av Holger Weiss<\/p>\n
\n
Jag l\u00e4ste h\u00e4romdagen om minnesm\u00e4rkenas och minnesorternas institutionalisering i Tyskland. Heinrich Wefings ledare \u201dNeues Erinnern\u201d i Die Zeit<\/em> (Nr 5; 29.1.2015) p\u00e5talade f\u00f6rskjutningen fr\u00e5n det personliga minnet till den museala minneskulturen, n\u00e5got som 70-\u00e5rsminnesdagen av Holocaust g\u00f6r sig s\u00e4rskilt p\u00e5mind om. Utmaningen blir f\u00f6r historiker och andra professionella minneskulturforskare \u2013 liksom f\u00f6r post-F\u00f6rintelsesamh\u00e4llet \u00f6verlag \u2013 att arbeta med den typ av ber\u00e4ttelse som vi kommer att beh\u00f6va n\u00e4r inte mera har \u00f6gonvittnena med oss. Wefing noterade det \u00f6kade antalet minnesm\u00e4rken som rests, f\u00e4sts eller i form av Stolpersteine utplacerats runtom i Tyskland. Men han varnar samtidigt f\u00f6r det institutionaliserade minnets banalisering: n\u00e4r g\u00e5r vi f\u00f6rbi minnesm\u00e4rket utan att reflektera \u00f6ver dess budskap?<\/p>\n \n \u00c4ven Achille Mbembes Kritik der schwarzen Vernunft<\/em> (2014; original: Critique de la raison n\u00e8gre<\/em>, 2013 \u2013 intressant nog kom den tyska \u00f6vers\u00e4ttningen snabbare \u00e4n den engelska!) tar upp fr\u00e5gan om monument och minnesorter men ur ett helt annat perspektiv. I Mbembes antirasistiska manifest framst\u00e5r kolonialmonumenten och de koloniala minnesorterna som bisarra och egentligen redan under sin samtid om\u00f6jliga. Kolonialherrarnas (ty det var n\u00e4stan uteslutande vita m\u00e4n) reste minnesm\u00e4rken \u00f6ver sig sj\u00e4lv eller n\u00e5gon av sina gelika \u2013 f\u00f6r tapperhet i strid eller n\u00e5gon annan bragd d\u00e5 de svarta skulle kuvas och civilisationens ljus spridas till m\u00f6rkrets kontinenter. Kontinenter i flertal ty kontrasten till vithet \u00e4r svarthet och civilisationens motpol \u00e4r barbariet. F\u00e4rg f\u00f6rknippas med ras: det som inte \u00e4r vitt \u00e4r m\u00f6rkt. Mbembe g\u00e5r \u00e4nnu l\u00e4ngre i sin antirasistiska analys och p\u00e5pekar att det m\u00f6rka \u00e4r lika med tomhet. D\u00e4rav den bisarra koloniala situationen: de vita herrarna reser ett minnesm\u00e4rke \u00f6ver sin kamp mot tomheten.<\/p>\n \n Den koloniala situationen var full med minnesm\u00e4rken och monument \u00f6ver tomheten. I den postkoloniala staten \u00e4r dessa platser b\u00e5de ytterst intressanta som h\u00f6gst problematiska. De har rests av en regim som inte hade n\u00e5gra kopplingar till lokalsamh\u00e4llet \u2013 i st\u00e4llet skulle det och dess inv\u00e5nare omst\u00f6pas, omskolas och omformas i enlighet med det nya civilisatoriska (vita) paradigmet medan kolonialmyndigheterna var ansvariga till moderlandet eller bolaget i Metropolen. Minnesm\u00e4rkena och monumenten i kolonierna har d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande n\u00e5got att g\u00f6ra med lokalsamh\u00e4llets eller det postkoloniala samh\u00e4llets minnesorter och behov av s\u00e5dana.<\/p>\n \n En kritisk reflektion \u00f6ver minnesorter och minnesm\u00e4rken kan ta avstamp ifr\u00e5n v\u00e5rt n\u00e4rsamh\u00e4lle och v\u00e5r n\u00e4rhistoria. Vem minns vad, vem placerar stoder och varf\u00f6r? Hur m\u00e5nga hj\u00e4ltemonument tar en dominerande plats, vilka minnesplatser \u00e4r g\u00f6mda i utkanten och \u00e4r sv\u00e5rtillg\u00e4ngliga? I Helsingfors har funnits ett antal minnesm\u00e4rken \u00f6ver den tyska insatsen \u00e5r 1918 men f\u00f6rst \u00e5r 2000 invigdes ett monument p\u00e5 Skeppsbrogatan i \u00e5minnelsen f\u00f6r utel\u00e4mningen och deportationen av 8 judiska flyktingar den 6 november 1942 (se http:\/\/www.historicalsites.se\/ort_helsingfors.html).<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" av Holger Weiss Jag l\u00e4ste h\u00e4romdagen om minnesm\u00e4rkenas och minnesorternas institutionalisering i Tyskland. Heinrich Wefings ledare \u201dNeues Erinnern\u201d i Die Zeit (Nr 5; 29.1.2015) p\u00e5talade f\u00f6rskjutningen fr\u00e5n det personliga minnet till den museala minneskulturen, n\u00e5got som 70-\u00e5rsminnesdagen av Holocaust g\u00f6r sig s\u00e4rskilt p\u00e5mind om. Utmaningen blir f\u00f6r historiker och andra professionella minneskulturforskare \u2013 liksom f\u00f6r […]<\/p>\n","protected":false},"author":392,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-247","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/247","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/392"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=247"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/247\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":248,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/247\/revisions\/248"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=247"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=247"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=247"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}