Den svenske professor Dick Harrisons har den senaste tiden orsakat flertalet debatter om dagens studenter p\u00e5 universiteten och Finland har inte g\u00e5tt ober\u00f6rt. I de sociala medierna har han ibland lyfts fram som ett orakel, en sanningss\u00e4gare, den som v\u00e5gar s\u00e4ga hur det \u00e4r. Diskussionen har utvecklats till att fokusera p\u00e5 olikheter, personligheter och reflektioner \u00f6ver m\u00e5ngfacetterade verkligheter i universitetsv\u00e4rlden, men det som inte n\u00e4mnts \u00e4r framtidens studenter, generation Z. De kommer med stormfart och deras syn p\u00e5 kunskap, inl\u00e4rning, v\u00e4rlden, individen och samh\u00e4llet, men framf\u00f6rallt historien och framtiden \u00e4r utmanande.<\/p>\n
De som \u00e4r f\u00f6dda efter 1995 tillh\u00f6r generationen Z. Deras navelstr\u00e4ng var en ethernetkabel och de har v\u00e4xt upp i en tr\u00e5dl\u00f6s v\u00e4rld som domineras av ett konstant informationsfl\u00f6de. I en \u00e5lder av fem har m\u00e5nga genom en daglig anv\u00e4ndning av pekplattor och tangentbord l\u00e4rt sig fingrets makt. De har sedan barnsben l\u00e4rt sig att hantera och f\u00f6rst\u00e5 det enorma sjok av information som de konstant omges av. De \u00e4r alltid online, de multitaskar och de s\u00f6ker svar fr\u00e5n internet och v\u00e4nner p\u00e5 social media. De \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r vana att genast f\u00e5 respons. Att n\u00e4tverka \u00e4r en livsstil och de g\u00f6r inte skillnad mellan den virtuella och verkliga v\u00e4rlden p\u00e5 samma s\u00e4tt som tidigare generationer.<\/p>\n
Generation Z utbildar sig sj\u00e4lv med hj\u00e4lp av internet och kunskap \u00e4r inte l\u00e4ngre ett m\u00e5l, utan snarare en process som framkommer genom interaktion och f\u00f6rhandlingar. Generation Z har fr\u00e5n f\u00f6rsta b\u00f6rjan l\u00e4rt sig att hantera kunskap och information p\u00e5 andra s\u00e4tt \u00e4n tidigare generationer. De beh\u00f6ver inte l\u00e4ra sig \u00e5rtal och h\u00e4ndelser, de f\u00e5r tag p\u00e5 dylik information p\u00e5 en br\u00e5kdelssekund. De beh\u00f6ver inte g\u00f6ra anteckningar och f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rst\u00e5 s\u00e5dant som man kan \u201dgoogla\u201d upp. De vill l\u00e4ra sig f\u00f6r framtiden. De vill vara med och f\u00f6r\u00e4ndra v\u00e4rlden d\u00e4rf\u00f6r att de har vuxit upp i en v\u00e4rld d\u00e4r en global kris f\u00f6ljt en annan. Terroristattacker, klimatf\u00f6r\u00e4ndring och ekonomiska kriser har dominerat hela deras uppv\u00e4xt.<\/p>\n
Generation Z l\u00e4r sig sj\u00e4lv och den h\u00e4r typen av undervisning smyger nu in i de finl\u00e4ndska grundskolorna. Pekka Peura \u00e4r en fysik- och matematikl\u00e4rare som har revolutionerat inl\u00e4rningsprocessen i Finland. Det senaste halv\u00e5ret har hans metod skapat m\u00e5nga och stora rubriker. P\u00e5 Facebook har hans grupp (Yksil\u00f6llinen\u00a0oppiminen\u00a0ja\u00a0oppimisen\u00a0omistajuus) vuxit med \u00f6ver 5000 medlemmar inom loppet av n\u00e5gra m\u00e5nader. I Peuras klasser sker ingen undervisning utan eleverna l\u00e4r sig sj\u00e4lva. De arbetar ensamma eller i grupp. De f\u00e5r fr\u00e5ga hj\u00e4lp av l\u00e4raren, v\u00e4nnerna eller konsultera internet. De l\u00e4r sig p\u00e5 det s\u00e4tt som de l\u00e4r sig sj\u00e4lv b\u00e4st. Resultaten talar f\u00f6r sig sj\u00e4lv: pl\u00f6tsligt har det blivit roligt att g\u00e5 i skolan. Eleverna \u00e4r p\u00e5 plats f\u00f6re timmen b\u00f6rjar och de sitter kvar n\u00e4r den har slutat. Studenskrivningarna g\u00e5r b\u00e4ttre. Min po\u00e4ng \u00e4r att Peuras elever \u00e4r framtidens studenter p\u00e5 universiteten. Hur blir det n\u00e4r universiteten fylls av studenter som sedan grundskolan l\u00e4rt sig sj\u00e4lv och f\u00f6r vem l\u00e4raren fr\u00e4mst varit en del av ett st\u00f6rre n\u00e4tverk, inte nyckeln till kunskap?<\/p>\n
Framtidens studenter ser allts\u00e5 n\u00f6dv\u00e4ndigtvis inte universiteten som de kunskapsf\u00f6rmedlare<\/em> som Harrison vuxit upp med, och de b\u00f6rjar inte studera f\u00f6r att l\u00e4ra sig t\u00e4nka vetenskapligt p\u00e5 samma s\u00e4tt som tidigare generationer l\u00e4rt sig. F\u00f6r mig hade universitetet rollen som kunskapsf\u00f6rmedlare och det l\u00e4rde mig strukturera och f\u00f6rst\u00e5 kunskap, men f\u00f6r generation Z kan det k\u00e4nnas som att leva p\u00e5 sten\u00e5ldern. De har kunskap, de vet hur man hittar kunskap, och s\u00e5ledes s\u00f6ker de ist\u00e4llet nya n\u00e4tverk. Expertkunskap och vetenskaplig t\u00e4nkande i dess traditionella bem\u00e4rkelse \u00e4r f\u00f6r dem sekund\u00e4rt, det gav ju oss alla kriser som generation Z nu m\u00e5ste l\u00f6sa.<\/p>\n Ett universitet som satsar p\u00e5 att utbilda studenter som kan l\u00f6sa verkliga globala problem \u00e4r Minerva. Grundat 2013, och med fem olika utbildningsprogram, anv\u00e4nder universitet den nyaste tekniken som en utg\u00e5ngspunkt. Det fr\u00e5ng\u00e5r den gamla tanken om universitet som kunskapsf\u00f6rmedlare eftersom information och inneh\u00e5ll redan finns \u00f6verallt. D\u00e4rf\u00f6r satsar Minerva ist\u00e4llet p\u00e5 att utbilda studenter som skall l\u00e4ra sig t\u00e4nka kritiskt och kreativt men framf\u00f6rallt l\u00e4ra sig aktiv kommunikation och interaktion. Studenterna l\u00e4r sig l\u00f6sa problem f\u00f6r framtiden. All utbildning sker i n\u00e4tbaserade seminarier som kr\u00e4ver aktivt deltagande. Studenterna, \u00e5 andra sidan, f\u00f6rv\u00e4ntas bo och arbeta i sju olika v\u00e4rldsmetropoler \u2013 allt fr\u00e5n Buenos Aires och Soul till London \u2013 f\u00f6r att l\u00e4ra sig agera i olika kulturer, samh\u00e4llen och med olika m\u00e4nniskor. M\u00e5let \u00e4r helt enkelt att ge dem en m\u00e5ngkulturell erfarenhet redan fr\u00e5n f\u00f6rsta b\u00f6rjan.<\/p>\n Om man s\u00e5ledes h\u00e5ller med eller \u00e4r emot Harrison \u00e4r en sak, att det finns ett h\u00f6gpolitiskt tryck p\u00e5 \u00f6kad genomstr\u00f6mning av kandidater och magistrar \u00e4r en annan, men det p\u00e5g\u00e5r ocks\u00e5 ett paradigmskifte i synen p\u00e5 kunskap och hanteringen av den. Det h\u00e4r skiftet har inte sitt ursprung i universiteten, de traditionella kunskapsf\u00f6rmedlarna, utan det kommer underifr\u00e5n, fr\u00e5n barn och unga som l\u00e4r sig sj\u00e4lv och ser kunskap som en konsumtionsvara. Minerva \u00e4r en svar p\u00e5 det h\u00e4r. Paradigmskiftet sker inte \u00f6ver en natt, men det utmanar m\u00e5nga av de gamla traditioner som gjort universiteten till vad de \u00e4r idag. Jag \u00e4r sj\u00e4lv f\u00f6r traditioner, jag ser det som en del av min identitet, men nya studenter som p\u00e5 ett kreativt s\u00e4tt ifr\u00e5gas\u00e4tter varf\u00f6r vi fortfarande l\u00e4r oss p\u00e5 samma s\u00e4tt som f\u00f6r 20 \u00e5r sen \u00e4r en utmaning. De har mycket att l\u00e4ra mig.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Den svenske professor Dick Harrisons har den senaste tiden orsakat flertalet debatter om dagens studenter p\u00e5 universiteten och Finland har inte g\u00e5tt ober\u00f6rt. I de sociala medierna har han ibland lyfts fram som ett orakel, en sanningss\u00e4gare, den som v\u00e5gar s\u00e4ga hur det \u00e4r. Diskussionen har utvecklats till att fokusera p\u00e5 olikheter, personligheter och reflektioner […]<\/p>\n","protected":false},"author":396,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-463","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/463","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/396"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=463"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/463\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":465,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/463\/revisions\/465"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=463"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=463"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=463"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}