Min v\u00e4n Bengt Kristensson Uggla tog mig i sin senaste bok till katedralen och l\u00e4rde mig att beundra rummets olika samtidigheter. Medan jag kanske sitter och ber en tyst b\u00f6n, besk\u00e5dar en annan konstverken och en tredje bes\u00f6kare avnjuter\u00a0hur ljuset bryts genom glasm\u00e5lningarna. F\u00f6r en del \u00e4r det ett sakralt rum, f\u00f6r andra ett profant konstverk, f\u00f6r en tredje kanske en m\u00f6tesplats.<\/p>\n
\n
Mitt senaste bes\u00f6k i en kyrka intr\u00e4ffade ig\u00e5r. Jag hade bjudit in v\u00e4nner f\u00f6r att fira min f\u00f6delsedag genom att lyssna p\u00e5 Guiseppe Verdis Messa da Requiem. Det var i och f\u00f6r sig en bisarr id\u00e9 – att h\u00f6ra p\u00e5 en sj\u00e4lam\u00e4ssa f\u00f6r att fira sin bem\u00e4rkelsedag. \u00c5 andra sidan var det ju inte fr\u00e5ga om att l\u00e4sa en sj\u00e4lam\u00e4ssa utan vi skulle begrunda ett konstverk, l\u00e5t vara av ett mera kr\u00e4vande slag. Verdis Requiem var omskakande och den katolska sj\u00e4lam\u00e4ssans centrala textparti – Dies irae – dundrade genom m\u00e4rg och ben: Vredens stora dag \u00e4r n\u00e4ra, elden skall d\u00e5 allt f\u00f6rt\u00e4ra. Verdis tolkning av sj\u00e4lam\u00e4ssan \u00e4r f\u00f6rmanande och omskakande. J\u00e4mf\u00f6r man hans tolkning med Mozarts Requiem finns f\u00f6rvisso f\u00f6rmaningen kvar, men inte lika omsk\u00e4lvande, mera begrundande. Fast Verdi gav sig vissa friheter\u00a0som gjorde att sj\u00e4lam\u00e4ssan blev personlig – medan m\u00e4ssans sista vers \u00e4r en b\u00f6n f\u00f6r de avlidna (Eviga ljuset lyse \u00f6ver dem!) s\u00e5 avslutar Verdi sitt Requiem med orden: Libera me (fr\u00e4ls mig).<\/p>\n
\n
Fysiskt och sj\u00e4lsligt omskakade vandrade vi sedan till en restaurang f\u00f6r att \u00e4ta middag. Min plan var enkel: f\u00f6rst sj\u00e4lam\u00e4ssan, sedan en gemensam middag. Full kontroll \u00f6ver det hela – trodde jag. Det visade sig n\u00e4mligen att jag inte alls har kontroll \u00f6ver mitt liv utan att mina goda v\u00e4nner och n\u00e4ra gaddat ihop sig till en sammansv\u00e4rjning. Gubben m\u00e5 f\u00e5 uts\u00e4tta oss f\u00f6r sin sj\u00e4lam\u00e4ssa men vi \u00e4mnar fira honom p\u00e5 v\u00e5rt s\u00e4tt. \u00d6verraskning nr ett: in kommer en kvartett fr\u00e5n Brahe Dj\u00e4knar och ger mig en varm, bellmaniansk h\u00e4lsning. Professorn \u00e4r fallen fr\u00e5n skyn, \u00f6verlycklig! Och sedan kommer det in en t\u00e5rta, fantastiskt: \u00f6verraskning nr tv\u00e5! \u00d6verraskning nummer tre (som ingen visste om): in kommer studenter fr\u00e5n Kungliga Operah\u00f6gskolan och uppf\u00f6rde arior ur Rossinis operor. Ugh! I sjunde himlen.<\/p>\n
\n
Summa summarum: ingen id\u00e9 med att st\u00e4va efter fullst\u00e4ndig kontroll \u00f6ver liv, rum och tid. I st\u00e4llet g\u00e5r denna blogg till er alla: stort tack! (Och till er som undrar\u00a0var detta utspelade sig: i Stockholm d\u00e5 Brahe Dj\u00e4knar, Florak\u00f6ren, Kongl Teknologk\u00f6ren och KTH:s Akademiska Kapell uppf\u00f6rde Verdis m\u00e4sterverk. Vilken tillst\u00e4llning – n\u00e4r den sista tonen klingat ut reste sig publiken i kyrksalen och v\u00e5ra appl\u00e5der lyfte kyrksalen till himlens h\u00f6jder!)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Min v\u00e4n Bengt Kristensson Uggla tog mig i sin senaste bok till katedralen och l\u00e4rde mig att beundra rummets olika samtidigheter. Medan jag kanske sitter och ber en tyst b\u00f6n, besk\u00e5dar en annan konstverken och en tredje bes\u00f6kare avnjuter\u00a0hur ljuset bryts genom glasm\u00e5lningarna. F\u00f6r en del \u00e4r det ett sakralt rum, f\u00f6r andra ett profant […]<\/p>\n","protected":false},"author":392,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-478","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/478","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/392"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=478"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/478\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":479,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/478\/revisions\/479"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=478"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=478"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=478"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}