av Holger Weiss<\/p>\n
I Nigeria skulle folket ha g\u00e5tt till valurnorna flera veckor sedan men valn\u00e4mnden sk\u00f6t upp parlaments- och presidentvalen till slutet av mars. Som huvudorsak angavs den os\u00e4kra situationen i landets nord\u00f6stra del som f\u00f6rorsakats av den ultramuslimska terrorgruppen Boko harams attacker mot milit\u00e4ra och civila m\u00e5l.<\/p>\n
Boko haram har i b\u00e5de nigeriansk och v\u00e4stl\u00e4ndsk media framst\u00e4llts som en extrem r\u00f6relse som riktar sina terrord\u00e5d mot s\u00e5v\u00e4l muslimer som kristna. Gruppen har under de senaste m\u00e5naderna genomf\u00f6r en rad blodiga attacker mot samh\u00e4llen inte enbart i Nigeria utan \u00e4ven i norra Kamerun och Niger. Att konflikten skulle sprida sig utanf\u00f6r Nigerias gr\u00e4nser till Tchadsj\u00f6regionen var i och f\u00f6r sig v\u00e4ntad; den nigerianska arm\u00e9ns f\u00f6rs\u00f6k att h\u00e5lla gruppen i schack har sedan 2009 visat sig vara en sv\u00e5r n\u00f6t att kn\u00e4cka f\u00f6r V\u00e4stafrikas st\u00f6rsta arm\u00e9.<\/p>\n
Boko haram och konflikten i nord\u00f6stra Nigeria \u00e4r ett komplext fenomen. Att se den som ett angrepp mot V\u00e4sterlandet och kristendomen som en del analytiker har gjort \u00e4r dock en \u00f6vertolkning. I f\u00f6rsta hand \u00e4r det fr\u00e5ga om en inommuslimsk dragkamp om uttydningen av Islams lag (som g\u00e4ller i 12 delstater i norra Nigeria) och de religi\u00f6sa dogmerna och normerna. I andra hand \u00e4r det en(muslimsk) kritik av (muslimska) makthavare. Kristna grupper och samh\u00e4llen i norra Nigeria \u00e4r inte den prim\u00e4ra m\u00e5lgruppen f\u00f6r Boko harams attacker men i gruppens efterstr\u00e4van att reng\u00f6ra norra Nigeria fr\u00e5n allt (enligt deras definition) icke-muslimskt riktas angrepp \u00e4ven mot dem. Boko harams attacker mot de kristna skiljer sig d\u00e4rf\u00f6r fr\u00e5n v\u00e5ldsamheterna under 1980- och 1990-talet, d\u00e5 kristna kyrkor och kvarter var m\u00e5lgrupper f\u00f6r muslimsk mobb som uttryckligen riktade sin vrede mot lokala kristna samfund eller inflyttade folkgrupper fr\u00e5n s\u00f6dra Nigeria (som ofta var kristna).<\/p>\n
Den extrema inommuslimska kritiken har en l\u00e5ng historia i regionen. I b\u00f6rjan av 1900-talet registrerade de brittiska, franska och tyska kolonialmyndigheterna en tilltagande kritik mot de lokala inhemska makthavarna i norra Nigeria, norra Kamerun, norra Togo och i Franska V\u00e4stafrika. Det koloniala styret hade etablerats i regionen vid denna tidpunkt, i m\u00e5nga fall efter att lokala muslimska h\u00e4rskare hade underkuvats med vapenmakt av framryckande kolonialstyrkor. Med underkuvandet f\u00f6ljde dock inte n\u00e5gon omordning av de politiska eller samh\u00e4lleliga f\u00f6rh\u00e5llandena i de olika rikena utan b\u00e5de makthavarna och den lokala \u00f6verklassen fick bibeh\u00e5lla sina positioner.<\/p>\n
Den mest betydelsefulla politiska enheten i regionen var Sokoto-kalifatet. Det var en sunnimuslimsk federation best\u00e5ende av 30 emirat i dagens norra Nigeria och norra Kamerun vars religi\u00f6sa och politiska ledare (amir al-muminin<\/em>, \u00f6versatt i brittisk och senare europeisk litteratur som kalif, efter 1903 \u00e4r hans titel Sultan of Sokoto) residerade i Sokoto. Emiraten er\u00f6vrades av brittiska och tyska trupper mellan \u00e5ren 1897 och 1903 men b\u00e5de britter och tyskar erk\u00e4nde emiraten att vara muslimska riken under europeiskt beskydd. Kristen missionsverksamhet f\u00f6rbj\u00f6ds i regionen. \u00c5ren 1905 till 1907 slog tyska och brittiska myndigheter ned en rad s.k. upprorsf\u00f6rs\u00f6k i sina skyddsomr\u00e5den medan de tyska, franska och brittiska myndigheterna f\u00e4ngslade ett antal muslimska \u201dvandrande pr\u00e4ster\u201d runtom i V\u00e4stafrika och anklagade dem f\u00f6r att ha st\u00f6rt samh\u00e4llsfreden. Efterforskningar visade att kritiken och upproren ingalunda riktade sig mot de nya makthavarna utan mot de inhemska, som anklagades av muslimska l\u00e4rda f\u00f6r att vara \u201df\u00f6rv\u00e4rldsligade\u201d. Vidare unders\u00f6kningar visade att de kritiska l\u00e4rda alla var anh\u00e4ngare av mahdismen, d.v.s. islamisk mesianism.<\/p>\n Insikten om att en mahdistisk r\u00f6relse h\u00f6ll p\u00e5 att sprida sig i V\u00e4stafrika fick b\u00e5de muslimska och europeiska makthavare att inse situationens allvar. Inom sunnimuslimska riken var det sv\u00e5rt om inte om\u00f6jligt att lagligt kunna avs\u00e4tta eller avl\u00e4gsna en or\u00e4ttf\u00e4rdig h\u00e4rskare \u2013 i fall han inte kunde utpekas att vara en avf\u00e4lling eller f\u00f6r att f\u00f6rtrycka muslimerna. Detta samh\u00e4llsomv\u00e4lvande budskap hade f\u00f6rt Sokotokalifatets grundare, Usman dan Fodio, till makten i b\u00f6rjan av 1800-talet. Han hade utpekat den nominellt muslimske h\u00e4rskaren i riket Gobir i Hausaland (norra Nigeria) f\u00f6r att vara en avf\u00e4lling och f\u00f6rtryckare av muslimerna och utlyste jihad mot makthavarna samt uppmanade alla muslimer i regionen att ansluta sig den militanta reformr\u00f6relsen.<\/p>\n Usman dan Fodio och hans anh\u00e4ngare kom att etablera Sokotokalifatet som en sunnimuslimsk statsbildning. Kritik mot makthavarna, emirerna, var i princip om\u00f6jlig \u2013 ifall den inte artikulerades religi\u00f6st, vilket var fallet med mahdismen. Mahdistiska predikanter hade r\u00f6rt sig i Sokotokalifatet redan under andra h\u00e4lften av 1800-talet och uppfattades ytterst kritiskt av de lokala makthavarna och imamerna, i en del fall f\u00f6rf\u00f6ljdes och avr\u00e4ttades de. Mahdismens samh\u00e4llsomv\u00e4lvande spr\u00e4ngstoff var n\u00e4mligen dess centrala budskap: tidens tecken pekade p\u00e5 att mahdin skulle komma n\u00e4r som helst; ett av de centrala tecknen var att h\u00e4rskarna missbrukade sin maktst\u00e4llning, f\u00f6rtryckte de svaga, och var tyranner. Med mahdins ankomst skulle de yttersta tiderna b\u00f6rja: den g\u00e4llande lagen \u2013 l\u00e4s sharia \u2013 skulle inte mera g\u00e4lla, i st\u00e4llet skulle Mahdins lag g\u00e4lla. De nuvarande makthavarna och skriftl\u00e4rda skulle ers\u00e4ttas av Mahdin.<\/p>\n Senast detta hade intr\u00e4ffat var \u00e5r 1883 d\u00e5 en lag- och skriftl\u00e4rd fr\u00e5n norra Nigeria hade utpekat Muhammad Ahmat i dagens Sudan att vara Mahdin. Mahdins militanta reformr\u00f6relse riktade sig mot det egyptiska vanstyret i Sudan och kr\u00f6ntes genom er\u00f6vringen av Khartum 1885. N\u00e4r guvern\u00f6rspalatset stormades d\u00f6dades den brittiske Gordon Pasha \u2013 inte d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6r att han representerade det Brittiska Imperiet utan f\u00f6r att han var den egyptiske \u00f6verh\u00f6ghetens h\u00f6gste representant. F\u00f6r s\u00e5v\u00e4l muslimska makthavare som europeiska kolonialmakter kom d\u00e4remot mahdismen att framst\u00e5 som ett extremt, samh\u00e4llsomst\u00f6rtande element som det g\u00e4llde att kv\u00e4sa i sin linda. Vilket man gjorde i b\u00f6rjan av 1900-talet: det var de lokala makthavarna som bad kolonialmyndigheterna att ingripa.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" av Holger Weiss I Nigeria skulle folket ha g\u00e5tt till valurnorna flera veckor sedan men valn\u00e4mnden sk\u00f6t upp parlaments- och presidentvalen till slutet av mars. Som huvudorsak angavs den os\u00e4kra situationen i landets nord\u00f6stra del som f\u00f6rorsakats av den ultramuslimska terrorgruppen Boko harams attacker mot milit\u00e4ra och civila m\u00e5l. Boko haram har i b\u00e5de nigeriansk […]<\/p>\n","protected":false},"author":392,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[147,148,135,142,1],"tags":[],"class_list":["post-263","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-1900-tal","category-2000-tal","category-afrika","category-globalhistoria","category-okategoriserade"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/263","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/392"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=263"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/263\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":265,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/263\/revisions\/265"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=263"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=263"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=263"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}