{"id":504,"date":"2016-05-08T12:40:57","date_gmt":"2016-05-08T12:40:57","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/?p=504"},"modified":"2016-05-11T07:48:17","modified_gmt":"2016-05-11T07:48:17","slug":"segerdagen-och-firandet-den-9-maj-2015-ett-ar-senare","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/2016\/05\/08\/segerdagen-och-firandet-den-9-maj-2015-ett-ar-senare\/","title":{"rendered":"Segerdagen och firandet den 9 maj 2015: ett \u00e5r senare"},"content":{"rendered":"

Av\u00a0FD Johanna Wassholm<\/a>\u00a0& FD Fredrik Petersson<\/a><\/p>\n

\"Den<\/a>

Den 23 augusti 1939: V. Molotov och Joachim von Ribbentrop i Moskva efter signerandet av icke-aggressionspakten.<\/p><\/div>\n

F\u00f6r ett \u00e5r sedan uppm\u00e4rksammade vi i denna blogg hur Ryssland 2015 valde att markera sin globala politiska n\u00e4rvaro och historiska roll genom landets firande av slutet p\u00e5 det andra v\u00e4rldskriget f\u00f6r sextio \u00e5r sedan. Med\u00a0kopplingar till\u00a0varf\u00f6r och hur detta har utvecklats antingen i k\u00e4nsliga eller a-historiska debatter, ifr\u00e5gasattes tanken om vems minne som egentligen har tolkats och skrivits. \u00c4r det m\u00f6jligt att skriva politisk historia utan att ta i beaktande faktorer som maktanspr\u00e5k och samtida politiska konflikter? I det senare fallet g\u00e4ller det fr\u00e4mst Rysslands aktiva roll i Ukraina, Krim och Syrien. Vi har ocks\u00e5 att g\u00f6ra med den alltmer urgr\u00f6pta ekonomiska situationen i Ryssland och hur detta f\u00f6rhindrar ett permanent etablerande\u00a0av en stabil medelklass. Eller f\u00f6r den delen, reaktionerna fr\u00e5n\u00a0den ryska utrikesministern Sergei Lavrov p\u00e5 Sveriges och Finlands potentiella och eventuella framtida medlemskap i NATO<\/a>. En snabbs\u00f6kning p\u00e5 internet i skrivande stund (l\u00e4s Google) visar att endast\u00a0Russia Today (RT; nyhetsbolag med aktiv finansiell och politisk sponsring fr\u00e5n Kreml) har \u00e4gnat uppm\u00e4rksamhet<\/a>\u00a0\u00e5t den roll och betydelse som den sovjetiska krigsmakten hade i att bringa den nazistiska krigsmakten ner p\u00e5 sina kn\u00e4n i ett s\u00f6nderbombat Berlin, och hur ”Segerdagen” b\u00f6r och helst ska firas den 9 maj. I\u00a0j\u00e4mf\u00f6relse med det spektakel som iscensattes f\u00f6r ett \u00e5r sedan i Moskva, det som uppm\u00e4rksammas den 9 maj 2016 verkar enbart och skenbart fokusera p\u00e5 det nationella<\/a>.<\/em><\/p>\n

\"Segerdagen<\/a>

Firandet av ”Segerdagen” i Moskva (9.5.2015)<\/p><\/div>\n

Anledningen till varf\u00f6r vi v\u00e4ljer att publicera bloggen i sin helhet ett \u00e5r senare \u00e4r helt enkelt f\u00f6r att p\u00e5minna om vikten\u00a0av att s\u00e4tta in detta specifika minne i n\u00e5gon\u00a0form av begriplig kontext, fr\u00e4mst av det sk\u00e4l att vi lever i en v\u00e4rld som fortfarande upplever \u00a0svallv\u00e5gorna av v\u00e4rldskrigets slut i Europa 1945.<\/em><\/p>\n

(FD Fredrik Petersson och FD Johanna Wassholm, Stockholm\/\u00c5bo, 8.5.2016)<\/p>\n

Vems minne<\/u>?<\/p>\n

Europa i maj 1945. Mussolini har d\u00f6dats, Hitler har beg\u00e5tt sj\u00e4lvmord och den nationalsocialistiska regimens fruktansv\u00e4rda brott b\u00f6rjar tr\u00e4da fram i dagsljuset. Tyskland har kapitulerat villkorsl\u00f6st och\u00a0i ett s\u00f6nderbombat Berlin firar den R\u00f6da arm\u00e9n<\/a>\u00a0segern \u00f6ver nationalsocialismen som kr\u00e4vt mer \u00e4n\u00a025 miljoner milit\u00e4ra och civila sovjetmedborgares liv<\/a>. P\u00e5 v\u00e4gen mot Berlin har man \u201dbefriat\u201d de baltiska staterna som nu inkorporeras i Sovjetunionen och en rad andra Central- och \u00d6steuropeiska l\u00e4nder som inom kort kommer att f\u00f6rvandlas till kommunistiska diktaturer. I dessa l\u00e4nder hade delar av befolkningen stridit mot R\u00f6da arm\u00e9n p\u00e5 Wehrmachts och SS-truppernas sida, och \u00e4ven varit delaktiga i folkmordet p\u00e5 judar. De v\u00e4steuropeiska l\u00e4nder som varit ockuperade under kriget \u2013 Frankrike, Belgien, Nederl\u00e4nderna, Danmark och Norge \u2013 \u00e4r \u00e5ter fria. H\u00e4r st\u00e5r man inf\u00f6r uppgiften att g\u00f6ra upp med dem som under krigs\u00e5ren kollaborerat med ockupationsmakten, medan folk som medverkat i motst\u00e5ndsr\u00f6relser och exilregeringar hyllas som hj\u00e4ltar. I Storbritannien och USA, som lett den allierade offensiven i v\u00e4st sedan landstigningen i Normandie i juni 1944, gl\u00e4der man sig \u00f6ver att man har lyckats f\u00f6rsvara friheten och demokratin i Europa.<\/p>\n

Utifr\u00e5n de varierande erfarenheter som andra v\u00e4rldskriget innebar f\u00f6r olika l\u00e4nder och grupper inser man l\u00e4tt att det sv\u00e5rt att skapa en gemensam uppfattning om vad krigsslutet i maj 1945 betyder – s\u00e5v\u00e4l i det f\u00f6rflutna som i samtiden. De mots\u00e4gelsefulla \u201dstora ber\u00e4ttelserna\u201d kring andra v\u00e4rldskriget \u00e4r f\u00f6r tillf\u00e4llet h\u00f6gaktuella, dels p\u00e5 grund av det i \u00e5r g\u00e5tt sjuttio \u00e5r sedan kriget i Europa avslutades, dels p\u00e5 grund av de politiska och milit\u00e4ra sp\u00e4nningar som f\u00f6r tillf\u00e4llet pr\u00e4glar v\u00e4rldsdelen och i vilka narrativen \u00e4n en g\u00e5ng utnyttjas som historiepolitiska argument.<\/p>\n

En gemensam referensram<\/u>?<\/p>\n

Efter kriget delades Europa av en j\u00e4rnrid\u00e5 som redan i sig f\u00f6rde minnet i tv\u00e5 separata riktningar. I V\u00e4steuropa kom krigserfarenheten att manifesteras i ett politiskt projekt, som i l\u00e4ngden skulle leda till grundandet av Europeiska unionen. Man var fr\u00e5n b\u00f6rjan medveten om att skapandet av en \u00f6vernationell europeisk identitet f\u00f6rutsatte att man lyckades konstruera en uppfattning om ett delat f\u00f6rflutet. Till en s\u00e5dan s.k.\u00a0memory frame<\/em>\u00a0som alla kunde anknyta till \u2013 ur medl\u00f6parens, offrets eller motst\u00e5ndarens perspektiv – gjorde EU med hj\u00e4lp av en aktiv historiepolitik s\u00e4rskilt p\u00e5 1990-talet F\u00f6rintelsen och erfarenheten av den nationalsocialistiska totalit\u00e4ra regimen. Ett prim\u00e4rt syfte med b\u00e5de integrationsprojektet och historiepolitiken var att med F\u00f6rintelsen som delad referensram s\u00f6ka f\u00f6rsoning och att f\u00f6r all framtid hindra krig mellan l\u00e4nderna och uppkomsten av totalit\u00e4ra regimer som skulle vara kapabla till motsvarande grymheter som den nationalsocialistiska regimen varit kapabel till.<\/p>\n

N\u00e4r de postsovjetiska staterna och de f.d. kommunistiska l\u00e4nderna i \u00d6st- och Centraleuropa kring millennieskiftet f\u00f6rberedde sig f\u00f6r intr\u00e4de i unionen, visade det sig att den v\u00e4steuropeiska minnesramen som s\u00e5dan inte var till\u00e4mpbar i denna region. Den historiska erfarenheten h\u00e4r dominerades av en annan \u201dstor ber\u00e4ttelse\u201d kring v\u00e4rldskriget; Sovjetunionens seger som v\u00e4gen in i en annan form totalitarism som varade i fyrtiofem \u00e5r, och som f\u00f6r m\u00e5nga hade inneburit ofrihet, f\u00f6rtryck och lidande. Brott mot m\u00e4nskliga r\u00e4ttigheter som hade beg\u00e5tts i kommunismens namn hade blivit ett hett debatt\u00e4mne i den europeiska offentligheten sedan\u00a0det uppseendev\u00e4ckande verket\u00a0Kommunismens svarta bok<\/em>\u00a0publicerades 1997<\/a>. EU:s officiella historiesyn m\u00e5ste revideras s\u00e5 att de kommunistiska regimernas brott beaktades.\u00a02009 antog EU-parlamentet en resolution<\/a>\u00a0som fastst\u00e4ller att fascismens och kommunismens brott b\u00f6r f\u00f6rd\u00f6mas p\u00e5 lika villkor. Man stod fortfarande bakom tanken att ett enande av Europa \u00e4r om\u00f6jligt om man inte lyckas skapa ett delat historiskt minne, men f\u00f6dde samtidigt en debatt som \u00e4ven idag inf\u00f6r firandet av krigsslutets sjuttionde \u00e5rsdag \u00e4r politiskt k\u00e4nslig och v\u00e4cker stark kontrovers.\u00a0Debatten kretsar kring fr\u00e5gan F\u00f6rintelsen<\/a>\u00a0\u00e4r att betrakta som en historiskt unik h\u00e4ndelse, eller huruvida de brott som den regim som besegrade nationalsocialismen kan anses vara lika stora – eller rentav st\u00f6rre.<\/p>\n

\"Den<\/a>

Den 8 maj 1945 – Berlin i ruiner, Unter den Linden (K\u00e4lla: Bundesarchiv, Lichterfelde)<\/p><\/div>\n

Seger!\u00a0<\/u><\/p>\n

En tredje stor ber\u00e4ttelse om kriget tog form i Sovjetunionen. H\u00e4r var det inte ens \u201dandra v\u00e4rldskriget\u201d som skulle ih\u00e5gkommas, utan det \u201dstora fosterl\u00e4ndska kriget<\/a>\u201d, Sovjetunionens heroiska anti-fascistiska kamp mot det nazistiska Tyskland 1941\u20131945. Tiden fr\u00e5n h\u00f6sten 1939 fram till sommaren 1941, d\u00e5 Sovjetunionen genom\u00a0Molotov-Ribbentrop-pakten<\/a>\u00a0var allierad med Tyskland, tystades ner i historieskrivningen. I Sovjetunionen – och numera i Ryssland – uppm\u00e4rksammas den 9 maj inte prim\u00e4rt f\u00f6r freden eller krigsslutet, utan symboliskt och retoriskt \u00e4r det uttryckligen\u00a0segern<\/em>\u00a0som firas. Segerdagen blev helgdag 1965 och firandet var omfattande fram till slutet av 1980-talet. Efter en svacka under perestrojka-tiden och det kaotiska tidiga 1990-talet, som pr\u00e4glades av en historisk vilsenhet efter kommunismens fall, \u00e5terinf\u00f6rdes det milit\u00e4ra firandet 1995. I ett Ryssland som s\u00f6kte nya v\u00e4gar in i framtiden fanns ett stort behov av ett historiskt medvetande som alla kunde identifiera sig med, och det var ett syfte som f\u00e5 historiska h\u00e4ndelser kunde tj\u00e4na som den heroiska och uppoffrande anti-fascistiska kampen, som slutade i seger.<\/p>\n

Kommunismens fall \u00f6ppnade samtidigt upp f\u00f6r en m\u00f6jlighet att skapa en ny mera nyanserad europeisk minneskultur kring kriget efter det kalla krigets mots\u00e4ttningar. N\u00e4r sextionde \u00e5rsdagen av krigsslutet uppm\u00e4rksammades 2005 n\u00e4rvarade en stor del av V\u00e4steuropas statschefer vid milit\u00e4rparaden p\u00e5 R\u00f6da torget.\u00a0F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen n\u00e4rvarade \u00e4ven Tysklands f\u00f6rbundskansler<\/a>, Gerhard Schr\u00f6der, symboliskt en viktig v\u00e4ndpunkt ur den europeiska f\u00f6rsoningens perspektiv.\u00a0I sitt tal lyfte president Vladimir Putin<\/a>\u00a0fram segern \u00f6ver fascismen som en gemensam kamp; Ryssland skulle med tacksamhet ih\u00e5gkomma att amerikaner, britter, fransm\u00e4n – liksom tyska och italienska anti-fascister – deltagit i kampen.<\/p>\n

N\u00e4r\u00a0segerdagen i Moskva firas l\u00f6rdagen den 9 maj 2015<\/a>\u00a0f\u00e5r vi knappast h\u00f6ra en s\u00e5dan f\u00f6rsonande retorik. De flesta europeiska stats\u00f6verhuvuden har tackat nej till inbjudan att n\u00e4rvara vid milit\u00e4rparaden p\u00e5 R\u00f6da torget. De olika minnena kring kriget h\u00e5ller efter en tid av n\u00e4rmande igen p\u00e5 att glida i olika riktningar. Ryska regeringen driver en historiepolitik som syftar till att skapa en entydig sanning om kriget –\u00a0l\u00e4rob\u00f6cker skrivs om<\/a>, man stiftar lagar som styr vilka ber\u00e4ttelser om kriget som \u00e4r g\u00e5ngbara och vilka som inte \u00e4r det, och organisationer som\u00a0Memorial<\/a>\u00a0som vill\u00a0granska krigets avigsidor tystas ner<\/a>. I den officiella retoriken har segern \u00f6ver fascisterna \u00e5terg\u00e5tt till att vara helt och h\u00e5llet R\u00f6da arm\u00e9ns, och denna uppfattning utnyttjas i dagspolitiken. Europas himmel m\u00e5 under de senaste \u00e5ren ha f\u00f6rm\u00f6rkats av politiska och milit\u00e4ra mots\u00e4ttningar,\u00a0men \u00f6ver R\u00f6da torget skiner solen garanterat den 9 maj.<\/a><\/p>\n

\"Begravningsplats<\/a>

Begravningsplats i Holland efter andra v\u00e4rldskriget<\/p><\/div>\n

Tacksamma \u2013 \u00e5t vem<\/u>?<\/p>\n

I Sverige har det sedan b\u00f6rjan av \u00e5ret f\u00f6rts en livlig debatt om slutet av andra v\u00e4rldskriget, som inleddes n\u00e4r\u00a0Aftonbladets kulturchef \u00c5sa Linderborg den 2 februari<\/a>\u00a0h\u00e4vdade<\/em>\u00a0– hon st\u00e4llde allts\u00e5 inte en fr\u00e5ga utan gjorde ett p\u00e5st\u00e5ende – att \u201dvi ska vara tacksamma att det var R\u00f6da arm\u00e9n och inte fascisterna som vann\u201d. I debatten som f\u00f6ljde – och som fortfarande p\u00e5g\u00e5r – har ett flertal personer tagit st\u00e4llning f\u00f6r eller emot det ursprungliga inl\u00e4gget. T.ex. uttryckte f\u00f6rfattaren\u00a0Jan Guillou sitt st\u00f6d f\u00f6r Linderborg<\/a>, med argument som kan beskrivas som\u00a0historierevisionistiska<\/a>\u00a0och polariserande – medan professor\u00a0Kristian Gerner, ledande expert p\u00e5 Sovjetunionens och Rysslands historia i Sverige<\/a>, till synes utan effekt f\u00f6rs\u00f6kt nyansera och problematisera Linderborgs krav p\u00e5 att \u201dvi ska vara tacksamma\u201d.<\/p>\n

Som en trogen f\u00f6respr\u00e5kare av\u00a0marxismen<\/a>\u00a0var Linderborgs syfte att konfrontera svenska \u201dliberaler\u201d och en historieskrivning som utg\u00e5r fr\u00e5n andra kriterier \u00e4n klasskamp och dialektik. Hon har i ett flertal inl\u00e4gg envist r\u00e4ttf\u00e4rdigat sitt krav p\u00e5 vi b\u00f6r vara tacksamma, men \u00e4ven om R\u00f6da arm\u00e9ns avg\u00f6rande insats sv\u00e5rligen kan f\u00f6rnekas, \u00e4r kravet p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt problematiskt. En s\u00e5dan historiesyn som Linderborg och en del av dem som st\u00f6der henne f\u00f6respr\u00e5kar misslyckas kapitalt med att beakta historiska processers komplexitet och de f\u00f6ljder kriget hade f\u00f6r specifika grupper i samh\u00e4llet p\u00e5 ett internationellt, nationellt och lokalt plan. En del av inl\u00e4ggen i debatten ger inte heder och r\u00e4ttvisa \u00e5t\u00a0alla offer som led eller dog i Tyskland och Sovjetunionen p\u00e5 den v\u00e4g som ledde till att andra v\u00e4rldskriget br\u00f6t ut, eller \u00e5t de miljoner soldater och civila som f\u00f6ll offer f\u00f6r det blodiga kriget i Sovjetunionen och \u00d6steuropa<\/a>. De beaktar inte hur den\u00a0statliga terrorapparaten fick ett grepp om \u00d6steuropa<\/a>, administrerad i skenet av kommunism som sanktionerad ideologi. Eller slutligen, hur den anti-fascistiska retoriken bakom j\u00e4rnrid\u00e5n f\u00f6rvandlades fr\u00e5n en kamp mot ”de onda fascisterna” till en anti-imperialistisk retorik riktad mot de \u201donda v\u00e4stmakterna\u201d.<\/p>\n

Den svenska \u201dtacksamhetsdebatten\u201d pekar mot den historiel\u00f6shet som tyv\u00e4rr f\u00e5r plats i offentliga rum genom att fakta reduceras till n\u00e5got sekund\u00e4rt p\u00e5 bekostnad av ideologiskt r\u00e4ttf\u00e4rdigande av den egna st\u00e5ndpunkten.\u00a0Krigsslutet i maj 1945<\/a>\u00a0b\u00f6r betraktas bortom samtida ideologiska kamper. Ber\u00e4ttelsen om andra v\u00e4rldskrigets slut f\u00f6r sjuttio \u00e5r sedan handlar om b\u00e5de segrare och f\u00f6rlorare, varf\u00f6r det l\u00e4tt blir fel – och potentiellt farligt – att st\u00e4lla krav p\u00e5 uttryck f\u00f6r tacksamhet. Historiska processer \u00e4r aldrig endimensionella, utan alltid komplexa. En mera g\u00e5ngbar och konstruktiv v\u00e4g att minnas f\u00f6refaller att vara ett st\u00f6rre fokus p\u00e5 att minnas och hedra alla som p\u00e5 sitt s\u00e4tt bidrog till att stoppa Hitlertysklands terrorv\u00e4lde – liksom alla dem som f\u00f6ll offer f\u00f6r krigets grymheter p\u00e5 b\u00e5da sidor. Att n\u00e5 fram till en s\u00e5dan insikt \u00e4r dock om\u00f6jligt s\u00e5 l\u00e4nge som historien prim\u00e4rt utnyttjas i politiska och ideologiska syften.<\/p>\n

F\u00f6r att lyssna p\u00e5 en intervju med FD Johanna Wassholm och FD Fredrik Petersson om ”segerdagen” och ”tacksamhetsdebatten” i Svenska Yle, 9.5.2015:\u00a0klicka h\u00e4r.<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av\u00a0FD Johanna Wassholm\u00a0& FD Fredrik Petersson F\u00f6r ett \u00e5r sedan uppm\u00e4rksammade vi i denna blogg hur Ryssland 2015 valde att markera sin globala politiska n\u00e4rvaro och historiska roll genom landets firande av slutet p\u00e5 det andra v\u00e4rldskriget f\u00f6r sextio \u00e5r sedan. Med\u00a0kopplingar till\u00a0varf\u00f6r och hur detta har utvecklats antingen i k\u00e4nsliga eller a-historiska debatter, ifr\u00e5gasattes […]<\/p>\n","protected":false},"author":394,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[147,148,149,141,142,150,143,1,137,140],"tags":[169,163,58,177,180,4,183,271,89,3,269,25,5,268,270],"class_list":["post-504","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-1900-tal","category-2000-tal","category-europa","category-finland","category-globalhistoria","category-mellanostern","category-nordisk-historia","category-okategoriserade","category-ryssland","category-sverige","tag-169","tag-andra-varldskriget","tag-efterkrigstiden","tag-eu","tag-europa","tag-historia","tag-historiebruk","tag-kalla-kriget","tag-kommunism","tag-moskva","tag-nato","tag-nazism","tag-ryssland","tag-segerdagen","tag-sergei-lavrov"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/504","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/394"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=504"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/504\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":512,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/504\/revisions\/512"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=504"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=504"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=504"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}