![\"Panic](\"http:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/files\/Panic-at-the-Pump-300x196.jpg\")
<\/a>Meg Jacobs, Panic at the Pump: The Energy Crisis and the Transformation of American Politics in the 1970s (Hill & Wang, 2016)<\/p><\/div>\n
N\u00e4r man idag talar om olja g\u00e5r associationerna ofta omedelbart till Mellan\u00f6stern, olja handlar om \u00f6kenlandskap, shejkar och ett flertal v\u00e4pnade konflikter i det h\u00f6rnet av v\u00e4rlden. N\u00e5gon t\u00e4nker kanske ocks\u00e5 p\u00e5 norska oljereserver. Men vid b\u00f6rjan av 1900-talet var olja n\u00e4rmast synonymt med bolaget Standard Oil och namnet Rockefeller. F\u00f6renta staterna var l\u00e4nge den st\u00f6rsta producenten, och konsumenten, av olja och p\u00e5 denna grund byggdes det moderna USA upp, med allt vad det omfattar i fr\u00e5ga om B-52 bombare, helvita f\u00f6rorter och massiva fabriker. Det \u00e4r mot denna bakgrund Jacobs uppmanar oss att f\u00f6rst\u00e5 vad som har kallats \u201denergi Pearl Harbor\u201d, OPECs beslut om oljeembargo 1973. Beslutet om embargon var i sig globalt, v\u00e4rldens oljeproducerande l\u00e4nder dominerades av arabstaterna som inte s\u00e5g med blida \u00f6gon p\u00e5 F\u00f6renta staternas betydande st\u00f6d av Israel under Yom Kippur-kriget. Detta st\u00f6d f\u00f6ljde Richard Nixons och Henry Kissingers utrikespolitiska linje som handlade om att hitta en balans i f\u00f6rh\u00e5llande till Sovjetunionen, Israel var den p\u00e5litligaste bundsf\u00f6rvanten i Mellan\u00f6stern. Om embargobeslutet och dess bakgrund var globalt var den omedelbara f\u00f6ljden b\u00e5de v\u00e4ldigt lokal och global. Dels tr\u00e4ffade krisen konsumenten p\u00e5 ett v\u00e4ldigt privat plan, det blev sv\u00e5rt att h\u00e5lla huset uppv\u00e4rmt och bilen rullande, dels var f\u00f6ljderna globala. F\u00f6renta staterna s\u00e5g med missn\u00f6je hur europeiska nationer s\u00f6kte en egen \u00f6verenskommelse med OPEC. Det globala och det lokala blir sv\u00e5rt att separera i en kris som 1970-talets oljekris, f\u00f6rh\u00e5llandet till Mellan\u00f6stern, europeiska allierade och Sovjetunionen f\u00f6r\u00e4ndrades samtidigt som dessa f\u00f6r\u00e4ndringar och de lokala f\u00f6ljderna kraftigt begr\u00e4nsade Nixons man\u00f6vreringsutrymme i Watergate-krisen. Jacobs visar p\u00e5 ett \u00f6vertygande s\u00e4tt hur Nixon i sin kollaps drog amerikansk energipolitik med sig. I hopp om att undvika riksr\u00e4tts\u00e5tal var Nixon tvungen att s\u00f6ka st\u00f6d bland de mest konservativa senatorerna snarare \u00e4n att f\u00f6ra den konsensuspolitik som hans tidigare framg\u00e5ngar byggde p\u00e5. Detta innebar att staten undvek att ta en aktiv roll f\u00f6r att trygga framtida energiproduktion och avv\u00e4rja fortsatta kriser.<\/p>\n
![](\"http:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/files\/Panic-at-the-Pump-3-300x168.jpg\")
<\/a>![\"Panic](\"http:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/files\/Panic-at-the-Pump-4-300x199.jpg\")
<\/a>