{"id":515,"date":"2016-05-22T10:42:05","date_gmt":"2016-05-22T10:42:05","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/?p=515"},"modified":"2016-05-23T07:42:05","modified_gmt":"2016-05-23T07:42:05","slug":"att-minnas-och-att-be-om-forlatelse","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/2016\/05\/22\/att-minnas-och-att-be-om-forlatelse\/","title":{"rendered":"Att minnas och att be om f\u00f6rl\u00e5telse"},"content":{"rendered":"

Tv\u00e5 g\u00e5nger st\u00e4llde han fr\u00e5gan till oss: \u201dvem \u00e4r det som minns, vems historia \u00e4r det som framst\u00e4lls, vem lyssnar p\u00e5 oss som inte ges plats i den r\u00e5dande uttolkningen av det f\u00f6rflutna?\u201d Han riktade sin fr\u00e5ga till historiker och politiker som sammankommit p\u00e5 initiativ av Erkki Tuomioja\u00a0som \u00e4r ordf\u00f6rande f\u00f6r\u00a0f\u00f6reningen Historians Without Borders in Finland<\/em>.<\/a>\u00a0F\u00f6reningen h\u00f6ll sin f\u00f6rsta konferens i Helsingfors 19\u201320 maj 2016. Temat f\u00f6r konferensen var historiens missbruk i samband med konflikter; vi hade samlats f\u00f6r att dryfta fr\u00e5gan vad historiker kan g\u00f6ra f\u00f6r att f\u00f6rhindra missbruket av historia f\u00f6r politiska syften eller vad som Klas-G\u00f6ran Karlsson definierat som politiskt historiebruk.<\/p>\n

Erkki Tuomioja hade grundat f\u00f6reningen 2015 med avsikt att skapa en internationell plattform f\u00f6r utbyte mellan historiebrukare (politiker och diplomater) och historieskapare och \u2013uttolkare (historiker). En uttalad avsikt f\u00f6r Historians Without Borders in Finland<\/em> \u00e4r att underst\u00f6da och fr\u00e4mja den offentliga diskussionen om historia och n\u00f6dv\u00e4ndigheten av att anv\u00e4nda sig av historisk kunskap f\u00f6r att befr\u00e4mja konfliktl\u00f6sningar och fredsarbetet.<\/p>\n

Mannen som st\u00e4llde fr\u00e5gan var tuareg och representerade Nationella r\u00f6relsen f\u00f6r Azawads befrielse (Mouvement National de Lib\u00e9ration de l\u2019Azawad<\/em>, MNLA). Han representerar ett folk som utropat en egen stat i norra Mali efter ett framg\u00e5ngsrikt gerillakrig och statskuppen i Mali v\u00e5ren 2012. Sj\u00e4lvst\u00e4ndighetsf\u00f6rklaringen fick dock inget internationellt underst\u00f6d och med hj\u00e4lp av franska trupper lyckades den maliska arm\u00e9n \u00e5terta kontrollen av norra Mali och sj\u00e4lvst\u00e4ndighetsf\u00f6rklaringen rann ut i sanden.<\/p>\n

I Europa framst\u00e4lldes kriget i norra Mali som islamisternas f\u00f6rs\u00f6k att utvidga sin maktbas i Sahara. Staten Azawad s\u00e5g ut att vara deras skapelse. Sharian inf\u00f6rdes, lokalt historiskt kulturarv f\u00f6rst\u00f6rdes, inte minst sufiernas gravplatser i Timbuktu och Gao. V\u00e4rdefulla historiska handskrifter plundrades fr\u00e5n de v\u00e4rldsber\u00f6mda forskningsinstituten i Timbuktu, s\u00e5som\u00a0Biblioth\u00e8que comm\u00e8morative Mamma Haidara, vilket v\u00e4ckte best\u00f6rtning bland historikerna i V\u00e4stv\u00e4rlden och anf\u00f6rdes i den v\u00e4sterl\u00e4ndska pressen som \u00e4n ett bevis f\u00f6r islamisternas tr\u00e5ngsynthet. (Senare framgick det dock att merparten av manuskripten hade g\u00f6mts undan och endast en br\u00e5kdel f\u00f6rst\u00f6rts.)<\/p>\n

Tuaregernas uppror har dock en komplex historia och \u00e4r ett resultat av deras politiska, ekonomiska och sociala marginalisering i det postkoloniala Mali, Niger, Algeriet och Libyen. Fram till b\u00f6rjan av 1900-talet utgjorde de olika tuareggrupperna den centrala kontaktl\u00e4nken mellan Nordafrika och Sahel- och Sudansavannen och organiserade handelskaravanerna som korsade Sahara. Politiskt kontrollerade de olika tuareggrupperna den v\u00e4stra delen av Sahara, i en del fall utkristalliserades politiska strukturer s\u00e5som Agadez-sultanatet i A\u00efrbergen. Den franska koloniala er\u00f6vringen av s\u00e5v\u00e4l Sahara som den v\u00e4stafrikanska savannen och bildandet av Franska V\u00e4stafrika satte punkt f\u00f6r tuaregernas politiska och samh\u00e4lleliga dominans \u00f6ver Sahara och Sahelsavannen. Med slaveriets upph\u00e4vande f\u00f6rlorade tuaregerna sin ekonomiska bas \u2013 tuaregernas slavar bodde huvudsakligen i slavbyar i savannen d\u00e4r de odlade gr\u00f6dor som tuaregerna beh\u00f6vde f\u00f6r att \u00f6verleva tillvaron i \u00f6knen. Marginaliseringen m\u00f6ttes med motst\u00e5nd och uppror \u2013 Kaossenupproret 1917 samt\u00a0upproren\u00a0\u00e5ren 1961-1964, 1990-1995, 2007-2009 och\u00a02011-2014.<\/p>\n

Tuaregernas marginalisering \u00e4r ett typexempel p\u00e5 hur historiesynen och uttolkningen av det f\u00f6rflutna blir en del av en samh\u00e4llskonflikt. Tv\u00e5 syner p\u00e5 det f\u00f6rflutna kolliderar \u2013 tuaregernas och afrikanernas. I dag skrivs Malis och Nigers historia ur de forna slavarnas perspektiv, ig\u00e5r skrev f\u00f6rst europeiska uppt\u00e4cktsresen\u00e4rer, senare etnologer och historiker om \u201dde bl\u00e5a m\u00e4nnen\u201d i Sahara. Perspektiven \u00e4r diametralt olika \u2013 f\u00f6r historikerna i Bamako eller Niamey \u00e4r tuaregerna de som f\u00f6rtryckte afrikanerna, de var herrarna medan\u00a0afrikanerna, de m\u00f6rkhyade, var deras slavar. Slavarna hade (och har) ingen historia. I ber\u00e4ttelsen om det postkoloniala Mali\u00a0eller\u00a0Niger \u00e4r tuaregerna en fotnot, en grupp som befolkar \u00f6knen och dyker upp med sina kamelhjordar i savannen under torrperioden d\u00e4r de skapar oro och miss\u00e4mja n\u00e4r deras hjordar trampar in p\u00e5 den jordbrukande befolkningens \u00e5krar. Deras livsstil betecknas som arkaisk, ickeanpassningsbar till det moderna samh\u00e4llet.<\/p>\n

Tuaregerna \u00e4r ett folk med en l\u00e5ng politisk historia men utan egen stat. Landet som de f\u00f6rr kontrollerade delades upp av fransm\u00e4n och italienare och uppgick som perifera distrikt i de nya koloniala enheterna. F\u00f6r de postkoloniala afrikanska staterna blev de koloniala gr\u00e4nserna riktgivande, de blev nya afrikanska nationalstaternas r\u00e5m\u00e4rken.<\/p>\n

Den tuaregiske kollegan var \u00e4ven n\u00e4rvarande n\u00e4r kardinal Peter Turkson h\u00f6ll sitt anf\u00f6rande vid konferensen. Vad t\u00e4nkte han om kardinalens budskap om n\u00f6dv\u00e4ndigheten att be om f\u00f6rl\u00e5telse som det avg\u00f6rande steget till f\u00f6rsoning? Kardinal Turksons sammanv\u00e4vda teologisk-filosofiska och praktisk-analytiska framst\u00e4llning gjorde ett djupt intryck p\u00e5 mig. Det g\u00e4llde den katolska kyrkans sj\u00e4lvrannsakning med sitt egna f\u00f6rflutna och of\u00f6rr\u00e4ttelser mot individer och folk. Kyrkan som tidigare positionerat sig som antimodernismens fyrtorn genomf\u00f6rde en helomv\u00e4ndning under Andra Vatikankonciliet vilket under de senaste p\u00e5varna resulterat i att man offentligt g\u00e5tt ut med urs\u00e4kter f\u00f6r kyrkans agerande, f\u00f6r inkvisitionens f\u00f6rf\u00f6ljelser, f\u00f6r maktmissbruk. Historien \u00e4r inte avslutad, den kan och b\u00f6r omtolkas.<\/p>\n

Att kyrkan ber om f\u00f6rl\u00e5telse f\u00f6r det som intr\u00e4ffat i det f\u00f6rflutna ger hopp om att dialogen inte \u00e4r f\u00f6rg\u00e4ves. Lika v\u00e4l \u00f6ppnar detta en sv\u00e5r utmaning f\u00f6r politikerna: kan man be om f\u00f6rl\u00e5telse f\u00f6r n\u00e5got som intr\u00e4ffat f\u00f6r hundra, tv\u00e5hundra eller tusen \u00e5r sedan? Minnet av historiska of\u00f6rr\u00e4ttelser finns kvar hos dem som lider av dess stigma \u2013 slavarnas \u00e4ttlingar, de f\u00f6rf\u00f6ljdas familjer, de underkuvade och nedtryckta, de som inte har n\u00e5gon r\u00f6st i f\u00f6rsamlingen. Ett steg till f\u00f6rsoning blir att integrera deras minnen och deras historia; att de f\u00e5r f\u00f6ra fram sin version av det f\u00f6rflutna \u2013 men \u00e4ven att de \u00e4r villiga att f\u00f6ra en dialog.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Tv\u00e5 g\u00e5nger st\u00e4llde han fr\u00e5gan till oss: \u201dvem \u00e4r det som minns, vems historia \u00e4r det som framst\u00e4lls, vem lyssnar p\u00e5 oss som inte ges plats i den r\u00e5dande uttolkningen av det f\u00f6rflutna?\u201d Han riktade sin fr\u00e5ga till historiker och politiker som sammankommit p\u00e5 initiativ av Erkki Tuomioja\u00a0som \u00e4r ordf\u00f6rande f\u00f6r\u00a0f\u00f6reningen Historians Without Borders in […]<\/p>\n","protected":false},"author":392,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[148,135,149,141,142],"tags":[],"class_list":["post-515","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-2000-tal","category-afrika","category-europa","category-finland","category-globalhistoria"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/515","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/392"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=515"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/515\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":521,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/515\/revisions\/521"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=515"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=515"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=515"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}