av Sune Jungar<\/p>\n
I en tidigare blogg har jag diskuterat huru Putins Ryssland anv\u00e4nt sig av historiska argument f\u00f6r att legitimera sin expansiva politik p\u00e5 Krim och i syd\u00f6stra Ukraina. Och \u00e4ven i utbrytarstaterna Donetsk och Luhansk har historien fr\u00e5n f\u00f6rsta b\u00f6rjan ansetts viktig. En av de f\u00f6rsta \u00e5tg\u00e4rderna som den nya statsbildningen Novorossija vidtog var ju att utlysa en t\u00e4vling om vem som skriver den b\u00e4sta historiel\u00e4roboken om Novorossija. Och den ryska vetenskapsakademin besl\u00f6t att ocks\u00e5 ge ut ett arbete p\u00e5 h\u00f6g akademisk niv\u00e5.<\/p>\n
Nu har Donetsk-republiken beslutat att ytterligare ta historien till hj\u00e4lp f\u00f6r att legitimera sin existens. Den 6 februari godk\u00e4nde republikens s.k. folkrepresentation en deklaration enligt vilken Donetsk folkrepublik \u00e4r en direkt forts\u00e4ttning p\u00e5 den socialistiska Donetsk-Krivoj-Rog republiken som existerade i omr\u00e5det under v\u00e5rvintern 1918. Den grundades formellt i Harkiv den 12 februari 1918. Man h\u00e4vdar allts\u00e5 att det statsr\u00e4ttsligt \u00e4r fr\u00e5ga om en historisk kontinuitet.<\/p>\n
Det har genom historien varit vanligt att nya stater f\u00f6rs\u00f6ker hitta sina r\u00f6tter i ett avl\u00e4gset f\u00f6rflutet, att de i ett slags teleologisk argumentering ser att den nya statsbildningen \u2013 eller i varje fall f\u00f6rstadier till den \u2013 redan existerat l\u00e4nge. Det har vi sett exempel p\u00e5 \u00e4ven i v\u00e5r egen historieskrivning.<\/p>\n
Donetsk-Krivoj-Rog republiken (DKR) var en av de \u201dstatsbildningar\u201d som uppstod, och under en kort existerade i Ryssland under inb\u00f6rdeskriget efter bolsjvikrevolutionen. Huvudstaden fanns i Harkiv, senare i Luhansk. Bolsjevikerna i Ukraina var splittrade mellan fraktioner i Harkiv och Kiev. Den 12 februari bildades i Harkiv en regering, ett folkkommissariat, under ledning av Feodor Sergeev, mera k\u00e4nd under namnet Artem. En av m\u00e5ls\u00e4ttningarna var en anslutning till Ryssland. Den h\u00e4r republiken blev inte l\u00e5nglivad \u2013 den erk\u00e4ndes aldrig av n\u00e5gon. Den uppgick snart i den ukrainska sovjetrepubliken som en del av Sovjetunionen.<\/p>\n
I vaje fall anser nu separatisterna i Donetsk att DKR aldrig upph\u00f6rt att existera de jure och att deras egen republik \u00e4r en laglig eftertr\u00e4dare. Det \u00e4r enligt den h\u00e4r synen helt fel att tala om separatister eftersom de bara \u00e5teruppr\u00e4ttat n\u00e5got som tidigare funnits och aldrig varit en del av en ukrainsk stat. De anser sig ocks\u00e5 kunna dra l\u00e4rdomar av DKR:s historia.<\/p>\n
Donetsk-Krivoj-Rog republikens historia \u00e4r f\u00f6ga k\u00e4nd i historieforskningen men helt nyligen har \u2013 som av en h\u00e4ndelse \u2013 utkommit en historik f\u00f6rfattad av Vladimir Kornilov. Den har underrubriken \u201dden krossade dr\u00f6mmen\u201d. Boken presenterades p\u00e5 97-\u00e5rsdagen av DKR-republikens tillkomst i n\u00e4rvaro av bl.a. ett barnbarn till grundaren Artem. Det \u00e4r n\u00e5got av historiens ironi i det faktum att avtalet om eldupph\u00f6r i syd\u00f6stra Ukraina (Minsk II) undertecknades just den 12 februari i \u00e5r, en dag som av f\u00f6rekommen anledning \u00e4r en historisk h\u00f6gtidsdag i Donetsk.<\/p>\n
Den store hj\u00e4lten, Donetsk-Krivoj-Rog republikens grundare Artem omkom i en olycka 1921. Hans minder\u00e5riga son adopterades av Stalin. Staden Artemivsk som separatisterna och ukrainska arm\u00e9n stridit om under det senaste \u00e5ret \u00e4r uppkallad efter Artem.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
av Sune Jungar I en tidigare blogg har jag diskuterat huru Putins Ryssland anv\u00e4nt sig av historiska argument f\u00f6r att legitimera sin expansiva politik p\u00e5 Krim och i syd\u00f6stra Ukraina. Och \u00e4ven i utbrytarstaterna Donetsk och Luhansk har historien fr\u00e5n f\u00f6rsta b\u00f6rjan ansetts viktig. En av de f\u00f6rsta \u00e5tg\u00e4rderna som den nya statsbildningen Novorossija vidtog […]<\/p>\n","protected":false},"author":392,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-251","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/251","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/392"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=251"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/251\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":252,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/251\/revisions\/252"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=251"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=251"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=251"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}