av Oscar Winberg<\/p>\n
\n
Richard Nixon lovade 1960 i ett f\u00f6rs\u00f6k att visa att han verkligen \u00e4mnade vara hela landets president att han skulle bes\u00f6ka samtliga delstater under sin presidentvalskampanj. Nixon f\u00f6rlorade som k\u00e4nt valet mot John F. Kennedy med n\u00e4rmast obetydligt liten marginal. Strategin utpekades som \u00f6desdiger och f\u00f6r\u00e5ldrad d\u00e5 Nixon under sista veckorna hade k\u00e4nt sig tvungen att bes\u00f6ka \u00e4ven sydstaterna, utan en egentlig f\u00f6rhoppning om att vinna dem, medan Kennedy satsade allt p\u00e5 de s\u00e5 kallade v\u00e5gsk\u00e5lsstaterna. Nixons l\u00f6fte m\u00e5ste ses mot bakgrunden att republikanska presidentkandidater allt sedan slutet av 1800-talet varit tvungna att utg\u00e5 ifr\u00e5n att den s\u00e5 kallade djupa s\u00f6dern \u00e4r f\u00f6rlorad, inte ens den popul\u00e4ra Eisenhower klarade av att vinna mer \u00e4n en av dessa fem stater i sitt omval 1956. (Med djupa s\u00f6dern syftar jag p\u00e5 delstaterna South Carolina, Georgia, Alabama, Mississippi och Louisiana. G\u00e4llande sydstaterna utg\u00e5r jag ifr\u00e5n den s\u00e5 kallade Mason-Dixon-linjen och inkluderar s\u00e5lunda ocks\u00e5 Florida, Texas, Arkansas, Oklahoma, Tennessee, Kentucky, North Carolina, Virginia, West Virginia och Maryland.) Nixon var ocks\u00e5 den enda republikanen som vunnit en endast av dessa stater sedan 1876, d\u00e5 staterna under den s\u00e5 kallade Rekonstruktionstiden som f\u00f6ljde Inb\u00f6rdeskriget \u00e4nnu \u00f6vervakades av federala trupper. Efter att Rekonstruktionstiden tagit slut hade de flesta sydstater som ingick i den besegrade Konfederationen i praktiken varit en en-parti region, d\u00e4r demokraterna hade monopol p\u00e5 de politiska posterna.<\/p>\n
\n
Nixon anpassade inte endast sin tidtabell utan ocks\u00e5 sitt budskap i hopp om att rubba demokraternas kontroll \u00f6ver dessa 49 elektorsr\u00f6ster, det vill s\u00e4ga knappt en femtedel av de 270 r\u00f6ster som beh\u00f6vs f\u00f6r att vinna valet. De sprickor i Franklin D. Roosevelts demokratiska New Deal koalitionen fr\u00e5n 1930-talet (fackf\u00f6reningar, etniska minoriteter, de vita i sydstaterna och de intellektuella) som pr\u00e4glade presidentvalet 1948 och kunde ses under 1950-talet var dock inte stora nog f\u00f6r att Nixon skulle kunna bryta igenom.<\/p>\n
\n
F\u00f6r att spr\u00e4cka demokraternas kontroll \u00f6ver s\u00f6dern helt och h\u00e5llet beh\u00f6vdes till slut en demokratisk president fr\u00e5n sydstaterna, Lyndon B. Johnson. D\u00e5 Johnson sommaren 1964 skrev under betydande medborgarr\u00e4ttslagstiftning, som han sj\u00e4lv varit s\u00e5 aktiv i att man\u00f6vrera igenom senaten, konstaterade han samtidigt dystert att han nu skrivit \u00f6ver sydstaterna till republikanerna f\u00f6r de kommande decennierna. Johnson visste mycket v\u00e4l hur viktig och komplex rasfr\u00e5gan var i s\u00f6dern och ins\u00e5g de politiska riskerna med att driva igenom lagstiftningen. Redan n\u00e5gra m\u00e5nader senare fick han se hur r\u00e4tt han hade: medan han vann presidentvalet p\u00e5 senh\u00f6sten 1964 med rekordmarginal var de fem djupa s\u00f6dern staterna bland de sex delstaterna han f\u00f6rlorade. Hans motkandidat, senatorn Barry Goldwater fr\u00e5n Arizona, var en av endast sex republikanska senatorer som r\u00f6stat mot medborgarr\u00e4ttslagstiftningen. Den demokratiske senatorn Strom Thurmond, som kraftigt motsatte sig lagstiftningen, kom att bli symbolisk f\u00f6r de vita v\u00e4ljarna i s\u00f6dern d\u00e5 han inte endast \u00f6ppet st\u00f6dde Goldwater utan ocks\u00e5 officiellt bytte parti h\u00f6sten 1964.<\/p>\n
\n
Johnsons profetia kom att vara l\u00e5ngvarig, Barack Obama lyckades varken 2008 eller 2012 n\u00e5 40 % av r\u00f6sterna i Alabama trots att han nationellt samlade 52,9 % respektive 51,1 % av r\u00f6sterna. Sedan Johnsons f\u00f6rlust i djupa s\u00f6dern \u00e4r det i sj\u00e4lva verket endast Jimmy Carter som lyckats vinna en majoritet av dessa fem delstater. Ingen demokratisk presidentkandidat sedan Kennedy som inte h\u00e4rstammar fr\u00e5n s\u00f6dern har vunnit en enda av dessa delstater. Al Gore klarade inte ens av att vinna sin egen hemstat Tennessee i presidentvalet 2000.<\/p>\n
\n
Medan dessa trender \u00e4r tydligast i presidentval pr\u00e4glar de politiken ocks\u00e5 p\u00e5 l\u00e4gre niv\u00e5er. Tidigare i december f\u00f6rlorade Mary Landrieu sitt omval som senator fr\u00e5n Louisiana. Detta inneb\u00e4r att det inte l\u00e4ngre finns en enda demokratisk senator fr\u00e5n den djupa s\u00f6dern (eller fr\u00e5n \u00f6vriga sydstater som Texas, Arkansas, North Carolina eller Tennessee). S\u00e5 sent som f\u00f6r 54 \u00e5r sedan hade demokraterna regelr\u00e4tt monopol p\u00e5 dessa poster. Denna kontext \u00e4r viktig att f\u00f6rst\u00e5 d\u00e5 vi n\u00e4rmar oss b\u00f6rjan p\u00e5 en ny presidentvalskampanj inf\u00f6r valet 2016. Den djupa s\u00f6dern har p\u00e5 50 \u00e5r g\u00e5tt fr\u00e5n en region med de facto en-parti styre till en region med de facto en-parti styre, det \u00e4r bara partiet som bytts. Ifall demokraterna inte v\u00e4ljer att bryta med modern kampanjstrategi och f\u00f6lja Nixons fotsp\u00e5r kommer de att b\u00f6rja valkampanjen i ett underl\u00e4ge p\u00e5 48 elektorsr\u00f6ster.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
av Oscar Winberg Richard Nixon lovade 1960 i ett f\u00f6rs\u00f6k att visa att han verkligen \u00e4mnade vara hela landets president att han skulle bes\u00f6ka samtliga delstater under sin presidentvalskampanj. Nixon f\u00f6rlorade som k\u00e4nt valet mot John F. Kennedy med n\u00e4rmast obetydligt liten marginal. Strategin utpekades som \u00f6desdiger och f\u00f6r\u00e5ldrad d\u00e5 Nixon under sista veckorna hade […]<\/p>\n","protected":false},"author":392,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-231","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/231","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/392"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=231"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/231\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":233,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/231\/revisions\/233"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=231"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=231"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=231"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}