N\u00e4r min dotter var liten hade hon en v\u00e4n i dagis som hette Anton. Han var hennes f\u00f6ljeslagare, han hade ett o\u00e4ndligt f\u00f6rr\u00e5d av tokiga uppslag som de genomf\u00f6rde. Inte direkt hyss utan olika tokroligheter som hon ber\u00e4ttade om p\u00e5 eftermiddagen n\u00e4r vi satt hemma och diskuterade om allt som h\u00e4nt under dagen. Tills slut m\u00e5ste jag h\u00f6ra mig f\u00f6r om denna kille som v\u00e5gade g\u00f6ra allt, kunde allt och visste om allt. N\u00e5gon Anton fanns dock inte, inte i denna v\u00e4rld, inte i den f\u00f6r mig synliga v\u00e4rlden. Det var \u00e4ven l\u00e4nge sedan min dotter n\u00e4mnde om honom, han fanns endast i det unga barnets v\u00e4rld.<\/p>\n
Min f\u00f6ljeslagare heter Mollberg. Han brukar komma och sitta bredvid mig. F\u00f6rst tyst smygande, s\u00e5 att jag knappt m\u00e4rker honom. N\u00e4rmast som en skugga. Mollberg har en ben\u00e4genhet att f\u00f6ra mig p\u00e5 f\u00e4rder till\u00a0det icken\u00e4rvarande, \u00f6ppna d\u00f6rren till s\u00e5v\u00e4l den tredje som den fj\u00e4rde inre kammaren. Och sedan sitter vi d\u00e4r och tittar p\u00e5 varandra. Mollberg har en ben\u00e4genhet att ta mig med p\u00e5 vandringar l\u00e4ngsmed stigar som slutar i att vi faller i ett tyngdl\u00f6st rum. Mollberg \u00e4r osynlig men existerar i n\u00e5got av mina inre rum, ett rastl\u00f6st alter ego. Dessa mina inre rum finns i det rum som jag just nu befinner mig i. Ett rum som \u00e4r sammansatt av o\u00e4ndligt m\u00e5nga samtida rum-i-rum och rum-utanf\u00f6r-rum.<\/p>\n
N\u00e4r Mollbergs tystnad blir f\u00f6r sv\u00e5r brukar jag f\u00f6ra honom ut. Se p\u00e5 v\u00e4rlden, k\u00e4nn v\u00e4rlden, var i v\u00e4rlden, detta rum av o\u00e4ndligt m\u00e5nga f\u00f6rflutna, samtida och kommande sammansatta rum-i-rum. Och visar honom p\u00e5 ord som skrivits f\u00f6r att bryta tystnad, lyfta upp huvudet igen, st\u00e5 emot, stiga upp, g\u00e5 vidare. Att tro p\u00e5 livet, trots allt.<\/p>\n
Jag har tv\u00e5 dikter som jag ber Mollberg l\u00e4sa och begrunda. Den ena b\u00e4r jag alltid med mig i min kalender, Out of the Night<\/em> av William Ernest Henley. Den andra, If We Must Die<\/em> av Claude McKay visade jag honom idag. F\u00f6r mig \u00e4r l\u00e4sningen av de tv\u00e5 dikterna en resa i tid och rum, politiska budskap, tr\u00f6st. En litteraturvetare ger s\u00e4kerligen sin egen analys av McKays dikt, min f\u00e5r bli en dr\u00f6mmares expressionistiska torso.<\/p>\n McKays dikt publicerades 1919\u00a0och v\u00e4ckte genast uppseende. B\u00e5de f\u00f6r att f\u00f6rfattaren var en jamaikansk poet och f\u00f6rfattare som liksom s\u00e5 m\u00e5nga andra fr\u00e5n de karibiska \u00f6arna hade flyttat till USA i hopp om ett b\u00e4ttre liv i b\u00f6rjan av 1920-talet. McKay m\u00f6tte ett samh\u00e4lle som var uppdelat enligt ras och klass och d\u00e4r hudf\u00e4rgen placerade dig p\u00e5 den samh\u00e4lleliga stegen: svarta r\u00e4ttsl\u00f6sa nere, vita uppe. Detta segregerade samh\u00e4lle hade exploderat under den \u2019r\u00f6da sommaren\u2019 1919 d\u00e5 \u00e5terv\u00e4ndande svarta soldater fr\u00e5n V\u00e4stfronten st\u00e4llde krav p\u00e5 medborgerliga r\u00e4ttigheter och att l\u00f6ften om civilarbete skulle infrias. Mot detta reagerade den vita arbetarklassen \u2013 de svarta, oorganiserade arbetarna uppfattades som ett hot som skulle motas i grind. F\u00f6ljde raskravaller p\u00e5 ett flertal orter i s\u00e5v\u00e4l nord- som sydstaterna. Niggern skulle f\u00f6rst\u00e5 sin plats i samh\u00e4llet: slavarnas \u00e4ttlingarna hade ingen historia, ingen annan plats i den amerikanska v\u00e4lf\u00e4rdsdr\u00f6mmen \u00e4n p\u00e5 bomullsf\u00e4lten och i k\u00f6ket, utom \u00e5syn fr\u00e5n The American People boende i barackerna i utkanten av byarna och st\u00e4derna.<\/p>\n Slaveriet hade f\u00f6rvisso f\u00f6rbjudits 1863 men kunde slavarna och deras \u00e4ttlingar bli j\u00e4mb\u00f6rdigt integrerade medlemmar av det amerikanska samh\u00e4llet? Vilken plats i den amerikanska historien skulle de ha? F\u00f6r m\u00e5ngen slav\u00e4ttling framstod\u00a0den amerikanska samtidigheten som ett tudelat rum, ett vitt och ett svart. En del f\u00f6respr\u00e5kade att denna Color Line kunde \u00f6verbyggas och slav\u00e4ttlingar hade m\u00f6jligheter till att bli en del av det amerikanska samh\u00e4llet under f\u00f6ruts\u00e4ttning att de visade \u00f6dmjukhet och underd\u00e5nighet. Andra f\u00f6rklarade att linjen kunde inte \u00f6vertr\u00e4das och b\u00f6rjade dr\u00f6mma om att \u00e5terv\u00e4nda till Afrika, f\u00f6rf\u00e4dernas kontinent.<\/p>\n Det var den tredje gruppen f\u00f6r vilken McKays dikt kom att bli ett elektiskt nedslag, ett kondenserat politiskt budskap som sammanfattade deras position som moderna, livsbejakande, stolta och sj\u00e4lvmedvetna medborgare i s\u00e5v\u00e4l det amerikanska samh\u00e4llet som i v\u00e4rlden. The New Negro<\/em> kallades han och hon, en r\u00f6relse som framf\u00f6r allt f\u00f6rknippas med Harlem Renaissance <\/em>och det intensiva kulturlivet p\u00e5 de otaliga jazzkrogarna i New Yorkstadsdelen. Det var politiskt medvetna afrikansk amerikanska akt\u00f6rer som inte var p\u00e5 v\u00e4g tillbaka till Afrika eller var beredda att b\u00f6ja huvudet inf\u00f6r \u00f6vermakten, inf\u00f6r WASP, Ku Klux Klan, eller Jim Crow. De var stolta \u00f6ver att vara svarta, att ha sin egen kultur, sin egen musik, sitt eget s\u00e4tt att uttrycka sig, sin egen historia. De var hj\u00e4ltar \u00e4ven om \u00f6vermakten, m\u00f6rkret skulle krossa dem, tr\u00e4nga dem i ett h\u00f6rn: de v\u00e4grade att mera vara nedtryckta.<\/p>\n <\/p>\n If we must die, let it not be like hogs<\/p>\n Hunted and penned in an inglorious spot,<\/p>\n While round us bark the mad and hungry dogs,<\/p>\n Making their mock at our accursed lot.<\/p>\n If we must die, O let us nobly die,<\/p>\n So that our precious blood may not be shed<\/p>\n In vain; then even the monsters we defy<\/p>\n Shall be constrained to honor us though dead!<\/p>\n O kinsmen! we must meet the common foe!<\/p>\n Though far outnumbered let us show us brave,<\/p>\n And for their thousand blows deal one death-blow!<\/p>\n What though before us lies the open grave?<\/p>\n Like men we\u2019ll face the murderous, cowardly pack,<\/p>\n Pressed to the wall, dying, but fighting back!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" N\u00e4r min dotter var liten hade hon en v\u00e4n i dagis som hette Anton. Han var hennes f\u00f6ljeslagare, han hade ett o\u00e4ndligt f\u00f6rr\u00e5d av tokiga uppslag som de genomf\u00f6rde. Inte direkt hyss utan olika tokroligheter som hon ber\u00e4ttade om p\u00e5 eftermiddagen n\u00e4r vi satt hemma och diskuterade om allt som h\u00e4nt under dagen. Tills slut […]<\/p>\n","protected":false},"author":392,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-468","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/468","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/392"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=468"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/468\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":471,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/468\/revisions\/471"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=468"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=468"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=468"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}