![\"Donald](\"http:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/files\/Donald_Trump_Signs_The_Pledge_20.jpg\")
<\/a>Donald Trump har dominerat pressrapporteringen och leder i opinionsunders\u00f6kningar. Foto av Michael Vadon.<\/p><\/div>\n
Vanligtvis st\u00e4lls den som ifr\u00e5gas\u00e4tter Trumps m\u00f6jligheter mot v\u00e4ggen med h\u00e4nvisningar till hans ledning i opinionsunders\u00f6kningar. Den kontroversiella aff\u00e4rsmannen och mediapersonligheten leder i alla nationella opinionsunders\u00f6kningar<\/a>, och har gjort det i s\u00e5 gott som samtliga unders\u00f6kningar sedan slutet av juli. F\u00f6r tillf\u00e4llet leder han likas\u00e5 i gallupar \u00f6ver de tidigaste r\u00f6stande delstaterna: Iowa, New Hampshire, Nevada och South Carolina. Det finns dock sk\u00e4l att problematisera anv\u00e4ndningen av opinionsunders\u00f6kningar f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5, eller f\u00f6rutsp\u00e5, nomineringsprocessen i F\u00f6renta staterna. Det finns b\u00e5de vad jag skulle kalla interna och externa problem med opinionsunders\u00f6kningarna, problem som f\u00f6rklarar varf\u00f6r jag \u00e4r skeptisk g\u00e4llande Trumps m\u00f6jligheter.<\/p>\n Kirurgen Ben Carson hade st\u00f6d bland religi\u00f6sa och konservativa v\u00e4ljare men hans kampanj \u00e4r nu i kaos och hans st\u00f6d rasar. Foto av Michael Vadon.<\/p><\/div>\n F\u00f6rst vill jag g\u00f6ra det v\u00e4ldigt tydligt att jag inte ifr\u00e5gas\u00e4tter opinionsm\u00e4tningarna i sig, jag misstror inte att de \u00e4r v\u00e4lgjorda och metodiskt h\u00e5llbara. Med interna problem syftar jag snarare p\u00e5 det faktum att unders\u00f6kningarna inte \u00e4r s\u00e4rskilt riktgivande ifr\u00e5ga om prim\u00e4rvalsresultaten. Prim\u00e4rval \u00e4r till naturen skiftande. Till skillnad fr\u00e5n sj\u00e4lva presidentvalet, d\u00e4r partitillh\u00f6righet spelar en stor roll, \u00e4r r\u00f6starna i prim\u00e4rval i regel positivt inst\u00e4llda<\/a> till majoriteten av kandidaterna. Samtidigt fattar v\u00e4ljarskaran sitt slutgiltiga beslut v\u00e4ldigt sent<\/a>, under de sista fyra veckorna f\u00f6re caucus<\/em>-m\u00f6tet i Iowa (deras form av prim\u00e4rval) steg John Edwards st\u00f6d med 25 procentenheter i valkampanjen 2004 medan Newt Gingrich underst\u00f6d rasade med \u00f6ver 15 procentenheter \u00f6ver samma period 2012. I ingendera fallen fanns det n\u00e5gon st\u00f6rre skandal bakom, det handlade helt enkelt om att v\u00e4ljarna i sakta mak b\u00f6rjade best\u00e4mma sig. I en ny unders\u00f6kning av New York Times<\/a><\/em> framgick det att endast en tredjedel av de tillfr\u00e5gade redan har best\u00e4mt sig. D\u00e4rmed spelar det ingen betydelse hur l\u00e4nge Trump, eller n\u00e5gon annan f\u00f6r den delen, har h\u00e5llit t\u00e4tpositionen i opinionsunders\u00f6kningar. De betydelsefulla f\u00f6r\u00e4ndringarna l\u00e4r v\u00e4nta p\u00e5 sig \u00e4nnu n\u00e5gon vecka.<\/p>\n Senator Ted Cruz (Texas) bygger sin kampanj p\u00e5 st\u00f6det av konservativa gr\u00e4srotsr\u00f6relser. Foto av Michael Vadon.<\/p><\/div>\n Samtidigt \u00e4r det v\u00e4ldigt oklart hur Donald Trumps etablerade mediapersonlighet p\u00e5verkar hans underst\u00f6d och huruvida detta st\u00f6d verkligen resulterar i r\u00f6ster. Redan d\u00e5 Trump i somras meddelade att han st\u00e4ller upp var han ett bekant namn i de flesta hush\u00e5ll. D\u00e4refter har den omtvistade provokat\u00f6ren \u00e5tnjutit runt sex g\u00e5nger s\u00e5 mycket mediauppm\u00e4rksamhet som hans n\u00e4rmste rival. Sambandet mellan uppm\u00e4rksamhet<\/a> i pressen och st\u00f6d i opinionsunders\u00f6kningar har under de senaste \u00e5ren varit statistiskt sett sl\u00e5ende. Detta b\u00f6r beaktas d\u00e5 man tolkar Trumps st\u00f6d i opinionsunders\u00f6kningarna.<\/p>\n Senator Marco Rubio (Florida) hoppas samla partielitens st\u00f6d. Foto av Michael Vadon.<\/p><\/div>\n Republikanernas situation i \u00e5r har osedvanligt mycket potential f\u00f6r stora omv\u00e4xlingar i och med att det fortfarande finns elva mer eller mindre seri\u00f6sa kandidater (varav minst fyra har en verklig chans att bli landets n\u00e4sta president). R\u00e4kna med att flera kandidater inom de n\u00e4rmaste sex veckorna kommer att hoppa av, i synnerhet bland de vars strategi bygger p\u00e5 en kraftuppvisning i Iowa (Ben Carson, Mike Huckabee och Rick Santorum) eller New Hampshire (John Kasich och Chris Christie). Det mycket omtalade st\u00f6det som Trump tillsvidare \u00e5tnjuter i nationella gallupm\u00e4tningar ligger p\u00e5 ungef\u00e4r 35 %. Med andra ord betyder det att endast en tredjedel av v\u00e4ljarna uppger sig st\u00f6da den diskutabla favoriten, kommer det att stiga i takt med att allt flera kandidater tackar f\u00f6r sig eller \u00e4r detta Trumps tak?<\/p>\n Tidigare guvern\u00f6r Jeb Bush (Florida) har st\u00f6d inom partiet men har inte lyckats \u00f6vertyga eliten. Foto av Michael Vadon.<\/p><\/div>\n Ifall de interna problemen med opinionsunders\u00f6kningar kan s\u00e4gas b\u00e5da illa f\u00f6r Trump \u00e4r de externa problemen \u00e4n v\u00e4rre. Pressen bygger till stor grad sin rapportering om valkampanjen p\u00e5 opinionsunders\u00f6kningar uttryckligen f\u00f6r att de har en antydd f\u00f6rutsp\u00e5ende funktion. Tanken \u00e4r att vi genom att studera opinionsunders\u00f6kningar kan bed\u00f6ma vem v\u00e4ljarna kommer att utse till partiets kandidat. Detta \u00e4r orsaken till att Trump under de senaste sex m\u00e5naderna regelbundet n\u00e4mner hur bra det g\u00e5r f\u00f6r honom i opinionsunders\u00f6kningarna, det \u00e4r ocks\u00e5 orsaken till att m\u00e5nga idag ser honom som favoriten. Det finns dock ett avsev\u00e4rt problem i detta resonemang, och det \u00e4r historiskt. Det b\u00e4sta s\u00e4ttet att bed\u00f6ma vem som kommer att vinna partiets nominering \u00e4r inte att studera opinionsunders\u00f6kningarna, utan st\u00f6det inom partieliten<\/a>. Begreppet elit \u00e4r h\u00e4r m\u00e5h\u00e4nda besv\u00e4rligt men det handlar om en heterogen grupp best\u00e5ende av politiker, finansi\u00e4rer och intresseorganisationer. Nyhetssidan FiveThirtyEight<\/a><\/em> r\u00e4knar det uttalade st\u00f6det kandidaterna har bland kongressmedlemmar, senatorer och guvern\u00f6rer. Medan b\u00e5de Jeb Bush och Marco Rubio har en handfull senatorers och \u00f6ver tjugo kongressmedlemmars st\u00f6d har Donald Trump inte en enda betydelsefull partimedlems uttalade st\u00f6d. Sedan partierna 1972 \u00f6vergick till den moderna nomineringsprocessen d\u00e4r prim\u00e4rvalen utser partiets kandidat har ingen klarat av att knipa nomineringen utan avsev\u00e4rt st\u00f6d inom partieliten.<\/p>\n Guvern\u00f6r Chris Christie (New Jersey) hoppas s\u00e4kra partielitens st\u00f6d genom att vinna i New Hampshire. Foto av Michael Vadon.<\/p><\/div>\n Summa sumarum, Trump har ett stort st\u00f6d i opinionsunders\u00f6kningarna, men dess betydelse \u00e4r betydligt mindre \u00e4n vad folk tror. Den polemiske gallupledaren, som kallat sig sj\u00e4lv \u201da big history fan\u201d, borde med tanke p\u00e5 prim\u00e4rvalens moderna historia vara minst sagt orolig. \u00c5 andra sidan har han inte hittills visat n\u00e5gon st\u00f6rre respekt f\u00f6r historiska fakta i sin kampanj, och han har avf\u00e4rdat historieforskning med att fr\u00e5ga hur n\u00e5gon kan veta vad som h\u00e4nt i det f\u00f6rflutna. \u201dWere they there?\u201d fr\u00e5gade han sig i New York Times<\/a><\/em>. Jag kan \u00f6ppet erk\u00e4nna att jag inte har f\u00f6rstahands erfarenhet av att vinna Republikanska partiets presidentkandidatur, men \u00e4nd\u00e5 v\u00e5gar jag p\u00e5st\u00e5 att Trump inte heller kommer att ha det.<\/p>\n<\/a><\/a><\/a><\/a><\/a>