av<\/p>\n
\n
Oscar Winberg<\/p>\n
\n
I F\u00f6renta staterna har nyligen en diskussion bl\u00e5st upp d\u00e4r historiker, kulturkritiker, politiker och konstn\u00e4rer str\u00e4var efter att klarg\u00f6ra hur konst och historia f\u00f6rh\u00e5ller sig till varandra. Det hela bl\u00e5ste upp i samband med att filmen Selma<\/em> hade biopremi\u00e4r. Filmen handlar om Martin Luther King och den avg\u00f6rande marschen han var med om att organisera 1965 fr\u00e5n den lilla staden Selma i Alabama till delstatshuvudstaden Montgomery. Den lokala polisen m\u00f6tte demonstrationst\u00e5get d\u00e5 de l\u00e4mnade Selma och anf\u00f6ll de fredsamma demonstranterna med klubbor och t\u00e5rgas. Bilder fr\u00e5n denna konfrontation h\u00f6r till de mest ikoniska f\u00f6r hela medborgarr\u00e4ttskampen och var avg\u00f6rande i att f\u00f6r\u00e4ndra attityder gentemot r\u00f6relsen bland vita runtom F\u00f6renta staterna. Kontroversen kring filmen, som hyllats av kritiker och \u00e4r nominerad till Oscarpriset f\u00f6r b\u00e4sta film, handlar inte om King eller marschen i sig utan om en l\u00e5ngt mera kontroversiell historisk person: president Lyndon B. Johnson. Filmen skildrar Johnson som fientligt inst\u00e4lld till b\u00e5de King och den planerade marschen som skulle h\u00e5llas i ett av de mest rasistiska omr\u00e5dena av F\u00f6renta staterna.<\/p>\n \n Johnsons tidigare r\u00e5dgivare Joseph Califano v\u00e4ckte diskussionen kring filmens skildring av den f\u00f6rre presidenten med en ins\u00e4ndare i Washington Post<\/em> d\u00e4r han gick h\u00e5rt \u00e5t filmens historiska riktighet. Han fick geh\u00f6r fr\u00e5n andra som stod Johnson n\u00e4ra och d\u00e5 historiker ombads kommentera, vilket de gjordes i stor omstr\u00e4ckning, var de n\u00e4rmast r\u00f6rande eniga om att filmen missar i sin portr\u00e4ttering av LBJ. Vad de flesta historiker misslyckades att klarg\u00f6ra var att historievetenskapen sedan l\u00e4nge l\u00e4mnat bakom sig Leopold von Rankes ideal om att fokusera p\u00e5 \u201dwie es eigentlich gewesen\u201d. Eftersom filmens uttalade fokus \u00e4r de utsattas kamp f\u00f6r medborgerliga r\u00e4ttigheter, med \u201dledaren\u201d King i centrum men med medvetet brett persongalleri, \u00e4r tolkningen av Johnson inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis fel d\u00e5 den inte f\u00f6ljer historikernas uppfattning av presidenten. Genom att skildra maktstrukturerna som op\u00e5litliga, eller rentav fientliga, h\u00e5ller sig filmen till en historisk riktighet. Det st\u00e4mmer onekligen att Johnson i verkligheten var en av de viktigare f\u00f6rk\u00e4mparna f\u00f6r medborgarr\u00e4ttigheterna i den politiska sf\u00e4ren under 1960-talet (denna text l\u00e4mnar inte rum att utreda hans l\u00e5ngt mer ambivalenta inst\u00e4llning i fr\u00e5gan under 1950-talet) och hade ett h\u00f6vligt om \u00e4n inte direkt v\u00e4nskapligt f\u00f6rh\u00e5llande med King. Samtidigt st\u00e4mmer det att han knappast uppfattades som en oproblematisk allierad av medborgarr\u00e4ttsr\u00f6relsen och d\u00e5 r\u00f6relsen uttryckligen \u00e4r i fokus i filmen \u00e4r det v\u00e4l alldeles rimligt, \u00e4ven om det inte \u00e4r konventionellt, att skildra honom s\u00e5.<\/p>\n \n Saknaden av en enda historisk sanning och existensen av olika historiska perspektiv var n\u00e5got kulturkritiker i l\u00e5ngt st\u00f6rre grad \u00e4n historikerna lyfte upp i debatten. I en argumentation som p\u00e5minde om Hayden White klargjorde bland annat Alyssa Rosenberg vid Washington Post<\/em> att fakta och fiktion inte endast i konst flyter ihop utan i historieskrivning likas\u00e5.<\/p>\n \n Samtidigt h\u00f6jdes r\u00f6ster om varf\u00f6r just Selma<\/em> utsattes f\u00f6r rigor\u00f6sa krav p\u00e5 historisk riktighet d\u00e5 andra Oscarnominerade filmer som Imitation Games<\/em> (som handlar om kodkn\u00e4ckaren Alan Turing), The Theory of Everything<\/em> (en biografi \u00f6ver Stephen Hawking) och American Sniper<\/em> (som skildrar en verklig soldats insats i Irakkriget) ocks\u00e5 omtolkade historian. En av orsakerna som lyftes upp, i synnerhet efter att filmens regiss\u00f6r trots omfattande hyllningar inte blev den f\u00f6rsta afro-amerikanska kvinnan att bli nominerad f\u00f6r Oscarpriset f\u00f6r b\u00e4sta regiss\u00f6r, var rasfr\u00e5gan. Till skillnad fr\u00e5n de f\u00e5 filmer som tidigare tagit sig an medborgarr\u00e4ttskampen, bland de mera k\u00e4nda exemplen kan Mississippi Burning<\/em> n\u00e4mnas, finns det ingen \u201dvit r\u00e4ddare\u201d i denna tolkning av h\u00e4ndelserna. Det \u00e4r samtidigt viktigt att notera att b\u00e5de medieforskare och historiker l\u00e4nge konstaterat att historiska filmer avsl\u00f6jar l\u00e5ngt mera om deras samtid \u00e4n om den historiska epok de skildrar, se till exempel diskussionerna som \u00e5terv\u00e4cktes 2012 kring Steven Spielbergs Lincoln<\/em>. S\u00e5lunda \u00e4r det naturligt, inte minst med tanke p\u00e5 demonstrationerna kring polisv\u00e5ld som pr\u00e4glade h\u00f6sten i flera st\u00e4der i Amerika, att det finns en skepsis gentemot en vit ledargestalt i ett narrativ om medborgarr\u00e4ttskampen.<\/p>\n \n Samtidigt finns det sk\u00e4l att b\u00f6rja historien vid tvilling\u00e4gget f\u00f6r att uttrycka det poetiskt. Johnson svors som k\u00e4nt in som president mitt i en tragedi, efter mordet p\u00e5 president John Kennedy, och vann sedan ett knappt \u00e5r senare en skr\u00e4llseger i presidentvalet 1964. Han lyckades f\u00e5 omfattande lagstiftning igenom under sina f\u00f6rsta \u00e5r, m\u00e5nga relaterade till hans \u201dGreat Society\u201d program vars syfte var att utrota fattigdomen och skapa ett fungerande v\u00e4lf\u00e4rdssamh\u00e4lle. De v\u00e4xande anstr\u00e4ngningarna i kriget i Vietnam och det spridande missn\u00f6jet med kriget ledde dock till att han \u00f6verraskande meddelade att han inte \u00e4mnade kandidera f\u00f6r en andra period 1968. V\u00e4ldigt impopul\u00e4r l\u00e4mnade han Vita huset och avled 1973, han fick allts\u00e5 aldrig se dagen d\u00e5 de sista amerikanska soldaterna l\u00e4mnade Vietnam. Johnson rankades l\u00e4nge som en av de s\u00e4msta presidenterna i opinionsm\u00e4tningar och \u00e4ven historiker var ense om att hans misslyckanden i Vietnam \u00f6verskuggade hans framg\u00e5ngar i inrikespolitiken. I och med att traumat \u00f6ver Vietnamkriget l\u00e4ttat under \u00e5rens lopp har dock ocks\u00e5 uppfattningen om LBJ \u00e4ndrats, till det positiva.<\/p>\n \n V\u00e5ren 2014 hade Robert Schenkkans pj\u00e4s All the Way<\/em> premi\u00e4r p\u00e5 Broadway. Pj\u00e4sen skildrar Johnsons politiska kamp f\u00f6r att f\u00e5 Civil Rights Act of 1964 igenom senaten. Den hyllades n\u00e4rmast unisont och Bryan Cranston, k\u00e4nd fr\u00e5n tv-serien Breaking Bad<\/em>, vann ett Tonypris f\u00f6r sitt portr\u00e4tt av LBJ. P\u00e5 flera h\u00e5ll, inklusive The New York Times<\/em> och The Atlantic<\/em>, rapporterades det under v\u00e5ren och sommaren om en allm\u00e4n f\u00f6r\u00e4ndring i attityder gentemot Lyndon Johnson och hans politiska arv. En aktiv kampanj f\u00f6rdes av familj, tidigare medlemmar av presidentens inre krets och L.B.J. Presidential Library and Museum f\u00f6r att omv\u00e4rdera arvet av Johnson. Historiker hade redan kommit l\u00e5ngt p\u00e5 v\u00e4gen, i synnerhet Robert Caros kritikerrosade biografi har skapat diskussion kring bilden av Johnson och nyligen kom Julian Zelizer ut med en skildring av Johnsons inrikes program. Det \u00e4r l\u00e4tt att f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r en film som enligt vissa rapporter f\u00e5tt publiken att \u00f6ppet bua den f\u00f6rre presidenten, en reaktion oftast reserverad f\u00f6r Johnsons eftertr\u00e4dare Richard Nixon, bem\u00f6tts illa av de som f\u00f6rs\u00f6ker r\u00e4dda LBJs rykte. Regiss\u00f6ren av Selma<\/em>, Ava DuVernay, besvarade kritik av filmen med att klarg\u00f6ra att det inte \u00e4r en dokument\u00e4r utan fiktion samt att hon inte b\u00e4r n\u00e5got ansvar f\u00f6r Johnsons historiska arv. D\u00e4r slog hon huvudet p\u00e5 spiken b\u00e5de vad g\u00e4ller konstens roll och ansvar och varf\u00f6r hennes film m\u00f6ter s\u00e5 h\u00e5rda krav p\u00e5 historisk riktighet.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" av Oscar Winberg I F\u00f6renta staterna har nyligen en diskussion bl\u00e5st upp d\u00e4r historiker, kulturkritiker, politiker och konstn\u00e4rer str\u00e4var efter att klarg\u00f6ra hur konst och historia f\u00f6rh\u00e5ller sig till varandra. Det hela bl\u00e5ste upp i samband med att filmen Selma hade biopremi\u00e4r. Filmen handlar om Martin Luther King och den avg\u00f6rande marschen han var med […]<\/p>\n","protected":false},"author":392,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-244","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/244","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/392"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=244"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/244\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":245,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/244\/revisions\/245"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=244"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=244"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=244"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}