av Holger Weiss<\/p>\n
Debatten om det m\u00e5ngkulturella samh\u00e4llets m\u00f6jlighet och utmaningar har g\u00e5tt het de senaste tiderna s\u00e5v\u00e4l i Finland som i resten av Europa. F\u00f6r fem \u00e5r sedan konstaterade den tyska f\u00f6rbundskansler Angela Merkel vid ett tal till de tyska kristdemokraternas ungdomsf\u00f6rbund att m\u00e5ngkulturalismen, som hon f\u00f6rstod som samexistensen av olika kulturer, har misslyckats totalt i F\u00f6rbundsrepubliken Tyskland (\u201ddieser Ansatz ist gescheitert\u201d). I samma tal st\u00e4llde hon sig dock bakom den tyska f\u00f6rbundspresidenten Christian Wulffs pl\u00e4dering att \u201dder Islam ist Teil von Deutschland\u201d, n\u00e5got som hon understrukit i ord och handlingar sedan dess; i juli 2015 deltog hon vid brytandet av fastan under Ramadan.<\/p>\n
Inte bara f\u00f6rbundskansler Merkel har avsvurit sig \u201dmultikulti\u201d. \u00c5r 2011 deklarerade b\u00e5de den brittiska premi\u00e4rministern David Cameron och den franska presidenten Nicolas Sarkozy att m\u00e5ngkulturalismen har misslyckats och att det g\u00e4llde att integrera invandrarna i de brittiska och franska samh\u00e4llena. Med andra ord: assimilera och omst\u00f6pa dem. I och f\u00f6r sig inte n\u00e5gonting nytt. Mats Wickstr\u00f6m har i sin doktorsavhandling om v\u00e4ndningen fr\u00e5n en assimileringspolitik till ett fr\u00e4mjande av det m\u00e5ngkulturella samh\u00e4llet i Sverige visat att det handlar om vilka v\u00e4rderingar som s\u00e4tts i fokus \u2013 minoritetens inklusive invandrarnas\/fr\u00e4mlingarnas eller majoritetens. Debatten i Finland under sommaren handlar mycket om detta \u2013 och lika mycket om historiel\u00f6sheten och minnesf\u00f6rlusten i dagens Europa.<\/p>\n
Tvenne upplevelser denna sommar fick mig att t\u00e4nka till om Europas sv\u00e5ra f\u00f6rflutna med att hantera etnisk och religi\u00f6s m\u00e5ngfald. Vid ett bes\u00f6k i Ballin-Stadt i Hamburg, d.v.s. museet f\u00f6r emigration, fanns tv\u00e5 utst\u00e4llningar: basutst\u00e4llningen om emigrationen fr\u00e5n Europa till (huvudsakligen) USA fram till b\u00f6rjan av 1900-talet samt en specialutst\u00e4llning om flyktingar och illegala immigranter som kommit till Tyskland under det senaste decenniet. Senare under sommaren l\u00e4ste jag den tyska \u00f6vers\u00e4ttningen av Keith Lowes Savage Continent. Europe in the Aftermath of World War II<\/em> (London 2012). Utst\u00e4llningen om emigrationen fr\u00e5n Europa och de olika etniska utrensningarna under och efter Andra v\u00e4rldskriget fick mig att kritiskt reflektera \u00f6ver det \u201deuropeiska arvet\u201d och de \u201deuropeiska v\u00e4rderingarna\u201d: hur har vi tagit hand om v\u00e5r n\u00e4sta? D\u00e5ligt, minst sagt. I och f\u00f6r sig \u00e4r det otroligt att n\u00e5gon vill komma till Europa med de erfarenheter som olikt\u00e4nkare, oliktroende, olikf\u00e4rgade och olikk\u00f6nade har gjort i denna del av v\u00e4rlden \u2013 d\u00e5 som nu.<\/p>\n Fr\u00e5gan om det m\u00e5ngkulturella samh\u00e4llets m\u00f6jligheter i Europa b\u00f6r st\u00e4llas i relation till v\u00e5r historia. Vad \u00e4r folket, nationen, nationalstaten? Vem tillh\u00f6r gruppen, vem \u00e4r utanf\u00f6r? L\u00e5t oss snabbt rekapitulera de senaste tusen \u00e5ren i Europas historia. Judarna tr\u00e4ngs i ghetton eller f\u00f6rdrivs fr\u00e5n v\u00e4stra Europa, muslimer kastas ut, katoliker i \u00e4n den ena, protestanter i \u00e4n det andra och heretiker av olika schatteringar sowieso \u00e4r icke v\u00e4lkomna, f\u00f6rdrivs eller s\u00e4tts i f\u00e4ngelse. Talar du fel dialekt eller spr\u00e5k b\u00f6r du l\u00e4ra dig det statens officiella. Fel f\u00e4rg? \u2013 b\u00e4st att bli Kammermohr<\/em>. Sk\u00f6rden sl\u00e5r fel? \u2013 skyll p\u00e5 juden eller grannh\u00e4xan. Spola fram\u00e5t i den europeiska historien och vi har nationalstaten (kan judarna f\u00e5 medborgarr\u00e4ttigheter? Roma, sinti och annat farande folk definitivt inte.) \u2013 skall den vara homogen eller kan den vara heterogen? Spola fram\u00e5t: socialdarwinismen och rasismen. De europeiska imperierna, Tyskland, \u00d6sterrike-Ungern, Ryssland och Osmanska riket (skall det r\u00e4knas med eller inte?): etniska sm\u00e4ltdeglar men olika r\u00e4ttigheter och privilegier f\u00f6r olika folk och klasser. Kanske inte s\u00e5 f\u00f6runderligt att de stora emigrationsv\u00e5gorna fr\u00e5n \u201dden gamla v\u00e4rlden\u201d till \u201dden nya v\u00e4rlden\u201d kom just fr\u00e5n dessa imperier. Samt fr\u00e5n Syd- och Nordeuropa d\u00e4r staten inte kunde\/ville bry sig om sina mindre bemedlade och maktl\u00f6sa. F\u00f6rst: Bra att bli av med \u2019patrasket\u2019; sedan insikten: befolkningen minskar! Minns \u00e4ven att de v\u00e4steuropeiska kolonialimperierna till\u00e4mpade en lika dualistisk, rasistisk och segregerande politik gentemot sina medborgare och unders\u00e5tar \u2013 de f\u00f6rra hade politiska r\u00e4ttigheter, de andra inte (gissa vem som var unders\u00e5te?).<\/p>\n Kom uppg\u00f6relsen efter Balkankrigen och F\u00f6rsta v\u00e4rldskriget och omst\u00f6pningen av centrala, \u00f6stra och syd\u00f6stra Europa. En halvmesyr, visade det sig \u2013 de m\u00e5ngkulturella staterna som uppstod br\u00f6ts s\u00f6nder inifr\u00e5n och utifr\u00e5n, etniska och religi\u00f6sa minoriteter utrotades, f\u00f6rdrevs och omf\u00f6rdelades under 1930- och 1940-talet. 1900-talets europeiska historia fram till Wirtschaftswunder<\/em>-perioden \u00e4r en minst sagt en sorglig historia. Fast fr.o.m. andra h\u00e4lften av 1940-talet blev i varje fall de \u00f6steuropeiska staterna etniskt homogena (och de som inte var det skulle bli det under 1990-talet).<\/p>\n Och \u00e4nd\u00e5: den europeiska monokulturella Sonderweg<\/em> \u00e4r ur ett globalhistoriskt perspektiv ett sidosp\u00e5r. En annan fr\u00e5ga \u00e4r om kulturerna och samh\u00e4llena utanf\u00f6r den \u201dgamla kontinenten\u201d \u00e4r immuna f\u00f6r etnisk och religi\u00f6s xenofobi. Det som de postkoloniala och senmoderna europeiska samh\u00e4llena dock kan och b\u00f6r l\u00e4ra sig av afrikanska, asiatiska och amerikanska samh\u00e4llen \u00e4r hur det m\u00e5ng- och flerkulturella \u00e4r b\u00e5de en rikedom och en grundbult i samlevnaden m\u00e4nniskor emellan. Ty ur ett globalhistoriskt perspektiv har Europa f\u00f6rst under de senaste 50 \u00e5ren blivit ett mottagarland medan resten av v\u00e4rlden levt med fr\u00e4mlingar och olika minoriteter sedan urminnes tider.<\/p>\n Postskript: \u00e4ven i Europa har vi en l\u00e5ng erfarenhet av minoriteter, invandrare, fr\u00e4mlingar, hybrid- och kreolkulturer men denna ber\u00e4ttelse finns s\u00e4llan i v\u00e5r officiella nationella kanon. Vid sidan om id\u00e9n det homogena majoritetssamh\u00e4llet fanns och finns det heterogena och sammanfl\u00e4tade samh\u00e4llet som best\u00e5r av individer, medborgare och grannar som p\u00e5minner om mig sj\u00e4lv: halv tysk, tre \u00e5ttondelar finlandssvensk, en \u00e5ttonde del dansk, katolik; mina barns kusiner \u00e4r halvtyskar\/halvjemeniter. Min far kan liksom Anthony Kwame Appiah konstatera att han ser framf\u00f6r sig en m\u00e5ngkulturell och kosmopolitisk sm\u00e4ltdegel, n\u00e5got som \u00e4ven min kollega Bob Shenton med stolthet utbrast d\u00e5 jag f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen bes\u00f6kte honom i Toronto: titta dig omkring, h\u00e4r hittar du framtidens och morgondagens individer! Eller som Alan Posener skriver i Die Welt (27.2.2015): \u201dWir werden die Gewinner von Multikulti sein.\u201d<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" av Holger Weiss Debatten om det m\u00e5ngkulturella samh\u00e4llets m\u00f6jlighet och utmaningar har g\u00e5tt het de senaste tiderna s\u00e5v\u00e4l i Finland som i resten av Europa. F\u00f6r fem \u00e5r sedan konstaterade den tyska f\u00f6rbundskansler Angela Merkel vid ett tal till de tyska kristdemokraternas ungdomsf\u00f6rbund att m\u00e5ngkulturalismen, som hon f\u00f6rstod som samexistensen av olika kulturer, har misslyckats […]<\/p>\n","protected":false},"author":392,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[147,148,149,142],"tags":[],"class_list":["post-366","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-1900-tal","category-2000-tal","category-europa","category-globalhistoria"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/366","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/392"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=366"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/366\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":377,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/366\/revisions\/377"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=366"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=366"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=366"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}