6rtydligas inte i breven, men d\u00e4remot skulle man undvika omogen frukt som ans\u00e5gs \u201dh\u00f6gst skadlig\u201d. Dessutom understr\u00f6ks vikten av att f\u00f6rtr\u00f6sta p\u00e5 Gud, som i sista hand styrde \u00f6ver h\u00e4lsa och sjukdom. Om man trots allt blev sjuk i kolera var det viktigt att genast upps\u00f6ka l\u00e4karv\u00e5rd och s\u00e5 rekommenderades man att ta Thielemanns droppar mot eventuell diarr\u00e9; kr\u00e4kmedel mot kr\u00e4kningar; mot kramper skulle man nyttja frottering med ylle samt senapsdeg p\u00e5 mage och vader. Carl Daniel von Haartman sammanfattade de allm\u00e4nna r\u00e5den i det h\u00e4r tidigare citerade brevet till Arvid Haartman, den 1 augusti 1853:<\/p>\n

F\u00f6rsiktighet f\u00f6r f\u00f6rkylning \u2013 drag \u2013 tunn kl\u00e4dsel \u2013 regelbunden och m\u00e5ttlig diet \u2013 r\u00f6relse i fria luften och lugn \u2013 ser du allt som fordras \u2013 s\u00e5 \u00e4r man s\u00e4ker f\u00f6r den lede sjukdomen.<\/p><\/blockquote>\n

Ett annat s\u00e4tt som ans\u00e5gs vara bra, och som Johan August von Born omskrev i ett brev till sin fru Fanny von Born (1824\u20131907), var att f\u00e5 den sjuka att svettas genom att ge den te med pepparmynta. Svettningen skulle sedan uppr\u00e4tth\u00e5llas genom att h\u00e5lla lappar doppade i upphettad terpentin p\u00e5 magen och en upphettad saltp\u00e5se under f\u00f6tterna. Detta fick han redan under epidemin 1852 h\u00f6ra om av Helsingfors stadskirurg Fredrik Pihlflyckt (1797\u20131869). \u00c4ven det \u00e5ret h\u00e4rjade n\u00e4mligen koleran i Finland, men avtog under vinterhalv\u00e5ret innan den som sagt utbr\u00f6t p\u00e5 nytt i juni 1853.<\/p>\n

Behandlingarna l\u00e5g grundade i samma tankar och traditioner som \u00f6vriga sjukdomar under st\u00f6rre delen av 1800-talet: humoralterapin och tanken om sjukdomar som orsakas av f\u00f6r liten eller f\u00f6r stor retning i kroppen. Thielemanns droppar inneh\u00f6ll bland annat kr\u00e4krot som snarare \u00f6kade diarr\u00e9n i st\u00e4llet f\u00f6r att stoppa den: detta var i enlighet med humoralterapins tanke om att diarr\u00e9 och kr\u00e4kningar var kroppens s\u00e4tt att rensa sig sj\u00e4lv och den r\u00e4tta behandlingen gick d\u00e4rf\u00f6r ut p\u00e5 att hj\u00e4lpa kroppen att ytterligare rensa sig. Frotteringen skulle bidra till en f\u00f6rb\u00e4ttrad cirkulation av kroppsv\u00e4tskorna och till st\u00f6rre retning. \u00c4ven vikten av svettning hade sin grund i humoralterapeutiska id\u00e9er.<\/p>\n

\"\"<\/a>

Johan August von Born (1815\u20131878) gjorde sig en \u00e4mbetsmannakarri\u00e4r i storfurstend\u00f6met Finland. Han inledde sin karri\u00e4r vid \u00c5bo och Viborgs hovr\u00e4tter och blev i senaten protokollsekreterare i finansexpeditionen. Senare blev han chef f\u00f6r tullverket och 1865 blev han senator och chef f\u00f6r kansliexpeditionen, men \u00e5ret d\u00e4rp\u00e5 \u00f6vergick han till jordbruksexpeditionen. \u00c5r 1877\u20131878 var han lantmarskalk. Han var gift med Carl Daniel von Haartmans dotter Fanny von Haartman och bodde tillsammans med henne p\u00e5 Gammelbacka g\u00e5rd i Borg\u00e5 och i ett numera rivet hus p\u00e5 Riddaregatan 6 i Helsingfors, d\u00e4r \u00e4ven hans sv\u00e4rfar von Haartman bodde. P\u00e5 g\u00e5rdshuset p\u00e5 samma adress bodde en period Zacharias Topelius. Som kuriosa kan n\u00e4mnas att von Born var den svenske statsministern Olof Palmes farmors far. K\u00e4lla: Uppslagsverket Finland, https:\/\/uppslagsverket.fi\/sv\/sok\/view-170045-VonBornJohanAugust; Barbara Winckelmann, \u201dEtt gammalt hus\u201d, Hufvudstadsbladet 12 november 1972.<\/p><\/div>\n

Synen p\u00e5 sjukdomar som n\u00e5got enhetligt \u2013 som alla botades p\u00e5 samma s\u00e4tt \u2013 var fortfarande stark vid mitten av 1800-talet. Det kan \u00e4ven ses i beskrivningarna av koleran \u2013 kr\u00e4k- och laxermedel samt frotteringar och senapsomslag anv\u00e4ndes som behandlingsmetoder f\u00f6r de flesta sjukdomar. Sj\u00e4lva orsaken, f\u00f6rutom en personlig of\u00f6rsiktighet, ans\u00e5gs bland m\u00e4nnen i denna text vara v\u00e4derleken. \u00c4ven h\u00e4r finns en koppling till deras f\u00f6rest\u00e4llningar om sjukdomar i allm\u00e4nhet, d\u00e4r v\u00e4dret ans\u00e5gs vara en stark p\u00e5verkande faktor och d\u00e4r f\u00f6rsiktigheten, det vill s\u00e4ga det personliga ansvaret, var viktig f\u00f6r att uppr\u00e4tth\u00e5lla en god h\u00e4lsa. Den s\u00e4rskiljning de gjorde mellan sig sj\u00e4lva och andra<\/em> \u2013 den fattigare delen av befolkningen \u2013 framtr\u00e4der i tanken om att de, till skillnad fr\u00e5n andra, alltid iakttog f\u00f6rsiktighet och d\u00e4rf\u00f6r inte beh\u00f6vde oroa sig f\u00f6r att personligen insjukna. I verkligheten handlade det om att de hade b\u00e5de de praktiska och ekonomiska m\u00f6jligheterna att vara \u201df\u00f6rsiktiga\u201d och h\u00e5lla sig friska, till skillnad fr\u00e5n andra mindre bemedlade. N\u00e4r allt kom omkring var det dock v\u00e4derleken som de f\u00f6rv\u00e4ntade sig att skulle f\u00e5 epidemin att f\u00f6rsvinna \u2013 den och Herren. Under tiden kunde de bara f\u00f6rs\u00f6ka h\u00e4rda ut och forts\u00e4tta vara f\u00f6rsiktiga.<\/p>\n

Litteratur:<\/strong><\/p>\n

Eklund, Jarl, \u201dVad en gammal gravsten kan f\u00f6rt\u00e4lja\u201d, Finska L\u00e4kares\u00e4llskapets Handlingar <\/em>164:2 (2004).<\/p>\n

Finlands Allm\u00e4nna Tidningar<\/em> juni \u2013 oktober 1853, Nationalbibliotekets digitala samlingar, https:\/\/digi.kansalliskirjasto.fi<\/a>.<\/p>\n

Juuti, Petri & Tapio Katko, Vasa och dess vatten. <\/em>Vattenf\u00f6rs\u00f6rjning p\u00e5 milj\u00f6ns och samh\u00e4llets villkor fr\u00e5n 1800-talet in i framtiden<\/em> (Tammerfors 2006).<\/p>\n

Nyg\u00e5rd, Henry, Bara ett ringa obehag?. Avfall och renh\u00e5llning i de fi nl\u00e4ndska st\u00e4dernas<\/em><\/p>\n

profylaktiska strategier 1830\u20131930<\/em> (\u00c5bo 2004)<\/p>\n

Paasikivi, Sofia, \u2019\u201dLakastuvat uhrit iskustasi kaatuvat\u201d Koleran pelko 1800-luvun Turussa\u2019, Miika Raudaskoski (toim.), L\u00e4hde. <\/em>Historiatieteellinen aikakausikirja<\/em> (2017).<\/p>\n

Qvist, Carl, Om koleran i Helsingfors 1871 och om f\u00f6reg\u00e5ende koleraepidemier i Finland<\/em>, akademisk avhandling (Helsingfors 1872).<\/p>\n

Evelina Wilson \u00e4r doktorand i nordisk historia vid \u00c5bo Akademi. I sin avhandling unders\u00f6ker hon h\u00f6grest\u00e5ndsfamiljers f\u00f6rest\u00e4llningar om sjukdom och h\u00e4lsa i 1800-talets Finland.<\/pre>\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Av: Evelina Wilson, doktorand Koleran har kallats 1800-talets pest; till Finland kom den 1831 och totalt 705 m\u00e4nniskor dog i sjukdomen det \u00e5ret. Som exempel p\u00e5 sjukdomens h\u00f6ga d\u00f6dlighet insjuknade 333 personer i Helsingfors 1831, av vilka 197 dog. Finlands inv\u00e5narantal var totalt cirka 1,3 miljoner.<\/p>\n","protected":false},"author":750,"featured_media":2197,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[146,141],"tags":[459,566,85],"class_list":["post-2200","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-146","category-finland","tag-kallor-kallmaterial","tag-medicinhistoria","tag-nordisk-historia"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2200","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/750"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2200"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2200\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2207,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2200\/revisions\/2207"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media\/2197"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2200"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2200"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2200"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}